Feed on
Posts
Comments

Gott Nytt År 2012!

Jan 2nd, 2012 by

Som jag nämnde i mitt ”God Jul inlägg”, så var det sista jag gjorde innan jag gick på julsemester att köra fel. Jag hade kört först ett varv på linje 1, sedan ett varv på linje 7. Därefter skulle jag köra som linje 1 från Opaltorget in till Vagnhallen Majorna. I 95 % av fallen går alla ingående vagnar från Opaltorget den närmaste vägen via Godhemsgatan och Mariaplan till hallen från Opaltorget. Men det finns ett antal ettor som kör via Linnégatan och Första Långgatan till hallen. Mitt omlopp visade sig vara ett sådant. Tyvärr upptäckte jag inte det förrän strax efter Högsbogatan.

Det var bara att ropa upp TLI och erkänna samt passa på att önska dem God Jul där uppe. TLI tackade, önskade tillbaka och skrev in felkörningen i registret. Ibland får man julklappar som man inte har önskat sig :)
Det fina med att jag tog fel väg var i alla fall att jag kom in i hallen 13 minuter tidigare än vad jag skulle gjort om jag kört rätt väg. Dessutom hade jag fem passagerare ombord som också trodde att jag skulle ta den vägen jag tog. Vagnen var nämligen inte skyltad ”Vagnhallen Majorna via Linnégatan” som den borde varit utan bara ”Vagnhallen Majorna”. Lite synd var det väl förstås om eventuella passagerare på sträckan Marklandsgatan – Järntorget som stod och väntade på sin vagn helt förgäves. Fast å andra sidan kom det en annan vagn till Östra Sjukhuset 9 minuter efter mig, så de överlevde nog.

Dagen innan nyårsafton körde jag linje 9 på första passet. Tre vändor till Angered hann jag med. När jag kom körande mot Järntorget efter andra vändningen i Angered får jag se att vagnen på linje 1 framför mig har kört in på mitt spår, och precis samtidigt som jag upptäcker det går TLI ut med ett gruppanrop och talar om att en vagn behöver backa vid Järntorget och ber alla lämna plats för detta. Jag stod dock i höjd med växeln och var väldigt i vägen för backningen. Så jag tryckte in SIT på radion (Stopp I Trafiken) varpå TLI svarade direkt och gav även mig tillåtelse att backa.

Innan jag började backa förklarade jag läget för min fullsatta vagn och begav mig sedan bakåt till rangerkontrollern. Som tur var hade jag en M31:a, de är lättast att backa. Bara att ta med sig környckeln bak, fälla ner luckan och köra. Passagerarna längst bak var väldigt imponerade över bakåtåkandet. ”Coolt” tyckte någon och på väg tillbaks till förarplatsen fick jag höra ett ”Bra jobbat”. Vi kanske skulle köra baklänges oftare :-)

När även 1:an framför backat tillbaka och dessutom lagt om växeln åt rätt håll med växelspettet kunde jag köra fram till min hållplats på Järntorget, nu nio minuter sen. Förseningen höll i sig fram till Kungssten, men som tur var hade jag 13 minuters regelringstid så jag hann till och med springa in i vår lilla ”stuga” en snabbis och ändå avgå i tid.

Skönt att vara i tid igen hann jag tänka innan jag hamnade i kö bakom en klunga vagnar som kört klart för dagen och nu skulle in  till Vagnhallen Majorna. Sju minuter blev jag stående där innan vagnarna framför lyckades ta sig in på hallgården.
Vid inkörning till Vagnhallen Majorna kör vi förare fram till en gul linje strax innan vagnhallens bortre långsida. Där ställer vi vagnarna och så kommer hallpersonalen och tar över dem och kör in dem i tvätt och sandpåfyllningsboden. Här blir det då och då kö. Tre eller till och med fyra vagnar får plats bakom den gula linjen utan att det påverkar trafikspåret ute vid hållplatsen. Men kommer fem tåg nästan samtidigt in till hallen, då kan det bli problem.

Ett tag var förseningen uppe i 9 minuter, men så hade jag bra flyt genom Brunnsparken och vid Centralstationen hade förseningen minskat till 7 minuter igen. Det går en kritisk gräns någonstans vid 10-12 minuters försening på Angeredsbanan. Ligger man senare än så är det oftast bäst att inte köra upp till Angered alls eftersom de vagnar som egentligen skulle ha legat bakom då ohjälpligt kommit före och man blir lika sen tillbaka igen. Då är det lika bra att vända vid Bellevue istället och avgå i rätt tid in mot stan.

Nu körde jag istället upp till Angered med en försening och kontaktade TLI för att be dem kontrollera om jag låg i rätt ordning med de andra vagnarna. Hade jag inte gjort det hade TLI bett vagnen framför att låta mig köra om på vänsterspåret precis innan Angereds centrum, men nu låg jag mirakulöst nog i rätt ordning ändå eftersom både 4:an och 8:an som borde hunnit köra före tydligen också varit sena. Det märktes förövrigt på antalaet passagerare i min vagn att det inte gått någon vagn till Angered på några minuter.

När jag kommit upp till Angered hade jag hela två minuter på mig innan jag skulle köra ner till stan igen, så jag passade på att stoppa ner min vattenflaska i väskan eftersom jag skulle gå av för rast när jag kom tillbaka ner till Centralstationen. När jag vände mig om för att lägga ner flaskan upptäckte jag att det inte fanns något växelspett i vagnen! Jag var tvungen att öppna förardörren, tända belysningen i taket och kollade igenom hela förarhytten (alla två kvadratmetrarna), men nej, inget spett på golvet heller.

Enligt körkortet så hade vagnen varit ute på stan i lite drygt 13 timmar. Ganska fantastiskt att ingen saknat spettet under den tiden. Det tyckte TLI också när jag ropade upp dem för att felanmäla avsaknaden av spett. Dessutom var TLI lättad över att jag upptäckt avsaknaden av spett utan att just då vara i akut behov av att använda ett sådant. TLI lovade i alla fall att se till att ett spett snarast levererades till vagnen. Som tur var hade jag bara tre motväxlar att passera på min färd in till Centralen, men det var faktiskt lite nervigt att veta att om någon av dem krånglade så hade jag fått vänta vid växeln tills någon med ett spett att låna dykt upp. Nu gick det bra i alla fall men kollegan som tog över vagnen blev också lite nervig över att köra utan spett tror jag…

Igår, på nyårsafton alltså, jobbade jag till 00.11 och firade sålunda tolvslaget i vagnen. Just klockan 00.00 befann jag mig mellan Prinsgatan och Järntorget. Så jag önskade alla passagerarna Gott Nytt År och bad dem samtidigt att inte få panik över att vagnen svängde vänster in på Första Långgatan utan att stanna på Järntorget. De fick panik i alla fall. Så jag fick upprepa en gång till att jag skulle stanna på reservhållplatsen efter svängen. Suck. Men det var i alla fall ingen som drog i nödöppnaren.

Det här var första gången jag körde sent på Nyårsafton. När jag körde buss började jag jobba tidigt (jag menar riktigt jävla tidigt) på nyårsdagen vilken måste vara årets lugnaste dag i kollektivtrafiken. Efter att man kört hem de sista nyårsfirarna strax efter 05 ser man inte en människa före kl. 13. Alla sitter hemma och äter pizza :)
Alltså var jag nu lite spänd på hur det skulle vara att jobba vid tolvslaget när alla är i gasen ordentligt. Men det visade sig vara väldigt lugnt och trevligt, i alla fall där jag var.

Värsta passagerarmängden kom faktiskt redan sent under eftermiddagen. Då körde jag linje 1 och det hade varit ganska glest med passagerare hela eftermiddagen. Men plötsligt, strax efter kl. 16 smällde det till. Vid varenda hållplats var det fullt med folk i alla åldrar som skulle in till stan. Sittplatserna var slut redan vid Härlanda. Jag fattade ingenting först. Sedan slog det mig att alla givetvis skulle ner till hamnen och titta på GP:s årliga fyrverkeri kl. 17.00. Mycket riktigt, inne i stan gick det lämmeltåg med folk på varje gata. Alla i riktning mot vattnet.

Ut mot Tynnered var vagnen nästan tom, medan de vagnar jag mötte vart fullkomligt fullknökade. Klockan 17.00 stod jag i slingan vid Opaltorget och såg med andra ord inte särskillt mycket av fyrverkeriet. Men det gjorde nog inte de som var nere i hamnen heller eftersom det var ganska låga moln…
Givetvis kom jag in till stan i lagom tid för att köra hem folk igen. Då var det  v-ä-l-d-i-g-t  fullt. Men sedan vart det lugnt och trevligt hela kvällen som sagt. Visserligen stoppade TLI trafiken till Opaltorget en stund pga. ”ovanligt mycket raketskjutning mot vagnarna”, eller vad det var de sade. Men polisen kom ganska snabbt och då lugnade det ner sig.

