Feed on
Posts
Comments

Skön måndag

I måndags var jag reserv och fick en extra bra start på arbetsdagen när jag klev in hos arbetsledarna på Göta Källare för att tala om att jag var där. Jag fick nämligen ett kuvert med beröm från en passagerare. Det var från någon som tyckte att det var bra att jag hade informerat i högtalarna varför vagnen var försenad (spårarbeten vid Linnéplatsen bl.a.), extra kul att få beröm när man är försenad, sådant lever man på länge!

Efter denna trevliga start på dagen fick jag tillbringa lite mer än en timma i en fotölj innan min arbetsledare kom im med en liten lapp med ett uppdrag på. En 8:a som jag skulle köra från Ullevi Norra till Frölunda, vända mot Angered för att sedan gå av vid Centralen på väg mot Mölndal. Ett uppdrag på sådär en och en halv timma. Lagom.

Innan jag han bege mig till Ullevi Norra kom dock en av de andra arbetsledaren och frågade om jag kunde göra honom en tjänst också, nämligen springa ner till Drottningtorget och lämna ett körkort till en 10:a som kom från hallen. Just nu kör många omlopp med blå tjänster p.g.a. ett spårarbete mellan Väderilsgatan och Varmfrontsgatan, och det här omloppets blå körkort hade tydligen kommit bort i hanteringen… 

8:an jag tog över visade sig bestå av en faktiskt helt okej M32:a, vagn 417. En av få 32:or man kan stanna mjukt med, utan det lilla rycket när mek-bromsen tar över från motorbromsen. Sidokasten i kurvorna var också ovanligt mjuka, så jag gled ut mot Frölunda i ett behagligt ryckfritt tempo och kom faktiskt fram i tid. Brukar alltid bli lite sen efter Marklandsgatan…

Även åt andra hållet rullade jag i exemplariskt bra tid, tills jag närmade mig Botaniska. Då gick TLI ut med ett meddelande om att det var problem med signalerna vid Ängården i riktning mot centrum. Mycket riktigt ser jag en 1:a som står framför en ilsket röd huvudsignal precis innan växeln mot Linnéplatsen/Sahlgrenska. Själv rullar jag fram till bakomvarande huvudsignal, röd även den (konstigt vore det väl annars). Jag informerar passagerarna om att det är något fel på signalerna men att felavhjälpning pågår. Sedan väntar vi medan höstregnet trummar mot vagnens rutor…

I väntans tider...

5 minuter senare blir jag uppropad av TLI som undrar vart jag är någonstanns. Förklarar att jag står framför huvudsignal nummer vad-den-nu-hette. ”Jaha, blir du stående så länge skall du ropa uppp oss, du har väl ingen framför dig förresten? Jag talade om att jag har en etta framför mig vid nästa signal. TLI ber mig vänta, och en stund senare får vagnen framför mig grönt och strax därefter jag också. TLI återkommer och kollar att jag också fått grönt innan de kopplar ner.

Jag rullar vidare, nu 6-7 minuter sen och funderar över hur TLI tänker egentligen. De går ut och talar om att det är stopp, pga. signalfel och talar om att felavhjälpning pågår. Sedan ropar de upp mig och undrar varför jag inte talat om att det är stopp vid stoppet de just gått ut och varnat för :-) Vad jag vet är det så att vagnen som står närmast stoppet skall höra av sig till TLI, inte vi andra som står bakom, men å andra sidan så verkade ju TLI inte veta att det stod en vagn framför mig , trots att det borde synas på deras skärmar?

Vid Sahlgrenska står mycket folk i regnet och tittar lite anklagande på den sena spårvagnsföraren som äntligen behagar dyka upp. Så jag informerar om stoppet vid Ängårdsväxeln.

