Feed on
Posts
Comments

Förarfel och omledningar

Skall försöka sammanfatta föregående arbetsvecka. Jag jobbade måndag till torsdag och råkade ut för en del ovanligare händelser.

På måndagen var jag reserv vilket inte är särskilt ovanligt. Dock är det lite ovanligt att som reserv enbart få köra tre olika tåg på linje 10. Två var dessutom pedalvagnståg vilket jag  ju alltid blir glad över att få köra. Det sista omloppet jag körde var ett som jag normalt sett har på mitt eget schema, ett omlopp som jag dessutom kört bara några dagar tidigare, fram och tillbaka mellan Centralstationen och Guldheden varv på varv på varv. Kan bli lite tjatigt i längden.

Sista turen på detta omlopp kör man rakt fram vid Vasaplatsen mot Grönsakstorget där man svänger vänster mot Hagakyrkan och sätter kurs mot MX. Problemet är att växeln vid Vasaplatsen inte har gått att lägga om elektriskt sedan jag gick utbildningen för ett år sedan. Varje gång jag har den här tjänsten går jag alltså ut och spettar växeln för färd rakt fram varefter jag ropar upp TLI och felanmäler växeln. Hitills har jag hunnit med 6 felanmälningar tror jag. Målet är att jag någon gång innan jag går i pension om 40 år får slippa att spetta den jäkla växeln :-)

 

En av mina tior, här i slingan vid Väderilsgatan.

Vagnen på bilden var det första tåget jag körde. Enligt körkortet skulle jag ha rullat in i hallen strax före kl 20, men det blev en timma tidigare istället. Varje gång jag körde in vagnen i en tvär kurva kom ett ljud från främre boggien som lät ungefär som ett stort gammalt träd som knäcks i en storm. Dock gick vagnen bra, men servicekillen som var ute lyssnade tyckte att det var säkrast att köra in vagnen tidigare. Därav skyltningen ovan.

Jag körde vagnen i trafik till Brunnsparken och därefter skyltade jag ”Ej i trafik” och drog raka vägen till MX. Där hann jag precis med vagnen mot stan kl. 18.54 istället för den som gick 19.54 som jag skulle åkt med egentligen. Sålunda kom jag tillbaka till Göta Källare exakt en timma tidigare än planerat och som belöning fick jag alltså ännu en körning på linje 10 som jag inte hade hunnit med annars :-)

Dagen efter körde jag en 6:a första passet. Jag tog över den på Järntorget och rullade sedan ut på Hisingen. När jag startade från Varmfrontsgatan på väg mot stan igen gick TLI ut med ett gruppanrop och meddelade att klaffen på Göta Älvbron hade hängt sig i öppet läge och att trafiken därmed stod still över bron i båda riktningar.

Jag rullade dock på som vanligt mot stan eftersom TLI inte hade sagt något annat. En stund senare kom dock ett nytt gruppanrop och TLI meddelade nu att det såg ut att dra ut på tiden så de vagnar som var kvar på Hisingen skulle tillsvidare backvända i slingan vid Wieselgrensplatsen.

Jag blev första vagnen som kom fram till Wieselgrensplatsen och gjorde denna mannöver. Först släppte jag av mina passagerare på den vanliga hållplatsen mot stan och meddelade vad som hänt med bron och hänvisade dem till linje 17 som ju kunde köra runt stoppet via tunneln. Sedan körde jag fram vagnen förbi växeln in till slingan och tog med mig växelspettet bakåt. Först lade jag om växeln för färd in i slingan och därefter hoppade jag in i vagnen igen, en M31:a som tur var, lättast att backa, -och fällde ner rangerkontrollen. Därefter körde jag runt i slingan.

När hela vagnen passerat växeln på andra sidan gick jag fram igen och lade om växeln med spettet för färd rakt fram så att jag kunde köra in på det milt sagt ganska välbefollkade hållplatsen. Det hade ju inte gått någon vagn i riktning mot Hisingen på 20-25 minuter så det hade hunnit dyka upp en hel del folk. De verkade dock bli glada när jag kom.

