Feed on
Posts
Comments

Hej eventuella läsare av min blogg! Jag tänkte chockera er med årets inlägg redan nu i slutet på oktober! Det har hänt lite sedan mitt förra inlägg i januari förra året. Bl.a. har jag tagit tjänstledigt från spårvägen och börjat plugga på Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs Universitet. Hur det gick till kanske jag skriver om i ett annat inlägg. Min tjänstledighet hindrar mig dock inte från att köra spårvagn då och då. Förarbristen just nu är ganska stor, så när studerandet tillåter är det i princip bara att slänga på sig uniformen, gå ner på stan och hämta en vagn. (Okej, nu överdrev jag kanske lite, men nästan så).

Idag hade jag sagt till GS att jag kunde jobba på eftermiddagen/kvällen. Det resulterade i att jag fick en så kallad halvtjänst (ett pass) på linje 5. Fyra timmar och trettiosex minuter totalt. Hur intressant kan då ett blogginlägg om fyra timmar och trettiosex minuter på linje 5 vara? Oavsett om något spektakulärt skulle inträffa eller inte bestämde jag mig redan innan tjänsten för att blogga om den. Så nu skall vi se om jag kommer ihåg hur man spårvägsbloggar:

Min halva arbetsdag började på Göta Källare med att jag köpte en dagens lunch i personalmatsalen. En helt okej lasagne med sallad och kaffe. Och GRATIS KAKOR!!!

En intressant sak med att vara tjänstledig från en arbetsplats där man visserligen har 600 kollegor men ändå jobbar ensam är att det fortfarande, efter över ett års tjänstledighet, alltid är någon man träffar på i matsalen som inte märkt att man inte jobbar heltid längre. Sådana samtal brukar börja med ”det var länge sedan” eller ”vilket kaos det var igår”. När jag nu satte mig vid ett bord för att äta min lasagne fick jag dock istället höra ”jaså du är här”. Kollegor med koll med andra ord ;-)

Efter trevligt kollegialt tjötande trampade jag ner till Brunnsparken där min vagn, M32 444, infann sig punktligt kl 14.53. Framförvarande vagn hade dock infunnit sig mindre punktligt bara tre minuter tidigare, vilket kan förklara varför min vagn var så perfekt i tid. Vagnen framför hade tagit hand om de flesta passagerarna.

Kollegan meddelade att vagnen gick bra och att allt var som vanligt längs linjen. M32 444 visade sig mycket riktigt vara en trevlig M32:a med hyfsat mjuka stopp och med inte allt för många konstigheter för sig. T.ex. pep den inte i tid och otid som vissa av dem gör. Det var dessutom ypperlig mottagning i FM-radion (annat vanligt fel). Det enda som krånglade var att FM-radion plötsligt fick för sig att byta kanal från P3 till P4 vilket gjorde att jag satt och lyssnade på barnradion i 5 minuter innan jag fattade vad som hänt…

Med min hyfsade M32:a rullade jag alltså iväg längs Avenyn mot Östra Sjukhuset och var bara lite ledsen över att jag inte fick någon av M31:orna 371 till 380 som på prov har en ny programvara i styrdatorn som skall trolla bort startrycket som alla M31:or gör sedan de varit i Tjeckien och fått ny styrutrustning. Jag har inte fått köra någon av dem ännu men åkt med dem och tycker att de startar helt fantastiskt i jämförelse med de andra M31:orna.

Jag kom hyfsat i tid till Östra Sjukhuset även om det var nära att jag fick vända vid Torp istället på grund av ett ”hinder” vid Munkebäckstorget. Men trafiken släpptes på igen så att jag kunde köra helt enligt plan. Enda lilla bekymret var att det var fullt på 5:ans hållplatser vid Östra Sjukhuset när jag kom dit. Men jag lyckades knö mig in som tredje vagn så att i alla fall första dörrparet var hyfsat inne på hållplatsområdet och passagerarna kunde komma av. Efter två minuter drog båda 5:orna framför mig iväg och jag rullade fram till påstigningen.

Typ inne på avstigningshållplatsen vid Östra Sjukhuset


Efter vändning vid Östra gick turen till Varmfrontsgatan hyfsat enligt plan med bara någon minuts försening. Vid
hållplatsen innan Varmfrontsgatan kom jag ikapp vagnen framför mig igen som blev stående vid Varmfrontsgatan några minuter efter sin avgångstid eftersom kollegan behövde springa in på personalrummet. Det gjorde i sin tur att jag inte kunde komma in i samma personalrum förrän 5 minuter innan jag själv skulle avgå, vilket gjorde att 6:an på spåret bredvid körde fram till påstigningen precis när jag kom ut från personalrummet och hade tänkt hoppa in i min vagn och dra iväg. Konsekvensen av det blev att jag hamnade i fel ordning med 6:an som egentligen skulle avgått två minuter efter mig.

Snuvad på avgångstiden från Varmfrontsgatan av vagn 427 som hann ankomma och avgå Varmfrontsgatan medan jag var inne i personalrummet. 

 

Förseningen ökade och vid Brunnsparken var jag hela 6 minuter sen. Det gjorde att jag kom lagom till en kö med spårvagnar som fastnat bakom en havererad buss vid Kungsportsplatsen. Min plats i kön var mellan Brunnsparken och NK. Eftersom TLI inte hade sagt något om att det skulle vara stopp tryckte jag ner SIT-knappen (Stopp I Trafiken) på radion och ropades omgående upp med ett ”444, jag antar att du också står i kön mellan Brunnsparken och Kungsportsplatsen? Vi håller på och forskar i vad som hänt just nu”. Jag svarade med att det nog var kö rakt genom Brunnsparken vid det här laget och övergick till att informera passagerarna om att det var stopp och att de som ville fick gå av längst fram om de lovade att se sig för innan de klev ut i körbanan. (Som vanligt såg jag ingen som såg sig för trots den påminnelsen).

De flesta passagerarna gick av och jag fick en liten pratstund med en civilklädd kollega som var ombord på vagnen och just kommit hem från en semesterresa som gjort mig grön av avundsjuka vid varje ny uppladdning bilder på Instagram innehållande palmer, vattenfall, pooler, drinkar, stränder, exotiska tempel, halvtama apor, forsränning osv. Jag talade om för kollegan att jag tyckte det var skönt att han var hemma igen. Kollegan höll inte med.

Den havererade bussen lyckades ganska snart flytta på sig några meter så att det gick att klämma sig förbi. Eftersom det var en ganska lång kö med vagnar så tog det dock ett tag att komma förbi Kungsportsplatsen. Det blev ju inte bättre av att det var mitt i den värsta fredagsrusningen och väldigt gott om resenärer heller.
När jag lyckades lämna Korsvägen var jag 18 minuter sen så jag fick ropa upp TLI igen. Efter liten redogörelse för läget fick jag order att vända i Torp. Alltså skyltade jag upp linjens traditionella destination vid St: Siegfrids Plan och meddelade passagerarna att de som skulle längre än till Torp tyvärr skulle bli tvungna att byta vagn där. 

19 minuter sen tömde jag en fullsatt spårvagn vid Torp och körde in i slingan där jag hann stå i hela 6 minuter innan det var dags att köra vidare igen. Som tur var kom nästa 5:a en minut efter mig så resenärerna slapp stå där särskilt länge. Nu helt enligt tidtabell rullade jag ännu en gång iväg mot Varmfrontsgatan dit jag anlände fem minuter sent efter att ha hamnat bakom en linje 10 redan vid Valand.

Linje 5 med klassik skyltning.

Att fota 3:or och 5:or bredvid varandra i Torp/Kålltorp var mycket enklare förr i tiden…

 

Innan jag lämnade slingan i Torp för den här gången stannade jag till vid det nya påstigningsläget i Torp-slingan. Det byggdes nästan som man kan se på bilden. 

 

Jag hann rusa in i personalrummet och dricka tre klunkar vatten innan det var dags att åka igen. Den här gången kom jag hela vägen till Östra Sjukhuset utan större problem. Från Östra hade jag en oannonserad tur in till Rantorget via Redbergsplatsen. Oannonserad tur innebär att vagnen inte finns med i tidtabellen eller realtidssystemet. Oftast skall de köras in så fort som möjligt och så var det nu. Alltså körde jag iväg redan efter någon minut i vändslingan när 5:an framför gav sig av. Vid Munkebäckstorget avvek jag från femmans ordinarie linjesträckning och fick med mig hela 7 passagerare ner till Svingeln.

Efter att ha parkerat vagnen vid gula linjen inne på Rantorget plockade jag med mig körkortet ur vagnen och lade det i den blå plastlådan vid trafikexpeditionen innan jag stack iväg hemåt. Det var de fyra timmarna och trettiosex minutrarna. 

Tags: , ,

M28 50 år!

 

Den tredje januari 2016 firade Spårvägssällskapet Ringlinien att vagnstypen M28 rullat i ordinarie trafik på stadens gator i 50 år (!) genom att låna två av de första vagnarna i serien och fara runt med dem i stan.

