Feed on
Posts
Comments

Skeppsbrolänken -Del 2

Det här inlägget hade jag tänkt skriva för minst ett år sedan, lite mer egentligen, men av olika anledningar är det först nu det blir av. Å andra sidan är det först nu som det verkligen har börjat hända saker med vår nya spårvägssträcka mellan Järntorget och Lilla Torget via Skeppsbron i och med att det börjat dyka upp spår. Första inlägget med bilder från denna sträcka hittas här, det inlägget är från februari 2012, så jämför man bilderna har det hänt en del.

I första inlägget från 2012 gick jag från Järntorget till Lilla Torget. Nu har jag gått tillbaka från Lilla Torget till Järntorget (känns som att komma hem!)

I inlägget har jag då och då länkat till bl.a. wikipedia med mer information om gator och byggnader. Läs gärna om ni vill förkovra er i göteborgiana!

IMG_1146

Västra Hamngatan mot Södra Hamngatan

Här i kurvan mellan Västra Hamngatan och Södra Hamngatan lades ny räls så sent som sommaren 2013. Ursprungsplanen var väl att det skulle lagts in växlar redan då men av olika anledningar blev det inte så. Bl.a. visade det sig att marken och kanalmurarna behövde förstärkas i en större omfattning än man hade trott.
Skeppsbrolänken skall i alla fall anslutas här i kurvan. På de flesta kartor jag sett skall det bli ett triangelspår här, alltså med möjlighet att köra både Domkyrkan-Skeppsbron och Brunnsparken-Skeppsbron, men jag har också sett kartor där endast spåret Brunnsparken-Skeppsbron finns med. Hoppas man inte snålar in på triangelspåret, alla möjligheter till omläggningar och vändmöjligheter vid förseningar behövs. Smart också att kunna köra förstärkningslinjer som inte behöver ge sig in i trängseln vid Brunnsparken utan kan vika av innan. Vi får se hur det blir.

 

IMG_1151

Södra Hamngatan med ryggen mot Lilla Torget.

Här i korsningen Södra Hamngatan Västra Hamngatan skall det i alla fall garanterat gå räls rakt fram mot Brunnsparken om mindre än ett år.

Lilla

Lilla Torget

Just nu står Jonas Alströmer och tittar ner på spillrorna av Lilla Torget, men förhoppningsvis är det finare än på väldigt länge här snart. Någon hållplats skall det dock inte bli här (även om jag kan tycka det vore smart att lägga en reservhållplats här).

IMG_1157

Södra Hamngatan med ryggen mot Residenset

Utanför Residenset på Södra Hamngatan ligger nu för första gången i husets 363-åriga historia spårvagnsspår. (Jag hoppas jag har rätt nu, sist det gick spårvagn ner mot hamnen gick rälsen på Norra Hamngatan tror jag, rätta mig om jag har fel!)
Som förare kan jag egentligen ingenting om spårvagnsräls och olika tekniker för att lägga räls. Jag kan dock med egna ögon se att det finns många olika sorters räls och ännu fler sätt att lägga den på plats. Den här metoden är ny för mig. -Först lägger dom ut rälsen och sedan gjuter de en betongplatta under den. Undrar om man måste byta hela plattan när det någon gång i framtiden är dags att byta räls?

 

På Södra Hamngatan utanför

Södra Hamngatan från Stora Badhusgatan

Som spårvagnsförare blir man alltid lite extra lycklig när man ser en såhär fin rakspårssträcka! Kontaktledningsstolparna är också på plats längs med kanalen.

IMG_1160

Mot Stenpiren med ryggen mot Södra Hamngatan i korsningen med Stora Badhusgatan

På bilden syns skeppsbrolänkens första 10 meter räls som legat där ett drygt halvår. (Men redan är asfalten runt spåret så sliten att den behöver repareras!) Dessa första 10 metrarna räls var länge det enda synliga tecknet på att det faktiskt är spårväg man bygger på platsen.  De senaste veckorna har denna bit dock svetsats ihop med rälsen på föregående bild. Att korsningen fick sin räls så tidigt berodde på att man behövde leda om biltrafiken den vägen så den behövde vara klar långt innan resten av rälsen på Södra Hamngatan.

IMG_1162

Stora Badhusgatan med ryggen mot Lilla Badhusgatan

På grund av tidsbrist, oladdat batteri, stora avspärrningar, dålig zoom och minskande dagsljus beslöt jag mig för att inte försöka ta någon bild på Stenpiren och platsen för den nya spårvagns- och färjeterminalen den här gången utan vek istället in på Stora Badhusgatan mot Järntorget. På bilden ser man betongfundamenten till kurvan från Lilla Badhusgatan in på Stora Badhusgatan. Just här är det asfalt i rännorna där rälsen sedan skall ligga så att biltrafiken skall kunna passera över under byggtiden.

IMG_1165

Stora Badhusgatan mot Järntorget

Längre in på Stora Badhusgatan har man inte kommit riktigt lika långt med rälsen, men precis här skall den gå. Precis under de gula rören såg det ut som att det skulle sprängas bort lite berg, annars verkar mycket av jobbet med att flytta ledningar och rör vara klart.

IMG_1168

Stora Badhusgatan med ryggen mot Järntorget strax innan korsningen med Verkstadsgatan

Snäppet närmare Järntorget var man i full gång med att gjuta fundamenten till spårvagnsspåren.

IMG_1169

Stora Badhusgatan strax innan korsningen med Verkstadsgatan riktning mot Järntorget.

I andra riktningen såg det ut så här. Betongplattan är klar fram till grävskopan. På andra sidan grävskopan (se nedan) är man i slutskedet av arbetet med att flytta fjärvärmeledningar och annat. Snart är det betong här också.

IMG_1172

Esperantoplatsen med ryggen mot Järntorgsgatan.

Fjärrvärmeverket har fått en ny fasad på hörnet mot Vallgraven som ligger lite bättre i fas med spårsträckningen.

 

IMG_1173

Järntorgsbron (?) mot Järntorget.

På bron (som jag just döpt till Järntorgsbron) mellan Esperantoplatsen och Järntorgsgatan ser det fortfarande ut som det gjorde 2012. Men snart är grusrefugen i mitten, som brukar användas som motorcyckelparkering, borta och ersatt av spårvagnsspår.

 

IMG_1176

Järntorgsgatan mellan biografen Draken och Myrorna

På parkeringen mellan Draken och Myrorna har grundarbetet kommit igång på allvar samtidigt som Järntorgsgatan fortfarande är öppen för biltrafik i båda riktningar. Precis som skylten lovar kommer snart Brunnsparken ligga mycket närmare Järntorget än förut. Bara en hållplats mellan istället för tre!

 

IMG_1180

Järntorget

Sista bilden för den här gången är från Järntorget där spåren nu legat klara och väntat på att bli anslutna i 15 år. Snart skall växlarna som hunnit bli utslitna sedan dess trots att de aldrig använts bytas och sedan kommer det inte dröja länge innan spårvagnarna börjar skramla fram över spårkryssen mot Skeppsbron.

Tags: , , , , ,

Gamla trotjänare!

I torsdags höll jag på att hoppa upp i taket på sektionens expedition när min mobils absolut värsta kärnkraftsolyckealarm plötsligt gick igång. Någonstans halvvägs upp kom jag på att jag bett telefonen att påminna mig att gå in på ”förarportalen” som sidan där vi förare kollar våra tjänster heter. Nu när jag jobbar fackligt på halvtid är jag dagkommenderad de dagar jag kör vagn. Alltså får jag veta hur min tjänst ser ut först dagen innan kl 14. Nu var klockan 14 och jag loggade med spänning in på portalen för att se vad jag fått för tjänst. -Ingen alls visade det sig!
Med tanke på att jag skrivit i portalens önskemålsfällt att de kunde sätta mig där jag bäst behövdes utan några som helst krav på tider så var det ju lite konstigt. Särskilt som det varit ont om folk hela veckan på grund av spårarbetet mellan Svingeln och Olskrokstorget där de äntligen byter rälsen under gamla järnvägsbron som vart dålig sedan jag började köra 2010.

Eftersom jag helst inte ville sitta på sektionen ännu en dag så försökte jag ringa planeringen och kolla om de verkligen inte hade någon liten tjänst åt mig någonstans. Tyvärr svarade de inte vilket i sig var ett tecken på att det nog fanns öppna tjänster. Så istället testade jag att ringa arbetsledarna på Göta Källare. Nu gick det lite bättre. Han som svarade lovade att återkomma efter några timmar. (Lät som att det var väldig mycket att göra där inne).
Efter 20 min hade jag fått en trevlig liten tjänst som började 06.03 på SLX (Vagnhallen Slottskogen). Jag skulle hämta ut ett tåg på linje 1, köra dryga fyra timmar och sedan ha rast på Göta Källare följt av ett reservpass fram till 15.03. Perfekt!

Något yrvaken infann jag mig på SLX kl 05.45 dagen efter och kunde genast konstatera att samtliga fem närvarande kollegor inklusive expeditionsreserven hade sina termosmuggar med sig. Min var kvar hemma på hallbordet där jag ställt den för att komma ihåg den. Typiskt.
Nåväl, jag fick kaffe i alla fall (efter att ha lagt tre kronor i den lilla plastburken vid sidan om bryggarn) men fick dricks upp det inne i hallen. Ingen idé att ta med det ut och dricka kallt kaffe.
Efter att ha blåst i alkotestmaskinen, samlat ihop tidtabeller och körkort, läst ikapp mig på anslagstavlan med trafikmeddelanden samt fått veta vilken vagn jag skulle ha av reserven var det dags att gå ut till vagnen som förresten var M31 342. (Kollegorna tittade avundsjukt på mig för att jag fick en av de få M31:orna. De flesta omloppen som går ut från SLX är pedalvagnar. Själv var jag avundsjuk på kollegorna som fick pedaler. Jag brukar ju gilla dem bäst).