Vid Wavrinskys Plats står en av Veolias dubbelledbussar på linje 16 inne på hållplatsen. Ganska snart står det klart att han har problem med bakersta dörrparet som inte vill gå igen. Han provar att stänga av bussen men utan resultat. Med TLI:s anmärkning färsk i huvudet så trycker jag nästan omgående på radion och skickar meddelandet ”stopp i trafiken” till TLI. De ropar upp mig ganska snabbt och jag förklarar att jag sitter fast bakom Veolias buss nummer 4105 (?) som har problem med en dörr. TLI ber mig vänta medan de kontaktar Veolias trafikledning.

Under tiden ser jag hur bussföraren på nytt startar om bussen utan resultat. TLI återkommer och undrar om jag kan gå fram och se om jag kan hjälpa föraren med dörren. Så jag tar på mig stora regnjackan och knallar fram till honom. Jag har aldrig kört några av dubbelledbussarna själv men jag har kört deras enkelledade syskon som har knapparna på samma ställen. Inne på förarplatsen ser jag hur föraren trycker på den runda knappen som öppnar och stänger alla tre bakre dörrparen. Så jag visade honom knappen i taket som stänger av och på dörrautomatiken, den var av, så jag slog på och av den igen. Sedan tryckte jag på vippknappen som styr bara dörr 7 och 8 och då gick dörren igen. Föraren tackade och rullade iväg. Tror han tyckte det var ganska pinsamt. Men man kan nog inte skylla på honom. Vad man hört från kollegor på Veolia så har de haft ganska stora organisatoriska problem sedan de tog över trafiken från GS i sommras. De har väl inte haft tid att lära sina förare hur man stänger dörrarna…

TLI ropade upp mig precis när jag kommit in i vagnen igen och tackade för insatsen. Fick höra att jag var ett riktigt ”trafikledarämne” vilket måste vara den största komplimang man kan få från TLI. Trevligt. Både ris och ros från TLI på mindre än 20 minuter :-)

Nu var jag 15 minuter sen, och fick förklara ännu en gång för den relativt stora och mycket blöta massa som gick ombord vid Chalmers och Korsvägen att det varit stopp vid både Änggården och Wavrinskys plats. Vid Ullevi Norra ropade jag upp TLI igen för att fråga om jag verkligen skulle köra upp mot Angered med tanka på förseningen. TLI tyckte att jag skulle vända vid Bellevue istället. Med tanke på att det är tre linjer som vänder i samma slinga uppe i Angered hade jag antagligen blivit minst lika sen på tillbakavägen om jag kört upp dit, bättre då att vända tidigare och komma i tid åt andra hållet.

Vid Svingeln skyltade jag om vagnen och efter Ejdergatan förklarade jag att jag skulle vända vid Bellevue och rekommenderade varmt en resa med 8:an bakom  eller linje 4 och 9 istället. Vid Bellevue hann jag stå stilla i hela 8 minuter innan det var dags att åka ner till stan igen, nu som en 4:a mot Mölndal. Vid Centralen lämnade jag över vagnen till en kollega som undrade vad ont hon gjort mig. Jag förstod genast att det var 32:an som hon inte gillade, och försäkrade henne om att det var en av de bästa M32:or jag kört. Hon muttrade något om att det ju inte behövde betyda så mycket…

Efter överlämnandet gick jag upp till Götakällare igen för att höra om det fanns några nya uppdrag. Det fanns det inte för stunden, så jag fick order att ”ta det lugnt”. Jag gick in i matsalen och slog mig ner vid ett bord med en kopp kaffé. När jag suttit där och haft det trevligt i 45 minuter fick jag rast. Dvs. jag tog fram min mat och satt och hade det trevligt en timma till.

Efter rasten satt jag kvar en stund till med en varm choklad innan jag fick ett nytt uppdrag, att köra en 1:a från Centralen till Tynnered och åter. Ännu en lagom lång sväng i en trevlig M31:a. Den här gången fungerade växeln vid Änggården och havererade bussar lyste med sin frånvaro, så det blev en tur helt enligt tidtabellen.

Det fanns inga nya uppdrag när jag kom tillbaka, så jag blev tvungen att dricka ännu en varm choklad och ha trevligt med rastande kollegor. Att vara reserv är jobbigt!
   Lite mer än en timma senare fick jag en ny lapp och ett varv med en 10:a Centralen-Guldheden-Centralen. Det tog en knapp halvtimma.