När det stod klart att Sverige skulle gå över till högertrafik hade Göteborgs Spårvägar ganska precis fått 125 nya M25:or byggda för vänstertrafik levererade från Hägglunds i Örnsköldsvik. För att klara övergången till högertrafik behövde dessa byggas om, men man kunde inte bygga om alla vagnar innan omläggningen eftersom man då inte hade haft något att köra med innan dagen H. Lösningen blev att beställa M28 som från början byggdes som högervagnar. Innan dagen H gick de kopplade baklänges med en M25:a och därmed hamnade dörrarna på rätt sida. Efter dagen H fick istället ännu ej ombyggda M25:or gå baklänges tills de hunnit byggas om. (HÄR finns en bild på vagn 732 som går baklänges i vänstertrafik bakom en M25 på väg upp mot Stigbergstorget).

Hägglunds hade dock inte möjlighet att både bygga om M25.orna till högertrafik och bygga nya vagnar eftersom man höll på att leverera tunnelbanevagnar till Stockholm. Istället fick ASJ ordern att bygga M28 (med teknisk utrustning från ASEA). Hägglunds ville dock inte skicka ritningar på M25 till sina konkurrenter så istället fick GS skicka upp en hel M25-vagn till ASJ/ASEA som fick konstruera M28 efter den. (På den HÄR sidan finns en bild på vagn 701 under leveransen till Göteborg och HÄR finns en fin färgbild på vagn 763 utanför fabriken i Västerås. HÄR finns en bild på vagn 708 utställd på Liseberg 1965).

Trots att M28 utseendemässigt är väldigt lik både M25 och M29 (som Hägglunds byggt) är det en hel del som skiljer dem från sina syskon från Hägglunds eftersom ASEA byggde ett eget el- och uppkopplingssystem. Men trots att vagnsmodellerna är byggda av olika tillverkare är de ändå samkörbara. Dock gick M28 betydligt bättre tillsammans med M25 än M29. Det är först på senare år man börjat köra M28 tillsammans med M29 och man kan nog både som passagerare och förare känna att de inte tänker likadant alla gånger. Det kan bli väldigt hoppigt och skuttigt vid start om broms ibland. Men har man tur får man två vagnar som trivs bra tillsammans och då är det helt fantastiskt att köra blandtåg eftersom M28:an ofta gör tåget lite snabbare än vad ett rent M29-tåg skulle varit.

Det var nog ingen som hade tänkt eller trott att M28:orna fortfarande skulle rulla i trafik 50 år efter att vagn 706 som första vagn togs i trafik i början av september 1965. Men det gör dom. Och de är fortfarande en viktig kugge i Göteborgs kollektivtrafik. Planen var väl egentligen att de skulle tas ur trafik när M32 kommit i trafik. Men det gick ju som det gick med det. Förutom problemen med M32 har också trafiken ökats så mycket att fler vagnar behövs för att klara den dagliga trafiken. I väntan på M33 får M28 alltså rulla vidare. Numera är de dock oftast förpassade till att gå som andra vagn efter en M29:a eftersom M28:ans elsystem inte klarar av att driva t.ex mynt-biljettautomaten som finns i M29:orna. Dessutom är det praktiskt att ha en M29 främst i varje tåg då de har bredare mittdörrar som gör det enklare att lasta ombord barnvagnar.
Åter till 50-årsfirandet

Jag och min SSR/GS-kollega Alex fick det ärofulla uppdraget att köra jubileumståget. Kl 10 på förmiddagen infann vi oss på Vagnhallen Majorna där LC meddelade att våra vagnar stod längst bak på spår 19. Vi fick vagn 701 (den äldsta M28:an) och vagn 706 (den första som togs i trafik), med andra ord passande vagnar till ett jubileumståg.

407

Vagn 701 och 706 på baksidan av Vagnhallen Majorna efter utbackning från spår19.

Efter att ha kopplat ihop vagnarna och backat ut dem från hallen begav vi oss mot Vagnhallen Gårda med Alex bakom pedalerna. Han konstaterade att de gick väldigt bra men att elbromsens första läge inte gick in om man påbörjade broms i hastighet runt 50 km/h med följden att det blev lite ”hoppigt”. Men det gick att leva med.

I väntan på avgång från GX (Vagnhallen Gårda) körde vi in i hallen. Mycket troligt att det var första gången just dessa vagnar var inne i den Vagnhallen sedan Vagnhallen Rantorget byggdes. Ett ögonblick funderade vi på möjligheten att helt enkelt behålla vagnarna där men i brist på bra gömställen så lät vi bli.

410

M28:orna på spår 7 i Vagnhallen Gårda bland de andra museispårvagnarna. (Ups ;-) )

11.30 var vagnarna fulla med folk och vi backade ut från hallen. Som alltid när Ringlinien skall någonstans hade jag först faxat (!) vår färdväg till TLI för att sedan ropa upp dem från radion i vagnen för att testa förbindelsen och tala om att vi nu ämnade köra enligt fax. TLI undrade lite försiktigt om vagnarna numera ingick i den museala samlingen och jag korsade fingrarna och bedyrade att det bara var ett lån och att vi tänkte lämna tillbaka dem sedan (nämnde inget om tidigare planer på att gömma undan dem i Vagnhallen Gårda).

Turen gick först via Redbergsplatsen till Komettorget i Bergsjön där det blev ett litet fotostopp i väntan på att vagnen framför skulle åka iväg.
Just Komettorget är en jobbig hållplats att anlända till med vagnar som inte går i ordinarie trafik. Det är lätt hänt att man är i vägen för trafikvagnarna eftersom avstigningsläget och påstigningsläget ligger precis efter varandra. Enligt tidtabellen skulle 7:an framför avgå samtidigt som 7:an bakom skulle ankomma men vagnen bakom fick ändå stå och vänta 45 sekunder innan vi kunde rulla fram och göra plats för den på hållplatsen. Nåväl, det kunde varit värre…

Fotostopp på Komettorget. (Dock svårt att fota vagnarna utan att få med massa andra fotografer på vagnarna ;-) )

Fotostopp på Komettorget. (Dock svårt att fota vagnarna utan att få med massa andra fotografer på vagnarna ;-) )

Från Komettorget körde vi sedan gamla linje 7, dvs ner till Centralstationen och sedan via Domkyrkan till Kapellplatsen där vi delade tåget. Jag körde främre vagnen till Sahlgrenska medan Alex drog iväg med bakre vagnen till Guldheden. När M28 levererades hade de tillskillnad från M25 automatcentrerande koppel varför just M28 användes på de linjer där man delade tågen.

Efter vändning (och fotografering) på var sitt håll strålade vi samman på Wavrinskys Plats och körde efter varandra ner till Kapellplatsen där vi kopplade ihop vagnarna igen, precis som förr. Därefter avvek vi dock från linje 7 och svängde istället ner mot Valand och körde via Korsvägen och Torp till Östra Sjukhuset.

Vagn 701

Vagn 701 som singelvagn i vändslingan vid Sahlgrenska Sjukhuset…

 

Vagn 706

…och vagn 706 ensam uppe i Guldheden med den vackra butikslängan från 1951 i bakgrunden. (Foto: Alex Oscarsson).

Även vid Östra Sjukhuset blev vi lite i vägen för en 5:a. Tidigare under dagen hade det varit ett längre stopp på Göta Älvbron och alla vagnar som var fast på Hisingen hade fått backvända vid Wieselgrensplatsen. Alltså tänkte jag att det var bäst att köra in på 1:ans spår eftersom eventuella 5:or säkert var sena och ville avgå direkt. Tyvärr stod det en 1:a på avstigningsläget på högerspåret vilket precis gjorde att vårt tåg inte kom igenom hela motväxeln. Så där blev vi stående båda två 2 min innan vagnen framför äntligen rullade fram till påstigningen.

Från Östra Sjukhuset körde vi sedan ”gamla linje 1” via Valand till Järntorget och sedan till Axel Dahlströms Torg där vi vände och satte kurs mot Vagnhallen Majorna för att, faktiskt, lämna tillbaka vagnarna.

Axel

Axel Dahlströms Torg blev sista vändning innan återlämnandet av vagnarna.

Efter åkturen var vi några som fortsatte firandet i Ringliniens vagn 100 som stod framkörd på sidosåret vid hållplatsen utanför vagnhallen. När alla var ombord ringde vi och beställde pizza från Götas (som har vedeldad pizzaugn) 1,5 hållplatser längre fram. 15 minuter senare stannade vi till på reservhållplatsen Älvsborgsplan, 10 meter från pizzerians ytterdörr, och knallade in och hämtade vår beställning. Gänget som satt och åt inne på pizzerian noterade det hela och verkade tycka att det var ganska kul att någon hämtade pizza med spårvagn. (Det tyckte vi också ;-) )

Pizza

Pizzavagnen (vagn 100) parkerad på stickspåret i Kungssten.

Tags: , , , , , ,

Man kan ju tycka att det borde vara ganska enkelt att köra till Angered, typ bara att följa spåret och lunka på i fullfart tills man är framme. Men den här arbetsdagen misslyckades jag med att ta mig dit två gånger av tre.