Senare fick jag höra av flera kollegor att efter klockan 01 hade folk blivit som galna. Enligt flera kollegor var det den jobbigaste arbetsnatten de varit med om någonsin. Mycket fylla av värsta graden med både slagsmål och utslagna människor. Priset tar nog ändå den passagerare på linje 1 som först lyckades spy ner trappan innanför en av dörrarna för att sedan vid nästa hållplats halka i sin egen spya på väg ut för att fortsätta kräkas…


Så här i nyårstider brukar ju många blicka bakåt, skriva massa nyårskrönikor och minnas vad det egentligen var som hände under det gångna året. Jag tänkte göra tvärt om och sia lite om vad som kan tänkas hända i spårvagnstrafiken under 2012:

  • Det första som händer oss som kör är att våra nya tjänster börjar gälla den 9 januari. Under december kom sökmaterialet till den årliga omplaceringen ut och dagarna innan  jul fick vi veta hur det hade gått. För min del gick det egentligen bra, jag fick mitt fjärdehandsval. Men så här i efterhand undrar jag hur jag tänkte egentligen. Det positiva med min nya grupp är att jag är ledig varannan helg och att jag slutar lite tidigare, sådär runt 22. Nackdelen är att jag börjar lite väl tidigt ibland (12.45!!!) och att jag har många enledigheter. Det har jag inte haft alls det senaste året. Dessutom verkar det vara väldigt mycket linje 4 på min nya grupp. En linje jag visserligen gillar, men kanske inte varje dag. Vi får väl se om jag kommer krypa upp till personalplneringen på knä, kyssa deras fötter och be dem omplacera mig efter några månader på mitt nya schema eller om jag faktiskt kommer trivas…
  • Under sommaren 2012 skall Angeredsbanan stängas under 10 veckor tror jag det var sagt. På den tiden skall man byta massa räls (i Hammarkulletunneln!?), bygga om vändslingan i Angered så att alla tre linjerna får ett eget spår att reglera tid på och, -tror jag, dra om spåren vid Gamlestadstorget inför uppbyggnaden av en kombinerad järnvägs- och spårvägshållplats där. Om planen som jag fick höra talas om för ett år sedan fortfarande gäller, så kommer spårvagnstrafiken tillfälligt dras över en sk. krigsbro över Säveån via Kalles väg under tiden stationen byggs. Med den bieffekten att man kommer kunna svänga vänster från Angeredsbanan mot Bellevue och tvärt om.  Skall bli spännande att se vad som händer runt Gamlestadstorget under året…
  • Efter sommaren bör stans nya lilla vagnhall vara klar för invigning också. Den kommer kallas Vagnhallen Slottskogen och skall ligga i Säröbanans gamla lokstall strax efter Botaniska Trädgården mot Marklandsgatan. Det hela är en nödlösning eftersom den tänkta nya stora vagnhallen på Ringön blivit försenad samtidigt som trängseln i Majorna och  Rantorget blivit allt värre allt eftersom nya M32:or levereras från Italien. Vore kul att få bli placerad i den nya vagnhallen efter sommaren. (Kanske då det är läge att krypa upp till personalplaneringen och kyssa deras fötter!?)
  • Under hösten 2012 är det sagt att den länge omtalade munkebäckstriangeln skall börja byggas så att linje 5 från och med tidtabellsomläggningen i december skall kunna fortsätta från Torp till Östra Sjukhuset. (Utan att backvända vid Härlanda som linjen gjorde i somras!) Hoppas det blir av den här gången, den där triangeln har ju tyvärr blivit uppskjuten förr…
  • En annan sak som bör inträffa någon gång under 2012 är att upphandlingen av M33, nästa spårvagnsmodell, skall ta fart på allvar. Jag vaknade kallsvettig för några dagar sedan efter att ha drömt att Ansaldo Breda vunnit även denna. Hoppas mycket på att M33 blir allt det M32 inte blev men med de goda egenskaper M32 faktiskt har!
  • Slutligen har jag en plan för den här bloggen som går ut på att den skall få några nya sidor. Vi får väl se hur det går med det…

Kort sagt ser det ut som att 2012 blir året då det äntligen börjar hända lite i spårvagnsnätet igen. Hoppas verkligen att allt blir av.

Blivande Vagnhallen Slottskogen. En bit utanför bildens vänsterkant ligger hållplatsen Botaniska trädgården.

Blivande Vagnhallen Slottskogen från andra hållet. Här någonstans skall infartsväxeln till hallen läggas.

 

Nu är det hög tid att avsluta det här inlägget men först måste jag berätta om det ovanliga hittegods en förare hittade bak i vagnen efter att ha kört in den till Vagnhallen Majorna några dagar före nyårsafton:

Hittegods

Bak i vagnen fanns en ensam hund. Ingen husse eller matte inom synhåll. Flera av kollegorna som just slutat för dagen kunde tänka sig att ta hand om hunden tills en ägare kommit fram, men istället fick den till slut bli hämtad av polisen som skulle försöka få tag på ägaren. Man kan ju undra lite över hur illa det är ställt om man lyckas glömma sin hund på vagnen. Hoppas den kommer tillrätta i alla fall.

God Fortsättning på 2012!

Tags: , , , , , , ,

Posted in Vagnskörning | No Comments »

God Jul!

Dec 24th, 2011 by

Bilden är tagen den 3 januari 2011. Det var lite mer snö då!

Den här julen är jag ledig hela julen och lite till vilket känns riktigt gott, även om det faktiskt var ganska kul att köra på julafton förra året. (Läs om det här!) Det sista jag gjorde innan jag gick på julledigt igår var att köra ordentligt fel för första gången. Så min julledighet började 13 minuter tidigare än vad den skulle ha gjort om jag kört rätt väg in till hallen. Men mer om det i mellandagsinlägget!

Som sagt, ha en riktigt God Jul allihopa!
/Ola

Posted in Okategoriserade | No Comments »

1031 och 3-13

Dec 10th, 2011 by

Idag är sista dagen med trafik enligt A-tabellen 2011. Från och med i morgon gäller istället A-tabellen för 2012. (Och om någon nu undrar så är A-tabell = vintertidtabell och B-tabell = sommartidtabell). Sedan några år tillbaka är det i mitten av december som det stora tidtabellsbytet sker och inte efter sommaren som det var förut. Sålunda blir det en del förändringar i trafiken från och med i morgon.

För spårvagnarnas del så utökas trafiken, från 142 till 150 tåg. Det låter kanske inte så jättemycket, men det kommer ändå bli stor skillnad. Dessa 150 tåg skall nämligen rulla mycket mer än de gjort hittills:

  • Linje 2 kommer förlängas från Lana till Mölndal och vända där tillsammans med linje 4 i den nya fina dubbelvändslingan. Dessutom blir linje 2 nu en heldagslinje och kommer trafikeras från tidig morgon till midnatt istället för att bli avlöst av linje 13 på kvällen som det varit fram tills nu.
  • Linje 8 kommer också att bli en heldagslinje och trafikeras från tidig morgon fram till midnatt med samma linjesträckning som nu.
  • Linje 13 blir högtrafiklinje och trafikeras vardagar mellan ca. kl 06 och 18 längs en ny linjesträckning mellan Sahlgrenska och Wieselgrensplatsen. Linjen går som förut från Sahlgrenska via Chalmerstunneln till Korsvägen och därefter Skånegatan till Centralstationen. Där svänger vagnen höger till Nordstan och vidare till Hisingen. Med andra ord skapas en ny förbindelse mellan Hisingen och Centralstationen samt Skånegatan som inte funnits förut.

För nästan alla blir det nya linjenätet bättre än det gamla, de enda som kommer märka av en försämring är de som vant sig vid att kunna åka med linje 13 till Marklandsgatan på kvällarna för att sedan fortsätta med samma vagn på linje 3 mot Majorna. De kommer nu bli tvungna att åka med linje 8 istället och byta till linje 3 på Marklandsgatan.

En  sak som jag tycker är märklig med det nya linjenätet är att man vänder linje 13 redan vid Wieselgrensplatsen. Meningen med linjen är ju att den skall skapa en ny bytesfri förbindelse för hisingsborna till Centralstationen och Skånegatan, men eftersom den vänder redan vid Wieselgrensplatsen kommer många att få byta linje i alla fall. Fördelen är då möjligtvis att man slipper byta vid Brunnsparken, men borde den inte kunnat vända vid Eketrägatan? Eller Biskopsgården? Linje 5 och 10 går ju ändå till Avenyn båda två, kunde inte 10:an ha vänt tidigare istället? En anledning till att inte vända Eketrägatan kan förstås vara trängseln i vagnhallarna nu när andra serien M32:or börjat anlända. Eventuellt kanske man vill ha möjligheten att ställa upp vagnar vid Eketrägatan om det blir kris. Säkerligen har någon tänkt väldigt mycket på detta så det blir nog bra. Men om resandet med linje 13 blir stort skulle jag tro att den kommer dras vidare ut på Hisingen ganska snart.

I och med tidtabellskiftet försvinner alltså kopplingen mellan linje 3 och 13. Här kommer tre bilder från sista gången jag körde 3-13, måndagen den 5:e december. Trevligt nog var det med favoritvagnen 304 som har den nya tjeckiska styrdatorn som avskedet ägde rum. Här står vagnen på avstigningshållplatsen vid Axel Dahlströmstorg varifrån vi skall avgå som linje 13 till Linnéplatsen. Efter vändning där gick vagnen tillbaka till Marklandsgatan för att fortsätta därifrån direkt som linje 3 till Kålltorp.

Efter vändning i Kålltorp har jag och vagnen kommit tillbaka till Axel Dahlströms Torg och det har börjat snöa. Närmare vinter än så här har vi hittills inte varit i Göteborg i år. Den här hybriden mellan snö och hagel låg kvar nästan ett dygn på sina håll.

Kvällens sista vändning blev vid Linnéplatsen där det också "snöade".

I veckan körde jag mitt favoritomlopp 1031 igen. Det där jag hämtar ut ett tåg på linje 3 från Vagnhallen Majorna, kör det två varv och sedan in i hallen igen. 1031 är det sista omloppet som lämnar hallen och det brukar alltid bli något knas. Ibland finns inga vagnar, ibland finns vagnar men då havererar de på stan osv. Den här gången fanns det vagnar, riktigt bra sådana dessutom men knas blev det ändå…

Jag fick M29 854 med M28 702 som släp (den jag körde som enkelvagn förra veckan). Vagn 702 hade nog fixats till sedan dess för tåget vart piggt och lättkört. Efter att ha vänt vid Slottskogsvallen började jag min första tur mot Kålltorp. Redan från start blev jag två minuter sen eftersom en fullsatt 1:a vänt i slingan vid Marklandsgatan. Alla passagerare som åkt med den försökte istället knö sig  i 8:an framför mig och det tog ett tag. Så redan där insåg jag att det nog skulle bli en spetsvändning i Kålltorp. Har hitills inte lyckats komma ikapp tidtabellen på linje 3 om man startar med försening från ändhållplats i eftermiddagsrusningen.

Precis innan Vasaplatsen gick TLI ut med ett gruppanrop till linje 3, 7 och 10 och meddelade att det var stopp vid Valand in mot Centrum och att linjerna skulle köra via Grönsakstorget istället. Jag kastade mig på växelväljaren och hann precis lägga om den innan det var för sent. Medan jag svängde vänster in på 2:ans hållplatsläge på Vasaplatsen meddelade jag passagerarna att det var stopp vid Valand. En djup kollektiv suck hördes bak i den fullsatta vagnen innan nästa alla gick av. Efter att ha segat mig fram till Brunnsparken hoppade jag in på rätt linjesträckning igen och kunde sedan köra resten av turen utan problem, förutom att jag kom fram till Kålltorp 7 minuter sent.

