Feed on
Posts
Comments

Hej eventuella läsare av min blogg! Jag tänkte chockera er med årets inlägg redan nu i slutet på oktober! Det har hänt lite sedan mitt förra inlägg i januari förra året. Bl.a. har jag tagit tjänstledigt från spårvägen och börjat plugga på Institutionen för Kulturvård vid Göteborgs Universitet. Hur det gick till kanske jag skriver om i ett annat inlägg. Min tjänstledighet hindrar mig dock inte från att köra spårvagn då och då. Förarbristen just nu är ganska stor, så när studerandet tillåter är det i princip bara att slänga på sig uniformen, gå ner på stan och hämta en vagn. (Okej, nu överdrev jag kanske lite, men nästan så).

Idag hade jag sagt till GS att jag kunde jobba på eftermiddagen/kvällen. Det resulterade i att jag fick en så kallad halvtjänst (ett pass) på linje 5. Fyra timmar och trettiosex minuter totalt. Hur intressant kan då ett blogginlägg om fyra timmar och trettiosex minuter på linje 5 vara? Oavsett om något spektakulärt skulle inträffa eller inte bestämde jag mig redan innan tjänsten för att blogga om den. Så nu skall vi se om jag kommer ihåg hur man spårvägsbloggar:

Min halva arbetsdag började på Göta Källare med att jag köpte en dagens lunch i personalmatsalen. En helt okej lasagne med sallad och kaffe. Och GRATIS KAKOR!!!

En intressant sak med att vara tjänstledig från en arbetsplats där man visserligen har 600 kollegor men ändå jobbar ensam är att det fortfarande, efter över ett års tjänstledighet, alltid är någon man träffar på i matsalen som inte märkt att man inte jobbar heltid längre. Sådana samtal brukar börja med ”det var länge sedan” eller ”vilket kaos det var igår”. När jag nu satte mig vid ett bord för att äta min lasagne fick jag dock istället höra ”jaså du är här”. Kollegor med koll med andra ord ;-)

Efter trevligt kollegialt tjötande trampade jag ner till Brunnsparken där min vagn, M32 444, infann sig punktligt kl 14.53. Framförvarande vagn hade dock infunnit sig mindre punktligt bara tre minuter tidigare, vilket kan förklara varför min vagn var så perfekt i tid. Vagnen framför hade tagit hand om de flesta passagerarna.

Kollegan meddelade att vagnen gick bra och att allt var som vanligt längs linjen. M32 444 visade sig mycket riktigt vara en trevlig M32:a med hyfsat mjuka stopp och med inte allt för många konstigheter för sig. T.ex. pep den inte i tid och otid som vissa av dem gör. Det var dessutom ypperlig mottagning i FM-radion (annat vanligt fel). Det enda som krånglade var att FM-radion plötsligt fick för sig att byta kanal från P3 till P4 vilket gjorde att jag satt och lyssnade på barnradion i 5 minuter innan jag fattade vad som hänt…

Med min hyfsade M32:a rullade jag alltså iväg längs Avenyn mot Östra Sjukhuset och var bara lite ledsen över att jag inte fick någon av M31:orna 371 till 380 som på prov har en ny programvara i styrdatorn som skall trolla bort startrycket som alla M31:or gör sedan de varit i Tjeckien och fått ny styrutrustning. Jag har inte fått köra någon av dem ännu men åkt med dem och tycker att de startar helt fantastiskt i jämförelse med de andra M31:orna.

Jag kom hyfsat i tid till Östra Sjukhuset även om det var nära att jag fick vända vid Torp istället på grund av ett ”hinder” vid Munkebäckstorget. Men trafiken släpptes på igen så att jag kunde köra helt enligt plan. Enda lilla bekymret var att det var fullt på 5:ans hållplatser vid Östra Sjukhuset när jag kom dit. Men jag lyckades knö mig in som tredje vagn så att i alla fall första dörrparet var hyfsat inne på hållplatsområdet och passagerarna kunde komma av. Efter två minuter drog båda 5:orna framför mig iväg och jag rullade fram till påstigningen.