Försök Ett:
Min arbetsdag började i Vagnhallen Majorna varifrån jag promenerade ner till hållplatsen för att vänta på min 9:a mot Angered. Vädret var av det blåsiga, regniga, kalla slaget så när vagn 310 strax anlände nästan kastade jag mig in i den torra varma förarplatsen. (Jo, kollegan hann ta sig ut först).
Så fort jag svängt runt hörnet mot Jaegerdorfsplatsen insåg jag att vindrutan var av den nya sorten med värmetrådar istället för plastfilm för att ta bort imma. Rutorna med trådar skall bort efter att  många förare klagat på dem då de orsakar allt ifrån yrsel och klåda till märkliga ljusreflexer. Själv har jag inte haft allt för stora problem med dessa rutor, framförallt inte i dagsljus, men när jag nu tittade upp mot Chapmans torg var det som om allt var suddigt. Kunde inte ens läsa vägskyltarna.
Alltså ropade jag upp TLI och frågade om det fanns någon chans att få ett vagnbyte till vad som helst med en ”riktig” vindruta. TLI lovade att undersöka saken och återkomma. I väntan på återkommandet stängde jag av värmen i rutan och då blev det i alla fall lite bättre.

Precis innan jag kom fram till Brunnsparken meddelade TLI att det var stopp på Angeredsbanan i höjd med Hjälbo på grund av sjukdomsfall ombord. Man inväntade ambulans och tills dess den kommit fick vagnar mot Angered åka mot Nymånegatan och Kortedala istället. Såklart lades trafiken tillbaka mot Angered 20 sekunder efter att jag hade passerat växeln som skiljer Bergsjön från Angered. Men det var bara att hänvisa passagerarna till nästa vagn och åka upp till Nymånegatan och vända där istället.

M31 310 i slingan vid Nymånegatan.

M31 310 i slingan vid Nymånegatan.

Precis innan jag skulle köra iväg med min vagn, som nu skyltat om till linje 4 mot Mölndal, ropade TLI upp mig och meddelade att en ny vagn stod och väntade på mig vid Blå Boden (dvs. utfarten från Vagnhallen Rantorget där det någon gång för 10-20 år sedan stod en blå bod) och att jag därför skulle köra 8:ans väg via Redbergsplatsen och byta vagn. Så då gjorde jag det.
Eftersom nästan ingen vågade gå på en linje 4 skyltad Mölndal längs 6:an och 8:ans linjesträckning gick vagnbytet riktigt smidigt och jag lyckades med att avgå bara 6 min sent från Centralstationen med min nya vagn M31 303.
Vid Korsvägen hade jag dessutom sådan tur att jag kom före 2:an och därmed lyckades jag kapa förseningen ytterligare någon minut innan vändning i Mölndal. Och alltså är vi framme vid:

Försök 2:
Den här gången lyckades jag faktiskt ta mig till Angered utan några som helst problem eller förvecklingar. Och därmed kan man ju misstänka hur det går med försök 3. I Angered blev jag och vagn 303 i alla fall en 8 mot Frölunda och även turen ner dit gick smärtfritt. Inne i slingan i frölundatunneln passade jag på att gå in i personalrummet en stund och…

Försök 3:
…när jag kom tillbaka till vagnen hörde jag slutet på ett anrop från TLI. Det löd ungefär så här:
”…förstår att detta var mycket information på en gång och återkommer så snart som möjligt till er i Angered och Bergsjön. Klart slut.”
”Det lät ju mindre bra”, -tänkte jag och började köra mot Angered med en stark misstanke om att jag nog skulle hamna någon annanstans.

M31 303, "Fölet" i Frölundatunneln.

M31 303, ”Fölet” i Frölundatunneln.

Så snart som möjligt” visade sig vara ett ganska bra tag senare. Nästa anrop från TLI gällde ett annat stopp vid Ullevi Södra som visserligen också berörde mig, men det var strax undanröjt igen. Runt Sahlgrenska fick jag till slut veta vart det ”stora stoppet” var. Det visade sig vara någon form av strömförsörjningsproblem runt Gamlestadstorget men nu skulle i alla fall trafiken mellan Gamlestadstorget och snabbspåret vara igång igen medan linje 6 och 8 (dvs. jag då) inte kunde trafikera via Ejdergatan, så de var omlagda via Polhemsplatsen och snabbspåret.
Strax efter det anropet gick TLI ut och frågade vilken vagn som stod framför en av huvudsignalerna vid Gamlestadstorget varpå det inte dröjde länge innan det kom kontraorder. Eller i alla fall en halv kontraorder. Det var visst fortfarande strömlöst för all trafik runt Gamlestadstorget, TLI drog nu en snabb repetition av omläggningen som hade gällt tidigare, dvs. den jag inte hörde mer än sista meningen av i Frölunda. I all hast råkade de hoppa över linje 8 i riktning Angered men tolkade det som att jag precis som linje 4 skulle åka till Virginsgatan (Kålltorp / Torp).

Vid Ullevi Norra stod en ganska stor klunga resenärer som hoppfullt tittade upp när en linje 8 rullade in så jag fick informera i ytterhögtalarna om att vagnen tills annat budskap gavs skulle gå till Kålltorp, inte Angered. Samma sak utspelade sig på resterande hållplatser upp till Redbergsplatsen dit de flesta valde att åka med. På väg mot Kålltorp försökte jag få tag på TLI apropå att jag snart skulle bli avlöst på Centralstationen. Innan TLI svarade på mitt anrop hade jag kommit fram till motväxeln in till 3:ans slinga i Kålltorp. Nu var frågan om jag skulle in i slingan och vända eller om jag skulle fortsätta rakt fram. Efter en liten snabbräkning kom jag fram till att om jag körde rakt fram borde jag vara på Centralen ganska precis i tid för min avlösning, så rakt fram fick det bli. När TLI och jag väl fick kontakt ett par hållplatser senare tyckte de som tur var att det var ett bra beslut att köra den vägen. (annars hade det blivit jobbigt!)

Efter Liseberg tog jag höger in på Skånegatan och blev strax uppropad av en av arbetsledarna på Göta Källare (som över radion fortfarande brukar kallas för stationsmästare) som lite nervöst undrade vart jag var någonstans. Jag meddelade att jag just rullade in på Scandinavium riktning Centralstationen dit jag räknade med att anlända i tid till min avlösning 5 minuter senare. ”Men vad bra!” -tyckte arbetsledaren, då fixar vi det någon som tar hand om vagnen. Klart slut.

Hade det inte varit för att trafiken via Gamlestadstorget och snabbspåret just släppts på igen hade jag faktiskt kommit fram till min avlösning helt enligt tidtabellen. Men nu fick jag rött i sista signalen innan Centralstationen och fick vänta på en hel karavan med vagnar som kom från snabbspåret innan jag fick komma fram. Så jag blev 3 minuter sen. Nesligt men å andra sidan var nog de vagnarna rejält mycket senare än vad jag var.

Uppe i matsalen på Göta Källare fick jag sedan höra lite mer om vad som hade orsakat allt strul runt Gamlestadstorget. Antagligen hade någon vagn med dålig strömavtagare skadat kontaktledningen under E20 upp mot Ejdergatan. När sedan nästa vagn kom hade föraren i den vagnen märkt att kontaktledningen såg ”konstig” ut och tvärnitat vilket räddade större delen av ledningen från att ramla ner. Hade kollegan inte stannat så snabbt hade stoppet troligtvis blivit flera timmar längre. Dock hade strömmatningen krånglat när trafiken på snabbspåret skulle kopplas in igen varför det blev lite rörigt.

Efter rast hade jag i alla fall en lugn kväll på linje 3 med fina pedalvagnar och jag nådde båda linjens ändhållplatser två gånger om ;-)

M29 834 utsatt för äkta göteborgsväder i slingan vid Slottskogsvallen.

M29 834 utsatt för äkta göteborgsväder i slingan vid Slottskogsvallen.

Sengångare

Ibland blir man sen. Igen och igen och igen. Hur man än kör så kommer man aldrig ikapp. Så var det för mig för ett tag sedan.

Jag började på SLX (Vagnhallen Slottskogen) strax före kl 07. Efter att ha parkerat cykeln utanför hallen knallade jag upp en våning till trafikexpeditionen för att blåsa i alkomätaren, läsa trafikmeddelande och få mina vagnar av reserven. Inte helt otippat fick jag ett pedalvagnståg till mitt omlopp på linje 3 som jag hittade längst bak på spår 2 utanför hallen. (Sålunda fick jag köra några meter spår som jag aldrig kört förut ;-) )

Vid säkerhetskontrollen upptäckte jag att en blinkerslampa inte fungerade så jag fick hämta en tekniker som fick fixa den innan jag kom iväg. Och här kom första förseningen från dagen eftersom jag på grund av blinkersbytet blev 2½ minut sen ut från hallen. Vid Marklandsgatan stod ett ganska rejält gäng passagerare som ville med, så där tog det också lite längre tid än vanligt. Olika linjer har olika förutsättningar för var en försening blir kritisk. Med linje 3 bör du inte vara mer än 2 minuter sen när du lämnar Kaptensgatan mot Stigbergstorget för då är risken stor att man hamnar bakom en 11 från Saltholmen. Nu var jag 3 min sen när jag lämnade Kaptensgatan men hoppades att 11:an var lika sen den. Det var den inte och i och med det visste jag ganska säkert att min försening skulle öka några minuter till innan jag kom fram till Kålltorp. Nere vid Järntorget hade 11:an framför mig kommit ikapp en 9:a, så jag hamnade i kö in till hållplatsen som tredje vagn. Förseningen ökade.

