Feed on
Posts
Comments

Kontaktledningsraseri

Fredagen den 7 december skulle jag till Biblioteket i Brunnsparken och lämna in en försenad bok. (Jag vet, tänker bara på nöjen när jag är ledig). Eftersom det var ganska fint men kallt väder gick jag in till stan, vilket visade sig vara ett smart drag eftersom spårvagnarna just denna dag inte gick in till stan alls. En kranbil hade nämligen lyckats riva ner kontaktledningen och ett flertal bärlinor till densamma mellan Brunnsparken och Centralstationen vilket gjorde att strömmen bröts i hela det centrala ledningsnätet. Inga vagnar kunde trafikera Centralstationen, Brunnsparken, Domkyrkan, Lilla Bommen, Nordstan eller Kungsportsplatsen. Totalt kaos med andra ord.

Längs min promenad in mot stan hittade jag snart diverse spårvagnar som stod lite här och där nedsläckta och tomma. Tomma så när som på den stackars föraren som satt kvar på sin plats utan tillstymmelse till värme. Det är vi och sjökaptener. Vi lämnar inte vårt skepp i sticket utan går under med det :)
Jag knackade på en av vagnarna och fick mig en pratstund med en go men för stunden väldigt kall kollega. Efter en stund insåg jag att här krävdes varm dryck så i form av skyddsombud kommenderade jag iväg kollegan till 7-Eleven för en kopp fika.

273

Vagn 330 nedsläckt och utkyld i höjd med Domkyrkan.

Efter en stund i den iskalla vagnen var jag lika iskall själv och bestämde mig för att gå vidare med min bok och försöka få upp lite värme igen. Men jag kom inte så långt innan jag träffade på fler kylslagna kollegor. Och lite varmare kollegor som kom gående från Göta Källare för att lösa av de som skulle in och ha rast. En av dem som kom från Göta Källare talade om att det troligtvis skulle ta flera timmar till innan trafiken skulle komma igång igen. Där och då började jag misstänka att detta antagligen var en väldigt bra dag att ringa till arbetsledarna och erbjuda sig att skumma på och jobba ihop lite extra pengar att köpa julklappar för.

Sagt och gjort, jag ringde arbetsledarna och 40 min senare hade jag och min uniform anlänt till Göta Källare per cykel. Jag hann precis blåsa i vår alkomätare (som alla förare måste använda varje arbetsdag sedan några veckor) innan en av arbetsledarna kom rusande med en papperslapp med ett uppdrag på. ”Ta den här på Ullevi Norra om 5 minuter” sade arbetsledaren. ”Det fixar jag” sade jag samtidigt som jag undrade hur sjutton jag skulle ta mig dit på 5 minuter. Tre sekunder övervägde jag att kolla om det skulle gå någon buss åt det hållet snart, men när jag såg hur mycket folk som stod på hållplatsen bestämde jag mig för att det nog skulle gå fortast att gå.

På väg mot Ullevi längs med Stampgatan gjorde jag något som jag inte gjort sedan utbildningen. Eftersom vagnsnumret stod uppskrivet på min lilla lapp hade jag allt jag behövde för att ringa vagnens TETRA-radio och be föraren att vänta på mig om jag inte skulle hinna fram. Med tanke på hur det sett ut på expeditionen var jag inte helt säker på att någon av arbetsledarna hunnit eller haft möjligheten att tala om för kollegan att han skulle bli avlöst. Att ringa en kommunikationsradio från en vanlig telefon är lite kul eftersom man måste avsluta med ”kom” varje gång man vill att den andre skall börja prata. Folk tittar så konstigt på en på stan :)

Jag fick i alla fall tag på kollegan i vagnen jag skulle ha, och han visade sig vara nästan framme. Men han lugnade mig med att det var kö med vagnar så jag skulle nog hinna fram. Han hade rätt. Jag kom fram till hållplatsen 10 sekunder innan han öppnade dörrarna. Ganska bra tajming. Det var M32 411 jag skulle ha hand om och den gick på linje 8, dvs. den enda linje i hela stan som gick sin vanliga väg för stunden.

