Feed on
Posts
Comments

Halka och haveri

Nu börjar det bli halt ute på spåren. I går var jag reserv och fick bl.a. köra linje 6 ett varv. Kollegan som jag löste av varnade för att det var mycket halt på sina ställen och rekommenderade att ha handen på sanknappen som beredskap. Jag rullade iväg upp mot Götaälvbron utan problem, trots uppförsbacke med träd vid sidan. I princip går hela linjesträckningen på Hisingen på egen banvall med ”järvägsräls”, alltså räls på makadam, vilket gör att löv inte lika lätt hamnar ovanpå rälsen. Jag kom i alla fall fram till varmfrontsgtan utan problem.

Även körningen tillbaka genom stan gick bra, fick trycka in sandknappen här och där, t.ex. vid Hagakyrkan, för att kunna stanna kontrollerat. Men med sandning var det inga problem att få vagnen dit jag ville.

När jag närmade mig Olskrokstorget stod det två vagnar inne på hållplatsen och väntade, tillsynes utan anledning. När jag närmade mig åkte den främsta, en M31:a iväg. Själv stannade jag precis innan hållplatsen och väntade på att även pedalvagnarna framför mig skulle ge sig iväg upp mot Redbergsplatsen så att jag kunde komma in till hållplatsen.

M31:an hade blivit tvungen att stanna vid den första (av 3) signaler i backen upp mot Redbergsplatsen, och nu hade den stora problem att komma därifrån. Vagnen rörde sig i max 3 km/h upp för backen och blev givetvis tvungen att stanna även i andra signalen.

Nu gav sig även pedalvagnståget framför mig upp i backen. Även han hade otur med signal 1 och blev tvungen att stanna. Själv rullade jag fram till hållplatsen och öppnade dörrarna. Sedan blev jag stående där i 2 -3 minuter medan jag tittade på hur de två vagnarna framför mig masade sig uppför backen, fortfarande i 2-3 km/h. Vad jag kunde se så var det M31:an längst fram som hade störst problem att ta sig upp, men även pedalerna hade problem.

Eftersom jag också hade en M31:a så valde jag att stå nere vid Olskrokstorget och vänta tills de båda ekipagen framför var nästan uppe för att kunna ta sats upp för backen. Min förhoppning var att få prioritet genom alla tre signalerna (vilket brukar fungera om man inte ligger för tätt bakom ett annat fordon).

När de andra två vagnarna lyckats ta sig förbi tredje signalen tog jag sats och drog iväg, med sandknappen intryckt. De båda vagnarna framför hade sandat ordentligt vilket i kombination med min sandning gjorde att jag fick hyfsat grepp (även om slirindikatorn tjöt till en gång) och fick upp hyfsad fart. Som tur var fick jag pil i både första och andra signalen där backen är som brantast men vid tredje signalen blev jag tvungen att stanna.

Jag höll in sandknappen hela tiden tills jag stod stilla vid signalen för att vara säker på att ha sand mellan hjulen och rälsen vid start. När pilen kom så tryckte jag återigen ner sandknappen och smög igång vagnen. Fungerade fint, men jag kände att det inte var läge att dra på mer fart.

På grund av halkan och kön uppför backen blev jag 5-6 minuter sen, men hade tur som kom upp alls. När jag kommit ner till Ejdergatan, en hållplats efter Redbergsplatsen, gick TLI ut med ett gruppanrop och stoppade all trafik från Olskrokstorget upp till Redbergsplatsen på grund av halkan. Jag kunde dock rulla vidare utan större svårigheter. Såg till att sanda innan jag stannade i motlut och kom fram till Aprilgatan utan problem.

På väg ner från Kortedala mötte jag tre 6:or på raken vid Gamlestadstorget, vilka tydligen hade blivit stående nedanför backen medan borstbilen gjorde spåret mindre halkigt. En stund tidigare gick TLI också ut med ett anrop till samtliga förare om att ta det extra försiktigt på grund av halkan. TLI rekommenderade att man skulle stanna på ett sådant sätt att man hade möjlighet att ta sats innan motlut, dvs. stanna innan en hållplats om det var nödvändigt.

Från Ejdergatan upp till Redbergsplatsen gick allt bra, och även i nedförsbacken ner till Olskrokstorget, men jag tog det försiktigt.