Innan jag hann lämna Järntorget kom en 6:a från Linnégatan och körde före mig mot Hagakyrkan vilket gjorde att jag fick vänta lite även vid Hagakyrkan innan den hade kommit igenom växeln ner mot Grönsakstorget så att jag kunde lägga om den mot Viktoriagatan. Därefter hade jag lite bättre flyt och slapp få en 7:a eller 10:a framför mig vid Vasaplatsen vilket gjorde att jag bara var 5 min sen vid Centralen. Den förseningen lyckades jag hålla hyfsat förbi spårarbetet vid Svingeln och omläggningen med bilar i spåret vid Olskrokstorget där det byggs en så kallad ”cykelfartsgata”, något Göteborgs kommun uppfunnit, helt enkelt en bilväg med en cykelbana i mitten. (Läs mer här!). Jag såg på vagnens körkort att jag bara hade 7 min reglertid i Kålltorp så var beredd på en spetsvändning som borde gjort att jag skulle hinna avgå iTid åt andra hållet. Det hann jag inte ändå.

Under sommaren har slingorna i Torp/Kålltorp byggts om och själva hållplatsen flyttats till korsningen ovanför slingorna och fått namnet Virginsgatan, precis som hållplatsen som legat där tidigare. (Föregångaren drogs in i början av 1990-talet). Sista hållplats för linje 3 är alltså Virginsgatan. Därefter kör linje 3 in i slingan från andra hållet jämfört med hur det var förut och där gör vi vår ändhållplatskontroll. Vanligtvis brukar vi ha en minut körtid från avstigningen in i slingan och också någon minut från slingan fram till påstigningshållplatsen om det är så långa avstånd som från Virginsgatan till Kålltorp. Nu fanns det ingen körtid alls, utan jag blev 2½ min sen igen efter att ha kört in i slingan, skyndat igenom vagnarna och kört fram till påstigningen igen.

På min väg in mot stan satt jag och suktade efter den långa härliga pausen jag enligt körkortet skulle ha i slingan vid Slottskogsvallen på hela 16 min. Nu blev det ju tyvärr inte riktigt så heller.

Första hindret på vägen mot min långa paus blev en anhopning av trafik på spår 4 på centralstationen. Från ingenstans så kommer plötsligt s-a-m-t-l-i-g-a linjer som trafikerar spår 4 dit samtidigt och jag kom tyvärr sist. Längst fram stod en linje 9, sedan en 11, därefter en 13 och närmast framför mig en buss på linje 60. Det tog en stund. Jag var 5 min sen när jag lämnade Centralstationen ner mot Brunnsparken men tänkte att jag får nog i alla fall 9-10 minuter i paus i Slottskogsvallen. Hoppet är det sista som överger även spårvagnsförare :-)

Nu var det dags för nästa lilla hinder. Precis när jag passerat spårkrysset i Brunnsparken mot Östra Hamngatan ropade TLI ut på radion att det var stopp mellan Kungsportsplatsen och Valand i den riktningen eftersom en av batteribussarna på linje 55 hade någon form av problem. Det var bara att rulla in på Kungsportsplatsen, informera passagerarna om att det var stopp pga trillskande batteribuss i spåret framför oss och att trafikledningen hade lett om alla vagnar via Domkyrkan. Jag avslutade med att jag inte hade en aning om hur lång tid det kunde tänkas vara stopp.
Nästa alla passagerare gick av och började gå ner mot Avenyn i en stor klunga. Då går TLI ut med ett nytt anrop och talar om att bussen har kommit igång igen. Jag kastade mig på ytterhögtalarknappen och lyckades få in halva passagerarklungan i vagnen igen. När alla hade kommit in igen sade jag något i stil med; ”Ja, då fick ni ju lite frisk luft i alla fall. Då rullar vi vidare”, vilket väckte viss munterhet.

Men nu var jag rejält sen ingen. Redan innan stoppet hade jag varit 5 min sen och nu var jag uppe i 10 min vilket ökade till 12 i höjd med Mariaplan. Den förseningen höll jag i alla fall hela vägen in i slingan vid Slottskogsvallen. (Dit vi har en minut på oss att köra från Marklandsgatan som är sista hållplats för passagerarna). Efter genomgång av vagnarna och ett snabbt besök i personalrummet hade jag minst 43 sekunder på mig att varva ner innan det var dags att köra igen. Och nu skulle jag vara iTid hela vägen till Kålltorp lovade jag mig själv. Tydligen är jag dock en dålig löfteshållare.

Allt gick jättebra fram till Järntorget. Eller snarare till korsningen före Järntorget. Där får jag syn på en stor bärgningslastbil som håller på att koppla ihop sig med en av Transdevs ledbussar som tydligen lagt av på hållplatsen till höger om spåret. Infarten in till spårvagnhållplatsen ligger i svag högerkurva och bärgningsbilen står väldigt nära spåret. Eftersom jag var osäker på om jag kunde ta mig genom korsningen med bärgningsbilen stående som den stod och inte ville riskera att blockera hela korsningen mitt i rusningstrafiken stannade jag innan korsningen och ropade upp TLI med ett SIT- (Stopp I Trafiken) anrop. TLI svarade direkt och tyckte jag skulle stå kvar och invänta trafikledare. Tyvärr dröjde trafikledaren 12 minuter så det hann bli en ganska rejäl vagnskö bakom mig. Medan jag sitter där och tittar så blir jag allt mer osäker på huruvida lastbilen verkligen står i vägen för mig eller inte. Svårt att se i en kurva. Hur som helst, när trafikledaren väl dök upp tyckte han att vi skulle prova att köra fram till bärgaren och givetvis gick det att passera den. Inga problem alls. Det insåg ju jag också när jag kom genom korsningen och närmare bärgningsbilen. Pinsamt! Men får hänvisa till vår TRI (Trafiksäkerhetsinstruktion) där det i punkt 1.3 står; ”Påbörja aldrig en åtgärd om du inte vet att du kan avsluta den på ett säkert sätt”.  Noterar ändå till mig själv att jag skall be optikern justera mitt ögonmått nästa gång jag är där…

IMG_1912

M29 844 och M28 726 poserar i det vackra höstvädret i slingan i Härlanda.

Nu var jag alltså försenad igen. Så sen att det inte var någon idé att köra hela vägen till Kålltorp. Istället bad TLI mig att vända i Härlanda, där jag hann stå en hel minut innan det var dags att köra tillbaka mot stan och Marklandsgatan igen. Nu var jag äntligen iTid och nådde faktiskt slingan vid Slottskogsvallen med en försening på fjuttiga 1½ minut.

Nu hann jag äntligen öppna luckan till höger om förarplatsen och forska i varför det då och då plötsligt började lukta spolarvätska på förarplatsen trots att jag inte använde vindrutespolningen. Det visade sig bero på två saker. Locket till spolarvätskedunken var trasigt och lagat med tejp samtidigt som dunken var fylld till max vilket gjorde att det rann ut spolarvätska i varenda kurva antagligen. Eftersom jag redan felanmält till TLI att det luktade spolarvätska så vaskade jag en liter spolarvätska i personalrummet och gjorde om tejpningen av locket så gott det nu gick. Därefter fick jag en lugn och behaglig tur helt enligt tidtabell ner till Centralen där det var tid för rast på Göta Källare, vår personalmatsal.

Grädde och sylt med pannkakor på Göta Källare.

Grädde och sylt med pannkakor på Göta Källare.

Efter en mycket god lunch, -ärtsoppa samt grädde med sylt och pannkakor (volymmässigt bör rätten beskrivas i den ordningen), fick jag slutligen ett ganska lugnt pass helt enligt tidtabell på linje 6 med gott om reglertid på ändhållplatserna. Väldigt skönt.

 

IMG_1913

M31 312 vid Aprilgatan.

Tags: , , , , ,

Nu var det visst ett tag sedan igen och det finns en hel del jag borde skriva om. Bland annat har jag gått två museispårvagnsförarutbildningar senaste månaderna. Men det får jag berätta om i ett annat inlägg. (Jag har faktiskt redan börjat!)

Just nu sitter jag och åker spårvagn på betald arbetstid. När jag kom till Vagnhallen Majorna kl 05.59 i morse så gjorde jag det i tron att jag skulle köra därifrån med en vagn, men det visade sig att jag fick nöja mig med att åka.
När man klarat uppkörningen på spårvagnsförarutbildningen och är godkänd förare får man köra i stället för en annan förare. Kallas att ha ”trafikdagar”. Så just nu sitter en nyutbildad förare och kör min vagn och jag åker med som någon sorts mentor bak i vagnen.

