Feed on
Posts
Comments

Sengångare

Ibland blir man sen. Igen och igen och igen. Hur man än kör så kommer man aldrig ikapp. Så var det för mig för ett tag sedan.

Jag började på SLX (Vagnhallen Slottskogen) strax före kl 07. Efter att ha parkerat cykeln utanför hallen knallade jag upp en våning till trafikexpeditionen för att blåsa i alkomätaren, läsa trafikmeddelande och få mina vagnar av reserven. Inte helt otippat fick jag ett pedalvagnståg till mitt omlopp på linje 3 som jag hittade längst bak på spår 2 utanför hallen. (Sålunda fick jag köra några meter spår som jag aldrig kört förut ;-) )

Vid säkerhetskontrollen upptäckte jag att en blinkerslampa inte fungerade så jag fick hämta en tekniker som fick fixa den innan jag kom iväg. Och här kom första förseningen från dagen eftersom jag på grund av blinkersbytet blev 2½ minut sen ut från hallen. Vid Marklandsgatan stod ett ganska rejält gäng passagerare som ville med, så där tog det också lite längre tid än vanligt. Olika linjer har olika förutsättningar för var en försening blir kritisk. Med linje 3 bör du inte vara mer än 2 minuter sen när du lämnar Kaptensgatan mot Stigbergstorget för då är risken stor att man hamnar bakom en 11 från Saltholmen. Nu var jag 3 min sen när jag lämnade Kaptensgatan men hoppades att 11:an var lika sen den. Det var den inte och i och med det visste jag ganska säkert att min försening skulle öka några minuter till innan jag kom fram till Kålltorp. Nere vid Järntorget hade 11:an framför mig kommit ikapp en 9:a, så jag hamnade i kö in till hållplatsen som tredje vagn. Förseningen ökade.

Innan jag hann lämna Järntorget kom en 6:a från Linnégatan och körde före mig mot Hagakyrkan vilket gjorde att jag fick vänta lite även vid Hagakyrkan innan den hade kommit igenom växeln ner mot Grönsakstorget så att jag kunde lägga om den mot Viktoriagatan. Därefter hade jag lite bättre flyt och slapp få en 7:a eller 10:a framför mig vid Vasaplatsen vilket gjorde att jag bara var 5 min sen vid Centralen. Den förseningen lyckades jag hålla hyfsat förbi spårarbetet vid Svingeln och omläggningen med bilar i spåret vid Olskrokstorget där det byggs en så kallad ”cykelfartsgata”, något Göteborgs kommun uppfunnit, helt enkelt en bilväg med en cykelbana i mitten. (Läs mer här!). Jag såg på vagnens körkort att jag bara hade 7 min reglertid i Kålltorp så var beredd på en spetsvändning som borde gjort att jag skulle hinna avgå iTid åt andra hållet. Det hann jag inte ändå.

Under sommaren har slingorna i Torp/Kålltorp byggts om och själva hållplatsen flyttats till korsningen ovanför slingorna och fått namnet Virginsgatan, precis som hållplatsen som legat där tidigare. (Föregångaren drogs in i början av 1990-talet). Sista hållplats för linje 3 är alltså Virginsgatan. Därefter kör linje 3 in i slingan från andra hållet jämfört med hur det var förut och där gör vi vår ändhållplatskontroll. Vanligtvis brukar vi ha en minut körtid från avstigningen in i slingan och också någon minut från slingan fram till påstigningshållplatsen om det är så långa avstånd som från Virginsgatan till Kålltorp. Nu fanns det ingen körtid alls, utan jag blev 2½ min sen igen efter att ha kört in i slingan, skyndat igenom vagnarna och kört fram till påstigningen igen.

På min väg in mot stan satt jag och suktade efter den långa härliga pausen jag enligt körkortet skulle ha i slingan vid Slottskogsvallen på hela 16 min. Nu blev det ju tyvärr inte riktigt så heller.

Första hindret på vägen mot min långa paus blev en anhopning av trafik på spår 4 på centralstationen. Från ingenstans så kommer plötsligt s-a-m-t-l-i-g-a linjer som trafikerar spår 4 dit samtidigt och jag kom tyvärr sist. Längst fram stod en linje 9, sedan en 11, därefter en 13 och närmast framför mig en buss på linje 60. Det tog en stund. Jag var 5 min sen när jag lämnade Centralstationen ner mot Brunnsparken men tänkte att jag får nog i alla fall 9-10 minuter i paus i Slottskogsvallen. Hoppet är det sista som överger även spårvagnsförare :-)