Tre minuter senare var jag på väg mot Marklandsgatan igen med mållet att komma fram till ändhållplats enligt tidtabell den här gången. Det gjorde jag inte. Vid Svingeln hamnade jag bakom en 8:a (igen!) som hade problem med dörr 3. Det var det vanliga M32 felet, där en passagerare troligtvis råkat trycka till dörren så att den fastnat i öppet läge. Då måste vi gå bak till dörren och putta igen den manuellt. Väldigt praktiskt. Nu fortsatte dörren att krångla och kollegan var dessutom tvungen att låsa den innan han fick klarsignal. Det hela gjorde mig 5 minuter sen och jag såg även nästa regleringstid försvinna i fjärran.

Efter Vasaplatsen tappade jag plötsligt klarsignalen och vagnen nödbromsades. Precis när vi stannat kom klarsignalen tillbaka och jag fortsatte rulla. Efter 2o meter försvann signalen igen med ny nödbroms som följd. Blinkerslamporna lyste på båda vagnarna så det var alltså vagn 702 som krånglade. Precis när jag börjat förklara för passagerarna att något var fel så kom klarsignalen tillbaka igen och jag kunde rulla fram till hållplatsen. Där stannade jag och gick bak till vagn 702 för att kolla om jag kunde se någon orsak till felet. Det kunde jag inte, så jag rullade på.

Mellan Chapmans torg och Jaegerdorffsplatsen hände det igen. Men nu hann inte vagnarna stanna innan klarsignalen kom tillbaka. Jag bestämde mig för att försöka ta mig till Marklandsgatan och gå igenom vagnen mer noggrant där, men ringde ändå upp TLI och felanmälde det hela, med baktanken att allting brukar börja fungera som det skall så fort man ringt upp TLI och felanmält. Min lilla list fungerade och jag kom fram till Marklandsgatan endast 7 minuter sent. Som tur var skulle jag stå där ytterligare 7 minuter så jag hade tid att undersöka vagnen ändå.

Efter ett tag kom jag fram till att nödöppnaren i dörr 5 krånglade. Den nödöppnade helt enkelt sig själv vilket ju inte är riktigt bra. Efter att jag petat den så långt jag kunde åt motsatt riktning så fungerade det i alla fall passet ut. Men TLI skrev in det hela i felregistret för kontroll.

Nu var jag på väg mot Kålltorp igen med fullt fungerande vagnar. Ändå blev det knas. Vid Kungsportplatsen fick jag kasta av en A-lagare som började bli lite väl jobbig mot sina medpassagerare. Med en ölburk i handen försökte han tigga pengar av folk och sedan försökte han hindra en kvinna från att gå vidare in i vagnen eftersom han ville prata med henne. Hon ville dock inte prata med honom av någon anledning. Jag öppnade förardörren precis som TLI gick ut med ett gruppanrop och började rabbla en massa berörda linjer bl.a. linje 3, men det hade jag inte tid att lyssna på då. Mannen med ölburken ville nämligen inte gå av. Först när jag försökte ta hans ölburk ifrån honom med motiveringen att den inte var tillåten ombord släntrade han äntligen av, med ölburken i behåll.

Precis när jag satte mig i hytten igen sade TLI ”klart slut” i radion, så det var bara att ringa upp och fråga vad det var de sagt egentligen. I Brunnsparken svarade TLI och det visade sig att det var strömlöst både ovanför Redbergsplatsen och uppe i Bergsjön. Så linje 1, 3 och 5 skulle tillsvidare spetsvända vid St: Sigfrids Plan. När jag stannat på spår 2 på Drottningtorget meddelade jag mina passagerare läget och hänvisade dem till linje 17 istället. Några valde dock att åka med mig ändå.

Med 20 meter kvar till växeln vid St: Sigfrids Plan meddelade TLI att strömmen var tillbaka uppe i Kålltorp/Torp och att linje 1, 3 och 5 kunde köra som vanligt igen. Efter en snabb koll på körkortet bestämde jag mig för att fortsätta 5:ans väg upp till Kålltorp och köra som vanligt därifrån sedan. Eftersom det inte var läge att stanna mitt i korsningen och fråga TLI om lov att göra så fick jag ta det i efterhand.

Passagerarna som fått gå av de två femmor som stod inne i slingan blev glada när jag kom och stannade på deras hållplats. Flera gick på där fram och nickade uppskattande åt mig, som om det var min förtjänst att strömmen var tillbaka. Men uppskattning är ju aldrig fel så det var bara att suga åt sig och spara till nästa gång man får en utskällning å Västtrafiks vägnar!
Längs vägen till Kålltorp/Torp var det många passagerare som såg förvånade ut över att det var en 3:a som kom när det väl dök upp en vagn. Men de hoppade in ändå.

Väl framme vid Torp informerade jag först mina passagerare att de som skulle fortsätta med 3:an mot Härlanda kunde sitta kvar på vagnen. Sedan fick jag kasta mig på ytterhögtalarna och informera den stora massan människor som stod utanför vagnen att detta verkligen var 3:an som det stod på vagnen och att 5:an skulle komma alldeles strax (jag hade sett den i backspegeln). Därefter fick jag gå ut med spettet och lägga om växeln för färd rakt fram. Växlarna vid Torp/Kålltorp är inte elektriska nämligen, men de hade nog inte fungerat ändå eftersom det bara var spårvagnarna som fått tillbaka strömmen. All gatubelysning och de flesta hus runt hållplatsen var fortfarande strömlösa.

Efter att ha reglerat lite tid på reservhållplatsen avgick jag enligt tidtabell mot stan igen. Och nu var jag fast besluten att både komma fram till ändhållplatsen i rätt tid och från rätt håll. Och det gjorde jag faktiskt! Dessutom hade jag sådan tur att kollegan i vagnen framför körde in i den andra slingan när jag kom och släppte förbi mig så att jag kunde köra in i hallen direkt istället för att liga bakom honom hela vägen. Snällt av honom. Tyvärr så kom jag ändå in i hallen 8 minuter sent…

Vid Godhemsgatan stod nämligen en annan 3:a och hade klarsignalsfel. Lamporna indikerade att det var M28:an där bak som inte ville vara med. Jag gick ut och hjälpte kollegan med felsökningen och tillslut kom vi fram till att det var dörr 1 som krånglade. När de är någon av de elektriska dörrarna som inte vill vara med brukar det bästa sättet att få klarsignal helt enkelt vara att låsa dörren. På en M28:a gör man detta med en trekantsnyckel i ett lås mitt på dörren. Nu var det dock trögt och vi lyckades inte vrida hela vägen runt med våra små nyckelringsnycklar. Efter en stund kom jag dock på att jag hade en grövre trekantsnyckel någonstans i väskan. Efter att ha rotat igenom hela väskan hittade jag den till slut i jackfickan och sedan tog det bara 10 sekunder innan kollegan hade klarsignal.

Nu kom vi dock inte längre än till Ostindiegatan. Där hann servicebilen ikapp och ville titta på dörren de också. Trots att det nu stod fyra andra vagnar bakom den första. De höll på några minuter men vad jag kunde se lyckades de inte laga vagnen utan låste helt enkelt dörren igen precis som vi redan hade gjort. De sista 450 metrarna med omlopp 1031 gick i alla fall som en dans och resten av kvällen på linje 1 med för den delen.

Omlopp 1031 med M29 854 och M28 702 har just ankommit Kålltorp från fel håll.

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Posted in Vagnskörning | 1 Comment »

Krånglig enkelvagn

Dec 4th, 2011 by

Min förra arbetsvecka började jag med att sitta reserv på Göta Källare mellan 16.00 och 02.00. Det var dagen efter ”adventsstormen” som GP kallade den, och jag vart rädd att det fortfarande skulle vara lite stök i trafiken efter den. Men det var det inte. Förra gången jag var reserv hann jag inte vara det mer än 20 min innan jag fick en heldagstjänst istället för en plötsligt insjuknad kollega, så den gången blev det inte särskilt mycket snack med rastande kollegor på Göta Källare.

En av de roliga sakerna med att vara reserv är ju just den att man får chansen att träffa och prata med kollegorna, även dom som inte brukar ha rast samtidigt som mig annars. Så att slänga bort hela reservtjänsten på att köra spårvagn kan kännas lite tråkigt. Den här gången blev det dock bättre.

Redan 15.50, dvs. innan min tjänst officiellt börjat, stod jag och väntade på dagens första vagn på Nordstan. Jag hade kommit till Göta Källare lite tidigare än vanligt för att be om semester under filmfestivalen. Sedan gick jag förbi arbetsledarnas expedition och sade något i stil med  ”jag är här nu men inte förrän om 25 minuter”, med förhoppningen om att jag inte skulle behöva gå ut och anmäla min närvaro kl. 16. Några minuter senare hade jag fått lappen med mitt första uppdrag för dagen. Får komma ihåg att jag skall ta det andra trapphuset från övervåningen nästa gång.

Å andra siden är ju övertid aldrig fel och uppdraget jag fått vart inte särskilt betungande. Jag körde en 6:a från Nordstan till Ullevi Norra där jag lämnade över den till kollegan som egentligen skulle ha tagit över den vid Nordstan, men av oklara skäl blivit försenad och inte hunnit dit i tid. Efter att ha gått av vagnen åkte jag tillbaka till Göta Källare och fick sitta och tjöta 1½ timma innan det blev dags för nästa körning, en 6:a till. Den här gången från Nordstan till Varmfrontsgatan, där den blev en 5:a och tillbaka till Brunnsparken.

Sedan blev jag sittande på Göta Källare ett bra tag, så jag packade upp en morotskaka som jag bakat tidigare under dagen och bjöd kollegorna på den. (Och så åt jag ganska mycket själv också :-). Efter ett antal timmar fick jag en timmas rast och två minuter efter att den var slut fick jag ett nytt uppdrag. Den här gången skulle jag köra en 1:a upp till Östra Sjukhuset och tillbaka till Centralstationen. Sedan behövde jag inte köra mer den dagen. Så det blev den näst intill perfekta reservtjänsten, -några korta körningar varvade med tjöt med kollegorna.

Jag kunde dock fått en körning till någon av de sista timmarna, då hade det varit perfekt. Nu hann jag bli lite stel i sittmusklerna…

 

Några dagar senare började jag, som så många gånger förr, min arbetsdag med att hämta ut en vagn på MX, dvs. Vagnhallen Majorna. Och den här gången blev det verkligen bara EN vagn, vagn 702 för att vara mer precis.