Vagn 342 stod på spår 3 precis framför hallporten så närmare kunde det nästan inte bli. Kollegan som hade vagnen bredvid mig på spår 4 lade in Metrotidningar i min vagn medan jag gjorde min säkerhetskontroll så jag slapp knalla bort till lådan där de ligger. Skönt.
Vagnen var i bra skick förutom att linjenummerskylten på vänster sida bara visade vitt. Men det fick gå ändå. Linje 1 är ju ändå vit. (Och jag misstänkte att hallpersonalen inte skulle uppskatta att jag målade dit en 1:a med tuschpenna på utsidan av skyltfönstret :-)

Vagnen gick bra förutom att den tog ett skutt varje gång jag startade den från stillastående. Dessutom var mekaniska bromsen något hård vid stopp. Två vanliga fel på de tjeckiska M31:orna. Dock gick vagnen fullständigt klockrent förutom detta och hade inga tendenser till hugg i motorbromsen som är ett annat klassiskt tjeck-vagnsfel. Positivt. Det blir nog fullfjädrade vagnar av dem också tillslut. De är i alla fall alltid roliga att köra eftersom de är mycket piggare än de ”gamla” M31:orna.

Just nu går linje 1 omvägen via Skånegatan och Torp till Östra Sjukhuset på grund av tidigare nämnda arbete mellan Svingeln och Olskrokstorget. Därför satt jag och var lite rädd för att jag skulle glömma arbetet och hamna inne på Rantorget istället. Men det gick bra. Informerade passagerarna om läget vid Centralen och eftersom de hunnit vänja sig vid det här laget var det ingen som hade några frågor om vart ersättningsbussen gick eller närmaste vägen till Borås.
Vid Scandinavium informerade jag om att nästa hållplats var Liseberg eftersom det saknas hållplatsrefug om man gör vänstersväng vid Korsvägen. Tre pers gick av.

Uppe vid Östra Sjukhuset blev jag omkörd av en annan etta medan jag stod och väntade på att ettan framför mig skulle avgå. Den omkörande vagnen visade sig innehålla en instruktör och en inre trafikledare (radion) som var ute på trafikdagar. Trafikledarna är ute och kör några dagar om året bara tillräckligt för att behålla kompetensen som förare. De ser alltid väldigt glada ut när de kör. Jag förstår dem. Jag får stora abstinensbesvär efter bara en vecka bakom skrivbordet på sektionen så jag kan bara föreställa mig hur det måste vara för dem :-)

Efter närapå två varv på linje 1 gick jag av för rast. Slog till på rostbiff och potatisgratäng uppe i personalmatsalen. Gott. Efter en stund kom en av kollegorna som varit på SLX samtidigt som mig på morgonen in och viftade lite med sin termosmugg framför mig. Jag försäkrade henne att jag som nu skulle vara reserv resten av dagen skulle ha hur mycket färskbryggt kaffe som helst inom räckhåll och minsann inte skulle behöva någon jäkla termos. Tre minuter senare kom en arbetsledare och gav mig en lapp med ett uppdrag och jag fick snällt gå ner till Drottningtorget utan kaffe. Äsch.

Trumpenheten över det missade kaffet gick snabbt över när jag såg vilka vagnar jag skulle ha på min 11:a. Vagn 748 och  705. Två riktiga M28:or! Wohoo! Var helt överlycklig hela passet. Så glad att jag körde fel vid Järntorget på andra varvet. Kom på mig precis när jag börjat svänga in till ettans hållplatsläge. Gjorde en mjuk tvärbroms och kastade mig på radion för att få tag på TLI och säga åt dem att jag behövde backa tillbaka mot Hagakyrkan samtidigt som jag med ena handen vinkade åt den otroligt skadeglada kollegan i mötande 1:a som själv brukar ta 7:an genom Chalmerstunneln då och då. Trevligt att förgylla en kollegas arbetspass:-)
Ett SIT-anrop senare hade TLI gett mig klartecken att backa och jag hade förklarat för passagerarna att jag skulle backa samt snällt bett dem att stanna kvar i vagnen medan jag gjorde detta. Otroligt nog lydde alla.
Efter att ha ställt om körhandtaget på första vagnen gick jag in i släpets förarplats och ställde in backläge. Därefter fick jag vandra skämspromenaden genom vagnen bak till rangerkontrollern. Efter en vagnslängds backande undrade en av passagerarna om jag skulle få löneavdrag nu. Eftersom jag var lite i farten så att säga kom jag inte på förrän det var försent att jag borde svarat att jag tvärt om får risktillägg för att backa eftersom jag måste vistas oskyddad bland arga passagerare. Nästa gång om det blir någon…
Väl tillbaka på förarplatsen meddelade jag att jag nu åter var på väg framåt och nu på rätt spår. TLI gick direkt ut och meddelade att backningen var avslutad. Efter att ha lyckats lägga växeln vid Stigbergstorget åt rätt håll på första försöket gick resten av turen bra.

Vagnarna var underbara att köra. Kul med två M28:or som tänker likadant. Inga jobbiga ryck som ofta uppstår när man kopplar en M29 med en M28.
Något jag gillar med M28:orna är att de stannar mycket mjukare än M29:orna. Och att de har knuffdörrar vilket sparar oerhört mycket tid vid hållplatserna. Trelägesströmställaren till dörrmanövreringen är också mycket bättre än knapparna som M29:orna och M31:orna har fått istället. Kort sagt var det en mycket glad och nöjd spårvagnsförare som avslutade sitt pass på Järntorget strax före kl 15. Bra dag på jobbet!

Förövrigt beslöt styrelsen för Göteborgs Spårvägar i veckan att för andra gången göra om upphandlingen av M33 vilket gör att första vagn nu kan komma i trafik tidigast 2018. Med andra ord kommer jag nog få köra M28 fler gånger de närmaste åren. De kommer nog finnas kvar i trafik till 2020. Minst. Äldsta M28:an lär förövrigt fylla 50 nästa år. Hoppas det firas med tårta!
Läs mer om M33-upphandlingen här och här!

20140405-213043.jpg

M28 748 och 705 på linje 11:s avstigningshållplats på Komettorget i Bergsjön.

 

 

20140405-213158.jpg

Insidan av vagn 748.

 

20140405-213141.jpg

En gammal dekal som fanns kvar i vagn 748 (men inte i vagn 705).

 

20140405-213112.jpg

Förarplatsen på vagn 748.

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Ersättningsspårvagn

Igår körde jag ersättningstrafik för spårvagn, -med en spårvagn!
Inte helt vanligt kanske. Anledningen var att det ”lossnat” två decimeter räls i medväxeln strax före Stigbergstorgets hållplats i riktning mot centrum. Det gör att linje 11 just nu inte kan svänga höger in mot Stigbergstorget från Bangatan. När felet upptäcktes i fredags sattes först två ersättningsbussar in som trafikerade Mariaplan-Ekedal Stigbergstorget medan linje 11 fick köra via Vagnhallen Majorna och Kaptensgatan från Sannaplan i riktning in mot centrum. Från och med trafikdagens start i går lördag kördes istället för bussar två vagnar i cirklar runt runt i Majorna. Det var en av dessa vagnar jag fick köra.

Min dag började med att jag istället för att vakna av väckarklockan 04.20, vaknade helt av mig själv 03.30. Typiskt. Men det var bara att gå upp och fixa kaffe och en macka till frukost, eller vad det nu kan kallas vid den tiden på dygnet. När kaffet hade verkat lyckades jag få på mig uniformen och gick ut till bilen. Jag brukar aldrig ta bilen till jobbet, oavsett vilken tid på dygnet jag börjar eller slutar. Jag brukar gå, cykla eller åka med stadens fina spårvagnar. Men nu stod redan min cykel vid Vagnhallen Majorna där den blivit kvar efter det ovanligt intensiva julregn vi hade i år. Dessutom behövde jag bilen till ett ärende direkt efter mitt lilla skum-pass på ersättnings-11:an. Inte mycket att välja på alltså.

När jag lyckligt anlänt Vagnhallen Majorna (knappt jag hittade dit med bil) och fått den lagligt parkerad knallade jag in till expeditionen där det för dagen satt hela två arbetsledare och delade ut vagnar till kaffestinna spårvagnsförare. (Vagnhallen Majorna har precis fått två nya fina kaffebryggare som går glödheta varje morgon). Efter en blåsning i vår alkomätare fick jag vagn 424 som skulle stå på spår 13. Det gjorde den också men inte i hallen utan på gården framför hallen, vilket jag insåg först efter att jag gått igenom halva hallen i onödan.

Vagnen, som det visade sig att jag hade kört ganska nyss, hade precis samma fel då som nu, -att det inte gick att stänga av FM-radion via tuchskärmen vilket ju är lite dumt om man skall köra en vagn där man med största sannolikhet behöver använda innerhögtalaren minst var 13 minut för att tala om att på grund av två decimeter saknad räls får ni som vill fortsätta mot centrum byta vagn här vid Stigbergstorget. Men det fick gå ändå. Hade jag fått en M31:a och inte en M32:a hade jag ropat ut hållplatserna också, men det lät jag bli nu eftersom knapparna till innerhögtalarna (på tuchskärmen) sitter så dumt placerade att man måste sträcka sig efter dem varje gång man skall använda dem.

Efter den sedvanliga säkerhetskontrollen ropade jag upp TLI och frågade om de hade någon åsikt om hur jag skulle skylta vagnen. ”Lämpligtvis 11 Bergsjön så folk vågar gå på” blev svaret. Tyvärr har inte iTiden på spårvagnarna texten ”Ersätter spårvagn”, (inte ersätter buss heller), något som alla Västtrafiks bussar dock har. Knasigt. Så 11 Bergsjön fick det bli.

Givetvis blev jag utskälld en passagerare för att jag hade ”lurat” henne med vagnens skyltning. Damen, som hade tre stora resväskor med sig, hade tydligen ringt efter taxi när hon fått syn på informationen på realtidsskylten på hållplatsen. Sedan hade jag kommit med min vagn skyltad ”11 Bergsjön” varpå hon hoppat på den och avbeställt taxin. När jag sedan började informera om den trasiga växeln strax före Stigbergstorget blev hon galen (eller snarare ilsken) och stod och knackade på förardörren hela svängen in på Stigbergstorget, så informationen om att både linje 3, 9 och 11 gick från sitt ordinarie hållplatsläge missade hon helt. Först fjärde gången jag sade det insåg hon att det faktiskt gick spårvagnar in mot stan från Stigbergstorget och att hon inte skulle behöva ringa efter en ny taxi. Hon var nog lite stressad.

