Feed on
Posts
Comments

I tisdags åkte jag och två kollegor upp till Stockholm för att bl.a. besöka Persontrafikmässan i Älvsjö. 

Jag hade övertygat de andra två att vi visst kunde åka med SJ, trots deras problem i somras med havererade X2000-tåg stående på var och varannan åker mellan Stockholm och Göteborg. Tåget lämnade Göteborg på minuten och man hann precis sjunka ner i sätet innan det plingade till i högtalarsystemet. 

Vi fick veta att det tyvärr stod ett havererat tåg framför oss på linjen, men att föraren hoppades på att vi strax skulle få köra förbi. Tillslut fick vi köra om det havererade tåget via Sävenäs rangerbangård. De som satt därinne tittade avundsjukt på oss när vi gled förbi. Bara 28 minuter sena passerade vi Partille och sedan höll sig den förseningen ganska konstant hela vägen till Stockholm. 

Efter att vi installerat oss på hotellet begav vi oss direkt till mässan i Älvsjö. På väg dit fick jag för första gången bekannta mig med SL:s nya pendeltåg X60 som visade sig vara en ganska steril, men i övrigt trevlig bekantskap. 

Mässan var ungefär som jag tänkt mig, en stor lokal full med till största delen glänsande bussar från olika tillverkare, samt en och annan tillverkare av trafikljus, viseringssytem och liknande. Eftersom jag var där med två bussnördar (inget illa ment!) så var det där vi lade krutet. Den vi fastnade mest för var Orusttrafikens nya dubbeldäckare till trafiken mellan Göteborg och Borås. Mycket snygg och bekväm buss som säkert kommer att bli ett rejält lyft för den linjen. 

Visst är den vacker!?

T9 kallas den. Levererad från VanHool med motor från Scania.

En tyvärr suddig bild från förarplatsen. Överskådligt och snyggt. Men vart finns växelväljaren?

 

Åh! Jasså där är den! På rattstången!

  

Ståhöjden på nedre våningen demonstreras här av Tomas. Med ord kan den beskrivas som "knapp".

  

Främre trappan med sin snygga belysning.

  

Övre våningen fotograferad bakåt från bakre trappan. Snygg belysning även här!

  

En annan buss jag fastnade lite extra för på mässan var Volvos nya 8900, som först stod höljd i vitt tyg men som senare avtäcktes. Verkade väldigt trevlig både på förarplats och i passagerardelen. 

Volvo 8900

Dag två i Stockholm blev det dags för SL-museet. Dit tog vi oss med stombuss två och jag fick för första gången åka gasdriven MAN-ledbuss. Motorljudet kändes igen från vår små-MAN:ar här hemma… 

På museet gick vi runt och och tittade på alla gamla skönheter som stod där, både bussar och vagnar, men mest bussar, då SL hitills verkar ha haft en något ansträngd syn på spårvagnar. Men förändringens vindar verkar vina i huvudstaden just nu! 

En riktig gamling!

Kul att se något man använder i jobbet på museeum! Dessa tacheografer, eller fördskrivare, sitter i alla våra pedalvagnar. Borde kanske tipsa SL-museet om att det finns nya färdskrivarblad till dessa att få tag på i Göteborg!

Buss och pendeltåg parkerade bredvid varandra!

  

Efter museet tog vi oss upp på Fåfängan för att titta lite på utsikten, och blev kvar där i snålblåsten ett bra tag för att alla skulle få chansen att få de kollektivtrafikbilder de ville ha :-) 

En vacker vy från Fåfängan!

Från Fåfängan var det även fin utsikt mot Söderhallen.

Från en utsiktspunkt till en annan blev det sedan dags att korsa stan för att ta sig till Kaknästornet och en stor kopp varmt te med vindskyddad utsikt för att riktigt tina upp. Skönt och gott. 

Nedanför Kaknästornet kom denna gamla trotjänare, en Scania MaxCi förbi...

Ännu en Scania MaxCi, fotograferad inifrån Kulturhuset.

Först efter mörkrets inbrott lyckades vi hinna med en åktur med Stockholms ”nya” innerstads spårväg ut på Djurgården. Det föll ett lätt duggregn medan vi åkte så det var inte många meter vafnen rullade utan att föraren sandade. Trots sandning så gick vagnen mycket mjukt och tyst. Särskillt imponerad blev jag av kurvtagningen. Gämfört med våra stelopererade M32:or så är SS:s A34:or en dröm att åka med. Suck! Kan bara hoppas på att styrande i Göteborg tar sitt förnuft till fånga när de sista pedalvagnarna skall ersättas. 

Nästa dag återvände jag till Djurgårdslinjen för att ta lite bilder. En film blev det också: 

A34 nummer 34!

 

Förarplatsen ser trevlig ut tycker jag. Allting verkar finnas inom räckhåll från förarstolen. Sikten verkar vara bra den också. Men hur är det med benutrymmet?

 

Framifrån (eller som i det här fallet bakifrån!) ger vagnen ett ganska kantigt intryck. Inte världens vackraste modell, men man har ju sett värre!

 

Säga vad man vill om designen...

 

...men svart och guld gör sig väldigt bra en solig höstdag!

Sista bilden. Kunde konstatera att man valt blå färg i sina växelkontrollsignaler. Vi har ju gula här nere. Undrar hur den syns en solig sommardag!?

Ja, och så var det ju filmen också! Lägg märke till hur snabbt dörrarna går upp gämfört med en M32:a. Ingen tankapaus mellan knapptryckning och dörröppning här inte! 

Hoppas verkligen att alla planer på en utbyggd spårväg blir verklighet i Stockholm. Just nu känns det ju ganska snöpligt att inte komma längre än till Segelstorg med vagnen. Synd att de inte lyckades bygga den till Centralstationen redan i första etappen. Men som sagt, -förhoppningsvis blir det av, trots vad man kunde läsa i SvD medan vi var där uppe. Läs t.ex. här!

Och hur gick då resan hem? Jodå, vi kom faktiskt hem igen, ganska precis 1½ timma efter tidtabell. Allt gick bra tills vi kom till Allingsås. Där blev vi stående på grund av att ett växellok hade kört in i sidan på ett persontåg påväg till Karlstad i höjd med Partihallarna i Göteborg. Med anledning av detta var all trafik till och från Göteborg C stoppad. Om det berodde på att polisen stoppat trafiken i väntan på utredare eller om det berodde på ett strömavbrott eller både och, -var däremot oklart. 

Mitt resesällskap lät i alla fall antyda att om vi skulle göra om den här trippen så fick det bli med flyg nästa gång!

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.