Typ inne på avstigningshållplatsen vid Östra Sjukhuset


Efter vändning vid Östra gick turen till Varmfrontsgatan hyfsat enligt plan med bara någon minuts försening. Vid
hållplatsen innan Varmfrontsgatan kom jag ikapp vagnen framför mig igen som blev stående vid Varmfrontsgatan några minuter efter sin avgångstid eftersom kollegan behövde springa in på personalrummet. Det gjorde i sin tur att jag inte kunde komma in i samma personalrum förrän 5 minuter innan jag själv skulle avgå, vilket gjorde att 6:an på spåret bredvid körde fram till påstigningen precis när jag kom ut från personalrummet och hade tänkt hoppa in i min vagn och dra iväg. Konsekvensen av det blev att jag hamnade i fel ordning med 6:an som egentligen skulle avgått två minuter efter mig.

Snuvad på avgångstiden från Varmfrontsgatan av vagn 427 som hann ankomma och avgå Varmfrontsgatan medan jag var inne i personalrummet. 

 

Förseningen ökade och vid Brunnsparken var jag hela 6 minuter sen. Det gjorde att jag kom lagom till en kö med spårvagnar som fastnat bakom en havererad buss vid Kungsportsplatsen. Min plats i kön var mellan Brunnsparken och NK. Eftersom TLI inte hade sagt något om att det skulle vara stopp tryckte jag ner SIT-knappen (Stopp I Trafiken) på radion och ropades omgående upp med ett ”444, jag antar att du också står i kön mellan Brunnsparken och Kungsportsplatsen? Vi håller på och forskar i vad som hänt just nu”. Jag svarade med att det nog var kö rakt genom Brunnsparken vid det här laget och övergick till att informera passagerarna om att det var stopp och att de som ville fick gå av längst fram om de lovade att se sig för innan de klev ut i körbanan. (Som vanligt såg jag ingen som såg sig för trots den påminnelsen).

De flesta passagerarna gick av och jag fick en liten pratstund med en civilklädd kollega som var ombord på vagnen och just kommit hem från en semesterresa som gjort mig grön av avundsjuka vid varje ny uppladdning bilder på Instagram innehållande palmer, vattenfall, pooler, drinkar, stränder, exotiska tempel, halvtama apor, forsränning osv. Jag talade om för kollegan att jag tyckte det var skönt att han var hemma igen. Kollegan höll inte med.

Den havererade bussen lyckades ganska snart flytta på sig några meter så att det gick att klämma sig förbi. Eftersom det var en ganska lång kö med vagnar så tog det dock ett tag att komma förbi Kungsportsplatsen. Det blev ju inte bättre av att det var mitt i den värsta fredagsrusningen och väldigt gott om resenärer heller.
När jag lyckades lämna Korsvägen var jag 18 minuter sen så jag fick ropa upp TLI igen. Efter liten redogörelse för läget fick jag order att vända i Torp. Alltså skyltade jag upp linjens traditionella destination vid St: Siegfrids Plan och meddelade passagerarna att de som skulle längre än till Torp tyvärr skulle bli tvungna att byta vagn där. 

19 minuter sen tömde jag en fullsatt spårvagn vid Torp och körde in i slingan där jag hann stå i hela 6 minuter innan det var dags att köra vidare igen. Som tur var kom nästa 5:a en minut efter mig så resenärerna slapp stå där särskilt länge. Nu helt enligt tidtabell rullade jag ännu en gång iväg mot Varmfrontsgatan dit jag anlände fem minuter sent efter att ha hamnat bakom en linje 10 redan vid Valand.

Linje 5 med klassik skyltning.

Att fota 3:or och 5:or bredvid varandra i Torp/Kålltorp var mycket enklare förr i tiden…

 

Innan jag lämnade slingan i Torp för den här gången stannade jag till vid det nya påstigningsläget i Torp-slingan. Det byggdes nästan som man kan se på bilden. 

 

Jag hann rusa in i personalrummet och dricka tre klunkar vatten innan det var dags att åka igen. Den här gången kom jag hela vägen till Östra Sjukhuset utan större problem. Från Östra hade jag en oannonserad tur in till Rantorget via Redbergsplatsen. Oannonserad tur innebär att vagnen inte finns med i tidtabellen eller realtidssystemet. Oftast skall de köras in så fort som möjligt och så var det nu. Alltså körde jag iväg redan efter någon minut i vändslingan när 5:an framför gav sig av. Vid Munkebäckstorget avvek jag från femmans ordinarie linjesträckning och fick med mig hela 7 passagerare ner till Svingeln.

Efter att ha parkerat vagnen vid gula linjen inne på Rantorget plockade jag med mig körkortet ur vagnen och lade det i den blå plastlådan vid trafikexpeditionen innan jag stack iväg hemåt. Det var de fyra timmarna och trettiosex minutrarna. 

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.