Efter denna lilla incident gick mina övriga 13 varv runt Majorna som en dans. Totalt gjorde jag 15 varv. Jag höll räkningen genom att göra ett streck på ett papper varje gång jag passerade Vagnhallen Majorna. Eftersom jag så att säga aldrig kom fram någonstans utan bara körde i cirklar var jag tillsagd att ta en rast när jag kände att det behövdes. Antingen genom att köra in på sidospåret utanför Vagnhallen Majorna eller att köra upp till Kungssten. Nu gjorde jag istället så att jag stannade till vid Ekedal en gång och vid Ostindiegatan en gång när jag inte hade något folk i vagnen för att sträcka på benen lite. Ganska gött att kunna parkera så där på linjen och gå en sväng :-)

Mina fyra timmar på ersättningsvagnen gick förvånansvärt fort. Det hann faktiskt inte ens bli tjatigt. Det förvånar mig lite. Hade väntat mig att det skulle bli minst sagt urtråkigt efter så där 4 varv. Men inte. Skulle gärna göra om det igen vilket kanske inte är en omöjlighet om man får tro GP. Det verkar som reparationen av växeln kommer dröja ett tag.

 

Ersättningsvagn 424 parkerad på Ostindiegatanför en liten paus.

Ersättningsvagn 424 parkerad på Ostindiegatan för en liten paus.

Ovanlig syn med vänstersvängande spårvagn på Stigbergstorget.

Ovanlig syn med vänstersvängande spårvagn på Stigbergstorget.

bild 1

En bild på den felande växeln vid Stigbergstorget.

Eftermiddagen ägnade jag sedan åt Ringlinien som var på utfärd med M23 63 och S27 421 för att ta farväl av Bellevue-slingan som snart skall rivas och ersättas av den nybyggda slingan vid Nymånegatan lite längre upp mot Kortedala. Dock kunde inte Ringliniens vagn köra in i den nya slingan som stått klar några månader nu eftersom den nya signalanläggningen inte tagits i bruk ännu. Vi får väl se hur det går med det. Själv är jag aningen skeptisk. Dels eftersom de smällt upp något helt otroligt många signaler (14? stycken) för att reglera trafiken i och omkring vändslingan. Dessutom har man kombinerat en punktsignalsanläggning med en huvudsignalsanläggning vilket jag inte tycker känns helt klockrent heller. En annan sak som gör mig skeptisk till att slingan skall komma igång snart är att vi ju har ytterliggare tre nya signalanläggningar i stan som ännu inte är i bruk trots att de stått ”klara” i över 1 år nu. Slottskogshallen, Angered och Munkebäckstriangeln. Den senare har de monterat bort de aldrig invigda huvudsignalerna ifrån och nu nästan ersatt med kollektivtrafiksignaler och växelkontrollsignaler istället. Fast bara nästan. Det är inte klart det heller. Det finns fortfarande några stolpar som väntar på sina växelkontrollsignaler…

Nya vändslingan vid Nymånegatan.

Nya vändslingan vid Nymånegatan.

bild 5

M23 63 och S27 423 stannar till vid Nymånegatan på väg hem till Gårdahallen.

bild 6

Avslutningsvis en bild från senare på dagen när både M23 63 och S27 423 gick som tåg 7 på Lisebergslinjens sista trafikdag för i år.

Tags: , , ,

Lördagen den 18 maj gick göteborgsvarvet återigen genom stan. I år slapp jag att själv köra vagnen jag jobbade på eftersom jag tjänstgjorde som konduktör på en av Ringliniens vagnar. Under göteborgsvarvet kör Ringlinien i princip med allt man har som är i skick att rulla för att hjälpa till att få folk till och från staart/målområdet vid Slottskogsvallen. Bland Spårvägens förare är det dock tämligen omtvistat huruvida Ringlinien hjälper till eller är i vägen under göteborgsvarvet. Jag som både kör vanlig spårvagn och ringlinievagn kan inte riktigt förstå hur de som tycker Ringliniens vagnar är i vägen tänker. De tusentals människor Ringlinien kör under varvet hade ju fått åka med de vanliga vagnarna under varvet om Ringlinien inte kört och det är ju inte direkt så att det är platser över på vagnarna. Kaos och långa spårvagnsköer vid Botaniska trädgården hade det nog blivit ändå.

Nåväl, klockan 09.00 den 18 maj samlades alla som skulle tjänstgöra på Ringlinien under varvet i Vagnhallen Gårda för att få information om dagens linjesträckning (den varierar ganska kraftigt under varvet pga diverse omläggningar). Extra buntar med västtrafikbiljetter delades ut, vagnsutsättningen gicks igenom och kassor delades ut till dem som ännu inte hunnit tjänstgöra i år.

Själv skulle jag tjänstgöra på tåg 11 vilket bestod av den ”korttjocka” långedragsvagnen 302 och ”limpesläpet” 336. Vi var det tåg som lämnade hallen sist så det hann bli riktigt ödsligt och tomt inne i hallen i takt med att de andra tågen gav sig ut på stan. Totalt var 8 tåg ute varav 5 hade släpvagn (och då räknar jag M25 582 som släpvagn!)

089

Det börjar bli tomt på vagnar inne i Vagnhallen Gårda…

Jag började med att tjänstgöra på släpet 336 men bytte efter första varvet till motorvagnen 302 och blev kvar där dagen ut. Innan rasten hann vi med, jag tror det var 4 varv, till varvet. Först gick vi från Centralstationen men i och med att löpandet kom igång spärrades brunnsparken av för genomgående trafik och vi fick gira vänster ut på Hisingen istället där vi vände vid Wieselgrensplatsen. Många av passagerarna blev glada över att få åka ”riktig” spårvagn till starten, särskilt som alla som hade nummerlapp fick åka gratis precis som på de vanliga vagnarna. Till skillnad från de vanliga vagnarna fick förstås alla ringliniens gratisåkare en fribiljett eller rättare sagt den gröna biljetten vi ger till alla som reser på Lisebergslinien med någon av Västtrafiks period- och områdesladdningar. Genom att dela ut numrerade biljetter har vi koll på hur många som reser med oss.

102

Vädret under varvet var mestadels varmt och soligt men bjöd också på två rejäla åsk-skurar varav en med rejält smärtsamt hagel. Här börjar det dra ihop sig uppe på Göta Ävlbron.

105

Spårvagnskö pga klarsignalsfel på Linnéplatsen.

När jag skrev att vi hann med 4 varv innan rasten tog jag i lite. Egentligen hann vi bara med 3½ varv eftersom vi blev så sena pga köerna bakom alla jäkla GS-vagnar vid Botaniska samt ett klarsignalsfel vid Linnéplatsen (också på en GS-vagn så klart). Tyvärr körde vi ändå 4 varv så rasten kortades ned en dryg halvtimma och vi missade en del snack med de andra på Pizzeria Melli.

Under Göteborgsvarvet får nämligen Vagnhallen Majorna varje år fint besök av Ringliniens vagnar. Medan folket springer som värst lånar Ringlinien två spår i hallen där man ”parkerar” sina vagnar medan vi som kör och säljer biljetter får oss en välförtjänt lunchpaus på Pizzeria Melli. Varje år dyker det upp massa märkliga typer i grå uniformer och stora vita mössor, barrikarderar uteserveringen några timmar och försvinner sedan med hälsningen ”vi ses nästa år igen”. Jag tror de tycker vi är ganska roliga. Riktigt goda pizzor har de också. Enda nackdelen med Melli är att man måste korsa själva varvet för att komma dit från hallen. Men springer man med på diagonalen några meter brukar det gå bra…

111

Vagn 302 och 621 står i Vagnhallen Majorna och väntar på att rasten skall ta slut.

Efter rasten var trafikströmmen den omvända, nu skulle alla hem igen, eller i alla fall in till stan och fira att man överlevt dagen med en kall öl på någon uteservering. Jag, som är något skadeglad av mig fick verkligen anstränga mig för att inte skratta högt åt de stackars löparna som efter att ha sprungit varvets 21 kilometer sedan skulle klättra upp i vagn 302 som har ett ovanligt högt trappsteg för att komma upp i vagnen. Det räckte med att jag fick se deras plågade miner för att de skulle få en fribiljett, de behövde inte rota upp nummerlappen. Ännu värre var det när de skulle av igen och hunnit stelna till. Många fick backa ut :-)

114

Trappsteget upp i vagn 302.

Efter en otroligt intensiv men väldigt rolig dag på spåren med mycket trevligt tjöt med passagerarna var det ändå mycket skönt att köra in vagnen i hallen igen framåt 19.30 tiden. Jag som skulle möta upp en kompis och skynda hem till Eurovisionen glömde städa min vagn och fick göra en u-sväng på cykelbanan och återvända till hallen när kommenderingen ringde och undrade vart sjutton jag tagit vägen.  När jag för andra gången denna kväll lämnade hallen mötte jag en GS-kollega som genast när han fick syn på mig utbrast: ”Va! Har DU sprungit varvet”. Så frågan är vad som är värst egentligen, att springa varvet eller att vara konduktör på varm spårvagn under varvet? Kanske bäst jag faktiskt springer själv nästa gång så att kollegan slipper använda så stora bokstäver i ”DU” nästa gång han får se mig svettig :-)

*****

Trollhättan

Söndagen den 19 maj, dvs dagen efter varvet, var jag tillbaka i Vagnhallen Gårda tidigt på morgonen för andra dagen i rad. Denna dag var det nämligen dags för Ringliniens årliga medlemsbussutflykt och för ovanlighetens skull skulle vi åka med en av Ringliniens egna bussar. De trafikdugliga bussar Ringlinien har är ju båda stadsbussar från 1964 och kanske inte jättelämpliga att köra på motorväg med. Därför tackade Ringlinien inte nej när de blev erbjudna att få en av spårvägens gamla DenOudsten-bussar (GS 511) som rullat ute i Mölndal och därmed har riktigt sköna ”regionbusstolar” som gör att den är helt okej att åka länge med ur passagerarperspektiv.