När jag kom in i förarskrubben i vagnhallen där utsättningslistan finns så visade det sig att det inte fanns några vagnar alls till de sista fem omloppen som skulle ut från hallen. Jag skulle ha det första av de fem, men det var bara att sätta sig och vänta. Det dröjde dock inte länge innan en av killarna som jobbar i hallen kom inspringande med en telefon i ena handen och en penna i den andra. Han plitade ner några vagnar på listan och försvann sedan igen.

Till min glädje såg jag att jag skulle få en gammal hederlig M28 med knuffdörrar till mitt omlopp på linje 1. Jag har inte kört enkelvagn sedan jag gick utbildningen och vad jag kan komma ihåg har jag nog inte kört en vanlig M28 sedan dess heller. (PLC-28 har jag däremot kört, med och utan knuffdörrar).

Jag såg fram mot att få en pigg och smidig liten spårvagn som det skulle vara enkelt att hålla tidtabellen med tack vare knuffdörrarna. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Säkerhetskontrollen gick bra, jag hittade ingenting att anmärka på. Vagnen hade till och med vindrutespolare vilken alla M28:or faktisk inte har. Dock saknade den armstöd på förarplatsen. Inte bra. Jag fick tag på en en stressad servicekille som antagligen var i färd med att skramla fram vagnar till de andra omloppen också och fick av honom tipset att leta längst in i ett av vagnhallens små förråd med ”bra-att-ha-saker”. Längst in i ett hörn stod en kartong med armstöd. Efter att ha plockat fram vart enda armstöd kunde jag konstatera att det i lådan fanns 12 vänster-armstöd. Inget höger. Bättre än inget, men inte bra.

Efter att ha lämnat av ett av vänsterarmstöden i vagn 702 gick jag på jakt. Min vagn stod längst fram på spår 15, och längst bak på spår 15, borta i verkstadsdelen av hallen, stod en pedalvagn. Jag knallade ditåt. Två reparatörer höll på att arbeta i vagnen men de bjussade gärna på vagnens enda armstöd, som satt på höger sida av förarstolen. Bingo! Tillbaka i vagn 702 visade det sig dock att även detta var ett vänsterarmstöd, som suttit på fel sida. Jag hade fortfarande några minuter på mig innan jag skulle köra så jag beslutade mig för att göra ett försök i andra delen av hallen.

I passagen mellan hallarna sprang jag på en kollega som undrade om jag visste vart man kunde hitta ett vänsterarmstöd. ”Du kan ta det här”, -sade jag och gav honom mitt andra vänsterarmstöd innan jag stormade vidare förbi min förvånade kollega i jakt efter pedalvagnar att sno armstöd ifrån.

Långt ner på spår 3 stod en pedalvagn. Ingen var i närheten så jag gjorde en snabb kupp, in i vagnen, fick syn på ett armstöd, ett högerarmstöd, ett riktigt högerarmstöd! Dagen var räddad. Trodde jag i alla fall, men det var den kanske inte riktigt, den blev i alla fall i ett slag bättre än vad den hade varit utan högerarmstöd. Efter en liten koll runt omkring mitt offer (okänd M29:a) smet jag i triumf över en lyckad kupp tillbaka till vagn 702.

Väl ute på spåret visade sig vagn 702 vara av den lynniga sorten. För det första gick det inte att köra fortare än 35 km/h om det inte var nedförsbacke. Var det en riktigt lång raksträcka så kunde det också gå att komma upp i högre hastigheter. Klarade man av att sega upp vagnen över 35-gränsen så drog den iväg som en pil efter det, men det tog så lång tid att det oftast var dags att börja bromsa igen precis då. Tyvärr så var bromsen också lynnig. Om man fick upp vagnen i högre hastigheter så var det helt omöjligt att göre en inbromsning utan ett rejält ryck i början. Dessutom blev det alltid ett ryck precis när vagnen stannade eftersom bromsen nöp till runt 2 km/h.

Som tur var blev vagnen snabbt så full med folk att det i alla fall inte gick att ramla någonstans hur mycket vagnen än ryckte. Dessutom lärde jag mig att handskas lite bättre med den efter ett tag, men ryckte gjorde det. Trots detta hann jag med att njuta lite av känslan av att köra enkel pedalvagn. Det var helt klart väldigt smidigt. T.ex. kunde jag ställa mig mitt i kurvan in till hållplatsen på Järntorget och vänta på att 6:an som stod inne på hållplatsen skulle köra vidare utan att blockera vare sig övergångsstället eller för bilarna från Linnégatan. Likaså kunde jag snabbt och smidigt ta mig igenom Brunnsparken trots att det stod en vagn och två bussar inne på hållplatsen på Norra Hamngatan. Hade jag haft två vagnar hade jag fått stå och vänta på Södra Hamngatan för att inte blockera för trafiken från Östra Hamngatan. Men nu fick jag plats ändå.

En annan rolig sak med att köra enkelvagn var passagerarnas reaktion när man kom in på hållplatsen. En del såg att det var väldigt trångt på vagnen och började gå bakåt för att gå ombord på släpet istället. Sedan upptäckte de att det inte fanns något släp vilket verkade göra en del både förvånade och förvirrade. Finns säkert en del som aldrig tänkt tanken på att två hopkopplade vagnar är just två hopkopplade vagnar.

Andra passagerare tyckte det var kul med en liten enkelvagn. ”Jaha, har vagnarna tagit slut för dig”, -undrade en farbror. Jag fick erkänna att det faktiskt var precis så det var. Farbron kanske var gammal spårvägare?
Det var också förklaringen jag gav passagerarna i innerhögtalarna när jag bad om ursäkt för trängseln. Jag förklarade att många vagnar var på verkstan just nu och att det bara hade funnits en vagn till mig i hallen. Bättre en vagn än ingen vagn. De höll med mig. Tror jag. (Även om en tjej muttrade ”jag hatar spårvagnar” medan och trängde sig in till den absolut sista ståplatsen ombord).

Sammanfattningsvis var det kul med enkelvagn, men också väldigt skönt att gå av vagnen på Drottningtorget och avsluta dagen med den fantastiska kombinationen Leif Loket Olsson och Ingvar Oldsberg (dvs. vagn 808 och 755) på linje 5. Vagn 808 har jag skrivit om förut, det är den piggaste M29:an av alla jag kört, och vagn 755 är absolut inte den tröttaste M28:an. Med två rälsbundna göteborgsprofilers namn som Lokets och Oldsbergs vågar vagnarna nog inte gå annat än bra :-)

Förövrigt kan det nog bli ganska vanligt med enkla pedalvagnar i trafiken snart. Från 12:e december utökas trafiken i och med att de nya tidtabellerna börjar gälla och vad jag förstått så kommer i första hand nya linje 13 och 2 att trafikeras med enkelvagn om det blir kris. Vi får väl se hur det går…

M28 702 vid Östra Sjukhuset den 30 november 2011

M29 808 "Leif Loket Olsson" och M28 755 "Ingvar Oldsberg" vid Varmfrontsgatan den 30 nov 2011.

 

Tags: , , ,

Posted in Vagnskörning | 2 Comments »

Blåsigt

Nov 28th, 2011 by

Idag har jag varit fullkomligt ledig. Det enda jag har kört är bil, visserligen med takräcke och en stor möbel på det, -så det blev lite vingligt i blåsten, men det var på förmiddagen innan det tog i ordentligt.

Strax efter kl. 18 slocknade större delen av Göteborg, men de flesta fick tillbaka strömmen efter tio minuter. Tydligen var det även strömlöst för spårvagnarna, och när strömmen kom tillbaka krånglade tydligen växlarna. Det var bara början…

Jag har under kvällen med stigande förvåning (och viss förnöjdsamhet med tanke på min ledighet) följt mina stackars kollegors umbäranden på Facebook, via G-P samt Västtrafik.se. Som jag förstått det har följande hänt:

  • - En vagn har spårat ut i Härlanda, på väg in i slingan, vilket stoppar trafik till Östra Sjukhuset och Kålltorp. Enligt Västtrafik räknar man med att trafiken är igång igen vid 06.00 i morgon bitti. Bild på GP.se
  • - Det är också stopp i trafiken upp till Angered, oklart varför, men här säger Västtrafik att trafiken inte beräknas komma igång förrän kl. 10.00 i morgon.
  • - Luftledningen har ramlat ned vid Jaegerdorffsplatsen vilket gör att inga spårvagnar kan trafikera mellan Stigbergstorget och Ostindiegatan. Här anger inte Västtrafik någon tid för trafikstart. Bild på GP.se
  • - Dessutom är det strömlöst inne på Vagnhallen Majorna, oklart om det beror på den nedfallna ledningen vid Jaegerdorffsplatsen eller inte.
  • - Det går inte heller att ta sig in eller ut från Vagnhallen Rantorget eftersom det först var ett ledningsras utanför Gårdahallen som sedan avlöstes av en polisavspärrning på grund av några fallfärdiga byggnadsställningar.

Sammanfattningsvis går det alltså inte att ta sig in eller ut från någon av vagnhallarna vilket ställer till det för alla kollegor som skulle ha kört in sina vagnar för länge sedan. Det verkar som om flera stycken helt enkelt cirkulerar runt eller ställer upp sig där de inte är i vägen för tillfället i väntan på att någon av hallarna skall bli trafikeringsbara.

Om hallarna fortsätter att vara avskurna från spårvagnsnätet antar jag att det kan bli ganska struligt att sätta ut vagnarna i trafik igen i morgon. Vagnarna kommer att vara på fel ställen i fel ordning eller helt enkelt vara kvar på stan. Jag vet att man någon gång har använt spåren på Skånegatan som uppställningsplats för vagnar när det inte gick att komma in på Rantorget.

I morgon skall jag vara reserv från kl. 16. Hoppas allt ordnat upp sig då så att det blir en lugn och skön arbetsdag…

Några länkar till artiklar om ovädret:

GP: Stopp i spårvagnstrafiken

GP: Kollektivtrafik med problem

Vasttrafik.se -Trafikförändringar

Tags: , , , , ,

Posted in Okategoriserade | No Comments »

Bland gastar och clowner

Okt 30th, 2011 by

Igår körde jag ett ovanligt roligt nattpass. Tiden bara rann iväg av någon anledning och det hade ingenting med övergången till normaltid att göra.

