Feed on
Posts
Comments

En vanlig lördag

I går började jag arbetsdagen med att gå upp till personalvåningen på Göta Källare. Först fyllde jag min vattenflaska från kolsyrekranen och sedan kontrollerade jag att inget nytt dykt upp på anslagstavlorna med trafikorder och trafikmeddelanden.

Därefter gick jag ner till spår 3 på Drottningtorget för att vänta på min 4:a mot Mölndal. På realtidsskylten i väntkuren såg jag att det var en M31:a jag skulle ha. I vanliga fall visas M31 och M32 med en rullstolssymbol på realtidsskyltarna, men just nu är rullstolsrampen på samtliga M32:or ur funktion pga. något fel som upptäckts i konstruktionen. Därför visas just nu ett ”L”, för låggolv, på realtidsskyltarna om det är en M32:a.

Min M31:a visade sig vara nummer 354, även kallad ”Ingemar Håvik,” vem nu det är!? Vagnen visade sig i alla fall vara bland de piggare och kollegan som jag löste av hade dessutom lyckats ställa in förarstolen väldigt bra, så det var bara att njuta av turen.

Ute i Mölndal hade jag gott om regleringstid, nästan en kvart, som jag tillbringade med att bläddra igenom Aftonbladet som kollegan hade lämnat i vagnen. Trevligt. Några minuter innan avgångstid rullade jag in på påstigningshållplatsen och överraskades av en rejäl klunga människor som stod där och väntade.

En av de påstigande kom fram till mig och undrade vart vagnen som skulle gått innan mig tagit vägen. Det hade jag ju förståss ingen aning om, men jag lovade att försöka ta reda på det på vägen in. Även vid Mölndals sjukhus var det mycket folk, liksom på hållplatserna därefter. Strax innan Lana fick jag tag på TLI som bekräftade att vagnen framför mig hade dragits in pga. vagnfel. Mellan Lana och Varbergsgatan passade jag därför på att be dem som som fått stå och vänta extra länge på vagnen i blåsten om ursäkt och förklarade att vagnen varit tvungen att åka in till vagnhallen pga. ett fel.

Uppe i Angered blev jag sedan en 8:a mot Frölunda. Vagnen fortsatte att sköta sig exemplariskt och tidtabellen höll bra. Vid Korsvägen kom en dam ombord som ville ha hjälp att betala för två personer med sitt kontoladdade Västtrafikkort. ”Det är inte lätt för oss turister”, sade hon. Och jag replikerade: ”Det är inte lätt för någon tyvärr”, medan jag knappade in två vuxna på kortet. (En manöver som kräver 5 knapptryckningar och två avläsningar av kortet!) 

250 meter senare var jag framme vid växeln in till Chalmerstunneln. Trots att jag haft växelväljaren i högerläge sedan jag lämnade Scandinavium så blev jag totalt ignorerad av både växelkontrollsignalen och kollektivtrafiksignalen. Jag fick gå ut med växelspettet och spetta växeln för färd mot tunneln och dessutom låsa upp signalen med nyckel. Därefter var det bara att rulla på, och eftersom 354 var en pigg vagn, så gick det faktiskt nästan i 60 km/h uppför tunneln.

I Frölunda hade jag återigen lite regleringstid att läsa tidning på, samtidigt som jag lyssnade på TLI:s sjunde gruppanrop om obehöriga i spåret. Konstigt att folk helt oberoende av varandra i helt olika delar av stan under samma eftermiddag bestämmer sig för att ta en prommenad i spårvagnsspåren…

När jag tagit mig upp till Angered för andra gången denna dag var det dags för dagens tredje linje, 9:an mot Kungssten. Det var ett tag sedan sist så det var skönt med lite omväxling. TLI fortsatte att varna för folk i spåret, koppelåkare och dessutom informera om tillfälliga stopp pga. vagnfel minst var sjunde minut. Som tur var så var det alltid någon annan stans så jag lyssnade bara med ett halvt öra.

