Feed on
Posts
Comments

Lördagen den 18 maj gick göteborgsvarvet återigen genom stan. I år slapp jag att själv köra vagnen jag jobbade på eftersom jag tjänstgjorde som konduktör på en av Ringliniens vagnar. Under göteborgsvarvet kör Ringlinien i princip med allt man har som är i skick att rulla för att hjälpa till att få folk till och från staart/målområdet vid Slottskogsvallen. Bland Spårvägens förare är det dock tämligen omtvistat huruvida Ringlinien hjälper till eller är i vägen under göteborgsvarvet. Jag som både kör vanlig spårvagn och ringlinievagn kan inte riktigt förstå hur de som tycker Ringliniens vagnar är i vägen tänker. De tusentals människor Ringlinien kör under varvet hade ju fått åka med de vanliga vagnarna under varvet om Ringlinien inte kört och det är ju inte direkt så att det är platser över på vagnarna. Kaos och långa spårvagnsköer vid Botaniska trädgården hade det nog blivit ändå.

Nåväl, klockan 09.00 den 18 maj samlades alla som skulle tjänstgöra på Ringlinien under varvet i Vagnhallen Gårda för att få information om dagens linjesträckning (den varierar ganska kraftigt under varvet pga diverse omläggningar). Extra buntar med västtrafikbiljetter delades ut, vagnsutsättningen gicks igenom och kassor delades ut till dem som ännu inte hunnit tjänstgöra i år.

Själv skulle jag tjänstgöra på tåg 11 vilket bestod av den ”korttjocka” långedragsvagnen 302 och ”limpesläpet” 336. Vi var det tåg som lämnade hallen sist så det hann bli riktigt ödsligt och tomt inne i hallen i takt med att de andra tågen gav sig ut på stan. Totalt var 8 tåg ute varav 5 hade släpvagn (och då räknar jag M25 582 som släpvagn!)

089

Det börjar bli tomt på vagnar inne i Vagnhallen Gårda…

Jag började med att tjänstgöra på släpet 336 men bytte efter första varvet till motorvagnen 302 och blev kvar där dagen ut. Innan rasten hann vi med, jag tror det var 4 varv, till varvet. Först gick vi från Centralstationen men i och med att löpandet kom igång spärrades brunnsparken av för genomgående trafik och vi fick gira vänster ut på Hisingen istället där vi vände vid Wieselgrensplatsen. Många av passagerarna blev glada över att få åka ”riktig” spårvagn till starten, särskilt som alla som hade nummerlapp fick åka gratis precis som på de vanliga vagnarna. Till skillnad från de vanliga vagnarna fick förstås alla ringliniens gratisåkare en fribiljett eller rättare sagt den gröna biljetten vi ger till alla som reser på Lisebergslinien med någon av Västtrafiks period- och områdesladdningar. Genom att dela ut numrerade biljetter har vi koll på hur många som reser med oss.

102

Vädret under varvet var mestadels varmt och soligt men bjöd också på två rejäla åsk-skurar varav en med rejält smärtsamt hagel. Här börjar det dra ihop sig uppe på Göta Ävlbron.

105

Spårvagnskö pga klarsignalsfel på Linnéplatsen.

När jag skrev att vi hann med 4 varv innan rasten tog jag i lite. Egentligen hann vi bara med 3½ varv eftersom vi blev så sena pga köerna bakom alla jäkla GS-vagnar vid Botaniska samt ett klarsignalsfel vid Linnéplatsen (också på en GS-vagn så klart). Tyvärr körde vi ändå 4 varv så rasten kortades ned en dryg halvtimma och vi missade en del snack med de andra på Pizzeria Melli.

Under Göteborgsvarvet får nämligen Vagnhallen Majorna varje år fint besök av Ringliniens vagnar. Medan folket springer som värst lånar Ringlinien två spår i hallen där man ”parkerar” sina vagnar medan vi som kör och säljer biljetter får oss en välförtjänt lunchpaus på Pizzeria Melli. Varje år dyker det upp massa märkliga typer i grå uniformer och stora vita mössor, barrikarderar uteserveringen några timmar och försvinner sedan med hälsningen ”vi ses nästa år igen”. Jag tror de tycker vi är ganska roliga. Riktigt goda pizzor har de också. Enda nackdelen med Melli är att man måste korsa själva varvet för att komma dit från hallen. Men springer man med på diagonalen några meter brukar det gå bra…

111

Vagn 302 och 621 står i Vagnhallen Majorna och väntar på att rasten skall ta slut.

