Feed on
Posts
Comments

1031 och 3-13

Idag är sista dagen med trafik enligt A-tabellen 2011. Från och med i morgon gäller istället A-tabellen för 2012. (Och om någon nu undrar så är A-tabell = vintertidtabell och B-tabell = sommartidtabell). Sedan några år tillbaka är det i mitten av december som det stora tidtabellsbytet sker och inte efter sommaren som det var förut. Sålunda blir det en del förändringar i trafiken från och med i morgon.

För spårvagnarnas del så utökas trafiken, från 142 till 150 tåg. Det låter kanske inte så jättemycket, men det kommer ändå bli stor skillnad. Dessa 150 tåg skall nämligen rulla mycket mer än de gjort hittills:

  • Linje 2 kommer förlängas från Lana till Mölndal och vända där tillsammans med linje 4 i den nya fina dubbelvändslingan. Dessutom blir linje 2 nu en heldagslinje och kommer trafikeras från tidig morgon till midnatt istället för att bli avlöst av linje 13 på kvällen som det varit fram tills nu.
  • Linje 8 kommer också att bli en heldagslinje och trafikeras från tidig morgon fram till midnatt med samma linjesträckning som nu.
  • Linje 13 blir högtrafiklinje och trafikeras vardagar mellan ca. kl 06 och 18 längs en ny linjesträckning mellan Sahlgrenska och Wieselgrensplatsen. Linjen går som förut från Sahlgrenska via Chalmerstunneln till Korsvägen och därefter Skånegatan till Centralstationen. Där svänger vagnen höger till Nordstan och vidare till Hisingen. Med andra ord skapas en ny förbindelse mellan Hisingen och Centralstationen samt Skånegatan som inte funnits förut.

För nästan alla blir det nya linjenätet bättre än det gamla, de enda som kommer märka av en försämring är de som vant sig vid att kunna åka med linje 13 till Marklandsgatan på kvällarna för att sedan fortsätta med samma vagn på linje 3 mot Majorna. De kommer nu bli tvungna att åka med linje 8 istället och byta till linje 3 på Marklandsgatan.

En  sak som jag tycker är märklig med det nya linjenätet är att man vänder linje 13 redan vid Wieselgrensplatsen. Meningen med linjen är ju att den skall skapa en ny bytesfri förbindelse för hisingsborna till Centralstationen och Skånegatan, men eftersom den vänder redan vid Wieselgrensplatsen kommer många att få byta linje i alla fall. Fördelen är då möjligtvis att man slipper byta vid Brunnsparken, men borde den inte kunnat vända vid Eketrägatan? Eller Biskopsgården? Linje 5 och 10 går ju ändå till Avenyn båda två, kunde inte 10:an ha vänt tidigare istället? En anledning till att inte vända Eketrägatan kan förstås vara trängseln i vagnhallarna nu när andra serien M32:or börjat anlända. Eventuellt kanske man vill ha möjligheten att ställa upp vagnar vid Eketrägatan om det blir kris. Säkerligen har någon tänkt väldigt mycket på detta så det blir nog bra. Men om resandet med linje 13 blir stort skulle jag tro att den kommer dras vidare ut på Hisingen ganska snart.

I och med tidtabellskiftet försvinner alltså kopplingen mellan linje 3 och 13. Här kommer tre bilder från sista gången jag körde 3-13, måndagen den 5:e december. Trevligt nog var det med favoritvagnen 304 som har den nya tjeckiska styrdatorn som avskedet ägde rum. Här står vagnen på avstigningshållplatsen vid Axel Dahlströmstorg varifrån vi skall avgå som linje 13 till Linnéplatsen. Efter vändning där gick vagnen tillbaka till Marklandsgatan för att fortsätta därifrån direkt som linje 3 till Kålltorp.

Efter vändning i Kålltorp har jag och vagnen kommit tillbaka till Axel Dahlströms Torg och det har börjat snöa. Närmare vinter än så här har vi hittills inte varit i Göteborg i år. Den här hybriden mellan snö och hagel låg kvar nästan ett dygn på sina håll.

Kvällens sista vändning blev vid Linnéplatsen där det också "snöade".

I veckan körde jag mitt favoritomlopp 1031 igen. Det där jag hämtar ut ett tåg på linje 3 från Vagnhallen Majorna, kör det två varv och sedan in i hallen igen. 1031 är det sista omloppet som lämnar hallen och det brukar alltid bli något knas. Ibland finns inga vagnar, ibland finns vagnar men då havererar de på stan osv. Den här gången fanns det vagnar, riktigt bra sådana dessutom men knas blev det ändå…

Jag fick M29 854 med M28 702 som släp (den jag körde som enkelvagn förra veckan). Vagn 702 hade nog fixats till sedan dess för tåget vart piggt och lättkört. Efter att ha vänt vid Slottskogsvallen började jag min första tur mot Kålltorp. Redan från start blev jag två minuter sen eftersom en fullsatt 1:a vänt i slingan vid Marklandsgatan. Alla passagerare som åkt med den försökte istället knö sig  i 8:an framför mig och det tog ett tag. Så redan där insåg jag att det nog skulle bli en spetsvändning i Kålltorp. Har hitills inte lyckats komma ikapp tidtabellen på linje 3 om man startar med försening från ändhållplats i eftermiddagsrusningen.

