Feed on
Posts
Comments

Varmt!

I fredags var det sommarens varmaste dag och kanske en anledning till att det här hände: Länk till GP. En traktor med släp innehållande en liten grävskopa kom på något vis in i spårområdet framför en femma på väg mot Hisingen. Vagnen hoppade av spåret och traktorns släp blev mosat. Skall inte spekulera om vad som hände här, det får utredningen visa, men kan bara konstatera att en traktor normalt inte har något att göra i ett kollektivtrafikkörfällt.

Denna första riktigt varma dag fick jag också mitt livs första pedalvagnssett på linje 2. Jag gillar förvisso att köra pedalvagn, (dvs. de äldsta vagntyperna), och hade till och med sett fram mot att få köra pedalvagnar just på linje 2. Linje 2 passar helt enkelt bäst med den vagntypen, men eftersom pedalvagnarna saknar AC hoppade jag kanske inte högt när de kom inrullande på spår 1 på Drottningtorget där jag stod och väntade.

Vagnarna går bra, men det är varmt” -sade kollegan som jag löste av. Det visade sig stämma bra. Varmt var det verkligen eftersom kollegan inte hade öppnat det ena förarfönstret mer än med en liten springa, medan det andra var helt stängt. Efter att jag hade öppnat dem så mycket det var möjligt och dessutom dragit igång fläkten i taket sjönk temperaturen något.

Jag rullade iväg och vände i Lana utan några större problem än just värmen. Mellan Centralen och Brunnsparken var det kö, hade två vagnar framför mig på hållplatsen, så jag rullade långsamt framåt. När jag växlade fot från gaspedalen till bromsen för att stanna gjorde vagnen ett rejält ryck. Hoppsan! -tänkte jag och rullade vidare in på hållplatsen eftersom vagnarna framför tillslut flyttat på sig. När jag skulle stanna på hållplatsen hoppade vagnen till igen, fast inte riktigt lika illa.

Med nerverna på helspänn rullade jag sedan iväg mot Domkyrkan. Gasa gick bra, inga ryck. Men när det var dags att bromsa in för kurvan i slutet av Södra Hamngatan gjorde vagnen ett nytt rejält skutt. Dessutom fick jag LK-fel på andra vagnen. (LK ären förkortning för linjekontaktor och ärvagnens huvudsäkring. När man har LK-fel har säkringen brutit av någon anledning och man har ingen ström till motorerna).  Jag rullade in på hållplatsen vid Domkyrkan och slog där igång LK.n igen. Det gick bra. Körde vidare. Försiktigt.

Vid Grönsakstorget ryckte det lite mindre när jag började bromsa, men vid Vasaplatsen blev det ett jätteryck och LK-fel igen. Slog i den och körde till Vasa Viktoriagatan. Samma sak där. Hög tid att kontakta TLI (trafikledningen). Jag hade dragit ut på det lite med tanke på att de fortfarande hade stop på bron med allmänt kaos som följd. Mycket riktigt var TLI mycket kortfattade när de svarade. Jag frågade om jag verkligen skulle köra vidare med de här vagnarna och svaret blev: ”Försök köra till slingan, Linnéplatsen”. OK, sade jag och skuttade vidare.

Jag körde inte fortare än 30, eftersom jag märkte att ju fortare man körde desto större ryck och fler LK-fel. 8 minuter sen kom jag fram till Linnéplatsen där jag fick hänvisa passagerarna till nästa 2:a eller linje 1. Därefter körde jag in i slingan och ropade upp TLI igen. ”Då har jag lyckats ta mig till slingan vid Linnéplatsen och väntar här tills jag får hjälp” -sade jag. ”OK *klick*”-blev svaret.

Sedan väntade jag. Länge. Efter 50 minuter hade jag hunnit läsa både Metro och Expressen (som fanns i vagnen!) och började få ganska tråkigt. Men det var skönt att sitta i skuggan utanför vagnen och titta på de svettiga kollegorna som for förbi. Tillslut tryckte jag på vagnfelsknappen på radion (vilket innebär att TLI ringer upp när de har tid). Efter 8 minuter blev jag uppropad. ”Du hade något fel? Kom!”. ”Jo, jag står ju uppställd här i Slingan på Linnéplatsen sedan en timma och tänkte bara kolla att ni inte glömt bort mig”- sade jag. Efter några sekunders tystnad så kom det ett: ”Joo-oo, det har vi nog gjort ja. Vänta lite!”