Nya kollegan kör riktigt bra så jag passar på att uppmärksamma att
lördagen den 11 juli bemannades Sveriges äldsta spårvagn i passagerartrafik, Ringliniens M1 15 från 1902, av stans yngsta museispårvagnspersonal vars sammanlagda ålder uppgick till 39 år.
För att få vara konduktör skall du vara 18 år och för att få bli spårvagnsförare skall man ha fyllt 20 och dessutom haft B-körkort två år, så mycket yngre personal än så går inte att få tag på.

image

M1 15 är unik på många sätt. Den har varit museivagn ända sedan 1929 då den återställdes till sitt leveransutförande lagom till Spårvägens 50-årsjubileum. Då tog man bort frontrutorna och förlängningarna av plattformarna som den fick 1912.

Idag rullar vagnen i trafik på Lisebergslinien främst soliga varma dagar på grund av bristen på frontruta. (Men den har körts även i december bara för att känna hur det kändes att vara spårvagnsförare i början på 1900-talet. ”Kallt” enligt provföraren).

Inredningen är mycket stilfull och vacker med lackade randiga långbänkar, gardiner och lampskärmar i glas. Det märks att det var fint folk som åkte spårvagn i spårvägens begynnelse.

Förutom att förarplatsen är ute i det fria skiljer den sig från Ringliniens övriga museivagnar i och med att den inte har ett bromshjul för att reglera den mekaniska bromsen med utan en vev.
En annan sak som skiljer vagnen från de lite nyare vagnarna är att den har en släpbygel istället för en saxbygel. Släpbygeln är vacker men måste vändas om vagnen byter körriktning. När vi kör in vagnen i vagnhallen måste vi vända bygeln hela tre gånger. Sista gången precis innan inkörning i hallen eftersom den skall vara rättvänd vid utkörning (och pga platsbrist går det inte att vända bygeln inne i vagnhallen). Just in i hallen kör vi alltså med bygeln åt fel håll. Men där fungerar det. Kör man så på stan fastnar man förr eller senare i något och riskerar att riva ner luftledningen.

Man kunde ju tro att vagn 15 med ålderns rätt skulle vara lite trött och skramlig, men tvärtom är vagnen riktigt pigg och går mjukt och fint i kurvor och spårkryss.

Kort sagt: Ser ni vagn 15 på stan i trafik på Lisebergslinjen rekommenderar jag verkligen en åktur i denna klenod!

Här är en video från när den gamla vagnen och den unga personalen kör in i Vagnhallen efter 5 timmar på Lisebergslinjen, som synes kan bygelvändandet vara lite trixigt ibland ;)

Mer om vagnen finns att läsa på Ringliniens hemsida:

http://www.ringlinien.org/vagnhallen/visasparvagn.asp?id=34

Tags: , ,

En dag på linje 1

Att köra samma linje en hel arbetsdag hör till ovanligheterna. Även om göteborgarna överlag verkar tro att vi sitter och kör samma linje år ut och år in eftersom den första frågan man brukar få när man säger till någon att man är spårvagnsförare är ”vilken linje kör du?”. Svaret är alltså att vi kör alla linjer. En linje före rast och en efter är standard. Ungefär hälften av linjerna är dock kopplade med varandra till och från. Kör du 8:an till Angered kör du oftast därifrån som en 4:a eller 9:a t.ex. 7:an och 11:an är ibland kopplade vid Kommettorget. 1:an och 7:an är ibland kopplade vid Opaltorget. 5:an och 6:an är ibland kopplade vid Varmfrontsgatan. Osv.

I förrgår var det dock linje 1 som gällde för mig på båda passen. Dagen började med att jag cyklade till Vagnhallen Majorna vid 13-tiden för att hämta ut ett eftermiddagståg. Efter en aningen förvirrad start då jag först glömde körkortet med vagnens tidtabell och fick gå tillbaka till trafikexpeditionen och hämta det för att sedan inse att jag även hade glömt att blåsa i vår alkomätare och fick gå tillbaka och göra det också kom jag nästan iväg med vagnarna ut på stan.

Ganska exakt lyckades jag rulla en tåglängd ut genom vagnhallsporten innan dagens första hinder dök upp. Gänget från GS Banteknik som just nu jobbar med ett litet spårbyte mellan Sandarna och Kungssten hade åkt ner till Vagnhallen för att äta lunch och parkerat en lång rad av arbetsfordon på spåret bredvid mitt. Problemet var att lastbilen längst ut stod precis så nära mitt spår att jag inte kunde komma förbi. Efter att ha påtalat problemet för en av killarna i hallen hann jag stå och njuta av solen fyra minuter innan en aningen skamsen bantekniker dök upp och flyttade på sin lastbil. Därefter kom jag ytterligare en tåglängd innan nästa hinder. Växeln ut från hallgården gick inte att lägga elektriskt så jag fick gå ut med växelspettet. Därefter kom jag tillslut ut på stan med mina vagnar.

M29 842

M29 842 i närstrid med lastbil 4084 på vagnhallsgården i Majorna.

När jag äntligen hade möjlighet att köra fortare än 10 km/h konstaterade jag att vagnarna hade någon form av mindre uppkopplingsfel. Det kändes som att bakre vagnen försökte köra om den främre runt 40 km/h. Tror M29:an fram var lite trött medan M28:an bak gärna ville dra iväg. Resultatet av det blev en ganska ”gungig” gång vid varje försök att köra fortare än 35-40 km/h. Vagnarna bromsade dock mjukt och fint vilket jag ändå tycker är viktigast om jag måste välja. Nere vid Opaltorget ropade jag upp TLI och felanmälde vagnarna och sade att om servicebilen hade tid att kika förbi så var de välkomna.

Därefter hann jag gunga hela vägen till Östra Sjukhuset och vända när det plötsligt pep till i radion och servicebilen undrade vart jag var någonstans. ”Kaggeledstorget riktning Redbergsplatsen, kom” svarade jag varpå servicebilen svarade ”bra, då möter vi upp dig”. Exakt var de hade tänkt möta upp mig sade de aldrig, men precis som jag misstänkte stod de vid Härlanda. Det är lättast att stanna med servicebilen där. En av killarna i bilen tog över vagnen från mig och körde några hållplatser för att känna på vagnarna. Han konstaterade precis som jag att de gungade lite men att de tog sig fram. Innan hann hade hunnit avsluta provkörningen hamnade vi bakom en M32:a med varningsblinkers på Olskrokstorget. ”Ett ögonblick så skall jag fixa det där” sade servicekillen och stack fram till vagnen framför. 1½ minut senare var den på rull igen. Himla praktiskt att ha med sig tekniker på vagnen :-)
På väg till Svingeln enades jag och teknikern om att vagnarna kunde fortsätta i trafik men att om det blev värre så skulle TLI kontaktas. Detta meddelade jag fem minuter senare till min avlösare på Centralstationen. Efter mindre än ett varv var det dags för rast.

På Göta Källare hade en kollega lämnat en stor skål med chokladbollar på arbetsledarnas disk. Efter att jag med ett litet förtjust utrop försett mig med en styck chokladboll uppmanades jag av arbetsledarna att ta en till så att de kunde bli av med dem någon gång. Det var tydligen psykiskt påfrestande att behöva sitta och jobba två meter från en massa goda chokladbollar. Tyckte givetvis hemskt synd om dem och tog med en till in i matsalen.

Två koppar kaffe, två chokladbollar och en liten liten lunchburgare senare (jobbigt att ha lunchrast kl 15!) hoppade jag på dagens andra linje 1. Istället för vagn 842 bytte jag ner mig ett nummer till vagn 841 med 708 på släp. Dessa vagnar gick fullständigt förträffligt ihop. De var snabba och mjuka och startade helt ryckfritt. Mycket trevligt. (Så att byta ner sig var väl fel ord egentligen). Dock saknades det en ruta i dörr 2 på vagn 708. Efter en omgång varningstejp och felanmälan till TLI på Opaltorget rullade jag iväg på ännu ett varv på linje 1.

M29 841

M29 841 har sällskap av M28 735 vid Östra Sjukhuset.

Vid Östra Sjukhuset passade jag på att kika in i vårt helt nya personalrum där vilket visade sig vara riktigt fint. Snyggt stengolv, nymålade väggar, automatiska kranar med sensorer och automatisk takbelysning. (Om du tycker att sådant är självklart på jobbet jobbar du inte på Spårvägen ;-). Betydligt mycket trevligare än vårt gamla sunkiga personalrum i samma byggnad.

Tillbaka i vagnarna fick jag för mig att jag skulle försöka få de båda vagnarnas ”hajar” att fungera tillsammans. ”Hajen” är moderenheten till vagnens kortläsare och har fått namnet av det hajfenslika solskyddet som sitter på toppen. Kör man två pedalvagnar är det tänkt att hajen på den bakre vagnen skall koppla ihop sig med hajen på den främre vagnen så att vi förare slipper att ändra linje och tur på båda vagnarna separat (något vi gör på varje ändhållplats). Gör man ett dagsavslut och startar om båda hajarna brukar det fungera så det testade jag nu. Trettio sekunder innan avgångstid lyckades jag med något jag aldrig gjort förut, nämligen att hajen på vagn 2 tog över som ”ledarhaj” vilket resulterade i att hajen på vagn 1 låstes och visade ett stort hänglås på skärmen. Aningen opraktiskt. Efter en lyckad omstart i höjd med Kaggeledstorget var hajen på vagn 1 åter igång men fortfarande inte synkad med hajen på vagn 2. Sex minuters knappande och omstartande och jag hade inte lyckats med någonting.