Vagn 354 under vändning i Kungssten

Efter vändning i Kungssten körde jag ner vagnen till Järntorget där jag blev avlöst. Dock stannade jag kvar på vagnen för att åka in till Centralstationen för att ha rast där. Till middag blev det en köttbullebaguete med rödbetssallad till det fashionabla priset 22:-. God var den också. Dryck till baguetten blev en egen blandning av kaffeautomatens E3 och G3 (cappuccino och varm choklad) för en total kostnad av 4:-. Budget middag…

Efter en stund drällde det in en hel hop med kollegor och stämningen blev hög. Spårvagnsförare är ett ganska roligt släkte som kan höja stämningen rejält på vilken tillställning som helst. (Men ännu har det inte dykt upp någon gruppinbjudan till Nobelfesten. Konstigt är det :-)

Som raster brukar göra tog den plötsligt slut och jag knallade jag återigen ner till Drottningtorget spår 3 för att avlösa en vagn, på linje 2 den här gången. Även detta omlopp framfördes av en M31:a nämligen 356 som vart om möjligt ännu piggare än 354.

Redan vid Linnéplatsen körde jag in vagnen i slingan och blev linje 13 mot Marklandsgatan. Dagtid går linje 2 till Högsbotorp men på kvällen kör den bara till Linnéplatsen där vagnarna blir linje 13. Linje 2 och 13 har gemensam körsträcka genom Annedal och via grönsakstorget till Centralstationen och Korsvägen. Från Korsvägen fortsätter linje 2 till Lana medan 13 svänger upp genom Chalmerstunneln till Marklandsgatan. Linje 2 och 13 trafikeras i princip inte samtidigt, 2:an går dagtid och 13 kvällstid.

Efter vändning vid Linnéplatsen satte jag alltså fart mot Marklandsgatan som ju egentligen ligger två hållplatser efter vändslingan vid Linnéplatsen, men 13 går hela vägen runt stan innan den når Marlandsgatan vilket man brukar få förklara för vilsna själar vid Linnéplatsen.

Vid Marklandsgatan hade jag hela 1 minuts regleringstid innan jag rullade vidare som linje 3 mot Kålltorp. Strax innan jag kom till Marklandsgatan hade TLI gått ut med ett meddelande om utvändig medåkning vid Godhemsgatan riktning Mariaplan, dvs. min riktning.

Mycket riktigt står det ett gäng 13 åringar på hållplatsen. Håller koll i backspegeln men det verkar som att alla går ombord istället för att åka på utsidan. Efter att ha rusat runt lite samalar de ihop sig i mitten. Jag satte igång vår lilla övervakningsskärm och fick se hur en av killarna klättrade runt på ledstängerna nästan uppe vid taket, så det var bara att stanna mitt mellan hållplatserna och be honom hoppa ner vilket han faktiskt gjorde. Rullade vidare. Och funderade på om jag borde ha sagt något om att de borde hålla till på Plikta (stor lekplats i Slottskogen med många klätterställningar) i stället för att åka spårvagn. Men jag sade inget. Sparar det till nästa gång.

Ungarna höll sig hyfsat lugna men busade med dörrarna en del innan de sista gick av vid Stigbergstorget. Nu började vagnen istället fyllas upp med 20-30 åringar på väg mot uteställena i centrala stan. Vid Järntorget vart vagnen ganska packad, medan passagerarna var mer lagom salongsberusade, så stämningen i vagnen var glad och lite förväntansfull.

Vid Vasaplatsen och Valand gick många av medan andra gick på. Eftr att ha passerat Centralstationen började det dock tunna ut bland passagerarna. Och uppe vid Kålltorp var det bara tre som gick av. I den här vagnen fanns inget Aftonblad, men jag hittade ett ex av gårdagens Metro bak i vagnen som jag kunde läsa. Desutom upptäckte jag att påde platser där ungarna i Majorna suttit så saknades en stolsdyna. Hittade den längre bak och kunde få fast den igen…

TLI fortsatte att höra av sig om olika smästörningar hela kvällen. På väg ner mot stan igen från Kålltorp gick de ut med ett gruppanrop om att det var så stökigt nere vid Opaltorget att linje 1 och 7 fick vända vid Frölunda torg tills vidare. 

Själv rullade jag vidare med en nu något gapigare hop passagerare. Vid Brunnsparken kom folk springande från alla håll för att komma med. En sen kväll som denna brukar jag vara lite snällare än annars eftersom vagnarna inte går lika tätt, så jag blev stående vid Brunnsparken 1½ minut innan jag kom iväg. Vid Valand var det väldigt mycket folk som skulle både av och på så där blev det ytterligare 1½ minut.