Efter rasten var trafikströmmen den omvända, nu skulle alla hem igen, eller i alla fall in till stan och fira att man överlevt dagen med en kall öl på någon uteservering. Jag, som är något skadeglad av mig fick verkligen anstränga mig för att inte skratta högt åt de stackars löparna som efter att ha sprungit varvets 21 kilometer sedan skulle klättra upp i vagn 302 som har ett ovanligt högt trappsteg för att komma upp i vagnen. Det räckte med att jag fick se deras plågade miner för att de skulle få en fribiljett, de behövde inte rota upp nummerlappen. Ännu värre var det när de skulle av igen och hunnit stelna till. Många fick backa ut :-)

114

Trappsteget upp i vagn 302.

Efter en otroligt intensiv men väldigt rolig dag på spåren med mycket trevligt tjöt med passagerarna var det ändå mycket skönt att köra in vagnen i hallen igen framåt 19.30 tiden. Jag som skulle möta upp en kompis och skynda hem till Eurovisionen glömde städa min vagn och fick göra en u-sväng på cykelbanan och återvända till hallen när kommenderingen ringde och undrade vart sjutton jag tagit vägen.  När jag för andra gången denna kväll lämnade hallen mötte jag en GS-kollega som genast när han fick syn på mig utbrast: ”Va! Har DU sprungit varvet”. Så frågan är vad som är värst egentligen, att springa varvet eller att vara konduktör på varm spårvagn under varvet? Kanske bäst jag faktiskt springer själv nästa gång så att kollegan slipper använda så stora bokstäver i ”DU” nästa gång han får se mig svettig :-)

*****

Trollhättan

Söndagen den 19 maj, dvs dagen efter varvet, var jag tillbaka i Vagnhallen Gårda tidigt på morgonen för andra dagen i rad. Denna dag var det nämligen dags för Ringliniens årliga medlemsbussutflykt och för ovanlighetens skull skulle vi åka med en av Ringliniens egna bussar. De trafikdugliga bussar Ringlinien har är ju båda stadsbussar från 1964 och kanske inte jättelämpliga att köra på motorväg med. Därför tackade Ringlinien inte nej när de blev erbjudna att få en av spårvägens gamla DenOudsten-bussar (GS 511) som rullat ute i Mölndal och därmed har riktigt sköna ”regionbusstolar” som gör att den är helt okej att åka länge med ur passagerarperspektiv.

Turen till Trollhättan var Ringliniens premiärtur med buss 511 som stått avställd lite drygt ett år. Efter ett turbobyte och lite kärlek i största allmänhet besiktigades den utan anmärkning för några veckor sedan och nu var det dags. Vi var två förare som delade på körningen så på uppvägen satt jag bak hos passagerarna och snackade, så klart, bussar. Trevligt värre med andra ord. Kunde konstatera att bussen var riktigt skön att åka med. Oväntat bra fjädring och låg ljudnivå för att vara en låggolvsbuss.

denOudsten-bussarna fanns i ett antal olika modeller, både kort-bussar och ledbussar samt regionbussar hos Göteborgs Spårvägar från år 2000 fram till ca 2010. Dvs, de gick i trafik hos Göteborgs Spårvägar de åren jag körde buss där men jag fick ändå bara köra denOudsten en gång och det var när vi under bussutbildningen var på Spårvägens depå i Kville och övade backning med ledbuss. denOudsten-bussarna ansågs extra svårbackade så de var bra att öva med. Fram tills i år var min enda förarerfarenhet av denOudsten alltså ca 100 meter backning med ledbuss.

115

Buss 511 framför Vagnhallen Gårda.
Tanken är att bussen skall lackas om i GL-lack igen som den hade när den levererades…

Bussen gick som en klocka hela vägen och vi kom fram till Saab-museet, som var målet med resan, en kvart innan de öppnade. Efter en något tam introduktion av museet släpptes vi lösa bland alla SAAB-bilarna. Kul att se! Men museieupplevelsen hade kunnat bli betydligt mycket bättre med mer information. På varje bil satt (i bästa fall) ett A4 papper som berättade vilken modell det var samt när den var byggd och inte mycket mer än så. Saknade en bra historik över SAAB som företag…

Men SAAB är ju i alla fall ett trevligt bilmärke så när jag ändå var uppe i Trollhättan passade jag på att köpa min livs första SAAB! Fick den för bara 70 spänn :-)

119

SAABar i långa banor!