Låst haj

Låst haj i fel vagn!

På Opaltorget dök servicebilen upp (samma som förra gången) och satte in en ny ruta i dörren på vagn 708 samtidigt som jag efter ännu en omstart av båda hajarna lyckades få dem att koppla ihop sig på rätt sätt och den lilla spårvagnen som visar att allt är som det skall dök upp som belöning i displayen på hajen i vagn 1. Sålunda kunde jag alltså ta mig runt kvällen sista varv på linje 1 med klanderfritt fungerande vagnar.

Längs linjen har det förresten hänt något riktigt stort i veckan. I måndags morse för att vara exakt. Huvudsignalerna som reglerar trafiken förbi vår lilla vagnhall SLX (Vagnhallen Slottskogen) har äntligen börjat fungera med en liten försening på sisådär 2 år och tre månader. ÄNTLIGEN slipper vi att köra förbi Vagnhallen i 15 km/h timmen som vi fått göra i brist på signaler och växelstyrning. Nu kan vi dundra på i hela 30 km/h istället. En klar förbättring även om jag hoppas på att hastigheten höjs ytterligare när de trimmat in signalanläggningen.

Efter ett andra pass på 4 timmar och 58 minuter körde jag in i Vagnhallen Majorna igen, hoppade upp på cykeln och trampade hem konstaterandes att 7 timmar på linje 1 är en helt okej arbetsdag trots allt.

Äntligen

Äntligen dök den lilla spårvagnen som visar att hajarna är kopplade med varandra upp längst ner i högra hörnet.

Dags

Dags för sista varvet till Östra Sjukhuset med helt fönster och fungerande hajar.

 

***********

Skeppsbrolänken del 3½:

IMG_5749

Arbetet med Skeppsbrolänken går förövrigt vidare. Nu har spår och växlar lagts ut på Lilla Torget. Det börjar onekligen likna något! Även längs resten av sträckan har det hänt en del. Bl.a. ligger det rälssektioner staplade på hög utanför Draken vid Järntorget. Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Tags: , , , , , , , ,

Skeppsbrolänken -Del 3

Onsdagen den 25 februari tog jag ännu en prommenad längs vår nya spårvägssträcka mellan Lilla Torget och Järntorget. Det har hänt en del sedan sist. På Södra hamngatan har gatan runt spåret asfalterats och är nästan klar och på Skeppsbron läggs det räls för fullt. Närmast Järntorget pågår arbetet med att gjuta betongfundamentet som rälsen skall läggas på.

I Kurvan mellan Södra Hamngatan och Västra Hamngatan har det inte hänt så mycket ännu…

…och Lilla Torget är fortfarnde uppgrävt. Inga spår av spår här ännu.

 

På Södra Hamngatan mot Stenpiren har gatan fått asfalt sedan sist. Stenläggningen mot kanalen och på trottoaren är nästan klar och kontaktledningsstolparna har fått fina fundament.

På Södra Hamngatan mot Stenpiren har gatan fått asfalt sedan sist. Stenläggningen mot kanalen och på trottoaren är nästan klar och kontaktledningsstolparna har fått fina fundament.

Efter korsningen mellan Södra Hamngatan och Stora Badhusgatan har det dykt upp spår i kurvan ner mot blivande hållplats Skeppsbron/Stenpiren.

Efter korsningen mellan Södra Hamngatan och Stora Badhusgatan har det dykt upp spår i kurvan ner mot blivande hållplats Skeppsbron/Stenpiren.

Skeppsbron.

Skeppsbron.

IMG_5166

I änden på Lilla Badhusgatan mot Skeppsbron har det dykt upp en mur och en trappa upp till det område där spårvagnshållplatsen kommer ligga. Området är dock fortfarande helt avspärrat.

IMG_5168

Armering av diagonalspårets fundament mellan Skeppsbron och Stora Badhusgatan pågår.

IMG_5170

Stora Badhusgatan har fått kontaktledningsstolpar på sidan närmast husen och rälsfundamentet är färdigt. Snart är trottoaren mot husen också klar och en liten bit av körbanan till vänster av spåret har fått sin första asfalt.

IMG_5175

Stora Badhusgatan mot Järntorget. Närmast huset till vänster börjar det se klart ut. Nästa steg där såg ut att bli trädplantering.

IMG_5180

I höjd med fjärrvärmeverket fanns det några meter kvar att gjuta.

IMG_5182

På Stora Badhusgatan närmast Järntorget har spårfundamentet blivit klart sedan förra promenaden.

Även på Pusterviksbron har det dykt upp fundament till rälsen sedan sist.

Även på Pusterviksbron har det dykt upp fundament till rälsen sedan sist.

IMG_5186

Strax efter Pusterviksbron pågick gjutandet av ännu en bit rälsfundament…

IMG_5187

…och utanför Myrorna på Järntorgsgatan var det förberett för armering och gjutning.

IMG_5189

Sista biten mot Järntorget återstår ännu arbetet med rälsfundamenten.

Det var allt för den här gången. Tidigare inlägg om Skeppsbron finns här (del 1) och här (del 2). 15 augusti skall spårvagnarna börja rulla på sträckan. Får bli några prommenader till innan dess.

Tags: , , ,

Truppförflyttning

Igår hade Ringlinien ett större abonnemang. Vi skulle köra 500 personer från Vågmästareplatsen på Hisingen till Liseberg. 500 personer är en ganska stor församling så vi fick köra totalt tre tåg för att få med alla.
Tåg 1 bestod av M23 15, tåg 3 av M23 63 med S27 423 på släp och tåg 5 av M25 606, 621 och 582. Själv  lyckades jag sno åt mig tåg 5 (det gäller att hinna in i trafikkalendern och anmäla sig först!).

image

Briefing i konferensrummet innan utfärd.

 

När all personal som skulle tjänstgöra under kvällen infunnit sig i hallen hade vi en liten briefing över trafikupplägget i hallens konferensrum. Tåg 1 och 3 skulle köra ut från GX och sedan avvakta på spår 6 på Centralstationen tills dagens sista vagn på linje 13 hade passerat. Sedan skulle de hänga efter den till Wieselgrensplatsens vändslinga och avgå därifrån så fort som möjligt. Jag och tåg 5 skulle lämna hallen före de andra tågen och köra ut till Eketrägatans vändslinga och avvakta där tills jag fick besked över radion att M23:orna lastat klart. Tanken med att vända M23:orna bakom sista ordinarie trafikvagn på Wieselgrensplatsen och vända mig ute vid Eketrägatan var givetvis den att vi skulle vara i vägen för Spårvägens vagnar så lite som möjligt. Vi försöker faktiskt, även om många av mina kollegor verkar tro att vi gör vad vi kan för att vara i vägen ibland ;)

För satt undvika kaos på Vågmästareplatsen skulle dels TLI ha en trafikledare på plats och dels hade vi en uniformerad ”abonnemangskoordinator” där för att tala om för våra kunder vilka vagnar de skulle åka med och när de skulle komma. Denna ”abonnemangskoordinator” kallade jag i faxet till TLI lite skämtsamt för -SSR ”Trafikledare”- vilket jag tydligen inte skulle ha gjort. (Ja, vi faxar till TLI varje gång vi skall köra ut någon av våra vagnar på stan. I faxet meddelar vi vilken rutt vi kommer köra, med vilka vagnar vi kör, vilka radioenheter vi har med oss samt vem som är trafikansvarig). När jag ropade upp TLI från radion för att meddela att vi nu lämnade hallen fick jag efter en liten föreläsning bedyra att jag inte hade någon annan uppfattning än den att TLI står för trafikledandet i den här stan. Det var tydligen känsligt. Nåväl, vi var välkomna ut på spåret i alla fall. Tror jag.

Jag och tåg 5 lämnade alltså hallen före de andra tågen efter att ha kopplat ihop M25:orna på utfartsspåret. Att göra hopkopplingen där är egentligen inte att föredra eftersom man blockerar spåret från Rantorget till trafikspåret, men eftersom GS har parkerat fem ganska risiga M32 på vårt rangerspår vid sidan om Gårdahallen hade vi inte mycket annat att välja på. Kopplandet gick bra och efter att vagnarna hade enats om att det var den längst fram som skulle bestämma erhölls klarsignal med ett glatt pling och jag kunde (efter det lilla samtalet med TLI) rulla ut på stan.