Dagen började dock inte så roligt. När jag skulle hoppa på min trogna gamla cykel för att trampa bort till Vagnhallen Majorna så gick växelvajern av. Som tur var vart jag ute i god tid och kunde plocka fram reservcykeln. Väl framme vid MX var det bara att hoppa på en vagn in mot Järntorget där jag skulle ta hand om en 6:a mot Varmfrontsgatan.

M31 314 fick jag och den visade sig vara pigg och kry, så tidtabellen höll bra. På väg in mot stan från Hisingen dök den ena utklädda passageraren efter den andra upp på hållplatserna. De är ju Halloween-helg! Dock var det inte så många häxor och monster som det ju ”skall vara” på Halloween, utan mer blandat maskeradtema. De hemskaste dräkterna var helt klart två killar som klätt ut sig till Mc Donalds clownen. Hu! Extra skrämmande med två på en gång!

På tal om skrämmande så lyckades jag skrämma upp TLI. Min 6:a hade blivit en 5:a och jag hade varit och vänt vid Torp. Vid Kungsportsplatsen ställde jag mig upp på förarplatsen för att ta på mig jackan som hängde på galgen bakom förarstolen eftersom jag skulle gå av för rast i Brunnsparken. När jag satt mig igen så inser jag att varningslamporna på förarbordet blinkar och att det står på displayen att vagnen saknar linjespänning. I backspegeln ser jag att vagnen i princip är helt nedsläckt, bara lamporna vid dörrarna lyser. ”Nej, inte ett strömavbrott nu!”, -tänker jag och ser min rast försvinna i fjärran.

Det var bara att ropa upp TLI med den speciella knappen för ”strömlöst” som jag faktiskt aldrig behövt använda förut. TLI svarade på en gång och jag rabblar all formalia och talar om att vagnen saknar linjespänning. TLI drar efter andan och ber mig sedan gå ut och kolla hur bygeln ser ut. Det hade jag ju kunnat göra innan jag ropade upp dem. Bygeln visar sig vara nedfälld. Så jag går in i vagnen och trycker på knappen ”UPP” som sitter bredvid knappen ”NER” bakom förarstolen precis bredvid galgen. Hmm. Strax därpå är strömmen tillbaka vilket jag berättar för TLI. ”Vad skönt, då kan vi slappna av här uppe då”, -säger TLI som antagligen har förberett sig på att både leda om vagnar via Skånegatan och Domkyrkan och skicka servicebil och trafikledare till mig. Inte roligt att ha en havererad, spänningslös spårvagn mitt i Centrum en lördagskväll, så jag förstår att de blev nästa lika lättade som jag när jag insåg att jag nog skulle få rast ändå. TLI menade också på att bygeln kan fälla ner sig själv ibland, men jag misstänker att det nog var jag som kom åt ”NER”-knappen när jag tog på mig jackan. Det är trångt i hytten på en M31:a!

Efter en dryg timmes rast på Göta Källare där diskussionen kollegorna emellan halkade in på temat hala spår (måste göra något åt min dåliga humor, finns det några kurser man kan gå?) och den ena nära döden upplevelsen efter den andra avhandlades så var det dags att ge sig ut på spåren igen. Nu på linje 10 mot Guldheden. Att kollegorna snackade om halka just denna natt var inte så konstigt. Senaste veckan har det varit väldigt halt på grund av alla höstlöv som ligger i spåren. Löv i kombination med lätt fuktighet blir särdeles halt. Då gäller det att ”känna” sig fram med vagnen. Använda sand-knappen i god tid för att vara säker på att få grepp när man skall stanna. Det äckligaste som kan hända när man börjar bromsa är att det blir helt tyst och man riktigt känner hur vagnen ”flyter” ovanpå rälsen. Då gäller det att snabbt få hjulen att rulla igen, samt se till att få grepp med sand och skenbroms. Det är en utmaning att köra i halka och jag gillar utmaningar!

Linje 10 passerar en del särskilt halkiga partier som Vasagatan, Aschebergsgatan och Guldhedsgatan ner från Wavrinskys plats ner mot Chalmers. På den senare sträckan är det just nu en hastighetsbegränsning på max 15 km/h på grund av halkan i kombination med brant nedförsbacke och skymd sikt. Nu hade jag dock ”tur” med vädret eftersom den ena häftiga regnskuren avlöste den andra så löven på spåren spolades bort och greppet blev riktigt bra.

Efter ett varv på lilla linje 10 blev det dags för linje 3. På väg in mot stan igen blev det dags för klockan att slå 02 för andra gången denna natt. Just då stod jag stilla på Kaptensgatan och som genom ett trollslag hävdade iTiden plötsligt att jag var 60 minuter före tidtabellen, trots att rätt tider enligt ”normaltid” fanns med på skärmen. iTiden hävdade alltså att klockan 02.00, att jag skulle vara på Stigbergstorget 02.02 och att jag hade 60 minuter på mig att åka dit. Knas.

Jag struntade i iTiden och fortsatte som om inget hänt till Centralen dit jag planenligt kom 58 min före tidtabell. Precis när jag rundade Hotell Eggers kastade en kille utklädd till stjärngosse (komplett med vitt linne och strut på huvudet) något mot vagnen som krossades mot plåten strax ovanför vänster sidofönster. Jag bromsade till, men kunde inte göra annat än att lite argt se hur han skrattade och gick iväg mot Centralstationen. Jag rullar de sista metrarna till hållplatsstolpen och ser då hur hela tre väktare och två ordningsvakter kommer springande. Fyra av dem springer förbi vagnen mot stationen och den femte kommer fram till mig och frågar: ”Det var han med struten va?”. De hade sett alltihop och fick tag på killen, vilket förstås gladde mig en aning.

Den här gången hann jag se fyra sekunder innan det hände att det skulle hända och var beredd, men det är alltid otrevligt när någon kaster saker mot vagnen. Det kan smälla till rejält och man kan bli riktigt rädd. Och om en person som just då har kontroll över 40 ton spårvagn blir rädd och hoppar till kan i värsta fall något gå riktigt galet. T.ex att jag nödbromsar så att någon i vagnen ramlar och slår sig både gul och blå. Eller att jag missar något väsentligt framför vagnen och kanske kör på någon. Det är därför det är välldigt allvarligt att slänga saker mot ett fordon i rörelse! Bara riktiga dumstrutar som gör sådant!

 

 

Tags: , , , ,

Posted in Vagnskörning | 1 Comment »

En liten film…

Okt 21st, 2011 by

 

Mobilen%20kan%20bli%20en%20d%C3%B6dsf%C3%A4lla%20vid%20sp%C3%A5rvagns%C3%B6verg%C3%A5ngen

Ovanstående film från TV 4:as lokala nyheter väckte viss munterhet i matsalen på Göta Källare igår. Dels är det trevligt att media någon gång emellanåt hjälper oss istället för att trumpeta ut hur dåliga vi är och dels gör dom det på ett roligt vis. Titta själv!

Noterar glatt att jag med detta inlägg slår personligt bloggrekord i i att skriva kort!

Tags: , , ,

Posted in Okategoriserade | 2 Comments »

PLC-haveri

Okt 20th, 2011 by

Idag hade jag en ganska trevlig tjänst. Första passet börjar med att jag hämtar ut vagnar från Majorna och kör två varv på linje 3 med dem och sedan in i hallen igen. Därefter åker jag ner till centralen för att ha rast och avslutar arbetsdagen med 1½ varv på linje 1. En inte allt för betungande arbetsdag alltså. Men som så många gånger förr gick det nu inte riktigt som planerat…

I vanliga fall brukar jag cykla till Vagnhallen Majorna, men idag både regnade det och haglade, så jag kände inte riktigt för det. Istället såg jag till att få en åktur med Steve, som hade uppkörning tidigare under dagen och nu var ute och rullade med passagerare för första gången. Tyvärr var det nu inte Steve utan hans körpartner som satt bakom pedalerna i vagn 854 just när jag åkte med, men det gjorde ju å andra sidan att jag fick mig en liten pratstund med Steve och instruktör.

De var linje 1 de hade sin premiär på, så jag gick av vid Marklandsgatan och tog en 3:a därifrån till Vagnhallen Majorna. Inne på expeditionen hade reserven staplat körkort och tidtabeller i fina små högar så det var bara att plocka åt sig det man skulle ha. På en liten blå lapp stod också vilka vagnar jag skulle ha. Vagn 738 och 713. ”Att de aldrig lär sig att jag och PLC-vagnar inte går ihop” -utbrast jag, och kunde inte låta bli att berätta några anekdoter från mina tidigare haverier med PLC-vagnar för mina luttrade kollegor.

Vagn 738, med namnet Sven Wolter, är alltså en så kallad PLC-vagn. Det vill säga en M28 med ombyggt el- och styrsystem. Ibland är de helt underbara vagnar. Men oftast inte när jag kör dem, och framförallt inte när jag hämtar ut dem från hallen. Med misstänksamma steg närmade jag mig försiktigt mina vagnar. De stod längst ner på spår 15. Efter en mycket grundlig säkerhetsgenomgång av båda vagnarna hade jag inte hittat något fel överhuvudtaget. Det gjorde mig ännu mer misstänksam.

Men vagnarna skötte sig exemplariskt. De var pigga i motorerna men stannade mjukt och fin på hållplatserna. I alla fall första tjugofem minutrarna. Efter att ha vänt vid Marklandsgatan betedde sig vagnarna plötsligt väldigt konstigt när jag skulle starta från Ostindiegatan. Precis när vagnarna börjat rulla plingade klarsignalsklockan till, som om någon dragit i en signallina, och så tappade vagnen drivet. Men den fortsatte rulla, så jag lyfte bara upp fartpedalen och tryckte ner den igen. Vagnen tog ny fart men så kom ett nytt pling och drivet försvan. Jag tog ny fart igen. Nytt pling. Jag gav mig inte och nu kom vagnarna upp i fart och betedde sig som vanligt.