ITiden i vagn 411 var helt vilsen och trodde att vagnen var i Hjälbo på väg mot Angered. Däremot skyltade den korrekt på destinationsskyltarna eftersom kollegan innan mig skyltat manuellt. In mot Korsvägen hamnade jag i kö bakom två andra vagnar och passade på att knappa lite på iTiden med förhoppningen att få den att ropa ut hållplatserna i högtalarna igen. ITiden har en spärr som gör att vi förare inte kan knappa på den medan vagnen rullar vilket ju är smart eftersom man ju bör ha uppmärksamheten framåt och inte ner mot en skärm. Riktigt smart hade det dock varit om iTiden hade kommit ihåg vart man slutade knappa när man börjar rulla och sedan återvänt dit vid nästa stopp. Nu är det så att när man börjar rulla med en meny i iTiden öppen så stänger den allt ihop och återgår till huvudsidan. Sedan får man börja om från början igen om man inte hann klart. När man har ett behov av att skylta om en vagn manuellt är det oftast i en situation då man är sen. Att då behöva stå still några minuter för att knappa på en skärm känns inte alltid jättemotiverat även om det förhoppningsvis innebär färre frågor från passagerarna om man gör det.
Efter andra försöket hann jag knappa fram iTiden så långt i turlistan att den kommit ikapp mig och vagnen och också den befann sig vid Korsvägen på väg mot Frölunda. Dessutom räknade den ut att vi var 20 minuter före tidtabellen. Kändes bra.

275

iTiden i vagn 411 innan justering av positionen.

Trots att jag hade både en 6:a och en 7:a framför mig var det en hel del folk som ville åka med. Och många som hade frågor om hur de skulle ta sig in mot centrum. För den senare kategorn var det bara att rekommendera en promenad i det vackra vädret eller någon stackars fullproppad buss om det fanns någon. På sträckan Marklandsgatan – Frölunda mötte jag inte en enda 8:a på väg åt andra hållet vilket jag tyckte var lite märkligt. Det kom inte så många andra vagnar heller. Eller rättare sagt. Jag mötte en vagn. Däremot verkade jag ha flera stycken framför mig. Det var lång kö in mot Frölunda torg där vi har en huvudsignal som bara släpper in en vagn åt gången till hållplatsen.

Medan jag stod och väntade på att få grönt i signalen in till Frölunda Torg gick TLI ut och meddelade att strömmen nu var åter i hela stan och att alla linjer kunde återta ordinarie färdvägar. Sedan hann jag räkna till 25 innan TLI gjorde ett nytt anrop och meddelade att det var stopp både vid Kungsportplatsen och på Norra Hamngatan i Brunnsparken på grund av vagnar som inte ville gå igång efter den långa strömlösheten. Antagligen batterierna som laddat ur tänkte jag.

Själv rullade jag in i slingan under Frölunda Torg och funderade på vad jag skulle göra nu. Det verkade inte vara någon bra idé att vänta 20 minuter tills det var dags att avgå enligt tidtabell eftersom det inte verkade ha gått någon 8:a på ett tag. Eftersom det hela tiden kom både 1:or och 7:or dundrande in mot stan beslöt jag mig för att vänta några minuter i alla fall så att det blev hyfsat mellanrum mellan mig och de andra vagnarna.

11 minuter före tidtabell rullade jag ut ur tunneln och in på hållplatsen till de väntande massorna. Precis så att sittplatserna räckte åt dem som ville med. När jag närmade mig Marklandsgatan med full vagn passade jag på att berätta i innerhögtalarna att alla linjer mer eller mindre gick sina vanliga vägar igen men att det var stora förseningar på samtliga linjer och att man fick räkna med betydligt längre rese- och bytestider än normalt eftersom det förmodligen inte fanns en enda vagn i stan som var på rätt ställe enligt tidtabellen.