Turen till Trollhättan var Ringliniens premiärtur med buss 511 som stått avställd lite drygt ett år. Efter ett turbobyte och lite kärlek i största allmänhet besiktigades den utan anmärkning för några veckor sedan och nu var det dags. Vi var två förare som delade på körningen så på uppvägen satt jag bak hos passagerarna och snackade, så klart, bussar. Trevligt värre med andra ord. Kunde konstatera att bussen var riktigt skön att åka med. Oväntat bra fjädring och låg ljudnivå för att vara en låggolvsbuss.

denOudsten-bussarna fanns i ett antal olika modeller, både kort-bussar och ledbussar samt regionbussar hos Göteborgs Spårvägar från år 2000 fram till ca 2010. Dvs, de gick i trafik hos Göteborgs Spårvägar de åren jag körde buss där men jag fick ändå bara köra denOudsten en gång och det var när vi under bussutbildningen var på Spårvägens depå i Kville och övade backning med ledbuss. denOudsten-bussarna ansågs extra svårbackade så de var bra att öva med. Fram tills i år var min enda förarerfarenhet av denOudsten alltså ca 100 meter backning med ledbuss.

115

Buss 511 framför Vagnhallen Gårda.
Tanken är att bussen skall lackas om i GL-lack igen som den hade när den levererades…

Bussen gick som en klocka hela vägen och vi kom fram till Saab-museet, som var målet med resan, en kvart innan de öppnade. Efter en något tam introduktion av museet släpptes vi lösa bland alla SAAB-bilarna. Kul att se! Men museieupplevelsen hade kunnat bli betydligt mycket bättre med mer information. På varje bil satt (i bästa fall) ett A4 papper som berättade vilken modell det var samt när den var byggd och inte mycket mer än så. Saknade en bra historik över SAAB som företag…

Men SAAB är ju i alla fall ett trevligt bilmärke så när jag ändå var uppe i Trollhättan passade jag på att köpa min livs första SAAB! Fick den för bara 70 spänn :-)

119

SAABar i långa banor!

121

En av de snygga konceptbilarna…

140

…som också fanns att köpa som modell för 70:-

Med min nya bil i en tygpåse intogs sedan spagetti med köttfärssås i restaurangen bredvid innan vi hopade in i bussen igen, nu med mig bakom ratten. (Passagerarna såg lite nervösa ut efter att jag högt hade funderat över vilken av alla knappar det var som stängde bakdörren).Jag var något ivrig över att få sätta mig bakom ratten och glömde därför min nya bil inne på restaurangen. (Men det är lugnt, har fått tillbaka den nu).

Att sätta sig bakom ratten i buss 511 var riktigt trevligt och faktiskt första gången för mig i en modern buss sedan jag slutade på GS Buss i februari 2010. Innan vi satte av ner mot Göteborg igen körde vi en sväng ner mot slussarna på ganska smala och krokiga vägar. Det blev ett tämligen intensivt rattande för mig men en bra övning för att komma igång och tänka buss igen. Om man frågar mig så tycker jag det gick riktigt fint. Tyvärr fick vi inte se slussarna eftersom det inte fanns någon bussparkering där nere men det gjorde inget för min del. Fick ju köra buss i alla fall.

154

511 väntar på oss medan vi springer runt och tittar på kraftverk.

På hemvägen kunde jag återigen konstatera att 511 gick väldigt bra både rent motormässigt och komfortmässigt. Pigg motor och mjuk fjädring i kombination med en tyst gång är ju toppen. Denna buss måste jag se till att få köra mer snarast. Det enda jag inte blev helt kompis med var bromspedalen som nog skulle behöva justeras lite. Bromsen bet gärna till precis när man skulle stanna…

Väl hemma vid Vagnhallen Gårda igen var det bara att släppa av passagerarna och sedan köra bort med bussen till ett annat tillfälligt garage eftersom Trafikkontoret just nu grävt upp baksidan av Gårdahallen för att lägga dit lite snyggare stenplattor istället för asfalten som funnits där fram till nu. Det blir nog bra när det är klart men fram till dess kan vi inte komma in och ut med bussarna i hallen.

Efter att ha lämnat buss 511 i närheten av gasklockan åkte vi vidare över till Hisingen och Kvilledepån där Ringlinien har ett förråd som tillfälligtvis också inrymmer min favorit, -buss 58. Jag skulle nämligen köra buss 58 dagen efter och kände att det var bäst att kolla att den var på humör att starta. Jobbigt att upptäcka en halvtimma innan det är dags att hämta 30 kollegor att batteriet är dött. Jag var dock oroligt helt i onödan. 58:an startade med ett glatt brum nästan innan jag han trycka ner startknappen. Men när jag ändå var där passade jag på att köra ett litet varv på Hisingen också, bara för skojs skull. (Och givetvis för att kolla att bussen lät och betedde sig som den skulle. Det gjorde den såklart).

Efter en något tajt inbackning i förrådet igen var det dags att åka hem för lite välförtjänt vila.

159

Buss 58 inbackad i förrådet på Kville.

 *******

Skräddarön

Måndagen den 20 maj var jag för tredje dagen i rad tidigt på Vagnhallen Gårda, för att inte tala om hur tidigt jag var i förrådet på Kville och hämtade buss 58 innan dess. 07.00 plockade jag sedan upp ett 30-tal kollegor utanför Vagnhallen Gårda som jag skulle köra ut till Skräddarön, som är spårvägens semesterö och ligger strax söder om Marstrand. (Vi har en semesterö!)

I Mars blev jag inröstad i styrelsen för Kommunal sektion Trafik-Teknik och jobbar därmed fackligt på halvtid ungefär. När jag kör vagn är jag dagkommenderad och kör oftast A-tjänster (dagtid) vilket känns konstigt. Det har jag ju inte gjort sedan jag körde buss. Nåväl, på Skräddarön skulle vi ha arbetsplatsombudskonferens och för att få ut folket dit erbjöd jag mig att köra dit dem med fin-bussen. Tyckte 58:an passade bra eftersom den är en gammal spårvägsbuss och mycket riktigt visade det sig att en del av passagerarna faktiskt själva hade kört bussen när den fortfarande gick i den vanliga trafiken. Kul!

För att slippa köra ut 58:an på motorvägen (den går ändå inte fortare än 70 km/h) tog jag vägen över Hisingen och Kornhalls färja över till fastlandet igen. Fin väg med lagom mycket kurvor som passade den gamla damen perfekt.

163

På Kornhalls färja.

Sista biten ut på ön består av en väldigt smal väg på en stenbank över en vik (Skräddarön är som sagt en ö) och sedan en kort bit på själva ön genom en liten skog. Vägen slutar sedan med en ganska trång parkering där det får plats ett tiotal bilar ungefär. Dit var jag tillsagd att inte köra med bussen eftersom det var så trångt och inte skulle gå att vända. Så jag stannade nere vid en äng innan den lilla skogen och lät folket gå därifrån.

Ganska snart kom dock en av kollegorna med busskort tillbaka och sade att det visst går att vända där uppe eftersom det inte var så många bilar där ännu. Så jag körde upp. Det hade jag kanske inte gjort om jag själv gått upp och kollat först men det gjorde jag ju inte. Istället ställdes mina bussföraregenskaper på prov tillsammans med bussens stackars servo och inte allt för pigga växellåda. (Den skall bytas, vi har en ”ny”). Manövern jag fick göra påminner lite om nedanstående även om marginalerna trots allt var lite större :-)

164

Den första parkeringen…

165

…den andra parkeringen. -Efter vändning av bussen.

När vi skulle hem igen filmade min kollega Alex lite inne i bussen, se nedan:

 

Tags: , , , , , , , , , , ,

En sen jul och M25-frossa

Eh… Hej och hallå!? Minns ni mig? Ola heter jag, brukar blogga här lite då och då. Ett tag sedan sist nu som vanligt. Men nu jäklar skall här skrivas!

I helgen öppnade Liseberg för sommarsäsongen och det första man tänker på just då är kanske inte julafton men jag tänkte ändå jag skulle börja där eftersom det inte var så långt kvar dit när jag skrev senast.
På julafton hade jag en lång tjänst. Den började 13.08 och slutade 00.13. På dessa dryga 11 timmar hann jag med att köra fyra olika vagnar på fyra olika linjer, linje 9, 2, 10 och 3
Precis som förra gången jag jobbade på julafton var det väldigt lugnt på stan och ganska lite resenärer, särskilt på ”Kalle Anka-tid”, det var först efter rasten vid 19-tiden som det var något mer folk ute på stan. Och då passar allt på att hända på en gång.

Jag sitter alltså och kör linje 10 mot Guldheden och har klarat av första varvet när en man kommer ombord i Brunnsparken och frågar när jag skall köra från Guldheden ner mot stan igen. Jag kollar i körkortet och säger att jag skall köra därifrån 20.32. Nej, säger mannen, -det skall du inte, på Västtrafiks hemsida står det att du skall köra därifrån 20.40. Jag förklarade att det skulle jag tyvärr inte alls, oavsett vad som stog på Västtrafiks hemsida. Jag förklarade också att det tyvärr är ganska vanligt att det står fel på Västtrafiks hemsida, särskilt vid storhelger och andra tillfällen när man gör om tidtabellerna. Mannen hävdade då att han som kund var tvungen att lita på den information som gavs honom och det hade han ju visserligen rätt i. Men tyvärr är det inte mycket jag som förare kan göra för att rätta till ett eventuellt feltryck i tidtabellen. Oavsett vad hemsidan hade sagt och inte så fick jag veta att han var tvungen att springa upp till sin exfru och hämta sin son som skulle iväg på någon form av musikuppträdande och om de inte hann med min vagn så skulle de missa en buss och då skulle de inte hinna fram förrän det var försent.

Eftersom det var jul lovade jag mannen att jag skulle vänta några minuter efter avgångstid men absolut inte mer än så. Det kunde ju faktiskt finnas passagerare längs vägen som var beroende av att vagnen gick i tid för att hinna med anslutande linjer precis som mannen var beroende av att jag inte skulle gå i tid för att han skulle hinna med mig. Mannen köpte detta resonemang och stod och pratade i telefon hela vägen upp till Guldheden för att istället försöka få sonen levererad till hållplatsen i tid.