Precis innan Vasaplatsen gick TLI ut med ett gruppanrop till linje 3, 7 och 10 och meddelade att det var stopp vid Valand in mot Centrum och att linjerna skulle köra via Grönsakstorget istället. Jag kastade mig på växelväljaren och hann precis lägga om den innan det var för sent. Medan jag svängde vänster in på 2:ans hållplatsläge på Vasaplatsen meddelade jag passagerarna att det var stopp vid Valand. En djup kollektiv suck hördes bak i den fullsatta vagnen innan nästa alla gick av. Efter att ha segat mig fram till Brunnsparken hoppade jag in på rätt linjesträckning igen och kunde sedan köra resten av turen utan problem, förutom att jag kom fram till Kålltorp 7 minuter sent.

Tre minuter senare var jag på väg mot Marklandsgatan igen med mållet att komma fram till ändhållplats enligt tidtabell den här gången. Det gjorde jag inte. Vid Svingeln hamnade jag bakom en 8:a (igen!) som hade problem med dörr 3. Det var det vanliga M32 felet, där en passagerare troligtvis råkat trycka till dörren så att den fastnat i öppet läge. Då måste vi gå bak till dörren och putta igen den manuellt. Väldigt praktiskt. Nu fortsatte dörren att krångla och kollegan var dessutom tvungen att låsa den innan han fick klarsignal. Det hela gjorde mig 5 minuter sen och jag såg även nästa regleringstid försvinna i fjärran.

Efter Vasaplatsen tappade jag plötsligt klarsignalen och vagnen nödbromsades. Precis när vi stannat kom klarsignalen tillbaka och jag fortsatte rulla. Efter 2o meter försvann signalen igen med ny nödbroms som följd. Blinkerslamporna lyste på båda vagnarna så det var alltså vagn 702 som krånglade. Precis när jag börjat förklara för passagerarna att något var fel så kom klarsignalen tillbaka igen och jag kunde rulla fram till hållplatsen. Där stannade jag och gick bak till vagn 702 för att kolla om jag kunde se någon orsak till felet. Det kunde jag inte, så jag rullade på.

Mellan Chapmans torg och Jaegerdorffsplatsen hände det igen. Men nu hann inte vagnarna stanna innan klarsignalen kom tillbaka. Jag bestämde mig för att försöka ta mig till Marklandsgatan och gå igenom vagnen mer noggrant där, men ringde ändå upp TLI och felanmälde det hela, med baktanken att allting brukar börja fungera som det skall så fort man ringt upp TLI och felanmält. Min lilla list fungerade och jag kom fram till Marklandsgatan endast 7 minuter sent. Som tur var skulle jag stå där ytterligare 7 minuter så jag hade tid att undersöka vagnen ändå.

Efter ett tag kom jag fram till att nödöppnaren i dörr 5 krånglade. Den nödöppnade helt enkelt sig själv vilket ju inte är riktigt bra. Efter att jag petat den så långt jag kunde åt motsatt riktning så fungerade det i alla fall passet ut. Men TLI skrev in det hela i felregistret för kontroll.

Nu var jag på väg mot Kålltorp igen med fullt fungerande vagnar. Ändå blev det knas. Vid Kungsportplatsen fick jag kasta av en A-lagare som började bli lite väl jobbig mot sina medpassagerare. Med en ölburk i handen försökte han tigga pengar av folk och sedan försökte han hindra en kvinna från att gå vidare in i vagnen eftersom han ville prata med henne. Hon ville dock inte prata med honom av någon anledning. Jag öppnade förardörren precis som TLI gick ut med ett gruppanrop och började rabbla en massa berörda linjer bl.a. linje 3, men det hade jag inte tid att lyssna på då. Mannen med ölburken ville nämligen inte gå av. Först när jag försökte ta hans ölburk ifrån honom med motiveringen att den inte var tillåten ombord släntrade han äntligen av, med ölburken i behåll.

Precis när jag satte mig i hytten igen sade TLI ”klart slut” i radion, så det var bara att ringa upp och fråga vad det var de sagt egentligen. I Brunnsparken svarade TLI och det visade sig att det var strömlöst både ovanför Redbergsplatsen och uppe i Bergsjön. Så linje 1, 3 och 5 skulle tillsvidare spetsvända vid St: Sigfrids Plan. När jag stannat på spår 2 på Drottningtorget meddelade jag mina passagerare läget och hänvisade dem till linje 17 istället. Några valde dock att åka med mig ändå.

