Feed on
Posts
Comments

Heldag med pedaler

I måndags hade jag ännu en gång den enda tjänst jag har där jag kör pedalvagnar hela dagen! Eftersom jag gillar pedalvagnarna (de är ju riktiga spårvagnar) ser jag alltid fram mot den här tjänsten. Dessutom är det alltid kul att hämta ut vagnar från hallen, vilket jag ju inte får göra så ofta. Tjänsten börjar alltså i Majorna med att jag plockar ut vagnar på linje 1 mot Opaltorget. Efter vändning i Tynered kör jag sedan ett varv och går därefter av vid Centralstationen och tar rast innan jag sätter mig bakom pedalerna i en 3:a som jag kör 3½ varv och sedan in i Vagnhallen Majorna igen.

 Dock har jag haft lite otur med den här tjänsten de senaste  gångerna så tillvida att jag aldrig lyckats ta mig med min 1:a till Östra Sjukhuset. En gång fastnade jag bakom en havererad övningsvagn vid Botaniska och avslutade dagen med att köra fel vid Centralstationen. (Läs mer här!) Gången därpå havererade jag två gånger och orsakade ett halvtimmeslångt stopp i trafiken till och från Frölunda. (Läs mer här!)  Skulle det gå bättre den här gången?

Med viss ängslan stegade jag fram till bordet där utsättningslistan låg och kikade på mitt omlopp. Vagn 747 och 763, spår 12, stod det på lappen. Två PLC-vagnar med andra ord! ”Oj då!”, var min första tanke. Jag har kollegor som kallar de ombyggda M28:orna för skilsmässovagnar eftersom de tyvärr ganska ofta inte drar riktigt åt samma håll när de går kopplade tillsammans, men själv hade jag aldrig kört två PLC-vagnar tillsammans förut.

(Kanske är bäst att göra en parantes och tala om vad en PLC-vagn är! Det är en M28:a (äldsta pedalvagnstypen i trafik) som bl.a. fått ny PLC -styrd styrutrustning samt försetts med biljettautomat och likadana parallellsvängdörrar (bussdörrar) som M29:orna har. PLC är en förkortning av ”Programmable Logic Controller” därav namnet. PLC-vagnarna går oftast, precis som M29:orna, främst i ett pedalvagnståg, med en vanlig M28 bakom).

Överlag så är PLC-vagnarna lite ojämna. Antingen är de jättebra, mjuka, sköna, tysta. Eller så är de jätte jobbiga, ryckiga och drabbas av mystiska fel… Hur som helst. Jag knallade iväg till spår 12 med ett gäng tidtabeller och för säkerhets skull en rejäl laddning restidsgarantiblanketter (de jag hade i min väska gick åt vid Botaniska förra gången jag hade denna tjänst!) och började med säkerhetskontrollerna.

Ingenting att anmärka på där, förutom att vagnarna kanske var lite väl rostiga på en del ställen. Att rulla ut på hallgården gick också bra så jag satte av mot Opaltorget. Fast luktade det inte lite bränt? Jo, det gjorde det. Jag satt på helspänn. Det luktade visst som om bromsen låg på någonstanns. När jag stannade vid Nymilsgatan blev jag riktigt orolig. Det gnisslade något helt otroligt. Konstigt nog fortsatte det att gnissla efter det att jag stannat. Vilket inte var så konstigt alls eftersom det var en bandgrävmaskin som gnisslade på bygget bredvid. Något lättad men fortfarande med en svag doft av bränd broms i näsborrarna rullade jag vidare.

När jag stannade vid Frölunda luktade det riktigt starkt, men vagnarna gick aldedes förträffligt och vad jag kunde känna när jag testade att rulla så låg ingen av bromsarna på. Nere vid Opaltorget gick jag ett varv runt vagnarna och sniffade. Det var främsta vagnen 747 som luktade och det vid båda boggierna. Därefter ropade jag upp TLI med ett tryck på vagnfelsknappen på radion. Jag berättade att det luktade bränd broms, ibland lite mer och ibland lite mindre, men att vagnarna i överigt gick väldigt bra. TLI kastade fram teorin att det kunde vara så att vagnen precis fått nya bromsar och att de höll på att slitas in, men skulle ändå kontakta servicebilen.