När vi kom upp till ändhållplatsen körde jag direkt fram till påstigningen där vi konstaterade att ingen son fanns än så länge. Eftersom jag kommit dit några minuter sent (mest för att mannen pratat så mycket med mig) var det bara tre minuter kvar till avgångstid. Så medan jag gjorde den sedvanliga genomgången av vagnen ställde sig mannen i främsta dörren som för att hindra mig från att köra därifrån.
Halvvägs bak i vagnen hittade jag en sovande a-lagare. Han låg och sov dubbelvikt med ansiktet ner i sin ryggsäck som han dessutom hade spytt lite på, dvs. han låg och sov med ansiktet ner i sin egen spya och gurglade ganska mycket som om han hade lite svårt att andas. Jag försökte väcka honom och få honom att räta på sig, men hur jag än ruskade i honom så fick jag honom inte att piggna till så mycket att han klarade av att sitta upprätt. Han sjönk hela tiden tillbaks ner med ansiktet i den kladdiga ryggsäcken. Så jag bestämde mig för att be TLI om hjälp med att få av honom snarast.

Nu hade avgångstiden passerat med flera minuter och mannen stod fortfarande och blockerade dörrarna längst fram så att jag inte kunde köra därifrån. Precis när jag skulle säga till mannen på skarpen att han faktiskt fick ta och släppa dörrarna nu och låta mig köra så kommer det ett litet pensionärspar gående och sträcker fram en fint inslagen julklapp mot mig med orden ”Vi tyckte du såg ut att behöva den här. Varsågod och god jul!”. På mindre än en mikrovästtrafiksekund lyckades jag ställa om mig från ”säga-till-på-skarpen-läge” till ”nämen-oh-till mig-tack-så-mycket-läge”. Tack vare att jag blev tvungen att vara snäll och trevlig mot de gulliga pensionärerna en stund hann mannens son komma springande och vi kunde komma iväg ner mot centrum. Jag med fint inslagen julklapp (alladinask) och mannen med son samt instrumentfodral.

TLI hade pratat med polisen som sagt att de skulle möta upp mig på Hjalmar Brantingsplatsen och ta hand om den gurglande a-lagaren där. I Brunnsparken gick mannen med son av och önskade God Jul de också. Hoppas de hann till sitt uppträdande. Halvvägs upp för Göta Älvbron slocknade plötsligt hela vagnen. Allt blev mörkt och tyst. Det enda som lyste var radion och de fem röda blinkande felindikeringslamporna. ”Fel 11, fartkontaktor M1 M2, anropa TLI, kvittera” stod det i felindikeringsdisplayen. Jag tryckte på kvitteringsknappen. Ingenting hände. Jag tryckte på till-knappen. Ingenting hände. Jag tryckte på båda knapparna flera gånger till. Ingenting fortsatte att hända.
Fel 11 (och 12) brukar betyda att huvudsäkringen till två av vagnens fyra motorer har löst ut av någon anledning. Ibland räcker det att bara trycka ”till” för att komma igång igen, och fungerar inte det brukar det i alla fall gå bra att köra vidare med de två kvarvarande motorerna tills man kan få hjälp av servicebilen. Men nu fungerade det alltså inte.

Innerhögtalarna fungerade i alla fall. Jag talade om för passagerarna att jag just nu hade lite problem med en av vagnens huvudsäkringar och att jag skulle återkomma med info strax. Sedan kontaktade jag TLI med ett SIT-anrop (stop i trafiken) och talade om vart jag var och vad som hänt. TLI skickade servicebilen på stunds och tipsade om att jag skulle fortsätta att försöka trycka på felkvitteringsknappen eftersom det inte gick att trycka ”till” förrän felkvitteringen var gjord. Det är tydligen ett vanligt fel på M31:orna att felkvitteringen är ”lite seg” (styrdatorn är ju från 1980-talet trots allt). Så medan vi väntade på servicebilen satt jag och tryckte på kvitteringsknappen. Hann väl med en 150-200 tryck sådär innan jag gav upp och gick bak för att prata med passagerarna istället. Precis när jag kommit fram till den fortfarande sovande a-lagaren hör jag plötsligt hur något klickar till borta på förarplatsen samtidigt som några av vagnens lysrör blinkar till och tänds. Tillbaka på förarplatsen kunde jag konstatera att felet nu var kvitterat av sig själv och efter ett tryck på ”till”-knappen kunde vi börja rulla igen precis samtidigt som servicebilen kom fram. Eftersom två av vagnens motorer fortfarande var urkopplade sade killarna i bilen att de skulle vänta på mig vid Wieselgrensplatsens vändslinga och hjälpa mig där.

Totalt hade jag stått stilla kanske 10 minuter så det hade hunnit bli en liten kö med bussar och en vagn på linje 5 bakom mig. Det senare var ju bra eftersom mina passagerare då slapp vänta särskilt länge på nästa vagn vid Wieselgrensplatsen där jag körde in i vändslingan. Dvs. alla passagerare utom den sovande a-lagaren. Det hade givetvis inte stått någon polis vid Hjalmar Brantingsplatsen när jag väl kom dit. Killarna från servicebilen gjorde också ett försök att väcka honom men han sov vidare.
Efter att ha avaktiverat vagnen och fällt ner strömavtagaren gick det ganska snabbt för servicekillarna att, som det såg ut för mig, byta en liten plastbit (!?) och sedan var vagnen som ny igen.

Helt enligt tidtabell kunde jag och min sovande passagerare sedan efter fullföljd vändning fortsätta upp till Guldheden igen. Efter nya kontakter mellan mig och TLI och TLI och polisen fick den sovande mannen slutligen hjälp av vid Lilla Bommen. ”Han är inte den enda vi har fått ta hand om idag” suckade poliserna innan de också önskade god jul och jag körde vidare genom julaftons kvällen. Lustigt att allt skall hända på samma varv trots att man har en arbetsdag på över 11 timmar…

222

Mörkret har lagt sig på Göta Älvbron.

227

Vagn 379 står nedsläckt och avaktiverad i slingan på Wieselgrensplatsen medan killarna från servicebilen fixar strömförsörjningen till motorerna.

235

En något piggare vagn 379 uppe i Guldheden där julfriden rådde (det varvet :-)

245

Även den här julen hade jag förstås med mig julpynt till mina vagnar. Lite stämning skall man ju ha trots att man är på jobbet!

**********

Nu lämnar vi julen och ger oss ut på M25-picknick istället! I februari fick jag nämligen äntligen utbildning på och behörighet att köra Ringliniens M25:or. M25:orna är den första generationens pedalvagnar som följdes av M28 och M29 som ju fortfarande går i den vanliga trafiken. Dessa tre spårvagnsmodeller är väldigt lika både invändigt, utvändigt och körmässigt men det är ändå en del som skiljer dem åt. Dock inte mer än att det räckte med en tretimmars ”repetitionsutbildning” på M25 för min del som redan har utbildning på M28 och M29. Utbildningen gick till som så att jag och en instruktör från Ringlinien sågs i Gårdahallen en kväll och gick igenom föreningens tre körbara M25:or och dess egenheter, egenskaper och personligheter. För att på bästa sätt göra detta tog vi två svängar på stan med dem.

Först körde vi ut med vagn 606 som är den snyggaste av föreningens M25:or om man frågar mig. Den har den gamla mörkblå lacken utvändigt medan den är brunmålad invändigt med gröna galonsäten och svart räfflat gummigolv. Den ser helt enkelt ut som M25:orna gjorde strax efter högeromläggningen när de fått dörrarna flyttade till höger sida. Vagn 606 var kanonfin att köra. Helt klart en av de bästa pedalvagnar jag dittills kört. Nu försår man hur det skall kännas att köra pedalvagn. Pigg som sjutton men mjuk i bromsen och helt ryckfri. Och det viktigaste av allt, -en jättevacker klangfull utsignal!

901

Vagn 606 under utbackning från Gårdahallen för min första provtur.

Enda anledningen till att jag lyckades slita mig från vagn 606 efter mindre än en timma var att jag nu skulle få pröva på de dopade vagnarna 621 och 582. Båda dessa hörde till de vagnar som byggdes om för att gå på Angeredsbanan när den öppnade 1969. Ganska länge saknade Angeredsbanan vändslingor vilket gjorde att man behövde förarplatser i båda ändarna av spårvagnståget. Av den anledningen sparades ett antal M25:or i vänstertrafikutförande så att man kunde koppla dem akter mot akter med tågets övriga vagnar. Vagn 582 är en sådan bevarad vänstervagn medan 621 är en högervagn. Att jag kallar dem ”dopade” beror på en av sakerna som byggdes om på dem var motorstyrningen så att de skulle kunna gå snabbare än de vanliga ”stadsvagnarna”.

Att köra vagn 621 och 582 är lite som att köra en bil med turbo. Ligger man och accelererar beter dom sig som andra pedalvagnar upp till 30 km/h, sedan kommer en serie klickande och vinande ljud från ett skåp längst fram till höger i vagnen och de sticker iväg som sjutton. Helt omöjligt att inte sitta med ett stort flin i ansiktet när man kör dem :-)
I övrigt är vagnarna målade men den ”förra” designen utvändigt, dvs. duvblå överst, en mörkblå rand och sedan en något ljusare mörkblå längst ner. Invändigt är de röda med blå galonsäten och svart räflat gummigolv. Jag som är född 1985 kommer ihåg de här vagnarnas inredning från när jag var liten. (Och således är jag nu så gammal att jag kan bli nostalgisk av ett museiföremål. Jag försöker intala mig att det är bra).

Redan en vecka efter min utbildning var jag ute på mitt första M25-abonnemang. Det var Göteborgs Energi som hyrt just vagn 621 och 582 för att under tre dagar köra dem i trafik mellan Centralstationen och Korsvägen (St: Sigfrieds Plan) under friidrotts EM som just då pågick i Scandinavium. Vi hade ingen tidtabell att följa utan det var bara att köra så många varv man hann med under sitt femtimmarspass. Från början tror jag det var meningen att vi bara skulle köra funktionärer och tävlingsdeltagare utan att stanna på vägen mellan Centralen och Korsvägen. Men istället blev det en gratisvariant av lisebergslinjen som alla fick åka med.