Redan när jag passerat Eketrägatan några hållplatser senare hade de lyckats stänga bron och TLI medelade att trafiken kunde återgå till normala körvägar. Jag misstänkte dock att de ville att jag skulle köra hela vägen ut till Varmfrontsgatan ändå eftersom jag ju var första vagnen på ett bra tag som körde åt det hållet. Och mycket riktigt ville TLI att jag skulle köra hela vägen och därefter höra av mig till dem.

Precis när jag tänkte trycka på knappen för att ropa upp TLI ropade de upp mig istället och meddelade att hallen hade hört av sig och ville byta in vagnen, så därför ville TLI att jag skulle köra ner till Nordstan och sedan gå ur trafik där för att köra tom till RTX där jag skulle få en ny vagn vid ”Blå boden”.

Jag gjorde så och fick en av mina favorit M31:or, vagn 349, istället för den jag hade. Jag passade också på att fråga hallkillen varför de gjorde ett vagnbyte eftersom det vad jag visste inte var något fel på vagnen. Men det berodde tydligen på att M32:orna strular så mycket för tillfället att man inte hinner göra dygnskontrollen på alla vagnar under natten som man brukar utan får byta in vagnar på dagtid istället.

Med vagn 349, den av de tjeckiskombyggda M31:orna som brukar gå mjukast, rullade jag sedan iväg till Bellevue där TLI hade bett mig vända och invänta avgångstid enligt ordinarie tidtabell. Resten av den dagen förflöt planenligt och så även nästa…

 

Vagn 349 vid Bellevue i en för den här bloggen ovanlig vinkel…

I torsdags var det alltså dags för veckans sista arbetsdag och äntligen blev den en hel arbetsdag med bara pedalvagnar. Hurra! Dagen började dock med att en glad kollega ringde och väckte mig och frågade om jag ville hänga med och prova gymmet i Vagnhallen Majorna före jobbet. Eftersom jag för en gångs skull skulle hämta ut vagnar från hallen så passade det ju utmärkt. Alltså gymmade jag 1.5 timmar före jobbet vilket ju skulle kunna vara en förklaring till vad som hände sedan…

Efter gymmandet råkade vi få se på en sorglig syn. Några av hallkillarna höll på att skrota M25 518 som har fungerat (eller kanske inte riktigt fungerat) som utbildningsvagn de senaste åren:

 

En sista bild på M25 518…

Invändigt var vagn 518 en rullade föreläsningssal med projektor, whitebordtavla och skolbänkar. Synd att man aldrig fick köra runt i den. Men delarna kommer säkert till användning på andra pedalvagnar så på så vis får 518 säkert rulla vidare många år till.

Nåväl. Efter att ha tagit farväl av 518 gick jag och plockade ut mitt pedalvagnståg på linje 1. Efter avklarad säkerhetsgenomgång rullade jag ner till Opaltorget där jag vände och påbörjade turen mot Östra Sjukhuset. Dit kom jag dock aldrig eftersom en övningsvagn (tror jag) hade havererat på sträckan mellan Botaniska och Marklandsgatan. Och att jag således aldrig kom att köra 1:an från Östra Sjukhuset mot stan som jag ställt in mig på kan förklara vad som hände sedan…

Övningsvagnen blockerade effektivt all trafik in mot stan i nästan 1 timma. Själv stod jag där i 45 minuter tillsammans med 6-7 andra tåg som också hunnit parkera bakom haveristen innan TLI gick ut och lade om trafiken via Bangatan och Första Långgatan.

Tillslut lyckades man koppla ihop den havererade pedalvagnen med M31:an bakom och rullade ner mot Linneplatsen. Samtidigt gick TLI ut och meddelade att alla vagnar nu kunde återgå till normala vägar utom linje 1 eftersom de inte ville ha ner vagnar mot Linnéplatsen förrän haveristen kommit undan därifrån. (Tror de glömde att linje 2 tar den vägen också…)

Jag stannade i alla fall på Botaniska Trädgården tills jag fått tag på TLI och frågat vart de ville att jag skulle ta vägen. Efter någon minut fick jag tag på dem och efter ytterligare någon minut fick jag order att köra vagnen via Chalmerstunneln och Skånegatan till Centralstationen och där hoppa in enligt ordinarie tidtabell så gott det gick. Om jag behövde kunde jag reglera tid genom att svänga runt Hotell Eggers.

