Feed on
Posts
Comments

En dag på linje 1

Att köra samma linje en hel arbetsdag hör till ovanligheterna. Även om göteborgarna överlag verkar tro att vi sitter och kör samma linje år ut och år in eftersom den första frågan man brukar få när man säger till någon att man är spårvagnsförare är ”vilken linje kör du?”. Svaret är alltså att vi kör alla linjer. En linje före rast och en efter är standard. Ungefär hälften av linjerna är dock kopplade med varandra till och från. Kör du 8:an till Angered kör du oftast därifrån som en 4:a eller 9:a t.ex. 7:an och 11:an är ibland kopplade vid Kommettorget. 1:an och 7:an är ibland kopplade vid Opaltorget. 5:an och 6:an är ibland kopplade vid Varmfrontsgatan. Osv.

I förrgår var det dock linje 1 som gällde för mig på båda passen. Dagen började med att jag cyklade till Vagnhallen Majorna vid 13-tiden för att hämta ut ett eftermiddagståg. Efter en aningen förvirrad start då jag först glömde körkortet med vagnens tidtabell och fick gå tillbaka till trafikexpeditionen och hämta det för att sedan inse att jag även hade glömt att blåsa i vår alkomätare och fick gå tillbaka och göra det också kom jag nästan iväg med vagnarna ut på stan.

Ganska exakt lyckades jag rulla en tåglängd ut genom vagnhallsporten innan dagens första hinder dök upp. Gänget från GS Banteknik som just nu jobbar med ett litet spårbyte mellan Sandarna och Kungssten hade åkt ner till Vagnhallen för att äta lunch och parkerat en lång rad av arbetsfordon på spåret bredvid mitt. Problemet var att lastbilen längst ut stod precis så nära mitt spår att jag inte kunde komma förbi. Efter att ha påtalat problemet för en av killarna i hallen hann jag stå och njuta av solen fyra minuter innan en aningen skamsen bantekniker dök upp och flyttade på sin lastbil. Därefter kom jag ytterligare en tåglängd innan nästa hinder. Växeln ut från hallgården gick inte att lägga elektriskt så jag fick gå ut med växelspettet. Därefter kom jag tillslut ut på stan med mina vagnar.

M29 842

M29 842 i närstrid med lastbil 4084 på vagnhallsgården i Majorna.

När jag äntligen hade möjlighet att köra fortare än 10 km/h konstaterade jag att vagnarna hade någon form av mindre uppkopplingsfel. Det kändes som att bakre vagnen försökte köra om den främre runt 40 km/h. Tror M29:an fram var lite trött medan M28:an bak gärna ville dra iväg. Resultatet av det blev en ganska ”gungig” gång vid varje försök att köra fortare än 35-40 km/h. Vagnarna bromsade dock mjukt och fint vilket jag ändå tycker är viktigast om jag måste välja. Nere vid Opaltorget ropade jag upp TLI och felanmälde vagnarna och sade att om servicebilen hade tid att kika förbi så var de välkomna.

Därefter hann jag gunga hela vägen till Östra Sjukhuset och vända när det plötsligt pep till i radion och servicebilen undrade vart jag var någonstans. ”Kaggeledstorget riktning Redbergsplatsen, kom” svarade jag varpå servicebilen svarade ”bra, då möter vi upp dig”. Exakt var de hade tänkt möta upp mig sade de aldrig, men precis som jag misstänkte stod de vid Härlanda. Det är lättast att stanna med servicebilen där. En av killarna i bilen tog över vagnen från mig och körde några hållplatser för att känna på vagnarna. Han konstaterade precis som jag att de gungade lite men att de tog sig fram. Innan hann hade hunnit avsluta provkörningen hamnade vi bakom en M32:a med varningsblinkers på Olskrokstorget. ”Ett ögonblick så skall jag fixa det där” sade servicekillen och stack fram till vagnen framför. 1½ minut senare var den på rull igen. Himla praktiskt att ha med sig tekniker på vagnen :-)
På väg till Svingeln enades jag och teknikern om att vagnarna kunde fortsätta i trafik men att om det blev värre så skulle TLI kontaktas. Detta meddelade jag fem minuter senare till min avlösare på Centralstationen. Efter mindre än ett varv var det dags för rast.

På Göta Källare hade en kollega lämnat en stor skål med chokladbollar på arbetsledarnas disk. Efter att jag med ett litet förtjust utrop försett mig med en styck chokladboll uppmanades jag av arbetsledarna att ta en till så att de kunde bli av med dem någon gång. Det var tydligen psykiskt påfrestande att behöva sitta och jobba två meter från en massa goda chokladbollar. Tyckte givetvis hemskt synd om dem och tog med en till in i matsalen.