Vid Vasaplatsen var det inte så mycket folk, men här var jag tvungen att gå ut eftersom växeln inte ville lägga om sig. När jag gick ut med spettet fick jag applåder från den glada hopen bak i vagnen :)

När jag åter närmade mig Majorna gick TLI ut med ett nytt gruppanrop och talade om att Polisen nu lyckats lugna ner stämningen såpass vid Opaltorget att linje 1 och 7 kunde börja trafikera dit ut igen. Själv vände jag vid Axel Dahlströms torg och blev återigen en linje 13 mot Linnéplatsen.

Nu vart det bara halvfullt ombord. Precis när jag tryckte på knappen för att aktivera signalen och lägga om växeln vid Chalmers startade ett fyrverkeri bakom Chalmers kårhus. Vackert, men jag undrar vad de som bor runt chalmers tyckte med tanke på ljudvolymen.

Samtidigt som jag rullade in på Drottningtorgets spår 3 gick TLI ut med ett gruppanrop och meddelade att spår 1 var blockerat av en vagn med vagnfel och att alla linjer tillsvidare skulle köra över Norra Hangatan och spår 2. Jag vinkade glatt till föraren som just då rullade in bakom den trasiga vagnen på spår 1. Han vinkade glatt tillbaka.

Men redan när jag nådde Domkyrkan var trafiken på spår 1 igång igen. Nästa gruppanrop från TLI var från Polisen som efterlyste en äldre dement herre. Hoppas han kom till rätta.

Jag gjorde kvällens sista vändning vid Linnéplatsen och fick faktiskt ombord en hel del folk som skulle till Vasaplatsen. Genom Annedal var det väldigt lugnt, en enstaka passagerare här och där ville med bara. Vid Vasaplatsen gick gänget från Linnéplatsen av och sedan var vagnen i princip tom fram till Marklandsgatan. 10 pers som mest tror jag.

Vid Marklandsgatan hade jag återigen 1 minuts regleringstid innan jag fortsatte som linje 3, men bara mot Ullevi Norra denna gång. Det blev återigen en hel del folk som skulle med in mot stan för att festa. Men stämningen var hyfsat lugn. Vid Ullevi hade jag 15 pers som gick av och en som inte gick av men som kom fram när jag svängde in mot hallen.

Kollegan som körde in vagnen bakom min hade haft det lite tuffare än jag. Han hade en utslagen fönsterruta och hade dessutom fått hela vagnen nedklottrad, vilket han inte märkte förrän han kom in i hallen. Vi var något häpna båda två över hur man kan lyckas klottra ner en hel vagnssida på bara några minuter. Måste varit ett helt gäng med stegar!?

Strax efter midnatt trampade jag hemmåt och var glad att jag slutade så tidigt. Nästa lördag jobbar jag till 04.30…

2 Responses to “En vanlig lördag”

  1. Mårten skriver:

    Hej!
    Intressant att läsa om din arbetsdag.

    Vad kul med nya spårvagnar (som du skrev i en kommentar på min blogg)! Nya fordon är roliga. Våra gamla Scanior börjar bli väldigt slitna nu, även om de rullar på bra. Framförallt på förarplatsen som jag märker det, men golvet är också lappat lite här och var i passagerarutrymmet.

    Ska gamla vagnar rangeras ut när de nya kommer? Eller behålls de som reserv?

    /Mårten

    • Ola S skriver:

      Jaaa… Tanken är nog att de äldsta vagnarna skall gallras ut så småningom. Våra äldsta vagnar i trafik är från 1965 så det börjar bli dags! Det senaste jag hört var att de nog kommer bli kvar i 5 år till, alltså kommer vi ha vagnar som passerat 50-års strecket snart!

      Problemet är att vår nya italienska vagn (M32) blev rejält försenad, så där 5-6 år. Sista vagnen i första serien är fortfarande inte tagen i trafik. Att kommande 25 vagnar skall hålla tidtabellen är det nog inte många som tror på. Men vi får väl se.

      Dessutom har trafiken utökats kraftigt med tätare turer och fler linjer de senaste åren. Därför går det åt fler vagnar. Det finns ca 65 vagnar av äldsta typen (M28), de går kopplade två och två. Dessa skall ersättas av 25 nya vagnar…

      Sedan har vi näst äldsta vagntypen (M29), som kom 1969. De skall enligt planen rulla 8 år till. Sedan skall de ersättas med något, oklart vad.
      Hur man tänkt lösa detta med kommande trafikökningar och ett mindre antal vagnar är för mig en gåta.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.