Strax före Sahlgrenska hamnade jag bakom en 8:a som vänt i slingan där eftersom det inte var någon idé för dem att köra ut till Frölunda och sedan ta vägen över Bangatan och Linnégatan. Det hade blivit för långt. Medan jag väntade på att få komma in till hållplatsen hann jag ändra skyltningen till ”1 Centralstationen via Skånegatan”. Trots denna exemplariska skyltning var det många som kom fram och frågade om jag verkligen gick till Centralstationen.

När jag kommit till Ullevi Södra såg jag till att iTiden återgick till att skylta automatiskt och sedan gled jag in på Centralstationen exakt enligt tidtabell som om ingenting hade hänt. Därefter fortsatte jag ut till Tynnered igen, vände, och körde ner till Centralen för att gå på rast.

Efter rasten skulle jag ha en 3:a mot Marklandsgatan. Också pedalvagnar. Härligt! Jag skulle köra 2½ varv med dessa och sedan rulla in till MX och gå på långhelgsledighet. Kanske kan jag ha tänkt lite väl mycket på allt jag skulle göra på ledigheten. Kanske var jag lite trött efter årets första gympass. Kanske blev det kortslutning när jag aldrig körde upp min etta till Östra Sjukhuset. Kanske det berodde på att vänster armstöd plötsligt inte gick att sänka så att jag satt och lutade åt höger. Kanske är detta bara idiotiska bortförklaringar. Faktum är i alla fall att jag för första gången körde fel med spårvagn!

Istället för att köra in min 3:a på spår 4 mot Norra Hamngatan på Drottningtorget körde jag in på spår 3 (1:ans spår) mot Södra Hamngatan. Att jag kört fel blev jag medveten om först när en tjej som stått på rätt hållplats kom springande och frågade om jag skulle fortsätta den vanliga vägen sedan. Lite lagom långsamt insåg jag mitt misstag och fick ur mig ett: ”Jajamensan det är bara jag som kört lite fel, men det fixar vi till.”

Medan jag rullade ner till fel sida av Brunnsparken ropade jag upp TLI samtidigt som mötande kollegor vinkade extra glatt. När TLI svarade förklarade jag mitt misstag och att jag satsade på att vara på rätt spår efter Brunnsparken igen. TLI tackade för rapporten. Antagligen kommer min arbetsledare att kalla upp mig till expeditionen och låta mig skriva en formell felkörningsrapport nästa vecka. Pinsamt men effektivt mot kommande felkörningar. Hoppas jag. Nåja. Det kunde varit värre. Jag hade kunnat hamna i Bergsjön istället för i Angered eller något liknande. Med den vägen jag tog missade jag bara en hållplats och dessutom tjänade jag en halv minut :-)

3 Responses to “Förarfel och omledningar”

  1. Carl Eric skriver:

    Vad är anledning till att du gillar pedalvagnar så mycket? Saknar du att köra buss? ;-)

    Eller det kanske inte alls är lika varrandra, vem vet? =)

  2. Ola S skriver:

    Haha! Nej, det enda som är likt om man jämför en pedalvagn och en buss är förarstolen, den är exakt likadan!

    Nej, anledningen till att jag gillar pedalvagnanra är att helt enkellt att de är roliga att köra. Och roliga att köra är de för att det är lite mer ett hantverk att få dem att gå bra. Dessutom gillar jag det trevliga tickandet!

    /Ola

  3. […] havererad övningsvagn vid Botaniska och avslutade dagen med att köra fel vid Centralstationen. (Läs mer här!) Gången därpå havererade jag två gånger och orsakade ett halvtimmeslångt stopp i trafiken […]

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.