Feed on
Posts
Comments

Linje 13

På min grupp finns bara en tjänst med linje 13 och den körde jag för tredje gången igår. Det är också min tidigaste tjänst, den börjar redan 12.45! Man hinner med andra ord knappt få i sig frukosten innan man måste ge sig bort till Vagnhallen Rantorget.

De första två gångerna jag hade den här tjänsten såg jag fram mot att få köra en enkel M28 eftersom det är vad linje 13 ofta trafikeras med. Dels är det ju kul att få köra enkel pedalvagn eftersom det är ganska ovanligt. Eller var ovanligt fram till den 12 december förra året när trafiken utökades. Nu ser man ju enkelvagnar på stan varje dag, dock händer det inte allt för ofta att jag får köra dem eftersom jag oftast kör någon av angeredslinjerna eller har omlopp som skiftar linje.

Hur som helst, linje 13 är en linje som i princip alltid går med enkelvagn, ofta en M28. Alltså var det ju ganska säkert att jag skulle få en M28 på mitt omlopp. Eller? Nej just det. Första gången jag hade min 13-tjänst fick jag två ihopkopplade M29:or. Det är ju visserligen inte så vanligt det heller, så det var lite kul att dra runt med dem också, men inte lika kul som att köra enkel-tjugoåtta. Det var nog enda gången senaste månaderna som jag sett ett tvåvagnståg på linje 13. Förutom när jag hade tjänsten för andra gången två veckor senare. Då fick jag två M29:or igen. Typiskt!

Det andra av mina tvåvagnståg med dubbla M29:or på linje 13. Här i vändslingan vid Wieselgrensplatsen.

Nåväl. Igår var det dags. Jag kom till Rantorget nästan en halvtimma tidigt och knallade fram till datorn för att knappa in mitt omloppsnummer och ta reda på vart mitt tåg stod parkerat. I soffan bredvid datorn satt en kollega som väntade på att hennes vagn på linje 13 skulle få en ny bygel, den gamla hade visst fallerat på något vis. Med tanke på att kollegan fick sitta och vänta på vagn hade jag ingen större förhoppning om att det skulle finnas någon vagn till mig, men det gjorde det. På spår 23 skulle vagn 854 stå, enligt datorn.

Mycket riktigt. På spår 23 stod vagn 854 uppskyltad och klar, trots att jag var där för tidigt. Äntligen en enkelvagn, i och för sig en M29, men man kan inte få allt. Säkerhetskontrollen gick galant och vagnen visade sig ha bra klang i utsignalen och ett vackert pling i klarsignalen. (Mycket viktigt för att jag skall trivas i förarstolen :-)

På tal om förarstolen så verkade den vara det enda smolket i bägaren. Höger armstöd samt nackstödet saknades. Efter en liten knapptryckning på en av pelarna utanför vagnen kom en av hallkillarna strosandes. (I och för sig kom han inte för att jag tryckte på knappen utan för att han råkade ha vägarna förbi. Poängen med att trycka på knappen och att överhuvudtaget ha en knapp att trycka på är dock att det skall komma någon och hjälpa till om något på vagnen strular. Alltså kan vi ju låtsas att han kom förbi med anledning av mitt knapptryckande eftersom det är så det skall fungera även på Rantorget och inte bara i Majorna).

Efter att ha frågat om den händelsevis fanns ett nackstöd och ett högerarmstöd liggande någonstans fick jag det något oväntade svaret att jag kunde kolla efter ett nackstöd bakom femte pelaren på spår 17 eftersom han hade sett ett sådant där för ”ett tag sedan” och under tiden så skulle han försöka leta upp ett högerarmstöd åt mig. Mycket riktigt låg det ett nackstöd bakom den femte pelaren så det tog jag hand om och fantastiskt nog hittade han ett högerarmstöd åt mig också. Dagen var räddad. Trodde jag.

Efter att ha satt armstöd och nackstöd på plats rullade jag ut ur hallen och satte kurs mot Centralstationen där jag skulle gå i trafik mot Wieselgrensplatsen. På väg ut från hallen satte jag på FM-radion eftersom det var dags för P4 Extra med Lotta Bromé. Efter 15 sekunder stängde radion av ljudet. Jag tryckte på snabbvalsknapp 4 och den kom igång igen. Vid Ullevi Norra fick jag stanna en liten stund för att vänta på växelkontrollsignalen eftersom jag hade en 6:a framför mig. Radion slocknade igen. Jag satte igång den igen och rullade iväg. När jag tog fart efter kurvan slocknade den igen. Envis som jag är, satte jag på den igen och nu fungerade det enda tills jag accelererade upp mot Göta Älvbron från Nordstan.

Jag gav inte upp nu heller utan drog igång radion igen. Efter diverse start och stopp samt ytterligare radiotystnad kunde jag konstatera att radion stängde av ljudet varje gång jag tryckte ner lättbromsknappen (typ en parkeringsbroms som vi använder när vi stannar utan att öppna dörrarna) samt varje gång hastighetsmätaren passerade 17 km/h under acceleration. Med andra ord väldigt konstigt. Varken lättbromsen eller hastighetsmätaren borde ha något med FM-radion att göra. På väg upp mot Sahlgrenska fortsatte jag att försöka lyssna på radion och kunde konstatera att felet var hundraprocentigt. Alltså ropade jag upp TLI och felanmälde det hela. TLI tyckte det lät väldigt märkligt och skrev ner min redogörelse av felet ovanligt ordagrant.

Själv gav jag upp mitt radiolyssnande och fick roa mig med att lyssna på passagerarna istället. Tyvärr var de inte riktigt lika intressanta som Lotta Bromé och Mark Levengood denna dag. En kul sak hände dock. (När jag säger kul får ni tänka på att jag var inne på min tredje vända till Sahlgrenska utan radio och därmed var ganska uttråkad). Vid Scandinavium kom det i alla fall ombord en ung kille som frågade ungefär så här med hög, lite otrevlig röst: ”Hey! Går denna till Chalmers?” Jadå, det gör jag, sade jag. (Jag brukar alltid trycka lite på att jag kör och inte ”den”). Killen stormade vidare in i vagnen. Bakom honom kom en äldre farbror i kavaj som jag tror hörde killens fråga. Den äldre farbron frågade mig: ”Ursäkta, skall min herre möjligtvis passera Sahlgrenska?”.
Det var så helt olika sätt att ställa i princip samma fråga att jag nästan började skratta. Dessutom tror jag att den äldre farbron försökte ge den yngre killen en hint om hur man borde tilltala andra människor, något han säkerligen misslyckades med. Nåväl, den här lilla händelsen gjorde i alla fall att jag klarade även sista varvet utan radio :-)

M29 854 i slingan vid Sahlgrenska Södra.

Efter rasten skulle jag (som vanligt) köra ett omlopp på linje 4 och 8. Till detta fick vagn 367 som precis kommit hem från Tjeckien där den bl.a. fått ny styrdator. Vagnen gick helt fantastiskt! Snabbt och med betydligt mjukare, ryckfri broms gämfört med speciellt de första ombyggda vagnarna. Det bådar gott inför de kommande leveranserna av ombyggda M31:or!

M31 367 i slingan vid Mölndals Centrum.

I samband med styrdatorbytet får vagnarna sig en rejäl genomgång. Nytt golv, ny färg på väggarna, nytt tyg på sätena och ledstänger i rostfritt! Man blir nästan bländad!

Ovanligt att se en så här ren B-del! (Även ovanligt med uppfällda fällstolar för den delen!)

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.