Med 20 meter kvar till växeln vid St: Sigfrids Plan meddelade TLI att strömmen var tillbaka uppe i Kålltorp/Torp och att linje 1, 3 och 5 kunde köra som vanligt igen. Efter en snabb koll på körkortet bestämde jag mig för att fortsätta 5:ans väg upp till Kålltorp och köra som vanligt därifrån sedan. Eftersom det inte var läge att stanna mitt i korsningen och fråga TLI om lov att göra så fick jag ta det i efterhand.

Passagerarna som fått gå av de två femmor som stod inne i slingan blev glada när jag kom och stannade på deras hållplats. Flera gick på där fram och nickade uppskattande åt mig, som om det var min förtjänst att strömmen var tillbaka. Men uppskattning är ju aldrig fel så det var bara att suga åt sig och spara till nästa gång man får en utskällning å Västtrafiks vägnar!
Längs vägen till Kålltorp/Torp var det många passagerare som såg förvånade ut över att det var en 3:a som kom när det väl dök upp en vagn. Men de hoppade in ändå.

Väl framme vid Torp informerade jag först mina passagerare att de som skulle fortsätta med 3:an mot Härlanda kunde sitta kvar på vagnen. Sedan fick jag kasta mig på ytterhögtalarna och informera den stora massan människor som stod utanför vagnen att detta verkligen var 3:an som det stod på vagnen och att 5:an skulle komma alldeles strax (jag hade sett den i backspegeln). Därefter fick jag gå ut med spettet och lägga om växeln för färd rakt fram. Växlarna vid Torp/Kålltorp är inte elektriska nämligen, men de hade nog inte fungerat ändå eftersom det bara var spårvagnarna som fått tillbaka strömmen. All gatubelysning och de flesta hus runt hållplatsen var fortfarande strömlösa.

Efter att ha reglerat lite tid på reservhållplatsen avgick jag enligt tidtabell mot stan igen. Och nu var jag fast besluten att både komma fram till ändhållplatsen i rätt tid och från rätt håll. Och det gjorde jag faktiskt! Dessutom hade jag sådan tur att kollegan i vagnen framför körde in i den andra slingan när jag kom och släppte förbi mig så att jag kunde köra in i hallen direkt istället för att liga bakom honom hela vägen. Snällt av honom. Tyvärr så kom jag ändå in i hallen 8 minuter sent…

Vid Godhemsgatan stod nämligen en annan 3:a och hade klarsignalsfel. Lamporna indikerade att det var M28:an där bak som inte ville vara med. Jag gick ut och hjälpte kollegan med felsökningen och tillslut kom vi fram till att det var dörr 1 som krånglade. När de är någon av de elektriska dörrarna som inte vill vara med brukar det bästa sättet att få klarsignal helt enkelt vara att låsa dörren. På en M28:a gör man detta med en trekantsnyckel i ett lås mitt på dörren. Nu var det dock trögt och vi lyckades inte vrida hela vägen runt med våra små nyckelringsnycklar. Efter en stund kom jag dock på att jag hade en grövre trekantsnyckel någonstans i väskan. Efter att ha rotat igenom hela väskan hittade jag den till slut i jackfickan och sedan tog det bara 10 sekunder innan kollegan hade klarsignal.

Nu kom vi dock inte längre än till Ostindiegatan. Där hann servicebilen ikapp och ville titta på dörren de också. Trots att det nu stod fyra andra vagnar bakom den första. De höll på några minuter men vad jag kunde se lyckades de inte laga vagnen utan låste helt enkelt dörren igen precis som vi redan hade gjort. De sista 450 metrarna med omlopp 1031 gick i alla fall som en dans och resten av kvällen på linje 1 med för den delen.

Omlopp 1031 med M29 854 och M28 702 har just ankommit Kålltorp från fel håll.

 

 

 

 

 

2 Responses to “1031 och 3-13”

  1. alex87 skriver:

    Att vända 13 vid Eketrägatan hade dels gett ett mer behov av fler tåg än de 150 som nu bli och att vid stop på hisingen så slipper man ju nu kanske lägga bort så många linjer till Wieselgrensplatsen..

    • Ola S skriver:

      Jag har koll på min blogg jag! Här kommer ett svar två månader senare…

      Att de ville hålla nere antalet tåg har jag full förståelse för med tanke på vagnbristen. Men att inte dra en linje ut till Eketrägatan för att det blir krångligt att lägga om trafiken vid stopp tror jag inte på. Det är väl bara att låta 5 och 6 vända vid Eketrägatan och 10 och 13 vid Wieselgrensplatsen i så fall.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.