Att köra tre ihopkopplade M25:or är en ganska mäktig upplevelse eftersom tåget blir 45 meter långt. Man får tänka sig för lite så att man inte drar på förtidigt efter skarpa kurvor och vänta med att accelerera vid passage av sektionsavskiljare, motväxlar och andra ställen med hastighetsnedsättning.
Vagnarna gick i alla fall hyfsat bra tillsammans trots att de egentligen är ganska olika i hur de fungerar vid fartpådrag. Angeredsvagnarna 621 och 582 är ju ombyggda för högre hastigheter med extra shuntsteg som kickar in vid 30 km/h så när 606 går ihop med dem fungerar den lite som en bromskloss. Nu är i och för sig vagn 606 en riktigt pigg vagn den också men den brukar inte fara iväg som en raket efter 30 som de andra två utan har en något mer ärevördig accelerationskurva. Nu blev det som att vagn 621 och 582 sköt på vagn 606 vilket resulterade i en lite ”gungig” körning just mellan 30 och 40 någonstans. Att bromsa gick fint när jag väl hade hittat ett bra läge i bromspedalen. M25:or har en väldigt mjuk och fin mekanisk broms som är riktigt trevlig när man vant sig vid den. (Den tar lite längre ner än på M28 och M29).

Efter att ha gått igenom vagnarna och justerat värmen i dem på Eketrägatan var det bara att sitta och vänta på besked att köra från ”abonnemangskoordinatorn” på Vågmästareplatsen via radion. När order att köra kom lät jag en ingående linje 5 mot Vagnhallen Slottsskogen passera först och körde sedan ut på spåret med förhoppningen att Västtrafiks reseplaneringen hade rätt i att det var 4 minuter kvar tills nästa vagn in mot stan skulle komma. (Ingående vagnar är ofta oannonserade, dvs. de kör utan tidtabell, och syns inte i reseplaneraren).

image

Vagnarna i slingan vid Eketrägatan i väntan på att få köra till lastning vid Vågmästareplatsen.

 

Som tur är kom det ingen vagn bakom mig. Att lasta på de ca 200 personerna som stod på Vågmästareplattsen tog inte ens en minut eftersom ”abonnemangskoordinatorn” sett till att de placerat ut sig på lämpliga ställen för att snabbt komma ombord. Därefter var det bara att plinga och köra. Jag ansträngde mig till mitt yttersta att köra mjukt och fint och var nog aldrig uppe i mer än 40 km/h. Det resulterade i att flera kom fram och berömde mig för den mjuka körningen när de gick av. Kul! (Tänk om man lyckades få så mycket beröm när man kör vanlig GS-vagn!)

Efter Liseberg var tanken att vi skulle vända i slingan vid St: Sigfieds Plan där lisebergslinjen brukar vända, men där hade GS ställt upp en krånglande M31 så vi blev tvungna att köra upp till Torp och vända. (Jag var givetvis fullkomligt förkrossad över att behöva köra de fina vagnarna en extra tur. Eller inte ;) ) Väl framme vid GX delades tåget snabbt upp i två delar, och kördes in i hallen där vagnsstädning tog vid efter ett samtal till TLI för att meddela att vi kommit in i hallen igen. Som tur är var det torrt ute så städningen gick snabbt. Bara att borsta lite.

Så kan en tvåtimmarstjänst på Ringlinien se ut!

image

Städning av vagn 606.

 

 

Årets första arbetsdag

Årets första arbetsdag inföll i mitt fall den 2 januari. Den inföll  betydligt tidigare än jag hade hoppats på, redan kl 06.17 på morgonen. Som så många andra hade jag nämligen firat nyårsafton och inte gått och lagt mig förrän ett antal timmar efter tolvslaget, så när morgondagens tjänster blev synliga för oss dagkommenderade klockan 14.00 den 1 januari hade jag hoppats på en något senare tjänst. Helst sådär sex-sju timmar senare. Å andra sidan kunde det ha varit mycket värre. 06.17 är trots allt med GS-mått mätt en ganska sen tid att börja om man jobbar tidigt. Jag fick ju inte en tjänst som började 04.10. Jag vet inte hur andra som jobbar oregelbundet gör för att ställa om sin inre klocka, men själv har jag ett litet system som går ut på att så tidigt som möjligt under dagen börja ställa in sig på att vara trött. Inte så att jag försöker imitera en zombie och gå runt med halvslutna ögon utan bara ställa in mig på att klockan 21 skall jag vara trött. Då är dagen slut. Då skall jag sova. Några timmar innan det är dags att sova varvar jag ner med en film eller bok, är det ljust ute drar jag ner mina mörkläggningsrullgardiner Oftast fungerar det bra. Om jag vanligtvis blir trött runt midnatt kan jag ställa in mig på att bli trött några timmar tidigare. En ovärderlig förmåga om man skall överleva i det här yrket!

Alltså hoppade jag hyfsat pigg upp ur sängen kl 05.00 den 2 januari och lyckades på något vis komma 20 minuter förtidigt till Vagnhallen Majorna, högst oklart hur det gick till. Av den annalkande klass-2 stormen ”Svea” som SMHI varnat för märktes inte mycket, det blåste lite men kändes inte mer än vanligt. Dock föll ett standard-göteborgsregn. Eller föll och föll. Ett göteborgsregn snarare uppehåller sig i luften. Man får för sig att det egentligen inte regnar alls men efter 8½ sekund utomhus är det så mycket vatten på glasögonen att du får känna dig fram alternativt förlita dig på den synförmåga du har utan glasögon. (För er stackare som inte har glasögon är det ju något svårare att identifiera göteborgsregn av den här typen. Antar att ni märker det något senare än oss andra när era kläder plötsligt börjar kännas väldigt tunga och blöta?!).

Spårvägens vinterjacka är som tur är mycket motståndskraftig mot göteborgsregn så när jag kom fram till Vagnhallen var jag fortfarande torr och varm. Efter att ha läst anslagstavlan med trafikordrar och annan info knallade jag ut till min vagn, M31 335, som stod på spår 15 framför hallen. Konstaterade genast att vagnen var oväntat varm inuti, -till och med i C-delen (låggolvdelen i mitten) som annars brukar vara ett köldhål var det varmt och gott. Gott tecken. Efter genomgången säkerhetskontroll hade jag inte hittat något att anmärka på alls, så jag fick tid att i andakt sitta och njuta av vagnhallskaffet (gratis så här i mellandagarna) i förarstolen.

Efter en halv kopp kaffe var det dags att rulla ut på linje 2. Kör man ut från Vagnhallen Majorna innebär det att man lägger växelväljaren åt höger och kör till Axel Dahlströms Torg via Mariaplan och Marklandsgatan. Hela tre passagerare åkte med mig på den korta turen. Oväntat många så här på en klämdag. Under hela arbetsdagen var det minst sagt lugnt på stan. Väldigt få resenärer och väldigt lätt att hålla tidtabellen. Skönt som omväxling.

Vagn 335 var en bra vagn, över medel. Förutom att värmen fungerade bra även hos passagerarna var FM-radion i toppskick. Båda högtalarna fungerade och mottagningen var knasterfri. Dörrarna var inte av den långsamma sorten utan helt ok. De sinkade mig inte. (Det lär finnas fem olika dörrstyrningsprogram i M31-orna, några vagnar lär till och med ha olika program i olika delar av vagnen. Vet inte varför men det är en ständig källa till irritation när dörrarna inte beter sig på samma sätt, framförallt när de stängs senare än vanligt). Det bästa med vagnen var dock utsignalklockan som var ovanligt hög med klar vacker klang. Att köra en spårvagn med vacker klang i klockan kan verkligen göra att en annars förpestad dag vänds till sin  motsats. Kanske borde blivit musiker istället för spårvagnsförare. Eller både och. Tyvärr är jag född lite försent. 1905 startades ”Göteborg Spårvägspersonals Musikkår” som en av många fritidsföreningar som funnits på Göteborgs Spårvägar. Musikkåren finns dock kvar än idag men har ytterst lite med Spårvägen att göra, kanske får de något litet kulturbidrag av GS?! Idag heter musikkåren GWO -Göteborg Wind Orchestra och fyller alltså 100 år i år. Här är ett litet filmklipp:

Tillsvidare nöjer jag mig nog med att då och då spela en liten serenad på utsignalklockan när jag får en välstämd sådan. Vagn 335 var dock inte enbart en positiv upplevelse. Den hade den nya tjeckiska styrdatorn vilket ca hälften av M31:orna har just nu. I grunden gillar jag den nya styrdatorn eftersom vagnarna blir betydligt piggare med den än den gamla datorn. Dock finns det två stora nackdelar som det verkar vara svårt att helt komma tillrätta med även om det blivit bättre. Det blir ofrånkomligt ett ryck när vagnen startar från stillastående. Och det blir ofta även ett hårt stopp när man skall stanna eftersom bromsen går in för hårt. Att köra en vagn som rycker och nyper på broms är oerhört frustrerande och inget man vill göra. Eftersom vagnarna med nya styrdatorn är piggare måste man tänka lite annorlunda när man kör dem jämfört med de äldre M31:orna, man kan tex inte ge fullt pådrag varken från noll eller när man redan är i rullning eftersom vagnen då flyger iväg. Med gamla styrdatorn kunde man i princip, i alla fall i trötta exemplar, gå från noll till maxpådrag direkt varpå vagnen gjorde en mjuk och fin start och så småningom masade sig upp i 60 km/h.
Men oavsett hur mjukt och försiktigt man försöker med de nya styrdatorerna så blir det ett startryck. Oundvikligt. Stanna utan ryck går ibland, ibland inte. Vagn 335 visade sig ha en ovanligt ”effektiv” broms. Dvs, jag kunde inte ligga med jämn broms in på hållplats utan fick bromsa, gå i neutral, och sedan bromsa igen för att få till ett hyfsat mjukt stopp. Bäst resultat blev det i lätt nedförsbacke. Då gick det att ”glida” på bromsen och stanna perfekt.