På väg mot Östra Sjukhuset så tyckte jag att det luktade betydligt mindre, vilket i och för sig kunde bero på både att jag vant mig vid lukten och att passagerarna öppnat alla fönstren i vagnen för att få ner temperaturen. När jag kom till Järntorget så stod i alla fall servicebilen där och väntade. Efter att servicekillarna också luktat sig runt vagnen kom de också fram till att lukten troligtvis berodde på nya bromsar och sade att jag kunde köra vidare men att jag skulle höra av mig om det blev värre. Men det blev det inte och jag kom faktiskt hela vägen till Östra Sjukhuset!

M28 747 och M28 763 vid Östra Sjukhusets avstigningshållplats. Båda vagnarna i den gamla färgsättningen som börjar bli ganska ovanlig nu. Riktigt ovanligt med ett helt tåg!

Lite väl rostig kanske…

Även följande turer gick bra. Särskillt trevligt med dessa vagnar var att de stannade otroligt mjukt och fint precis som M28:or ofta gör. Inte ett ryck någonstanns. Skilsmässovagnarna kanske hade varit hos familjeterapeft!?

Efter rast fick jag ännu ett pedalvagnståg på 3:an med den betydligt vanligare konstellationen M29 + M28. Vagn 805 och nyreviderade 704, vilka också trivdes bra tillsammans. Helt underbart att rulla runt över tre varv på 3:an med dessa.

Kortsagt var jag nöjd med arbetsdagen när jag rullade in i hallen igen strax innan 11 på kvällen. Skönt att sluta så tidigt också!

M29 805 och M28 704 i slingan vid Axel Dahlströms Torg i väntan inför kvällens sista tur mot Vagnhallen Majorna.

Jag åkte förresten med Spårvägens hybridbuss på linje 60 igår och fick höra ett roligt samtal. Det var en tjej, kanske 17 år, som stod och pratade med en kompis i mobilen. Tjejen på bussen beklagade sig över att hon skulle bli försenad eftersom bussföraren var en idiot som stängde av motorn på varenda hållplats, något som ju är hybridbussens signum. Den stänger av diselmotorn när den står stilla på hållplats och startar sedan med elmotor… Tyst och mjukt. Om tjejen blev sen till sin kompis så berodde det i alla fall inte på bussföraren som körde riktigt bra, utan snarare på att tjejen inte klarade av att planera sin tid ordentligt…

3 Responses to “Heldag med pedaler”

  1. zodde skriver:

    Hej!

    Har läst din blog nu under en längre tid och jag får säga att jag uppskattar den stort. Otroligt väl skrivna inlägg. Inspirerande!

    Själv sökte jag som spårvagnsförare år 2006 men valde då att avbryta min ansökan efter Intervjun med Hanna. Vi väntade barn och sänkning av inkomsten var inte då aktuellt. År 2010 hade jag väntat klart, då återupptog jag min ansökan i november 2010. Efter lång väntan och tester fick jag äntligen mitt besked i Mars 2011. Jag blev antagen och har min kursstart är den 1:e Augusti 2011.

    Så om du ser en extra glad förare i en övningsvagn under Augusti/September kan det mycket väl vara jag! Vinka extra glatt då! :)

    // Håkan

    • Ola S skriver:

      Hej Håkan!
      Hittade just din kommentar av en slump, när jag ”städade” lite på bloggen. Vet inte varför jag inte sett den tidigare, men hur som helst: Tack för berömmet!

      Vad kul att vi skall bli kollegor, fast i augusti har jag semester så då kommer vi nog inte få möjlighet att vinka så mycket. Men jag skall hålla utkik efter övningsvagnar i september. Dock brukar övningsvagnarna rulla in i hallen ungefär samtidigt som jag börjar jobba så troligtvis ses vi inte förrän du sitter färdigbakad på en rast på Göta Källare.
      Till dess: Trevlig sommar!
      (Och jag skall givetvis skriva ett antal trevliga inlägg under sommaren så att du kan hålla din spårvagnslängtan i schack! :-)

      • zodde skriver:

        Hej!

        Då får jag i förskott önska dig en trevlig semester.

        Posta gärna massa inlägg. Du får verkligen Spårvagnsyrket att framstå som varierande och roligt. Tror själv jag kommer trivas som spårvagnsförare och längtar till den dagen jag får köra själv. Likaså längtar jag till att få träffa nya kollegor. Min syster Marita är idag redan Spårvagnsförare och trivs bra med detta.

        Hur mycket överlappar A och B passen? Om ens i huvudtaget?

        Utbildningen kommer bli väldigt spännande och säkerligen omtumlande. Mycket skall läras in på kort tid. Men det är bara att bita ihop och förlita sig på instruktörerna som förhoppningsvis vet vad dom gör. Har man samma instruktör genom studierna eller varierar man?

        Mvh Håkan

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.