Det var lite halvsvårt att locka på passagerarna bara. Vagnen saknade destinationsskyltning men som tur var hade jag en konduktör med mig som satt på släpet och outtröttligt på varje hållplats ropade ut att detta var en gratisvagn till friidrots EM vid Korsvägen. Det var ganska roligt att sitta och iaktta folks beteende. Jag rullar in på en hållplats med gott om folk på. Alla tittar förvånat upp mot den konstiga spårvagnen. Jag öppnar dörrarna. Ingen vågar gå ombord. Konduktören gör sitt utrop. Folk vrider lite oroligt på sig men ingen går ombord ändå. Precis när jag skall stänga dörrarna kommer någon lite förskrämt fram och frågar om det verkligen är gratis. Jadå svarar jag varpå personen går in och sätter sig. DÅ blir det fart på resten av hopen på hållplatsen. ”Oj! Hon gick in. Och hon blev inte avkastad. Då måste vi också.” -verkar de tänka. Vissa turer hade vi ganska gott om folk vissa andra ganska tomt.

Det var faktiskt en liten utmaning att köra vagn 621 och 582 mjukt och fint inne i stan. Precis som 606 är de underbara vagnar som går fint tillsammans utan ryck och som sagt pigga som sjutton. Och det var just det som gjorde det trixigt att köra. Råkade man accelerera förbi 30 så ville ju vagnarna iväg och släppte man upp fartpedalen när extraaccelerationen just börjat hoppade vagnarna till ganska bra, bäst att försöka undvika med andra ord. Efter några varv fick jag till det hyfsat bra utan ofrivilliga accelerationshopp. Bra att köra samma sträcka så många varv för att riktigt öva in det.

En annan M25-körning jag gjort var tillsammans med ett 20-tal kollegor. Jag hade suttit och saligt berättat om M25:or i personalmatsalen när kollega Kalle plötsligt slängde fram idén om att åka på spårvagnsutflykt. Så ett facebook-evenemang skapades och det bestämdes att vi skulle fara till det fjärran Långedrag med vagn 606 för att vid vackert väder picknicka och spela kubb i vändslingan eller i värsta fall fika på vagnen samt eventuellt försöka parkera utanför lämplig pizzeria på hemvägen. Eftersom vi prickade in det första regnet på flera månader blev det fika i vagnen och därefter pizza på pizzerian vid Gårdahallen.
Nedan ett flertal bilder från denna kollegiala utflykt som min kollega Linus tagit med sin nya iPhone 5, dagen till ära utrustad med extra objektiv!

image image_1 image_2 image_3 image_4 image_5 image_6 image_7

Det var allt för den här gången men var lugna, jag lovar att skriva ett nytt inlägg vilket år som helst :-)

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Kontaktledningsraseri

Fredagen den 7 december skulle jag till Biblioteket i Brunnsparken och lämna in en försenad bok. (Jag vet, tänker bara på nöjen när jag är ledig). Eftersom det var ganska fint men kallt väder gick jag in till stan, vilket visade sig vara ett smart drag eftersom spårvagnarna just denna dag inte gick in till stan alls. En kranbil hade nämligen lyckats riva ner kontaktledningen och ett flertal bärlinor till densamma mellan Brunnsparken och Centralstationen vilket gjorde att strömmen bröts i hela det centrala ledningsnätet. Inga vagnar kunde trafikera Centralstationen, Brunnsparken, Domkyrkan, Lilla Bommen, Nordstan eller Kungsportsplatsen. Totalt kaos med andra ord.

Längs min promenad in mot stan hittade jag snart diverse spårvagnar som stod lite här och där nedsläckta och tomma. Tomma så när som på den stackars föraren som satt kvar på sin plats utan tillstymmelse till värme. Det är vi och sjökaptener. Vi lämnar inte vårt skepp i sticket utan går under med det :)
Jag knackade på en av vagnarna och fick mig en pratstund med en go men för stunden väldigt kall kollega. Efter en stund insåg jag att här krävdes varm dryck så i form av skyddsombud kommenderade jag iväg kollegan till 7-Eleven för en kopp fika.

273

Vagn 330 nedsläckt och utkyld i höjd med Domkyrkan.

Efter en stund i den iskalla vagnen var jag lika iskall själv och bestämde mig för att gå vidare med min bok och försöka få upp lite värme igen. Men jag kom inte så långt innan jag träffade på fler kylslagna kollegor. Och lite varmare kollegor som kom gående från Göta Källare för att lösa av de som skulle in och ha rast. En av dem som kom från Göta Källare talade om att det troligtvis skulle ta flera timmar till innan trafiken skulle komma igång igen. Där och då började jag misstänka att detta antagligen var en väldigt bra dag att ringa till arbetsledarna och erbjuda sig att skumma på och jobba ihop lite extra pengar att köpa julklappar för.

Sagt och gjort, jag ringde arbetsledarna och 40 min senare hade jag och min uniform anlänt till Göta Källare per cykel. Jag hann precis blåsa i vår alkomätare (som alla förare måste använda varje arbetsdag sedan några veckor) innan en av arbetsledarna kom rusande med en papperslapp med ett uppdrag på. ”Ta den här på Ullevi Norra om 5 minuter” sade arbetsledaren. ”Det fixar jag” sade jag samtidigt som jag undrade hur sjutton jag skulle ta mig dit på 5 minuter. Tre sekunder övervägde jag att kolla om det skulle gå någon buss åt det hållet snart, men när jag såg hur mycket folk som stod på hållplatsen bestämde jag mig för att det nog skulle gå fortast att gå.

På väg mot Ullevi längs med Stampgatan gjorde jag något som jag inte gjort sedan utbildningen. Eftersom vagnsnumret stod uppskrivet på min lilla lapp hade jag allt jag behövde för att ringa vagnens TETRA-radio och be föraren att vänta på mig om jag inte skulle hinna fram. Med tanke på hur det sett ut på expeditionen var jag inte helt säker på att någon av arbetsledarna hunnit eller haft möjligheten att tala om för kollegan att han skulle bli avlöst. Att ringa en kommunikationsradio från en vanlig telefon är lite kul eftersom man måste avsluta med ”kom” varje gång man vill att den andre skall börja prata. Folk tittar så konstigt på en på stan :)

Jag fick i alla fall tag på kollegan i vagnen jag skulle ha, och han visade sig vara nästan framme. Men han lugnade mig med att det var kö med vagnar så jag skulle nog hinna fram. Han hade rätt. Jag kom fram till hållplatsen 10 sekunder innan han öppnade dörrarna. Ganska bra tajming. Det var M32 411 jag skulle ha hand om och den gick på linje 8, dvs. den enda linje i hela stan som gick sin vanliga väg för stunden.

ITiden i vagn 411 var helt vilsen och trodde att vagnen var i Hjälbo på väg mot Angered. Däremot skyltade den korrekt på destinationsskyltarna eftersom kollegan innan mig skyltat manuellt. In mot Korsvägen hamnade jag i kö bakom två andra vagnar och passade på att knappa lite på iTiden med förhoppningen att få den att ropa ut hållplatserna i högtalarna igen. ITiden har en spärr som gör att vi förare inte kan knappa på den medan vagnen rullar vilket ju är smart eftersom man ju bör ha uppmärksamheten framåt och inte ner mot en skärm. Riktigt smart hade det dock varit om iTiden hade kommit ihåg vart man slutade knappa när man börjar rulla och sedan återvänt dit vid nästa stopp. Nu är det så att när man börjar rulla med en meny i iTiden öppen så stänger den allt ihop och återgår till huvudsidan. Sedan får man börja om från början igen om man inte hann klart. När man har ett behov av att skylta om en vagn manuellt är det oftast i en situation då man är sen. Att då behöva stå still några minuter för att knappa på en skärm känns inte alltid jättemotiverat även om det förhoppningsvis innebär färre frågor från passagerarna om man gör det.
Efter andra försöket hann jag knappa fram iTiden så långt i turlistan att den kommit ikapp mig och vagnen och också den befann sig vid Korsvägen på väg mot Frölunda. Dessutom räknade den ut att vi var 20 minuter före tidtabellen. Kändes bra.

275

iTiden i vagn 411 innan justering av positionen.

Trots att jag hade både en 6:a och en 7:a framför mig var det en hel del folk som ville åka med. Och många som hade frågor om hur de skulle ta sig in mot centrum. För den senare kategorn var det bara att rekommendera en promenad i det vackra vädret eller någon stackars fullproppad buss om det fanns någon. På sträckan Marklandsgatan – Frölunda mötte jag inte en enda 8:a på väg åt andra hållet vilket jag tyckte var lite märkligt. Det kom inte så många andra vagnar heller. Eller rättare sagt. Jag mötte en vagn. Däremot verkade jag ha flera stycken framför mig. Det var lång kö in mot Frölunda torg där vi har en huvudsignal som bara släpper in en vagn åt gången till hållplatsen.

Medan jag stod och väntade på att få grönt i signalen in till Frölunda Torg gick TLI ut och meddelade att strömmen nu var åter i hela stan och att alla linjer kunde återta ordinarie färdvägar. Sedan hann jag räkna till 25 innan TLI gjorde ett nytt anrop och meddelade att det var stopp både vid Kungsportplatsen och på Norra Hamngatan i Brunnsparken på grund av vagnar som inte ville gå igång efter den långa strömlösheten. Antagligen batterierna som laddat ur tänkte jag.

Själv rullade jag in i slingan under Frölunda Torg och funderade på vad jag skulle göra nu. Det verkade inte vara någon bra idé att vänta 20 minuter tills det var dags att avgå enligt tidtabell eftersom det inte verkade ha gått någon 8:a på ett tag. Eftersom det hela tiden kom både 1:or och 7:or dundrande in mot stan beslöt jag mig för att vänta några minuter i alla fall så att det blev hyfsat mellanrum mellan mig och de andra vagnarna.

11 minuter före tidtabell rullade jag ut ur tunneln och in på hållplatsen till de väntande massorna. Precis så att sittplatserna räckte åt dem som ville med. När jag närmade mig Marklandsgatan med full vagn passade jag på att berätta i innerhögtalarna att alla linjer mer eller mindre gick sina vanliga vägar igen men att det var stora förseningar på samtliga linjer och att man fick räkna med betydligt längre rese- och bytestider än normalt eftersom det förmodligen inte fanns en enda vagn i stan som var på rätt ställe enligt tidtabellen.