På nästa hållplats, Vagnhallen Majorna, stod en kollega och väntade för att åka in till stan. Jag sade åt henne att be en bön för att vi skulle komma hela vägen in till stan och förklarade att vagnen just börjat krångla. Kollegan stannade där fram för att ”kolla in felet” men nu skötte sig vagnarna exemplariskt igen. Typiskt. Vid Chapmanstorg var felet dock tillbaka och likadant vid Kaptensgatan. Sedan gick allt bra tills jag var tvungen att stanna i korsningen mellan Masthuggstorget och Järntorget. En bil (en ny BMW såklart) hade fått grönt för att korsa spårvagnsspåren och jag hade ”S”, så jag anpassade hastigheten för att slippa stanna innan signalen slog om till ”↑”. Men nu fick bilföraren syn på mig varpå hon tvärstannar halvvägs ut i spårområdet, trots att hon har grönt och jag ”S”. Där stod hon sedan medan hennes signal blev röd och jag fick ”↑”. Tyvärr hade hon stannat så att jag inte kom förbi så jag var tvungen att stanna bredvid henne tills hon insåg att hon stod i vägen och behövde backa. Man kan undra vart BMW-folket köper sina körkort någonstans. Kanske följer med bilen?

Hursomhelst, när jag skulle sätta fart på vagnarna kom felet tillbaka igen. Nu lite värre än förut. Det blev nog en 6-7 pling innan de kom igång ordentligt. NU var det hög tid att ringa TLI och rapportera in felet. TLI, som svarade ovanligt fort, undrade om det inte helt enkelt var ett klarsignalsfel, men det tyckte jag inte att det känndes som eftersom vagnarna då borde ha bromsat. TLI begrundade detta och lovade att be servicebilen att titta till mig. Jagrullade vidare och nu gick vagnarna perfekt igen. Typiskt, så fort TLI säger att de skall skicka servicebilen så försvinner alla fel, -tänkte jag.

Nu försvann dock inte felet. Det tog bara en tillfällig paus och återkom sedan med full styrka. Hållplatsen Stockholmsgatan ligger i starkt motlut, så jag var tvungen att sanda för att komma upp i lövhalkan. Nu ville dock inte vagnarna vara med. Det plingade till runt 15 gånger och varje gång fick jag alltså ta ny sats med fartpedalen för att komma framåt. Vagnarna skutt-kröp upp för backen mot Härlanda i kanske 5 km/h timmen. Efter att ha passerat backkrönet kom slutade det plinga och jag vågade upp i 30 km/h. Sedan stannade jag på Härlanda och släppte av och på passagerare.

Nu ville dock vagnarna inte vara med längre. Det enda som hände när jag försökte köra var att vagnen plingade till som förut, men sedan försvann klarsignalen och vagnen utbrast i ytterhögtalarna ”L-I-N-J-E  3  K-Å-L-L-T-O-R-P”. Detta upprepades några gånger innan klarsignalen försvann helt och utan klarsignal får man ingen ström till motorerna. Jag satt fast. På pedalvagnarna börjar höger blinkers lysa med fast sken på den vagn som inte har klarsignal. Är felet på bakre vagnen lyser lamporna på bägge vagnarna. Det gjorde de nu. Men förutom det så vägrade plötsligt dörr 5 (bakersta dörren) på första vagnen att gå igen. Fel på bägge vagnarna alltså?! Med hjälp av en passagerare puttade vi igen dörr 5, som jag sedan låste. Men fortfarande ingen klarsignal. Dags att ringa TLI, de bad mig att fortsätta felsökningen och larmade servicebilen under tiden.

M28 738 och 713 vid Härlanda. Måste säga att jag tycker den här bilden blev ovanligt lyckad. Blev snyggt med motljuset!

När man ser att blinkersen lyser vet man alltså att man har klarsignalsfel. Men klarsignalsfel kan man få av flera anledningar. Det vanligaste är att en dörr inte är riktigt stängd, men det kan också vara en nödöppnare som är dragen eller en säkring som löst ut. Dessa tre fel kategoriseras som ”yttre klarsignalsfel”. Det finns även ”inre klarsignalsfel” och dit hör dragen nödbroms, bruten säkring eller att man glömt tala om för vagn 2 att det är vagn 1 som bestämmer. För att reda ut om man har ett inre eller yttre klarsignalsfel kan man vrida på ett reglage framme på förarplatsen. Slocknar blinkerslamporna då, så vet man att man har ett inre klarsignalsfel och kan koncentrera sig på att leta efter ett sådant. Men nu fortsatte lamporna att lysa och alltså var det ett yttre klarsignalsfel jag hade.

När väl detta stod klart för mig gick jag bak till andra vagnen och drog i alla dörrarna. Ingen klarsignal. Därefter gick jag in och kollade dörrarna från insidan. Ingen dragen nödöppnare. Men ändå ingen klarsignal. Säkringen hade inte löst ut heller. Nähä. När jag ändå var där inne passade jag på att kolla nödbromsarna också, men det var inte dem heller. Det hela var ett mysterium. När jag körde hela felsökningen från andra vagnen hävdade den dessutom att allt fungerade som det skulle. Men så fort jag skickade över kontrollen över tåget till vagn 1 så kom felet tillbaka och enligt vagn 1 på vagn 2.

Jag gick tillbaka till första vagnen och fick av TLI order att testa med en omstart av båda vagnarna. De flesta passagerarna hade gått av redan när jag talade om att jag hade problem precis när jag talat med TLI första gången. Men nu bad jag de sista att gå av också eftersom dörrarna inte går att få upp när vagnarna är avaktiverade. Precis när jag stängt av båda vagnarna kom en trafikledare och hjälpte till. När båda vagnarna var återaktiverade lyckades trafikledaren få klarsignal och sedan köra vagnen 1.5 centimeter innan den stannade igen.  ”L-I-N-J-E  3  K-Å-L-L-T-O-R-P”-sade vagnen, medan trafikledaren muttrade något ohörbart och försökte igen. ”L-I-N-J-E  3  K-Å-L-L-T-O-R-P”-sade vagnen.

Trafikledaren gav upp och bad TLI säga åt kön med vagnar bakom mig att börja vända i slingan vid Härlanda. Som tur var stod mina vagnar inte i vägen, men marginalen var bara 1,5 dm, så de första vagnarna fick vi vinka fram för att de skulle våga köra förbi. Passagerarna valde att gå eller fortsätta med linje 17. Det var förvånansvärt glada miner trots allt. Kanske för att solen just brutit igenom regnmolnen.

Efter ännu en liten stund dök en av spårvägens bilar med texten ”Bärgningsledare” på sidan upp. Det var inte någon av de vanliga servicebilarna, de var upptagna med två andra stopp, som kom utan en av verkmästarcheferna från Rantorget och en servicekille, också från Rantorget. De konstaterade snabbt att bromsen låg på, och strax efteråt att det var skenbromsen som låg på. Vilket var väldigt konstigt eftersom jag inte rört skenbromsen sedan jag lämnade vagnhallen. Dessutom visade det sig att vagnarna hade tömt ut all bromssand från alla fyra sandboxarna och byggt 4 prydliga sandslott under vagnarna. Dessa var vi tvugna att få bort för att undvika att spåra ur. Därefter testade de att bryta säkringen till skenbromsen, men det brydde sig inte bromsarna om, de låg kvar på rälsen i alla fall. (Skenbromsarna består av starka elmagneter som suger sig fast i rälsen).

Servicekillarna lyckades i alla fall få klarsignal och med sanden undanröjd rullade vagnarna framåt. Efter att i makligt tempo ha kört ner vagnarna till reservhållplatsläget vid Torp, där de inte stod i vägen för varken 5:an eller 3:an kollade man lite noggrannare på magnetbromsarna. Det visade sig att de låg an mot rälsen så länge vagnarna stod stilla, men så fort man började köra höjdes de, -i alla fall lite.

Därefter togs beslutet att jag skulle följa med hallchefen tillbaka till Rantorget för att plocka ut en ny vagn, medan den andra servicekillen skulle linka in med vagnarna till Majorna. Det var visserligen närmare till Rantorget men det är i Majorna som pedalvagnarna repareras, så därför ville de ha dem dit. Bilturen in till Rantorget gick undan och strax satt jag i vagn 429 och ropade upp TLI för att fråga vart jag skulle ta vägen med den. När TLI hummat ett tag fick jag order att ta valfri väg till Linnéplatsen och vända där för att sedan köra ner till Järntorget och hoppa in enligt tidtabellen kl. 17.26 mot Kålltorp.

Eftersom det just nu är spårarbete på Vasagatan, hade jag inte så många vägar att välja på, utan körde via Grönsakstorget och Annedal och kom till Linnéplatsen i så god tid att jag hann stå stilla där i hela 5 minuter. Sedan hakade jag på en 6:a och gick i trafik exakt kl. 17.26 på Järntorget. Vagn 429 gick bra, men visade sig sakna alla former av värme på förarplatsen. 17 grader var det därinne, men hellre det än en krånglande Sven Wolter!

Resten av arbetsdagen förflöt enligt tidtabell, förutom när någon drag i nödöppnaren vid Vagnhallen Majorna. Det sinkade mig någon minut. Rasten vart trevlig som vanligt och därefter fick jag pigga vagn 316 på linje 1. Det märkligaste som hände där var väl att jag faktiskt låg precis i tid, hela tiden. Har nog inte hänt mig på den linjen förut.

Nu kom morgondagens GP. Dags att gå och lägga sig med andra ord!

Tags: , , , , ,

Posted in Vagnskörning | 1 Comment »

Hur dumma är ni?

Okt 10th, 2011 by

I torsdags hade jag en av mina nya favorittjänster, -vardagstjänst 6, som börjar med att jag hämtar ut en 2:a på Vagnhallen Majorna. Jag har hunnit ha tjänsten 3 gånger nu, och de första två gångerna har jag fått en M31, trots att tåget skall vara inne i hallen igen redan vid 19-tiden och bara går som linje 2. Igår blev det dock pedalvagnar, vilket jag ju bara blev glad över förstås!

Som första vagn hade jag M29 843 vilken precis hade utrustats med reflextejp på backspegeln. Enligt ett trafikmeddelande som hängde på anslagstavlan inne på expeditionen har vagnarna 843, 308 och 410 utrustats med fluorescerande markering som en del i ett test tillsammans med GS Buss för att få passagerarna att reagera när de står för nära hållplatskanten. Detta skulle jag tro har blivit aktuellt efter en olycka med en av spårvägens bussar för ett tag sedan. GP har tre artiklar om den, här, här och här!

Spårvagnarnas backspeglar sitter något högre upp än bussarnas, och jag har aldrig hört talas om att en spårvagn skulle ha knockat en passagerare med spegeln. Dessutom är väl problemet att många av hållplatserna inne i stan är för trånga, t.ex. bussarnas hållplats vid spår 1 på Centralstationen, eller samtliga hållplatser i Brunnsparken där de flesta också fungerar som trottoarer. Har någon ryggen mot trafiken ser man inte en backspegel hur mycket reflextejp den än har. Men någon effekt kanske det ger. Under mina 58 minuter med vagn 843 var det i alla fall ingen som kom i närheten av backspegeln.