Efter att ha dundrat upp för Chalmerstunneln (inga löv därinne!) kom jag till hållplatsen Chalmers som ligger i motlut. Strax efter hållplatsen gör rälsen  dessutom en skarp sväng i ännu kraftigare motlut. Det här blir spännande tänkte jag när jag öppnade dörrarna. När jag fick pil var det bara att begära sandning igen och dra på försiktigt. Vagnen skorrade och hoppade men det gick frammåt. Skönt.

På väg ner till Medicinaregatan tändes en av de röda lampor som indikerar låg sandnivå, vänster fram. Vid Sahlgrenska gick jag ur förarhytten och kollade själv och mycket riktigt var nivån väldigt låg. Såg ingen nivå alls genom den lilla rutan på sandboxen. Jag tryckte 8:an på radion (vagnfel) och strax ropade TLI upp mig. Av TLI fick jag tillstånd att vid Varmfrontsgatan själv fylla på 2 säckar av reservsanden som fanns i förarhytten.

Förr i tiden (dvs. innan jag började i april) fanns det stora sanboxar vid varje ändållplats där förraren kunde hämta mer sand vid behov. Men tydligen har det varit problem med ojämn sandkvalitet som korkat igen sandrören, så nu fylls sanden på i vagnhallarna eller av servicebilarna ute på stan. Dock finns i vagnen några reservsäckar med bromssand som vi förare får fylla på med själva efter klartecken från TLI.

Tyvärr skulle jag inte upp till Varmfrontsgatan själv så jag fick lämna det ärofulla uppdraget vidare till min kollega som tog över vid Nordstan.

För lite mer än en vecka sedan satt jag och körde linje 9 med vagn 363. Jag tog över den i riktning mot Kungssten och den gick förträffligt, -tills jag skulle bromsa in till Chapmans Torg. Min mjuka inbromsning avbröts plötsligt av att vagnen tvärnitade och plingade samtidigt i ungefär 2 sekunder. Den släpte med andra ord bromsen innan den stannat helt och rullade vidare. 5 meter senare hände det igen, och sedan igen. Passagerarna på hållplatsen tittade väldigt undrande på mig. Från deras synvinkel måste det sett ut som att jag bromsat allt jag hade några sekunder samtidigt som jag plingade på något som inte var där.

Själv satt jag och funderade på vad som hänt. Min första tanke var att jag råkat trycka ner säkerhetsgreppspedalen för hårt för då nödbromsar vagnen och och utsignalen ljuder. Men redan efter första inbromsningen bytte jag till det andra säkerhetsgreppet i joysticken och där finns ingen nödbromsfunktion som kan aktiveras av att man trycker för hårt. Ändå hände det två gånger till.

Konstigt. Provade att köra försiktigt från Chapmans Torg ner till Jaegerdorffsplatsen och det gick bra. När jag ropade upp TLI och drog hela historien så bad de att få återkomma efter att ha pratat med servicepersonal. Själv rullade jag vidare mot Kungssten, och nu skötte sig vagnen fullkomligt exemplariskt.

TLI återkom och sade att jag skulle få ett vagnbyte när jag körde förbiVagnhallen Majorna på väg in mot stan igen. Men medan jag stod och väntade på avgångstid i vändslingan i Kungssten så dök servicebilen upp och undrade vad som hänt egentligen. De hade aldrig hört talas om ett sådant fel, vilket slutade med att en av servicekillarna körde vagnen i trafik ner till Vagnhallen Majorna.

Dock tyckte han inte att vi behövde byta in vagnen eftersom den gick bra nu, och de inte kunde hitta något fel. Så vi kom överrens om att jag skulle köra vidare. Så det gjorde jag och vagnen fortsatte att sköta sig exemplariskt -i nästan en timma…

Mellan Domkyrkan och Grönsakstorget började det plötsligt blinka rött framme hos mig och ett felmeddelande dök upp på displayen. ”Fel 29, lågt lufttryck” stod det. Jag kvitterade felet och ropade upp TLI som antecknade felet och undrade om det var första gången jag fick upp det. Det var det ju så jag rullade vidare och felet försvann.