Själv hade jag ju det trevliga problemet att jag var tidig. Efter att ha kört in i ett hav av människor vid Gamlestadstorget och lastat vagnen till absoluta bristningsgränsen var min tidighet nere i 5-6 minuter. ”Det här går ju bra,” -tänkte jag och hoppades att syret i vagnen skulle räcka åt alla passagerare hela vägen upp till Angered. Som tur var gick ganska många av i Hjälbo och Hammarkullen så det blev lite mer plats där bak. Jag hade fortsatt att informera passagerarna om kaoset i trafiken och berättat vad det berodde på (kranbilen). Det var nämligen inte något som Västtrafik gick ut med vad jag hörde. På realtidsskyltarna stod det bara ”På grund av att det är strömlöst i centrum kan inte… osv”. En ganska stor miss av Västtrafik att inte tala om varför problemet uppstått tycker jag. När passagerarna fick höra vad som hänt blev det mycket enklare för dem att acceptera problemen och följdeffekterna av strömlösheten. I Angered var det många som gjorde tummen upp mot mig när de gick förbi och en liten tant kom fram och sade ”Tack för informationen. Det är ju sådant som händer trots allt. Ha det bra!”. Om hon bara visste vad glad man blir som förare av att få höra något sådant :-)

Efter en spetsvändning i Angered vart en mycket glad spårvagnsförare åter på väg in mot stan nu med destinationen Mölndal och återigen en tidighet på 10 minuter eftersom jag inte väntat in avgångstiden alls uppe i Angered. Hade hoppats på att bli omkörd av vagnarna bakom där uppe men de körde in på samma spår som jag, så jag fick helt enkelt rulla tidigt igen. Precis när jag lämnade Angered kom ett anrop från TLI som meddelade att det var stopp vid Krokslätts fabriker i riktning Mölndal och att linje 4 skulle vända i Lana tills vidare medan linje 2 fick åka bort till St: Sigfrids Plan och vända där. Bad en stilla bön för mig själv om att trafiken skulle rulla igen när jag kommit så långt.

276

Vacker utsikt från förarplatsen i Storås.

Vagnen var mer eller mindre fullsatt hela turen, speciellt efter Korsvägen där det kändes som att halva Mölndal stod och väntade på mig. Bara minutrarna innan jag rullade in på Korsvägen hade TLI meddelat att linje 2 och 4 kunde köra ut mot Mölndal som vanligt igen och det verkade som att jag var första vagnen som körde hela vägen ut. Nu var det återigen väldigt fullt och eftersom jag inte visste om Västtrafik gått ut med information om att vagnarna gick hela vägen ut mot Mölndal igen passade jag på att berätta detta för passagerarna. Så jag tog hela ramsan igen och berättade om kranbilen, att det varit strömlöst i hela innerstan i över fyra timmar, att i princip varenda vagn och förare på grund av detta nu var på fel ställe, i fel tid med fel vagn, att jag själv egentligen var ledig idag och tänkt vara hemma och baka lussebullar och så avslutade jag med de positiva nyheterna att nu skulle vagnen i alla fall ta dem hela vägen till Mölndal om inget mer hände.

Det lilla talet tog skruv ordentligt och i Mölndal (och hållplatserna innan) fick jag flera tummen upp, tack och leenden från passagerarna. En tjej till och med neg för mig med en sirlig handrörelse. Tydligen bra att påminna passagerarna om att vi som sitter där fram är mänskliga precis som de själva och gör så gott vi kan.

Ute i Mölndal insåg jag plötsligt hur hungrig jag var vilket ju berodde på att jag störtat iväg till jobbet utan att äta lunch. Nu var klockan närmare 16 och jag insåg att det var hög tid att proviantera eftersom jag inte hade blekaste aning om hur länge jag skulle jobba. Som tur är ligger en mycket välsorterad kiosk och servicebutik bredvid avstigningshållplatsen i Mölndal så jag rusade in där och ryckte åt mig en rejäl ost- och skinkbaguette och en burk julmust för 35:- som jag sedan slukade på nolltid i vändslingan. Äntligen hade jag nämligen lite reglertid och eftersom slingan i Mölndal har två spår så kunde 2:an som kom efter mig men skulle avgå före mig köra om på sitt innerspår medan jag ”dinerade” (vilket troligen är ett högst opassande ord för att beskriva hur en uthungrad extraarbetande spårvagnsförare äter baguette efter tre timmars konstant spårvagnskörande :-).

För första gången denna röriga dag avgick jag nu i tid vilket kanske var dumt eftersom jag genast istället blev försenad. Särskilt efter att jag buffat mig igenom centrum där det var minst sagt gott om folk och vagnar, men mest folk. Väl ute på Angeredsbanan igen vågade jag mig på att försöka kontakta TLI för att höra om jag låg i rätt ordning. Normalt sett brukar vi förare ropa upp TLI när vi är mer än 2-3 minuter sena upp mot Angered så att de kan kolla om vi ligger i rätt ordning i förhållande till andra vagnar. Gör vi inte det så kan TLI be den vagnen som kommit före att vänta på vänsterspåret medan den sena vagnen kan köra om på högerspåret. Nu var det ju inget normalläge men å andra sidan hade TLI de senaste timmarna ropat upp linje för linje och bett de som behövde hjälp att komma in i tidtabellen igen att höra av sig. Så jag ropade alltså upp TLI som svarade ganska snabbt. ”Gott tecken” -tänkte jag. Efter att ha berättat vart jag var och att jag var 7 minuter sen och att jag befarade att 8:an som skulle köra efter mig låg framför mig svarade TLI med det klassiska ”Vänta…”. Efter 15 sekunder återkom TLI och meddelade att ”Du kan köra på, vagnen är bakom dig, -vid Chalmers. -Konstpaus-. Kom”. Jag fick fram ett: ”Jamendåså. Tack för hjälpen-Kom!” ”Varsågod, Klart-slut” sade TLI med ett litet leende. Tror jag. (För er icke Göteborgare kan jag berätta att Chalmers ligger ungefär 20-25 minuter bakåt från där jag befann mig med vagnen just då :-)

Efter ännu en spetsvändning i Angered satte jag återigen av in mot stan nu som en 8:a mot Frölunda. Vid Gamlestadstorget började jag fundera på om jag verkligen skulle hinna köra hela vägen ut till Frölunda och tillbaka in mot stan igen utan att dra över 5-timmarsregeln. (Vi får köra max fem timmar utan rast). Precis när jag kommit fram till att jag skulle dra över med 11 minuter och bestämt mig för att jag nog måste ropa upp TLI och be dem påminna stationen på Göta Källare om min avlösning så ropade TLI upp mig och talade om att jag skulle bli avlöst på Ullevi Norra 7 minuter senare. Det är äckligt när de gör så. Undrar om det finns tankeläsarutrustning i vagnarna? Tycker det händer misstänkt ofta. Man sitter och kör med ett irriterande vagnfel och har förgäves försökt få tag på servicebilen, och precis när man tänker att ”Nä nu jäklar tömmer jag vagnjäkeln och kör in den i hallen” så dyker servicebilen upp från ingenstans och fixar felet på nolltid. Klart misstänkt.

Näväl, nu blev jag i alla fall avlöst med god marginal till 5-timmarsgränsen och tog en prommenad in till Centralen från Ullevi Norra för att höra om de behövde mig något mer eller om jag kunde gå hem. Anledningen till att jag gick från Ullevi till Centralen var förövrigt att det blivit stopp precis vid infarten till Centralen så nu var hela Stampgatan full med vagnar i en lång kö. Hade jag velat hade jag kunnat gå inomhus hela vägen till Centralen :-) Dessutom hade en vagn spårat ur i infarten till Vagnhallen Rantorget. Vem sade att en olycka kommer ensam? Inte jag i alla fall.

278

Kö med vagnar från Ullevi Norra in mot Centralstationen. Hade kunnat gå inomhus hela vägen genom att gå från vagn till vagn :-)

På Göta Källare var det fortfarande full bemanning bakom expeditionen, men det verkade något lugnare än när jag kom dit senast. Arbetsledarna tyckte det var bäst att jag kunde stannade ett tag till så jag skickades på rast. Fick bli korv med mos från Höglunds. Sedan blev jag sittande ett ganska bra tag och snackade med de rastande kollegorna på Göta Källare som var ovanligt många. För att inte spä på kaoset ytterligare hade de förare som normalt skulle ha hämtat ut vagnar ur hallarna till eftermiddagsrusningen fått order att låta bli det och istället vara reserver på Göta Källare för att man skulle klara av att lösa av alla som satt fast i sina vagnar runt om på stan, eller körde vagnar som aldrig kom i närheten av stan för den delen. Sedan när allt hade lugnat ner sig lite var det tänkt att alla skulle hämta ut sina vagnar eftersom många av dem skulle gå i nattrafiken ända till tidigt på lördag morgon. Precis då spårade dock vagnen ur i infarten till Rantorget så förarna som skulle hämtat vagnar där fick fortsätta att sitta reserv på Göta Källare. Så kan det gå.

Strax före kl 20 fick jag ett litet uppdrag. Att köra en vagn från Centralstationen upp till Östra Sjukhuset och sedan tillbaka till Centralstationen. Sedan fick jag gå hem efter en ganska intensiv men ändå väldigt trevlig extra dag på jobbet.

Tags: , , ,

Nördtur med M25 606

Den 14 november, exakt en månad sedan, var jag och min kollega Alex ute och rastade en av Ringliniens M25:or på stan. Alex får, till skillnad från mig, köra M25 eftersom han gått en liten extra utbildning i just ämnet M25 hos Ringlinien. Själv får jag än så länge bara stå bredvid och dregla, men förhoppningsvis får jag också utbildning på dem nästa år.

Kunskap mår ju som bäst när den används och alltså var vi, eller rättare sagt Alex, tvungen att hämta en M25:a i Vagnhallen Gårda och köra runt på stan lite planlöst några timmar bara för att kolla om han kom ihåg hur man gör. Och själv var jag ju tvungen att åka med som moraliskt stöd (och växelläggare). Att det är jäkligt roligt att köra/åka runt i stan med en helt egen spårvagn hade absolut ingenting med saken att göra. Alex var tvungen att få lite vagnskännedom. Sådeså :-)

När jag skrev att vi körde runt planlöst ljög jag lite eftersom vi var tvungna att skicka ett fax (jojomensan, det finns faxar kvar där ute!) till TLI och tala om exakt vilken rutt vi tänkt köra för att de skall kunna ha koll på vart vi är. Alltså var vi tvungna att ha ett litet sammanträde innan vi lämnade GX för att bestämma vart vi skulle åka. Vi bestämde oss för att köra via Chalmerstunneln till Linnéplatsen och därefter följa nya linje X:s sträckning via Annedal till Mariaplan via Vagnhallen Majorna och sedan tillbaka till Linnéplatsen via Bangatan och Annedal. Därefter körde vi till Marklandsgatan där vi vände och satte kurs mot Östra Sjukhuset via Chalmers och Skånegatan för att sedan köra raka vägen in i hallen därifrån. En lagom liten tur alltså. Här nedan följer några bilder (Klicka på dem för att se dem i större format!)