M29 843 på väg ut från Vagnhallen Majorna med reflextejp på backspegeln.

Efter att ha lämnat över vagnen till en kollega (som noterade tejpen och var tvungen att fråga om allt gått bra :) vid Centralstationen gick jag ner till Brunnsparken och ställde mig att vänta på min 5:a mot Torp. 4 minuter sent kom M29 850 dragande med en okänd M28. Vagnarna visade sig gå ovanligt mjukt, speciellt när man bromsade. Blev perfekta mjuka stopp varje gång, förutom när jag tvingades använda skenbromsen vid ett tillfälle pga. lövhalka. (Pedalvagnarna har en väldigt effektiv skenbroms!)

Jag kom till Torp tre minuter innan avgångstid därifrån, så det stod en klunga passagerare och väntade längst fram på hållplatsen. Sist går en mamma med en treåring ombord. Hon stannar till framme hos mig och frågar upprört:
-Hur dumma är ni egentligen? Den förra vagnen körde precis när jag var där borta! (Hon pekar bort mot rastlokalen 25 meter bort).
-Jaha, vad tråkigt. Hade det varit jag som kört så hade jag förvarnat med plingan en stund innan så att ni hade kunnat skynda er till vagnen, svarade jag. Dessutom hade jag tänkt lägga till att jag nog hade stannat där framme i svängen och plockat upp er, men så långt kom jag inte innan kvinnan avbröt.
-Men jag kan ju inte springa med småbarn!
-Nej, det förstår jag, men vi förare måste ju tänka på tidtabellen också. Det är ju faktiskt ditt ansvar som passagerare att ta reda på när vagnen går och att vara på hållplatsen i tid.
-Men har du försökt att springa med småbarn själv? Det går ju inte!!!
-Ja, jag vet att småbarn inte kan springa så fort, så därför får man ju vara ute i god tid om man har småbarn med sig så att man slipper springa!
Kvinnan upprepar sitt mantra att småbarn inte kan springa. Talar om att att det ”är dåligt av dig” och går in och sätter sig.

Plötsligt var det tydligen mitt fel att förra föraren hade kört ifrån henne. Det verkar faktiskt vara ett ganska vanligt fenomen i stan att tro att spårvagnsförare är någon form av klonad massa där det är så att om en gör fel har alla gjort fel. Hon frågade ju ”hur dumma är ni”. Men det är en intressant fråga: Hur dumma är vi egentligen vi spårvagnsförare? Det var väl ganska dumt av mig att försöka förklara för henne hur jag skulle ha gjort i samma situation. Hon ville ju bara få bekräftat att vi var stenkorkade hela bunten och så sitter jag där och börjar babbla om tidtabellen och passageraransvar och annat strunt. Skulle ha nöjt mig med att ha svarat ”jättedumma”! Får bli nästa gång :-)

Nåväl, när avgångstiden infann sig fanns inte en kotte inom synhåll (och definitivt inga passagerare) så jag avgick enligt tidtabell precis samtidigt som det plötsligt kom en kraftig vindby och ett vertikalt störtregn som fick hela vagnen att gunga till. Skuren var dock över redan innan jag kom till Töpelsgatan. Nästa skur kom strax innan Liseberg men vid Valand var det solsken.

Precis när jag skall avgå från Kungsportsplatsen går en ganska stor farbror ut framför vagnen, utan att se sig om åt något håll. Från Brunnsparken kommer en 10:a som får plinga och bromsa för att mannen inte skall kliva ut rakt framför vagnen. Han stannar istället framför min vagn, men där är det väldigt dumt att stå precis när jag skall köra. Jag plingar lite försiktigt åt honom. Farbron vänder sig då mot mig och pekar på 10:an som fortfarande är i vägen för honom. Jag pekar på trottoaren han kom ifrån. Farbron pekar på 10:an igen. Jag pekar att han skall gå tillbaka igen. Farbron blir jättesur man står kvar en liten stund till innan han tillslut gör helt om och går tillbaka till sin fru och tiotalet andra personer som har stått kvar på trottoaren och väntat precis som man skall göra. Sedan kunde jag rulla vidare med misstanken att även denna farbror nog undrade hur dum man måste vara för att få anställning på spårvägen. Enligt honom hade det väl antagligen varit mycket smartare om jag stått stilla på hållplatsen tills jag fått klartecken av folket på utsidan att jag kunde köra vidare. Dumt av mig att tänka på vagnen bakom mig som nog också ville in till hållplatsen med sina passagerare…

Uppe på Göta älvbron bjöds jag och passagerarna på ett vackert skådespel. Själva bron var dränkt i solsken. Till höger om oss fanns en vacker regnbåge och ut mot sydväst låg mörka regnmoln och ruvade. Vackert som sagt, men det började regna igen redan vid Vårväderstorget.

Under hela den här turen från Torp till Varmfrontsgtan var det ett himla liv på TLI. Det var stopp i Angered med påföljande omledning av trafiken. Linje 9 fick köra till Aprilgatan och Linje 4 och 8 fick vända i Bellevue. Ersättningsbussar fanns ännu inte men man letade med ljus och lykta.. Ganska snabbt upprepades omledningen med tillägget att nu hade man hittat två bussar. Framför mig såg jag det veritabla kaos som troligtvis just då utspelade sig på Gamlestadstorget när tre spårvagnslinjer i rusningstrafik ersätts av två bussar på en sträcka av ungefär 8 km. För att inte tala om kaoset vid de mellanliggande hållplatserna eftersom bussarna skulle vara överfulla redan från start. Skönt att vara på Hisingen just då.

Ganska snart blev det också stopp i slingan i Kungssten pga. en havererad vagn. Linje 9 fick därför köra ”Ej i trafik” till Långedrag, vända där och direkt köra tillbaka mot Kungssten. Nästa meddelande från TLI var det något kryptiska: ”Vi har en vagn som rullar vid Storås”. Medan jag satt och funderade på vad man menade med detta kom nästa meddelande om att vagnen vid Kungssten kommit igång igen. Två minuter senare hade dock den nyligen reparerade haveristen havererat igen. Denna gång ute på huvudspåret precis efter vändslingan. Så nu var det stopp för linje 11 också.

Ungefär då kom jag fram till Varmfrontsgatan och hade i högtalarna tänkt säga: ”Då har vi kommit fram till ett soligt Varmfrontsgatan, vagnens ändhållplats”, men precis när jag skulle trycka ner högtalarknappen kom nästa anrop från TLI som meddelade att man visste om att det var lång kö in till Kungssten från Saltholmen men att man trodde att det snart skulle rulla igen. Och det gjorde det faktiskt också. I Angered var det dock fortfarande stopp, trots, eller snarare på grund av, den rullande vagnen i Storås, men nu hade man i alla fall fått tag på hela fyra ersättningsbussar!

När jag kom upp till Göta Källare på rasten fick jag veta lite mer om vad som hänt i Angered. Tydligen hade en kollega i vagn 340 tyckt att vagnen kändes ”konstig” och ropat upp TLI som bett kollegan att utrymma vagnen och invänta servicebil. När servicebilen kom gjorde de något som fick vagnen att rulla iväg utan bromsar. Servicebilen har dock inte kopplat ur bromsen manuellt vilket var det som orsakade olyckan vid Vasaplatsen 1992. Vagnen rullade iväg i alla fall, med inkopplade bromsar men utan bromsförmåga, något som inte skall vara möjligt. GP har skrivit två artiklar om saken. Läs här och här!
Spårvägen har anmält händelsen som ”allvarligt tillbud” till transportstyrelsen och kopplat in en extern firma som skall gå igenom vagnen. Vi får väl se vad de kommer fram till…

Efter min rast tog jag över en trevlig M31:a på linje 13. Då hade man precis släppt på trafiken till och från Angered igen och vagn 340 hade just kommit åkande förbi Drottningtorget på släp efter vagn 373 som fått äran att bärga hem ”rymlingen”.
Efter 1½ varv på linje 13 blev jag en 3:a för att ett varv senare återigen bli en linje 13 innan jag fick köra in till Vagnhallen Majorna. En lång dag men varierad med hela tre omlopp och fyra linjer, precis som jag vill ha den!

Notiser:

Som brukligt på sistone har gp.se haft något om spårvägen var och varannan dag. Ibland flera artiklar på förstasidan samtidigt. Ett litet urval kommer här:

-Den 13 december börjar en ny tidtabell gälla och det händer en del i spårvagnstrafiken. Linje 8 skall gå fram till midnatt istället för till 20-tiden som nu. Linje 13 skall få ny linjesträckning och gå mellan Sahlgrenska och Wieselgrensplatsen via Skånegatan och Nordstan. Men den största förändringen är nog att linje 2 skall förlängas från Lana ut till Mölndal. För att detta skall fungera måste vändslingan i Mölndal förses med ytterligare ett spår och detta bör då vara klart till just 13 december. Hittills har inget hänt på den fronten, men nu har GP spritt sken över det hela. Vändslingan är tydligen på gång även om den blir dyr. Läs här!

***

 -Idag påbörjades ett spårarbete på Vasagatan vilket gör att flera linjer får förändrade körvägar ett tag framöver. Spåret skall bytas från Vassaplatsen ner mot Valand (Men inte upp mot Vasaplatsen från Valand!) och mellan Vasaplatsen och Viktoriagatan i båda riktningarna. Detta är verkligen på tiden. På sträckan ner mot Valand har rälsen varit av sedan i våras och på sträckan ner mot Viktoriagatan har rälsen sjunkit långt ner i blåleran. Läs mer om omläggningen här!

***

-GP har också fått ta del av en delrapport från utredningen om vad som egentligen hände vid olyckan vid Beväringsgatan den 8 september. Det var inget fel på vagnarna har man kommit fram till nu. Läs här!
P4 Göteborg har en något längre artikel om saken här!