Själv hade jag ju det trevliga problemet att jag var tidig. Efter att ha kört in i ett hav av människor vid Gamlestadstorget och lastat vagnen till absoluta bristningsgränsen var min tidighet nere i 5-6 minuter. ”Det här går ju bra,” -tänkte jag och hoppades att syret i vagnen skulle räcka åt alla passagerare hela vägen upp till Angered. Som tur var gick ganska många av i Hjälbo och Hammarkullen så det blev lite mer plats där bak. Jag hade fortsatt att informera passagerarna om kaoset i trafiken och berättat vad det berodde på (kranbilen). Det var nämligen inte något som Västtrafik gick ut med vad jag hörde. På realtidsskyltarna stod det bara ”På grund av att det är strömlöst i centrum kan inte… osv”. En ganska stor miss av Västtrafik att inte tala om varför problemet uppstått tycker jag. När passagerarna fick höra vad som hänt blev det mycket enklare för dem att acceptera problemen och följdeffekterna av strömlösheten. I Angered var det många som gjorde tummen upp mot mig när de gick förbi och en liten tant kom fram och sade ”Tack för informationen. Det är ju sådant som händer trots allt. Ha det bra!”. Om hon bara visste vad glad man blir som förare av att få höra något sådant :-)

Efter en spetsvändning i Angered vart en mycket glad spårvagnsförare åter på väg in mot stan nu med destinationen Mölndal och återigen en tidighet på 10 minuter eftersom jag inte väntat in avgångstiden alls uppe i Angered. Hade hoppats på att bli omkörd av vagnarna bakom där uppe men de körde in på samma spår som jag, så jag fick helt enkelt rulla tidigt igen. Precis när jag lämnade Angered kom ett anrop från TLI som meddelade att det var stopp vid Krokslätts fabriker i riktning Mölndal och att linje 4 skulle vända i Lana tills vidare medan linje 2 fick åka bort till St: Sigfrids Plan och vända där. Bad en stilla bön för mig själv om att trafiken skulle rulla igen när jag kommit så långt.

276

Vacker utsikt från förarplatsen i Storås.

Vagnen var mer eller mindre fullsatt hela turen, speciellt efter Korsvägen där det kändes som att halva Mölndal stod och väntade på mig. Bara minutrarna innan jag rullade in på Korsvägen hade TLI meddelat att linje 2 och 4 kunde köra ut mot Mölndal som vanligt igen och det verkade som att jag var första vagnen som körde hela vägen ut. Nu var det återigen väldigt fullt och eftersom jag inte visste om Västtrafik gått ut med information om att vagnarna gick hela vägen ut mot Mölndal igen passade jag på att berätta detta för passagerarna. Så jag tog hela ramsan igen och berättade om kranbilen, att det varit strömlöst i hela innerstan i över fyra timmar, att i princip varenda vagn och förare på grund av detta nu var på fel ställe, i fel tid med fel vagn, att jag själv egentligen var ledig idag och tänkt vara hemma och baka lussebullar och så avslutade jag med de positiva nyheterna att nu skulle vagnen i alla fall ta dem hela vägen till Mölndal om inget mer hände.

Det lilla talet tog skruv ordentligt och i Mölndal (och hållplatserna innan) fick jag flera tummen upp, tack och leenden från passagerarna. En tjej till och med neg för mig med en sirlig handrörelse. Tydligen bra att påminna passagerarna om att vi som sitter där fram är mänskliga precis som de själva och gör så gott vi kan.