SVT:s Västnytt uppmärksammade igår att fallolyckorna i spårvagnarna ökat i antal under 2014. Jämfört med 2012 har de närapå fördubblats. Det är också de senaste två åren som allt fler M31:or blivit ombyggda. GS säger att de skall gå igenom statistiken för att försöka ta reda på vem som faller, när de faller och vart de som faller faller. Det låter klokt. Om jag får gissa så kommer det visa sig att de tjeckiska M31:orna är överrepresenterade i denna fallstudie. Sedan kan orsakerna givetvis vara många till att passagerare faller. Fler passagerare i vagnarna gör att fler får stå. Ouppmärksamma gångtrafikanter med mobilen i högsta hugg kliver rakt ut framför vagnarna som får göra tvära inbromsningar. Förarna är mer stressade eftersom vi får köra mer folk i en allt tuffare trafikmiljö samtidigt som våra reglertider inte anpassats vilket gör att chansen till rast och vila minskat. Jag kan nog sitta och rabbla möjliga anledningar till ökat antal olyckor ett bra tag, men oavsett vilken eller vilka de bakomliggande orsakerna är så är jag säker på att en ryckig vagn orsakar fler fall än en vagn med mjuka gångegenskaper.

Mitt pass på linje 2 var i alla fall olycksfritt, förutom att jag hade närkontakt med ett staket på Vasaplatsen. Man är som förare ganska van vid att staketen på hållplatserna är vinklade åt alla möjliga håll, det brukar gå att komma förbi ändå. Nu sade det dock ”klonk” vid passage. Efter en liten titt på utsidan vagnen kunde jag konstatera att det i alla fall verkade ha gått bra. Alla blinkerslamporna satt kvar det fanns inga skador i plåten heller. Efter ett litet samtal till TLI var staketet provisoriskt lagat med buntband vid nästa passage.

IMG_2955

Vagn 335 på Axel Dahlströms Torg

Efter rast på Göta Källare, där dagens lunch var en riktigt god pyttipanna, var det dags för ytterligare en M31. Denna gång vagn 348 med gamla styrdatorn. När man går från nya styrdatorn till gamla tycker man de första gångerna man skall starta från hållplats att det tar en hel evighet att komma igång. Men så går det ju mjukt och fint också. Jag började med att köra 4:an till Mölndal där jag ju redan varit några gånger med 2:an. Efter vändning far jag upp till Angered där jag blev en 8:a mot Frölunda. Därefter åter till Angered där jag blev en 9:a mot Kungssten. Från Kungssten körde jag den korta biten ner till Vagnhallen Majorna där vagnen lämnades över till en kollega.  Med andra ord ett väldigt varierat arbetspass till skillnad från första passet när jag bara körde linje 2. Får jag välja så gillar jag de passen där jag kör flera linjer med samma vagn. Tiden går fortare och du får se mer av stan. Jag förstår inte hur kollegorna som körde samma linje år ut och år in på den gamla goda tiden stod ut. Jag blir galen om jag får köra samma linje en dag vilket som tur är är ovanligt.

IMG_2956

Vagn 348 i vändslingan i Mölndal som just nu är en byggarbetsplats då det byggs ett hus rakt ovanpå vändslingan. Spännande att följa bygget. Undrar om de tänker ha kvar gräsmattan runt spåren inne i huset!? Som synes fick jag stanna vagnen för att rätta till avspärrningen som blåst iväg lite. (Ja, lite blåste det väl då då ;)

IMG_2957

Vagn 348 i Angered.

IMG_2959

Skymning i Kungssten och snart dags att gå hem!

IMG_2819

Som bonus kommer här en bild från årets sista arbetsdag 2014, den 30 december. Det var snö, plusgrader och tät dimma. En sådan där dag när man är tacksam över att det finns ett spår att följa! Extra spännande var det att köra över Göta Älvbron. Man såg inte andra sidan, det var bara att hoppas på att både den och bron var där som vanligt :)

Tags: , , , ,

Jultrafikpremiär

I lördags var det premiär för årets jultrafik på Lisebergslinjen och dessutom premiär för mig att köra M25 på samma linje. M25 är egentligen en nödlösning att sätta i trafik på den linjen eftersom vagntypen anses vara för ny. Den här gången kom den i trafik eftersom det inte gick att få tag i tillräckligt många förare med behörighet att köra de äldre vagnarna. Däremot gick det att få tag i mig som har M25-behörighet. Att vagnen skulle vara för ny (och förvillande lik en M28 eller M29 från den ordinarie trafiken) verkade inte störa passagerarna. Under eftermiddagen fick jag höra ett flertal småbarnsföräldrar berätta för sina barn att ”så här såg spårvagnarna ut när jag var liten”. Tydligen väcker även en ”ny” museiespårvagn från 1961 nostalgiska känslor till liv hos göteborgarna.

Första arbetsuppgiften för mig och en av konduktörerna blev dock inte spårvagnskörning utan spårvagnstidtabellskyltning! Någon kom plötsligt på att det fortfarande var sommartidtabellen som var uppskyltad på hållplatserna. Alltså blev vi tvungna att slänga oss in i vår ”servicebil” utrustade med nycklar till skyltskåpen och nya tidtabeller. Vi hann nästan klart innan första trafikvagnen kom ut på spåren.

IMG_1658

Jesper fixar ny tidtabell på Valand.

IMG_1666

M23 63 var först ut i årets jultrafik och passerar här tidtabellsskyltargänget på Valand.

 

Efter en hastig reträtt till Vagnhallen för att byta servicebil mot spårvagn begav jag mig ut på stan igen med M25 606 och Rickard som konduktör.

IMG_1673

Här har vi just ankommit till Liseberg på vår första och ganska välfyllda tur.

Att vara förare på Lisebergslinjen är normalt sett ett ganska fysiskt jobb eftersom gammelvagnarnas kontroller är ganska tunga och kräver lite handlag. Att köra M25, som körs med fart- och bromspedal precis som en automatväxlad bil, är alltså rena avkopplingen i jämförelse. Även för konduktören är jobbet på en M25:a enklare. Konduktören slipper ha koll på dörrarna, de sköts helt av föraren och behöver inte heller ropa ut hållplatser eftersom föraren har mikrofon. På den tiden M25 faktiskt rullade med konduktör fanns en konduktörsplats där konduktören satt och tog betalt (precis som på M23), men eftersom vagn 606 ser ut som den gjorde efter ombyggnaden till högertrafik saknar den konduktörsplats. Rickard fick med andra ord gå runt i vagnen och sälja biljetter medan jag skötte resten. På ändhållplatserna fick han dock jobba med lite annat än biljetter ändå:

Vagn 606 gick som vanligt som en schweizisk klocka (dvs. klockrent!) vilket gjorde att föraren fick oförtjänt beröm för den fina körningen. Men det är väl bara att suga åt sig ändå antar jag. Det var kul att så många passagerare berömde den fina vagnen (trots att den är ”för ny”). Samtidigt var det ändå en och annan som inte tittade allt för noga på vagnen innan de klev på. När de kom in och möttes av mitt ”hejsan” tittade de yrvaket upp från sina mobiler och såg ut att undra vart de hamnat. Några tvärvände och stormade av igen som om de sett ett spöke. (Stackarna trodde väl att de klivit in genom en tidsportal till 1969. Tydligen en traumatisk upplevelse ;) De flesta av dessa ”sengångare” lyckades vi dock behålla ombord genom att försäkra dem om att deras månadskort gällde ombord. Då gick de bak, satte sig och utbrast ”Men oj vilka sköna stolar!”

**************

Några dagar efter Lisebergslinjepremiären var jag ute och körde vanlig vagn. Efter avklard rast på Göta Källare knallade jag ner till spår 1 på Drottningtorget för att vänta på min 7:a mot Bergsjön. Till min stora glädje rullade M28 739 och 735 strax in. Kul att köra två riktiga M28:or med knuffdörrar tillsammans! Det är inte helt vanligt. Men om man skall tacka Ansaldobreda för något är det väl att de fixat så att vi spårvagnsförare i brist på M32:or får köra mer M28:or.

Vagn 739 och 735 gick alldeles förträffligt och närapå fem timmar på linje 7 gick snabbt (bokstavligt talat), både för att vagnarna var pigga men också för att knuffdörrarna gör att man kommer iväg från hållplatserna mycket snabbare. Man slipper stå och vänta på att dörrarna skall stängas. När M28:orna en dag försvinner ur trafiken kommer jag verkligen sakna dem. (Tur jag är med i en förening som lär lägga beslag på minst en och renovera den lika fin som vagn 606).

IMG_1775

M28 739 och 735 på Komettorget i skymningen en novemberkväll.

 

Tags: , , , , , , , ,

Older Posts »