Två koppar kaffe, två chokladbollar och en liten liten lunchburgare senare (jobbigt att ha lunchrast kl 15!) hoppade jag på dagens andra linje 1. Istället för vagn 842 bytte jag ner mig ett nummer till vagn 841 med 708 på släp. Dessa vagnar gick fullständigt förträffligt ihop. De var snabba och mjuka och startade helt ryckfritt. Mycket trevligt. (Så att byta ner sig var väl fel ord egentligen). Dock saknades det en ruta i dörr 2 på vagn 708. Efter en omgång varningstejp och felanmälan till TLI på Opaltorget rullade jag iväg på ännu ett varv på linje 1.

M29 841

M29 841 har sällskap av M28 735 vid Östra Sjukhuset.

Vid Östra Sjukhuset passade jag på att kika in i vårt helt nya personalrum där vilket visade sig vara riktigt fint. Snyggt stengolv, nymålade väggar, automatiska kranar med sensorer och automatisk takbelysning. (Om du tycker att sådant är självklart på jobbet jobbar du inte på Spårvägen ;-). Betydligt mycket trevligare än vårt gamla sunkiga personalrum i samma byggnad.

Tillbaka i vagnarna fick jag för mig att jag skulle försöka få de båda vagnarnas ”hajar” att fungera tillsammans. ”Hajen” är moderenheten till vagnens kortläsare och har fått namnet av det hajfenslika solskyddet som sitter på toppen. Kör man två pedalvagnar är det tänkt att hajen på den bakre vagnen skall koppla ihop sig med hajen på den främre vagnen så att vi förare slipper att ändra linje och tur på båda vagnarna separat (något vi gör på varje ändhållplats). Gör man ett dagsavslut och startar om båda hajarna brukar det fungera så det testade jag nu. Trettio sekunder innan avgångstid lyckades jag med något jag aldrig gjort förut, nämligen att hajen på vagn 2 tog över som ”ledarhaj” vilket resulterade i att hajen på vagn 1 låstes och visade ett stort hänglås på skärmen. Aningen opraktiskt. Efter en lyckad omstart i höjd med Kaggeledstorget var hajen på vagn 1 åter igång men fortfarande inte synkad med hajen på vagn 2. Sex minuters knappande och omstartande och jag hade inte lyckats med någonting.

Låst haj

Låst haj i fel vagn!

På Opaltorget dök servicebilen upp (samma som förra gången) och satte in en ny ruta i dörren på vagn 708 samtidigt som jag efter ännu en omstart av båda hajarna lyckades få dem att koppla ihop sig på rätt sätt och den lilla spårvagnen som visar att allt är som det skall dök upp som belöning i displayen på hajen i vagn 1. Sålunda kunde jag alltså ta mig runt kvällen sista varv på linje 1 med klanderfritt fungerande vagnar.

Längs linjen har det förresten hänt något riktigt stort i veckan. I måndags morse för att vara exakt. Huvudsignalerna som reglerar trafiken förbi vår lilla vagnhall SLX (Vagnhallen Slottskogen) har äntligen börjat fungera med en liten försening på sisådär 2 år och tre månader. ÄNTLIGEN slipper vi att köra förbi Vagnhallen i 15 km/h timmen som vi fått göra i brist på signaler och växelstyrning. Nu kan vi dundra på i hela 30 km/h istället. En klar förbättring även om jag hoppas på att hastigheten höjs ytterligare när de trimmat in signalanläggningen.

Efter ett andra pass på 4 timmar och 58 minuter körde jag in i Vagnhallen Majorna igen, hoppade upp på cykeln och trampade hem konstaterandes att 7 timmar på linje 1 är en helt okej arbetsdag trots allt.

Äntligen

Äntligen dök den lilla spårvagnen som visar att hajarna är kopplade med varandra upp längst ner i högra hörnet.

Dags

Dags för sista varvet till Östra Sjukhuset med helt fönster och fungerande hajar.

 

***********

Skeppsbrolänken del 3½:

IMG_5749

Arbetet med Skeppsbrolänken går förövrigt vidare. Nu har spår och växlar lagts ut på Lilla Torget. Det börjar onekligen likna något! Även längs resten av sträckan har det hänt en del. Bl.a. ligger det rälssektioner staplade på hög utanför Draken vid Järntorget. Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.