 

Tags: , , , , , , , , ,

Posted in Vagnskörning | 2 Comments »

Nattjobb och höst-APT

Okt 3rd, 2011 by

Sedan mitt förra inlägg har min jobbiga arbetsvecka med tre nattpass utspridda på två helger passerat. Mitt schema fungerar som så att på en period av sex veckor har jag tre tjänster där jag kör nattvagn till tidig morgon. Första nattjänsten är alltid på en lördag efter en ledig torsdag – fredag. Därefter kommer ytterligare tre arbetsdagar, varav den sista, -tisdagen, brukar vara ganska tidig. Jag kan sluta så tidigt som 22.39 !!! Därefter får jag ledigt två dagar, alltså en onsdag – torsdag, innan det är dags för dubbla nattpass fredag och lördag och en förhållandevis sen söndag till strax före 01, samt som sista dag innan två dagar ledigt en hyfsat tidig måndagstjänst till strax före 23. Efter de två fridagarna jobbar jag tre halvsena vardagstjänster (slutar runt midnatt) följt av hela tre lediga dagar på raken. De fungerar som någon form av återställare efter nattjobbshelgerna.

För att peppa mig själv innan det är dags för ett nattpass så tänker jag att det ju faktiskt kan vara kul att sitta därinne på förarplatsen och iaktta alla fulla idioter runt omkring och i vagnen. (Ja, idioter! Kom inte och säg att man blir smart av alkohol!). Fulla människor kan faktiskt vara väldigt roliga, som t.ex. en man som skulle gå ombord på min vagn vid Kungsportsplatsen men missade dörren med en halvmeter och med ett klonk körde in huvudet i sidan på väggen. Det såg väldigt roligt ut. Särskillt som han inte riktigt fattade vad det var för fel på dörren och försökte en gång till.
En annan gång var jag på väg in till Vagnhallen Majorna från Opaltorget när jag plötsligt får stanna i svängen in till reservhållplatsen vid Marklandsgatan eftersom det ligger någon mitt i rälsen. Det visar sig vara en A-lagare med blod rinnande ur ett jack i pannan och så påverkad av någon okänd substans att han inte kunde ta sig upp för hållplatskanten. Efter att ha valt ett i princip blodfritt ställe på hans ärm att hålla i lyckades jag hjälpa honom upp på hållplatsen, där jag placerade honom vid ett staket som han kunde hålla sig i. Under hela bärgningen vart han väldigt trevlig och beklagade så hemskt mycket att han satt sig själv och mig i den här situationen.
Precis när jag lämnat honom vid staketet och satt mig för att köra vidare får han syn på en vagn borta vid ordinarie hållplatsläge som han får för sig att springa till, varpå han springer rätt in i en bänk som han på något vis lyckas volta över. Det såg också väldigt roligt ut. Tragiskt men roligt. Eftersom han överlevde och inte längre låg i vägen bestämde jag mig för att det bästa jag kunde göra var att köra därifrån och be TLI att skicka dit polis.

Alkoholpåverkade människor kan också vara väldigt trevliga, i alla fall på väg till krogen när natten ligger framför dem och de bara hunnit få i sig lite lagom sådär. Då vågar de plötsligt säga hej när de går ombord och står man på ändhållplats kan man få höra deras livshistoria eller få chansen att berätta lite om sitt jobb. (”Vad synd det är om dig som sitter här och kör när vi andra är lediga och skall på fest… Men OJ! vad många knappar du har därinne!” -brukar ett sådant samtal börja).

Oftast är fulla människor dock bara jobbiga. De håller upp dörrar för kompisar som ”kommer snart” men som i själva verket ligger och spyr i någon buske 100 meter bort. En annan variant är att de ”bara skall röka klart” vilket de gör i dörren varpå de sedan fimpar mot klämskyddet eller inredningen. En del lyckas ju tyvärr ta sig ombord innan de spyr upp fyllekebaben och sista ölen, då är det jag som skall sanera. Brukar hälla på bromssand så att skiten inte sprider sig och inte luktar allt för mycket.

Om göteborgare i nyktert tillstånd är orädda för spårvagnar och kliver ut i spåren utan att se sig om ett dugg är det ändå ingenting mot vad fulla göteborgare gör. De promenerar bekymmersfritt runt i spåren och tycker bara det är roligt med farobromsande spårvagnar med skrikande ringklocka. Och får dom syn på en kompis på andra sidan spåret kan de få en jäkla fart ut framför vagnen. Värst är det runt Valand. Där har vi också taxibilar i mängder som jag till och från är väldigt sugen att spela bowling med! Det kan stå en 5-6 bilar i kö på spåret när man kommer från Vasaplatsen och de brukar inte ha bråttom att komma därifrån. Om man tar sats med en M31 kan man nog få till en snygg strike!

Hur som helst, precis när jag börjat kvickna till efter första lördagens nattjobb till 04.25 på söndag morgon, och dessutom av bara farten klarat av även det sena söndagspasset, -så blev det måndag och APT-dags!

APT står för ArbetsPlats Träff och inträffar för oss förare 2 gånger om året. Det brukar vara en heldag med lite information från företagets olika avdelningar, lite repetitonskurser med någon från förarutbildningen, men framför allt en jäkla massa kaffe med tillbehör! En skön dag och ett välkommet avbrott i spårvagnskörandet med andra ord. Men kanske lite tidigt?

Vår, i övrigt mycket snälla och trevliga arbetsledare, tvingade upp mig och nio andra B-förare till Göta Källares andra våning redan kl. 10. 45 på morgonkvisten. Där satt vi sedan och kramade våra kaffemuggar och smulade med våra frallor medan vi hålögt stirrade på varandra. Inte jättemycket blev sagt oss emellan :-)
En bit in i denna morgonövning dök dagens instruktör upp och drog igång programmet. Han började med att tala om normer och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det blev en faktiskt mycket intressant föreläsning som avslutades med att vi fick se två filmer som tog upp rullstolsburnas situation i icke anpassade lokaler och reaktionerna en man med invandrarbakgrund anställd hos hemtjänsten kan få när han försöker göra sitt jobb hos en svensk äldre dam. En bit in i filmerna stoppades den och vi fick i grupper resonera oss fram till vad vi skulle ha gjort i den uppkomna situationen. Vi hade tre alternativ att välja på och sedan fortsatte filmen enligt det alternativ vi resonerat oss fram till var det bästa. Kul och smart sätt att få en att tänka till på!
Filmerna var framtagna av Göteborgs kommun som tagit beslut om att all personal i kommunen skall få en föreläsning om männskliga rättigheter, -sålunda även vi spårvagnsförare!

Efter en kortare paus och lite påfyllning i kaffekopparna blev det en repetition av första hjälpen. Tror det var min fjärde i spårvägens regi. Känns bra att öva på det för en dag står man plötsligt där och behöver rädda livet på någon med kompressioner och mun mot mun metoden. Bra att ha hur man skall göra i ryggmärgen då!

När samtliga lyckats rädda livet på sina plastdockor var det dags för lunch nere i matsalen. Vi blev bjudna på kycklingfilé med ris, sallad och en fantastiskt god jordnötssås. Måste hålla ögonen öppna ifall den kommer tillbaka på menyn igen snart! Innan vi gick upp till konferensrummet igen fick vi kaffe och kaka också. Såklart!

Väl tillbaka i våra stolar kom en person från personalplaneringen och berättade om sitt jobb, -hur de gör och varför. Som vanligt var det intressant att få veta mer om hur företaget fungerar egentligen. Och som vanligt var det förstås inte så enkelt som man skulle kunna tro. Personalplaneringens största jobb är att tillsätta alla ”öppna” tjänster (dvs. tjänster som för stunden saknar en förare!) med folk, i första hand dagkommenderade, i andra hand timmisar och i värsta fall skummare. De jobbar med 1-3 dagars framförhållning hela tiden. En av dem håller på med den mer långsiktiga personalplaneringen, t.ex. semestrar, och tjänstledigheter samt rekryteringsbehovet.

Därpå följde lite mer kaffe och sedan gick vi igenom förra årets NMI -Nöjd Medarbetar Index, som visade ganska höga staplar generellt även om många inte kände att de kunde påverka sin arbetsplats eller sina uppgifter. Därpå fyllde vi i en ny NMI, tömde våra kaffekoppar och skuttade ut i stan på koffeinystra ben. Fast först fyllde jag i en ledighetsansökan gällande julafton. Jobbade ju förra året och tänkte försöka vara ledig i år som omväxling…

Dimmigt vid Vagnhallen Majorna

De senaste nätterna har varit väldigt dimmiga i Göteborg. Ibland har dimman varit så tät att man sett mindre än en vagnslängd framåt. Då gäller det att ta det försiktigt och krypköra. Vi kör ju på sikt och skall kunna stanna på halva synsträckan. Men förutom att man blir sen gillar jag dimma. Allt blir mjukt och stilla på något vis. Mer dimma åt folket!

Notiser:

Spårvagnsolyckorna fortsätter att dugga tätt vilket känns olustigt. Nedan ett urval från Göteborgs Postens hemsida. Hopas det inte blir fler i nästa inlägg…

-Den 21 september skedde en krock mellan spårvagn och lastbil precis nedanför Stigbergsliden, -en av stans mer olycksdrabbade korsningar. Artikel med bild på GP.se!

-Den 26 september hade vi årets första lövhalka vilket troligtvis låg bakom att en spårvagn körde in i en av Veolias fabriksnya 24-meters dubbelledbussar som var ute på en provkörningstur. Krocken skedde i kurvan efter Wawrinskys plats ner mot Chalmers. Den påkörda bussen stod som nummer två i kö vid trafikljuset in till hållplatsen Chalmers. Ingen skadades, men då dessa bussar har dieseltanken längst bak rann det ut bra med diesel i backen ner mot Chalmers och det blev ett flera timmar långt stopp innan saneringen var klar och trafiken kunde släppas på igen. GP om saken!

-Den 1 oktober skedde en krock i höjd med Roddföreningen vilket gjorde att linje 11 fick vända i Långedrag i över en timmes tid. Mer på GP.se!

- Idag, den 3 oktober, fick en M31:a utrymmas i en tunnel på Bergsjölinjen eftersom det brann i taket på vagnen och i ett säte. Ingen skadades som tur var. Mer på GP.se!

-Slutligen en länk till GP som inte leder till en olycksnotis utan till ett spårvagnstest. Eller rättare sagt till ett spårvagnskändistest. Många av stans spårvagnar har ju ett namn efter en känd Göteborgare och nu kan du testa dina kunskaper om dessa spårvagnskändisar. Själv fick jag 5 rätt! Länk till testet!

Tags: , , , , , ,

Posted in Vagnskörning | 2 Comments »

Older Posts »