Nu var det dags för nästa lilla hinder. Precis när jag passerat spårkrysset i Brunnsparken mot Östra Hamngatan ropade TLI ut på radion att det var stopp mellan Kungsportsplatsen och Valand i den riktningen eftersom en av batteribussarna på linje 55 hade någon form av problem. Det var bara att rulla in på Kungsportsplatsen, informera passagerarna om att det var stopp pga trillskande batteribuss i spåret framför oss och att trafikledningen hade lett om alla vagnar via Domkyrkan. Jag avslutade med att jag inte hade en aning om hur lång tid det kunde tänkas vara stopp.
Nästa alla passagerare gick av och började gå ner mot Avenyn i en stor klunga. Då går TLI ut med ett nytt anrop och talar om att bussen har kommit igång igen. Jag kastade mig på ytterhögtalarknappen och lyckades få in halva passagerarklungan i vagnen igen. När alla hade kommit in igen sade jag något i stil med; ”Ja, då fick ni ju lite frisk luft i alla fall. Då rullar vi vidare”, vilket väckte viss munterhet.

Men nu var jag rejält sen ingen. Redan innan stoppet hade jag varit 5 min sen och nu var jag uppe i 10 min vilket ökade till 12 i höjd med Mariaplan. Den förseningen höll jag i alla fall hela vägen in i slingan vid Slottskogsvallen. (Dit vi har en minut på oss att köra från Marklandsgatan som är sista hållplats för passagerarna). Efter genomgång av vagnarna och ett snabbt besök i personalrummet hade jag minst 43 sekunder på mig att varva ner innan det var dags att köra igen. Och nu skulle jag vara iTid hela vägen till Kålltorp lovade jag mig själv. Tydligen är jag dock en dålig löfteshållare.

Allt gick jättebra fram till Järntorget. Eller snarare till korsningen före Järntorget. Där får jag syn på en stor bärgningslastbil som håller på att koppla ihop sig med en av Transdevs ledbussar som tydligen lagt av på hållplatsen till höger om spåret. Infarten in till spårvagnhållplatsen ligger i svag högerkurva och bärgningsbilen står väldigt nära spåret. Eftersom jag var osäker på om jag kunde ta mig genom korsningen med bärgningsbilen stående som den stod och inte ville riskera att blockera hela korsningen mitt i rusningstrafiken stannade jag innan korsningen och ropade upp TLI med ett SIT- (Stopp I Trafiken) anrop. TLI svarade direkt och tyckte jag skulle stå kvar och invänta trafikledare. Tyvärr dröjde trafikledaren 12 minuter så det hann bli en ganska rejäl vagnskö bakom mig. Medan jag sitter där och tittar så blir jag allt mer osäker på huruvida lastbilen verkligen står i vägen för mig eller inte. Svårt att se i en kurva. Hur som helst, när trafikledaren väl dök upp tyckte han att vi skulle prova att köra fram till bärgaren och givetvis gick det att passera den. Inga problem alls. Det insåg ju jag också när jag kom genom korsningen och närmare bärgningsbilen. Pinsamt! Men får hänvisa till vår TRI (Trafiksäkerhetsinstruktion) där det i punkt 1.3 står; ”Påbörja aldrig en åtgärd om du inte vet att du kan avsluta den på ett säkert sätt”.  Noterar ändå till mig själv att jag skall be optikern justera mitt ögonmått nästa gång jag är där…

IMG_1912

M29 844 och M28 726 poserar i det vackra höstvädret i slingan i Härlanda.

Nu var jag alltså försenad igen. Så sen att det inte var någon idé att köra hela vägen till Kålltorp. Istället bad TLI mig att vända i Härlanda, där jag hann stå en hel minut innan det var dags att köra tillbaka mot stan och Marklandsgatan igen. Nu var jag äntligen iTid och nådde faktiskt slingan vid Slottskogsvallen med en försening på fjuttiga 1½ minut.

Nu hann jag äntligen öppna luckan till höger om förarplatsen och forska i varför det då och då plötsligt började lukta spolarvätska på förarplatsen trots att jag inte använde vindrutespolningen. Det visade sig bero på två saker. Locket till spolarvätskedunken var trasigt och lagat med tejp samtidigt som dunken var fylld till max vilket gjorde att det rann ut spolarvätska i varenda kurva antagligen. Eftersom jag redan felanmält till TLI att det luktade spolarvätska så vaskade jag en liter spolarvätska i personalrummet och gjorde om tejpningen av locket så gott det nu gick. Därefter fick jag en lugn och behaglig tur helt enligt tidtabell ner till Centralen där det var tid för rast på Göta Källare, vår personalmatsal.

Grädde och sylt med pannkakor på Göta Källare.

Grädde och sylt med pannkakor på Göta Källare.

Efter en mycket god lunch, -ärtsoppa samt grädde med sylt och pannkakor (volymmässigt bör rätten beskrivas i den ordningen), fick jag slutligen ett ganska lugnt pass helt enligt tidtabell på linje 6 med gott om reglertid på ändhållplatserna. Väldigt skönt.

 

IMG_1913

M31 312 vid Aprilgatan.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.