Vid Hagakyrkan dök felet upp igen och jag ropade ännu en gång upp TLI, men innan TLI hann svara så hann jag lämna Järntorget. Nu började det blinka på förarbordet igen, men nu var det fel 33, tjuvbroms. I displayen stod dessutom, ”kontakta TLI, kör max 15 km/h”. Med en mycket motsträvig vagn kämpade jag på i strax under 15 km/h mot Masthuggstorget medan jag pratade med TLI som sade åt mig att ta mig fram till hållplatsen om jag kunde och sedan avvakta där tills jag fick hjälp. Jag lyckades precis ta mig till hållplatsen innan vagnen tvästannade.

Sedan hade jag inte luft nog att öppna dörrarna ens utan fick gå bakåt i vagnen och nödöppna dörrarna efter att ha meddelat passagerarna att vi nog skulle bli stående här ett tag pga. bromsfel. Ungefär hälften av passagerarnag gav sig ut i snålblåsten medan den andra hälften valde att stanna kvar inne i vagnen.

Ett extremt kort filmklipp från förarplats i väntan på assistans…

Ganska snart dök en trafikledare upp och meddelade att man lett om trafiken via Linnéplatsen och Marklandsgatan så de passagerare som ville vidare kunde gå upp till Stigbergstorget och vänta på vagnen där. De flesta knatade iväg och konstigt nog verkade de flesta vara på ganska bra humör, den extra prommenaden till trots. 

Efter en stund dök även servicebilen upp och det  visade sig att vagnens kompressor helt enkellt gett upp och inte ville vara med längre. I M31:orna manövreras dörrarna (utom den i mitten) samt bromsarna av tryckluft. Trycket byggs upp av en kompressor, så utan kompressor inget tryck i dörrarna och ingen luft att lossa bromsarna med. (Försvinner luften bromsas vagnen). Det slutade med att de fick koppla in en reservkompressor så att bromsarna kunde lossas och sedan långsamt köra in vagnen till Vagnhallen Majorna som var närmast.

Med facit i hand så skulle jag bytt in den krånglande vagnen när jag hade chansen, men å andra sidan så blev jag hemkörd av trafikledaren eftersom jag bara hade en dryg timma kvar på mitt arbetspass och fann mig plötsligt sittande i en skön fotölj med en kopp te och en god smörgås på betald arbetstid. Trevligt. Skall försöka haverera fler gånger :-)

4 Responses to “Halka och haveri”

  1. alex87 skriver:

    Du slår nog mitt fina fel på vagn 405 som jag hade, fel 58 (allvarligt fel på mekaniska bormsen i modul p) när jag lämnade sahlgrenska mot linnéplatsen, man har ju lärt sig att det felet ska dyka upp två ggr om det är fel på riktigt, tog inte lång tid innan det ryckte till i vagnen o felet kom igen, av nån märklig anledning kollade jag i backspegeln och såg att det rök eller liknande från mitten av vagnen. Jag ville undvika stanna i backen så jag beslutade att dra på så gott jag kunde ner mot Linnéplatsen, nackdelen var att vagnen bromsade ner hela tiden, strax efter växlarna och efter kollektivsignalen vid kiosken vid Linnéplatsen tog det stop. Nån minut innan kontakta jag TLI med IL-samtal så de var med mig hela tiden, så när jag väl fick stop så var trafikledare och servicebil på väg – med blåljus. Det visade sig att av nån märklig anledning så hade några hydraulslangar lossnat så att all olja spruta ut så mek-bromsen låg på just i modul p, borde vara likande som händer när vi trycker ner ”svampen” fast under kontrollerade former då, stod i ca 15min på Linnéplatsen innan servicebilen kom, 5min senare var jag därifrån med urkopplad broms i modul p och fick köra in i hallen. Något liknande hände 423 för några veckor sen..däremot började den brinna i främre modulen!

    En sak förstår jag inte hur du menar med ditt fel, och det är detta; ”Den släpte med andra ord bromsen innan den stannat helt och rullade vidare.”

    ha d!
    Alex

    • Ola S skriver:

      Nej, den meningen blev kanske aningen konstig. Jag menar att vagnen tvärnitade under 2 sekunder och sedan släppte bromsen igen.

      Då förstår jag varför TLI gick ut och varnade för att det kunde ligga olja i spåren för ett tag sedan. Undrade hur den hade hamnat där :-)

  2. alex87 skriver:

    Den oljan berodde ju på en buss som havererade vid Lilla torget och körde bort mot BP, med läckande olja..

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.