121

En av de snygga konceptbilarna…

140

…som också fanns att köpa som modell för 70:-

Med min nya bil i en tygpåse intogs sedan spagetti med köttfärssås i restaurangen bredvid innan vi hopade in i bussen igen, nu med mig bakom ratten. (Passagerarna såg lite nervösa ut efter att jag högt hade funderat över vilken av alla knappar det var som stängde bakdörren).Jag var något ivrig över att få sätta mig bakom ratten och glömde därför min nya bil inne på restaurangen. (Men det är lugnt, har fått tillbaka den nu).

Att sätta sig bakom ratten i buss 511 var riktigt trevligt och faktiskt första gången för mig i en modern buss sedan jag slutade på GS Buss i februari 2010. Innan vi satte av ner mot Göteborg igen körde vi en sväng ner mot slussarna på ganska smala och krokiga vägar. Det blev ett tämligen intensivt rattande för mig men en bra övning för att komma igång och tänka buss igen. Om man frågar mig så tycker jag det gick riktigt fint. Tyvärr fick vi inte se slussarna eftersom det inte fanns någon bussparkering där nere men det gjorde inget för min del. Fick ju köra buss i alla fall.

154

511 väntar på oss medan vi springer runt och tittar på kraftverk.

På hemvägen kunde jag återigen konstatera att 511 gick väldigt bra både rent motormässigt och komfortmässigt. Pigg motor och mjuk fjädring i kombination med en tyst gång är ju toppen. Denna buss måste jag se till att få köra mer snarast. Det enda jag inte blev helt kompis med var bromspedalen som nog skulle behöva justeras lite. Bromsen bet gärna till precis när man skulle stanna…

Väl hemma vid Vagnhallen Gårda igen var det bara att släppa av passagerarna och sedan köra bort med bussen till ett annat tillfälligt garage eftersom Trafikkontoret just nu grävt upp baksidan av Gårdahallen för att lägga dit lite snyggare stenplattor istället för asfalten som funnits där fram till nu. Det blir nog bra när det är klart men fram till dess kan vi inte komma in och ut med bussarna i hallen.

Efter att ha lämnat buss 511 i närheten av gasklockan åkte vi vidare över till Hisingen och Kvilledepån där Ringlinien har ett förråd som tillfälligtvis också inrymmer min favorit, -buss 58. Jag skulle nämligen köra buss 58 dagen efter och kände att det var bäst att kolla att den var på humör att starta. Jobbigt att upptäcka en halvtimma innan det är dags att hämta 30 kollegor att batteriet är dött. Jag var dock oroligt helt i onödan. 58:an startade med ett glatt brum nästan innan jag han trycka ner startknappen. Men när jag ändå var där passade jag på att köra ett litet varv på Hisingen också, bara för skojs skull. (Och givetvis för att kolla att bussen lät och betedde sig som den skulle. Det gjorde den såklart).

Efter en något tajt inbackning i förrådet igen var det dags att åka hem för lite välförtjänt vila.

159

Buss 58 inbackad i förrådet på Kville.

 *******

Skräddarön

Måndagen den 20 maj var jag för tredje dagen i rad tidigt på Vagnhallen Gårda, för att inte tala om hur tidigt jag var i förrådet på Kville och hämtade buss 58 innan dess. 07.00 plockade jag sedan upp ett 30-tal kollegor utanför Vagnhallen Gårda som jag skulle köra ut till Skräddarön, som är spårvägens semesterö och ligger strax söder om Marstrand. (Vi har en semesterö!)

I Mars blev jag inröstad i styrelsen för Kommunal sektion Trafik-Teknik och jobbar därmed fackligt på halvtid ungefär. När jag kör vagn är jag dagkommenderad och kör oftast A-tjänster (dagtid) vilket känns konstigt. Det har jag ju inte gjort sedan jag körde buss. Nåväl, på Skräddarön skulle vi ha arbetsplatsombudskonferens och för att få ut folket dit erbjöd jag mig att köra dit dem med fin-bussen. Tyckte 58:an passade bra eftersom den är en gammal spårvägsbuss och mycket riktigt visade det sig att en del av passagerarna faktiskt själva hade kört bussen när den fortfarande gick i den vanliga trafiken. Kul!

För att slippa köra ut 58:an på motorvägen (den går ändå inte fortare än 70 km/h) tog jag vägen över Hisingen och Kornhalls färja över till fastlandet igen. Fin väg med lagom mycket kurvor som passade den gamla damen perfekt.

163

På Kornhalls färja.