Ute i Mölndal insåg jag plötsligt hur hungrig jag var vilket ju berodde på att jag störtat iväg till jobbet utan att äta lunch. Nu var klockan närmare 16 och jag insåg att det var hög tid att proviantera eftersom jag inte hade blekaste aning om hur länge jag skulle jobba. Som tur är ligger en mycket välsorterad kiosk och servicebutik bredvid avstigningshållplatsen i Mölndal så jag rusade in där och ryckte åt mig en rejäl ost- och skinkbaguette och en burk julmust för 35:- som jag sedan slukade på nolltid i vändslingan. Äntligen hade jag nämligen lite reglertid och eftersom slingan i Mölndal har två spår så kunde 2:an som kom efter mig men skulle avgå före mig köra om på sitt innerspår medan jag ”dinerade” (vilket troligen är ett högst opassande ord för att beskriva hur en uthungrad extraarbetande spårvagnsförare äter baguette efter tre timmars konstant spårvagnskörande :-).

För första gången denna röriga dag avgick jag nu i tid vilket kanske var dumt eftersom jag genast istället blev försenad. Särskilt efter att jag buffat mig igenom centrum där det var minst sagt gott om folk och vagnar, men mest folk. Väl ute på Angeredsbanan igen vågade jag mig på att försöka kontakta TLI för att höra om jag låg i rätt ordning. Normalt sett brukar vi förare ropa upp TLI när vi är mer än 2-3 minuter sena upp mot Angered så att de kan kolla om vi ligger i rätt ordning i förhållande till andra vagnar. Gör vi inte det så kan TLI be den vagnen som kommit före att vänta på vänsterspåret medan den sena vagnen kan köra om på högerspåret. Nu var det ju inget normalläge men å andra sidan hade TLI de senaste timmarna ropat upp linje för linje och bett de som behövde hjälp att komma in i tidtabellen igen att höra av sig. Så jag ropade alltså upp TLI som svarade ganska snabbt. ”Gott tecken” -tänkte jag. Efter att ha berättat vart jag var och att jag var 7 minuter sen och att jag befarade att 8:an som skulle köra efter mig låg framför mig svarade TLI med det klassiska ”Vänta…”. Efter 15 sekunder återkom TLI och meddelade att ”Du kan köra på, vagnen är bakom dig, -vid Chalmers. -Konstpaus-. Kom”. Jag fick fram ett: ”Jamendåså. Tack för hjälpen-Kom!” ”Varsågod, Klart-slut” sade TLI med ett litet leende. Tror jag. (För er icke Göteborgare kan jag berätta att Chalmers ligger ungefär 20-25 minuter bakåt från där jag befann mig med vagnen just då :-)

Efter ännu en spetsvändning i Angered satte jag återigen av in mot stan nu som en 8:a mot Frölunda. Vid Gamlestadstorget började jag fundera på om jag verkligen skulle hinna köra hela vägen ut till Frölunda och tillbaka in mot stan igen utan att dra över 5-timmarsregeln. (Vi får köra max fem timmar utan rast). Precis när jag kommit fram till att jag skulle dra över med 11 minuter och bestämt mig för att jag nog måste ropa upp TLI och be dem påminna stationen på Göta Källare om min avlösning så ropade TLI upp mig och talade om att jag skulle bli avlöst på Ullevi Norra 7 minuter senare. Det är äckligt när de gör så. Undrar om det finns tankeläsarutrustning i vagnarna? Tycker det händer misstänkt ofta. Man sitter och kör med ett irriterande vagnfel och har förgäves försökt få tag på servicebilen, och precis när man tänker att ”Nä nu jäklar tömmer jag vagnjäkeln och kör in den i hallen” så dyker servicebilen upp från ingenstans och fixar felet på nolltid. Klart misstänkt.

Näväl, nu blev jag i alla fall avlöst med god marginal till 5-timmarsgränsen och tog en prommenad in till Centralen från Ullevi Norra för att höra om de behövde mig något mer eller om jag kunde gå hem. Anledningen till att jag gick från Ullevi till Centralen var förövrigt att det blivit stopp precis vid infarten till Centralen så nu var hela Stampgatan full med vagnar i en lång kö. Hade jag velat hade jag kunnat gå inomhus hela vägen till Centralen :-) Dessutom hade en vagn spårat ur i infarten till Vagnhallen Rantorget. Vem sade att en olycka kommer ensam? Inte jag i alla fall.