M29 819

Väntan vid Linnéplatsen

Det visade sig att TLI hade skickat servicebilen för att möta upp mig vid Centralen, så de hade stått där i 20 min. (Enligt en kollega som jag träffade senare med varsinn glass i handen :-). När jag fick höra att det skulle dröja en stund till innan de dök upp gick jag också och köpte en glass. Gott.

När servicebilen väl dök upp visade det sig att vagnarna gick förträffligt nu när det fått stå och vila en stund. Trots att vi provkörde dem ända till Järntorget gick de mjukt som en Hästen-säng. Typ. Alltså fick jag från Järntorget order av TLI att köra upp till Vasa Viktoriagatan, svänga höger där, och sedan fortsätta i trafik upp till Högsbotorp. Dit kom jag 8 minuter efter tidtbell så jag fick vända tämligen direkt. Sedan hann jag köra till Grönsakstorget innan felet kom tillbaka med ett ryck!

Jag kastade mig på radion, men innan TLI hade svarat hade jag hunnit få LK-fel också. TLI sade bara att de skulle skriva in felanmälan. Nästa LK-fel fick jag mitt i Brunnsparken. Ropade upp TLI igen och frågade om jag verkligen inte skulle köra vagnarna till vagnhallen vid Rantorget nu när jag var så nära. ”Vänta,” blev svaret. Vid Centralen blev jag tillsagd att köra ut till Lana, vända och sedan åka in till Rantorget för vagnbyte. 

Jag gjorde så och ju längre jag rullade desto värre ryckte det. LK-felen kom tätare och tätare, men det gick alltid bra att slå in den igen. Sista biten mot Vagnhallen körde jag inte fortare än 15 eftersom det hade ryckt till så rejält en gång att en passagerare skrek högt bak i vagnen och antagligen trodde att vi hade krockat.

Vid Rantorget fick jag en M31:a istället. Vid första hållplatsen jag stannade vid med den, Ullevi Norra, vägrade en av dörrarna att gå igen. Den öppnades och stängdes hela tiden. Jag tog tillfället i akt och bröt ihop några sekunder där framme. Sedan tog jag ett djupt andetag och gick bak till dörren. Det visade sig att det låg en glasflaska ivägen. När den var förpassad till närmaste papperskorg (mindre än1 meter därifrån) gick dörren snällt igen. Satte kurs mot Högsbotorp igen.

Jag kom dock inte längre äntill Linnéplatsen. Vagnbytet hade tagit lite tid så jag hade hamnat efter vagnen som egentligen skulle ligga bakom mig. Därför fick jag vända tidigare så jag kunde hoppa in i rätt ordning igen. Fick ännu en gång hänvisa till Linje 1 eller nästa 2:a.

När jag till slut fick gå av vid Centralen hade jag inte lyckats köra en enda hel tur på linje 2, trots ihärdiga försök. Ett av mina värsta arbetspass hitills, men trevligt med glasspaus! Med facit i hand så är det bara att konstatra att jag skulle varit hårdare och helt enkellt krävt ett vagnbyte tidigare. Nästa gång!

Efter rast besannades mina böner om en bra vagn och jag fick undebara vagn 307, med det nya tjeckiska styrsytemet. (Ny dator som talar om för motorerna vad de skall göra!) De vagnar som har detta system är piggare i motorerna och har en, enligt mig i alla fall, betydligt skönare känsla i bromsen. Njöt av varje meter på linje 4 med den!

2 Responses to “Varmt!”

  1. Mårten skriver:

    Spännande läsning. Jag har också bestämt mig för att vara mer på hugget om det krävs vagnbyte någon gång. Det blir ju inte mindre stress av att det går för långsamt, att dörrarna hänger sig, att motorn stoppar i svängar osv. Just den biten kanske är liknande som med buss – även om det är en helt annat fordonstyp…

  2. Alex skriver:

    Låter som en helt vanlig pedalvagn som inte gillar värmen :)

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.