När jag kom tillbaka till Göta Källare hade nästan alla kollegor försvunnit ut i trafiken. När den sista också gått satte jag igång att diska all kvarlämnad disk i matsalen. Ett bra sätt att hålla sig vaken och så slipper man höra A-förarna klaga över att B-förare inte kan diska :-)

Halv midnatt ringde jag upp TLI (från telefon, kändes konstigt) och frågade om de hade någon mer användning för mig den här kvällen. Det hade de inte så jag fick gå hem en halvtimma tidigare. En ovanligt skön arbetsdag var till ända!

En ovanlig syn!

3 Responses to “Skön måndag”

  1. daniel skriver:

    Hej, trevlig och intressant blogg,
    Jag har 3 frågor till dig,
    1: Hur är jobbet som spårvagnschaufför? Hur långa arbetsdagar (ca)?
    2: Vad är föredrar du att köra? M28, M29, M31 eller M32?
    3: Hur ofta är man med om någon värre vandalisering? Någon som klottrar ner vagnen, någon som krossar fönstret eller liknande.
    Tack för en intressant blogg!

    • Ola S skriver:

      Hej och välkommen hit! Trevligt att du gillar bloggen. Är lite nyfiken på hur du hittade den..?

      Skall försöka svara på dina frågor:
      1. Hur lång en arbetsdag är varierar ganska kraftigt beroende på vilken arbetsgrupp du sitter på. Själv har jag tjänster på mellan 7,79 och 10,39 timmar (spårvägen räknar i hela och hundradels timmar!). Oftast jobbar jag strax över 8½ timma per dag. Det finns de som jobbar fler sjutimmarss dagar och det finns de som jobbar fler tiotimmars dagar. Själv har jag oftast tredagars vecka, jobbar tre dagar är ledig två… Men variationen är stor även där.

      Hur jobbet är. Tja, det är ett ensamarbete även om du jobbar med människor. Du får inte den uppskattning du förtjänar men lever länge på de uppskattande leenden du får ibland. Det kan vara stressigt och långtråkigt men allra oftast är det riktigt kul och trevligare kollegor får man leta länge efter!

      2. Jag är sådan att jag gillar variation. Så egentligen gillar jag alla vagnar i en lagom blandning. Men de har alla sina för och nackdelar. M28 kör man oftast inte. Brukar gå som släp. Men de har bättre fjädring än M29 och oftast piggare motorer. Å andra sidan så bullrar dörrarna mer… Men skall jag välja mellan M28 och M29 så skulle jag nog föredra M28 eftersom de är ovanligare. Överlag gillar jag pedalvagnarna eftersom det är lite mer ett hantverka att köra dem bra. Och så är ju de ”riktiga” spårvagnar.
      M31 är den vagnen som går bäst. Mjuk och skön, lättkörd. Bra förarplats med allt inom räckhåll. Oftast bra radio. Den är så bra att den nästan är lite tråkig. Men det är väldigt skönt att köra M31 efter att man kört någon av de andra vagnstyperna. Särskillt M32.
      M32 är den vagnen jag är mest kluven inför. Den är rolig att köra eftersom den är pigg i motorerna. Men de rycker i sidled i svängarna, gnisslar och har både obekväm förarstol och dålig radiomottagning. Dessutom är dörrarna irriterande långsamma. Ändå är det skönt att köra M32 ibland :-)
      Kort sagt: Gillar nog pedalerna lite bättre än de andra två, men skulle inte vilja vara utan de nyare vagnarna heller!

      3. Vandalisering med spritpenna invändigt råkar jag nog ut för i alla fall någon gång i veckan. Krossade rutor snarare någon gång i månaden. Yttre vandalisering av större format har jag inte råkat ut för ännu om vi inte skall räkna en krossad frontruta dit…

      Blev ju ett helt inlägg detta :-)
      /Ola

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.