278

Kö med vagnar från Ullevi Norra in mot Centralstationen. Hade kunnat gå inomhus hela vägen genom att gå från vagn till vagn :-)

På Göta Källare var det fortfarande full bemanning bakom expeditionen, men det verkade något lugnare än när jag kom dit senast. Arbetsledarna tyckte det var bäst att jag kunde stannade ett tag till så jag skickades på rast. Fick bli korv med mos från Höglunds. Sedan blev jag sittande ett ganska bra tag och snackade med de rastande kollegorna på Göta Källare som var ovanligt många. För att inte spä på kaoset ytterligare hade de förare som normalt skulle ha hämtat ut vagnar ur hallarna till eftermiddagsrusningen fått order att låta bli det och istället vara reserver på Göta Källare för att man skulle klara av att lösa av alla som satt fast i sina vagnar runt om på stan, eller körde vagnar som aldrig kom i närheten av stan för den delen. Sedan när allt hade lugnat ner sig lite var det tänkt att alla skulle hämta ut sina vagnar eftersom många av dem skulle gå i nattrafiken ända till tidigt på lördag morgon. Precis då spårade dock vagnen ur i infarten till Rantorget så förarna som skulle hämtat vagnar där fick fortsätta att sitta reserv på Göta Källare. Så kan det gå.

Strax före kl 20 fick jag ett litet uppdrag. Att köra en vagn från Centralstationen upp till Östra Sjukhuset och sedan tillbaka till Centralstationen. Sedan fick jag gå hem efter en ganska intensiv men ändå väldigt trevlig extra dag på jobbet.

5 Responses to “Kontaktledningsraseri”

  1. Hampus skriver:

    Roligt att läsa om detta kaoset ur en spårvagnsförares ögon tycker jag! Själv upplevde ja de också men bara som en spårvagnsförare under utbildning, lyckades fastna med vår vagn mitt i Brunnsparken på Norra Hamngatan. Var ju lagom kul men vi fick ta bussen till Majorna sedan för att hinna med vår teori lektion.

    Tycker din blogg i övrigt är väldigt intressant och rolig att läsa! :)

    • Ola S skriver:

      Hej Hampus!
      …och kul att du gillar bloggen! Skall försöka uppdatera den redan innan nästa år igen :-)

      Haha, bra ställe att fastna på. Och egentligen ganska nyttigt att råka ut för ett ledningsras under utbildningen. Antar att ni kanske såg ledningarna flyga och fara. (Även om de inte rasar där man är brukar det ledningarna gunga som sjutton runt själva brottet).
      Välkommen ut på spåret förresten! Alltid kul med nya kollegor att vinka till. Vi ses troligtvis när du är färdigutbildad. Då lär du få jobba sent precis som jag…

      • Hampus skriver:

        Kände faktiskt inget men ja måste ha sett lastbilen när vi körde förbi korsningen efter centralen ner mot Brunnsparken. Helt plötsligt dog bara vagnen först trodde jag att ja hade gjort nått jätte fel. Visade sig sen inte alls va mitt fel som tur va! :p

        Ja de gör vi säkert! Sena turer lär de bli om ja klarar utbildningen men de ska nog gå bra det också skulle ja tro. :)

  2. niclas.lindgren skriver:

    Hejsan,

    Intressant läsning att få det ur en förares perspektiv, och intressant ide att låta användargränssnittet återgå där man var då vagnen återigen stannar (anledningen att man lämnar är lagar/regler).

    Ser fram emot fler iaktagelser!

    • Ola S skriver:

      Hej och välkommen Niclas!
      Får för mig att du jobbar på/åt Västtrafik på något vis?? I så fall vill jag passa på att säga att iTiden blivit betydligt mycket bättre i och med senaste stora uppdateringen. Bara det det där med menyerna jag stör mig på som sagt.

      Fler iaktagelser blir det!

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.