Sista biten ut på ön består av en väldigt smal väg på en stenbank över en vik (Skräddarön är som sagt en ö) och sedan en kort bit på själva ön genom en liten skog. Vägen slutar sedan med en ganska trång parkering där det får plats ett tiotal bilar ungefär. Dit var jag tillsagd att inte köra med bussen eftersom det var så trångt och inte skulle gå att vända. Så jag stannade nere vid en äng innan den lilla skogen och lät folket gå därifrån.

Ganska snart kom dock en av kollegorna med busskort tillbaka och sade att det visst går att vända där uppe eftersom det inte var så många bilar där ännu. Så jag körde upp. Det hade jag kanske inte gjort om jag själv gått upp och kollat först men det gjorde jag ju inte. Istället ställdes mina bussföraregenskaper på prov tillsammans med bussens stackars servo och inte allt för pigga växellåda. (Den skall bytas, vi har en ”ny”). Manövern jag fick göra påminner lite om nedanstående även om marginalerna trots allt var lite större :-)

164

Den första parkeringen…

165

…den andra parkeringen. -Efter vändning av bussen.

När vi skulle hem igen filmade min kollega Alex lite inne i bussen, se nedan:

 

One Response to “Ringlinien och Göteborgsvarvet, SAAB och Volvo”

  1. Hannes Lindgren skriver:

    Hej. Vet inte om du kommer ihåg mig, var ett tag sedan jag skrev. Vill höra om du personligen tycker att mitt inlägg som jag skrivit i min spårvagnsblogg om hur dagens ungdom ser på framförallt spårvagnsförare, är sant?

    Ja, jag blir faktiskt upprörd på dagens ungdom, och deras negativa syn på allt och alla, inte minst på hur de ser på spårvagnschaufförer.

    Kan säga att såhär ser dagens ungdom på spårvagnsförare:

    En trevlig förare, är en förare som håller uppe dörren till oss ungdomar så vagnen blir sen vid varje hållplats, låter oss blockera dörren för vår kompis som kommer runt hörnet och är framme om någon minut, utan att som förare säga ifrån. En trevlig förare bör också tolerera att vi klottrar ner vagnen och åker på kopplet, rispar i rutor, äter korv och dricker öl och cider ombord, annars är hen en riktig bitterf*tta som borde få sig en åthutning och gärna även sparken.

    Och då kommer vi till vad en sur och grinig förare är, jo det är en förare som av hänsyn till vagnens tidtabell stänger dörrarna när ett par ungdomar (eller vuxna med för den delen) kommer springandes 100 meter bort och är framme om si sådär, ja säg 35-40 sekunder. Det var ju det där att vagnarna har ju ingen tidtabell, de kör ju lite grand på måfå så varför kan inte idioten vänta ett tag på oss. Jag kan som spårvagnsvän säga att så ligger det inte alls till, vagnarna har en tidtabell, en ganska tajt dessutom, och en riktigt ordentligt tajt som folk håller på och håller vagnen.

    Åter då till vad man som spårvagnsförare bör undvika för att inte klassas som sura och griniga av dagens ungdom: Säga till koppelåkare och klottrare, det är regel nummer 1. Då är man stans värsta monster efter att ha gjort det. Sen är det också väldigt viktigt som förare att tillåta alkoholförtäring ombord, så länge man inte vill vara en bitterf*tta och det tror jag inte att någon vill.

    Så kort sagt, det är extremt viktigt för en spårvagnsförare att acceptera detta, att ungdomarna, de äger hela Göteborg och även spårvagnarna. Som ungdom får göra hur man vill, inga jävla moralkärringar till spårvagnsförare ska ens tänka tanken att sätta sitt fula nylle över micken och säga till oss.

    Nej fy fan, vart har all etik tagit vägen egentligen? Jag skäms faktiskt över att tillhöra den generationen jag gör. Vart är Sverige på väg egentligen? Orolig, inte minst över vad som kommer ta hand om mig och mina kompisar när vi blir gamla och inte klarar oss själva om 60-65 år. Nej, hoppas för guds skull att det vänder snart.

    Ordning och reda är tydligen en dygd ytterst få av dagens ungdom känner till. Är glad att jag blivit fostrad till det i alla fall.

    Med vänlig hälsning Hannes :)

    PS. När jag skulle logga in för att kommentera kom jag in på något att jag skulle välja bloggfärg på din blogg, jag tryckte bara bort det, men säger det så att du kan se över dina säkerhetsinställningar, för att inte riskera att någon som är oärlig håller på att ändra i din blogg.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.