M25 Är en mycket trevlig vagn och väldigt skön att åka med. Rekommenderas varmt om man vill resa kungligt genom stan med ett större sällskap t.ex. (eller extra kungligt om man vill resa själv). Vagnen går att hyra med förare från Ringlinien. Gå in på www.ringlinien.org för mer information.

 

Tags: , ,

Reklam

I väntan på att jag skall samla ihop mig och skriva mitt långa ”Äntligen åter till Angered” -inlägg kommer här en liten dansk kollektivtrafikreklamfilm som jag tycker är rolig. Tänk om Västtrafik kunde slänga ihop något sådan här!

Tags: ,

Lisebergslinjen

Det första jag gjorde på semestern i juni var att gå Spårvägssällskapet Ringliniens konduktörsutbildning. Efter 2½ dag i Vagnhallen Gårda var jag och två till redo för teoriprov och ”uppkörning”. På dessa 2½ dagar hann vi lära oss om taxan och hur man skall klippa hål i biljetterna, hur man kopplar ihop motorvagnar och släpvagnar utan att krossa knäskålarna, hur man nödbromsar en spårvagn från 1902 om föraren trillar av i farten, hur man vänder riktning på en bygel, vad man skall säga till TLI om föraren faktiskt har ramlat av vagnen och man nödbromsat mitt på Avenyn, hur man hittar runt i hallen samt en massa annat viktigt och roligt.

Provet bestod både av en teoretisk del där man satt och svarade på frågor, samt en praktisk del där man fick gå runt i hallen med examinatorn och visa att man faktiskt kan handskas med de gamla vagnarna. Det var med andra ord som att gå spårvagnsförarutbildningen igen fast i betydligt mindre skala.

Att vara konduktör på de gamla museivagnarna innebär att man har säkerhetstjänst, precis som man har när man kör spårvagn. Dvs. man måste vara minst 18 år, få godkänt i en hälsoundersökning och vara i ett sådant skick när man tjänstgör att man klarar av att nödbromsa vagnen om föraren inte kan. De gamla vagnarna som saknar dödmansgrepp får nämligen inte köras av en ensam förare utan han måste ha med sig en person till med kunskap om hur man skall handskas med vagnen eftersom den inte bromsar själv om föraren sätts ur spel. Att vara konduktör handlar alltså inte bara om att ta hand om passagerarna och sälja biljetter, man skall ha koll på föraren också.

När jag väl blev godkänd fick jag prova ut en uniform. Ringlinien har ett stort klädförråd med originaluniformer som är minst 40 år gamla. Kändes stort att få en uppsättning uniform från den gamla goda tiden när saker gjordes för att hålla. Kläderna såg och kändes helt nya trots åldern. Tror inte min moderna uniform kommer hålla så länge…
Efter uniformsutprovningen fick jag kvittera ut en kassaväska med innehåll. En precis likadan väska som jag fick när jag började köra buss på spårvägen för 4 år sedan (herrejösses vad tiden går!). Fast väskan jag fick av Ringlinien såg faktiskt nyare ut än den jag fick på Kruthusgatan (när jag körde buss), och antagligen är den nyare också. Ser helt oanvänd ut, så antagligen kommer den från sista leveransen innan Västtrafik slopade kontanthaneteringen.

En bild på mig och min uniform samt toppen på kassaväskan, min första tjänstgöringsdag som konduktör. Om ni undrar varför jag är så röd i ansiktet kan jag tala om att det beror på att det är jäkligt varmt med kavaj och mössa på en spårvagn en var sommardag, men det blir snyggare på bild! (Ovanligt med bilder på mig själv här på bloggen. Tror detta är tredje bilden totalt :-)

 

Eftersom Spårvägssällskapet Ringlinien är en förening så jobbar alla som bemannar vagnarna ideellt, och det är inte lite man jobbar. Arbetar man ett dagspass så är man igång mellan 9.45 och 19.00 ungefär. Man kan förstås välja att bara jobba en halv dag om man vill också. Som standard har Ringlinien igång tre tåg per dag under hela juli och första veckan i augusti när Lisebergslinjen trafikeras. Till detta går det då åt minst tre förare och tre konduktörer varje dag. Skall man ha släpvagn krävs det en konduktör till. Till detta kommer en del abonnemangskörningar också. Med andra ord går det åt mycket folk men på något vis brukar det alltid gå att bemanna det som behöver bemannas även om jag inte alls är avundsjuk på den sk. kommendanten som skall se till att det finns personal till alla vagnar.

Nedan kommer ett gäng bilder på de vagnar jag tjänstgjort på hittills i sommar:

Första vagnen jag tjänstgjorde på var M5 129 från 1920. Den revideras senast 1945 och är med andra ord den museivagn som är mest i orginalskick bland Ringliniens vagnar. Den ser ut som den alltid har gjort och har aldrig behövt återställas till originalutförande. Mycket trevlig vagn!

Insidan på M5 129 som förövrigt gick i ordinarie trafik till 1960.

M5 133 och S8 240 på Drottningtorget. Släpvagn 240 var det första släpet jag tjänstgjorde på och är också den enda bland Ringliniens vagnar som inte är ”äkta”, dvs, den var aldrig släpvagn på den gamla goda tiden utan en M5 motorvagn precis som t.ex vagn 133. Men eftersom alla släp av modell S8 skrotades beslöt man att plocka ur motorer och kontroller ur vagnen och bygga om den till ett S8 släp. Fin blev den ju!

M5 92 och S26 371 på St: Sigfrids Plan. Vagn 371 är byggd 1952 av spårvägens egen verkstad. På grund av sitt bulliga utseende fick den här modellen smeknamnet ”limpa” eller ”limpesläp”.

Insidan av släpvagn 371 är ljust och luftigt tack vare de vita perstorpsplattorna på väggarna och de stora fönstren. Stolarna är dessutom riktigt mjuka och sköna att sitta i. En kanonvagn att åka med med andra ord!

Till och med konduktören sitter kungligt på släpvagn 371. Fällstolen är lika mjuk och skön som passagerarnas stolar och dörrarna styrs av tryckluft med hjälp av de två svarta spakarna. (På de äldre vagnarna med träsoffor har konduktören ingen fast plats att sitta på, utan man får gå runt i vagnen och sälja biljetter samtidigt som man skall vara beredd vid bakre dörren varje hållplatsstopp.

MB01 (eller M7) är drottningen bland museivagnarna. Vagnen är byggd 1928 och gick endast på linje 9, dvs. Långedragslinjen, och har därför linjenumret målat direkt på karossen. Vagnen har två boggier vilket gör att den har betydligt bättre gång i kurvor än de andra vagnarna från den tiden som hade fasta truckar (precis som M32 vilken ju heller inte går särskilt mjukt i kurvor). 208:an är med andra ord en mycket trevlig vagn att tjänstgöra på, även om den är väldigt stor och därmed rymmer väldigt mycket folk att älja biljetter till. Men bra med motion får man!

M23 61 och S26 371 på St: Sigfrids Plan. M23 är en tämligen modern vagnstyp som gick i trafik till början av 1970-talet. Just den här vagnen levererades först till spårvägen i Gävle men hamnade ganska snart i Göteborg med sina två syskon där de byggdes om till göteborgska M23:or.

Konduktörsplatsen i vagn 61 är lite rymligare än i släpvagn 371. Dock är stolen inte av den fastmonterade sorten så beroende på vilken förare som kör åker man lite hit och dit på den där stolen. Som tur är kommer man inte så långt när grinden är stängd :-)

Förarplatsen i vagn 61 verkar ganska trevlig den också. Man sitter i mitten med alla knappar och reglage inom räckhåll. Och så finns det ju ratt vilket jag gillar som gammal busschaufför.

Så här skall en säkring på en museivagn helst inte se ut. Troligtvis löste den ut (och det ordentligt) på grund av ett häftigt skyfall i kombination med ett inte helt tätt yttertak. Men som den kloka gamla dam vagn 61 ändå är väntade hon med de pyrotekniska effekterna tills vi kommit in i hallen :-)

 

Och slutligen en vagn som jag tyvärr inte tjänstgjort på ännu och som är väldigt ovanlig på Lisebergslinjen, -M25 606!
Vagnen anses vara lite för modern för Lisebergslinjen (vilket ju inte är så konstigt eftersom snarlika M28 och M29 fortfarande rullar i ordinarie trafik) så den körs bara i nödfall där. Nu fanns det visserligen hur många äldre vagnar som helst i kördugligt skick denna dag, så det var inte därför 606:an fick rulla på ”12:an” som är Lisebergslinjens officiella nummer. Anledningen var istället brist på konduktörer och som jag skrev överst i inlägget får ju inte de gamla vagnarna rulla med enbart förare eftersom de saknar dödmannsgrepp.

M25:orna var dock de första vagnarna i stan med dödmannsgrepp så det går utmärkt att köra dem enmansbetjänade.

M25 606 på St: Sigfrids Plan. Vagn 606 levererades 1961 men har återställets till det utseende den hadde precis efter högertrafikomläggningen 1967…

…dvs. dörrarna sitter numera på höger sida…

…medan föraren sitter på vänster sida och själv sköter biljettförsäljningen. Eller?

Det medföljde faktiskt en biljettör denna gång som avlastning för föraren. (En biljettör säljer biljetter men innehar inte säkerhetstjänst). Ursprungligen fanns konduktörsplats även på M25:orna, men den togs bort allt eftersom. Just nu finns ingen pedalvagn med konduktörsplats, men om bara M33 blir levererad någon gång tänker nog Ringlinien se till att någon av dagens slitvargar får sig en rejäl översyn och ”återställning”.

Här kan du läsa mer om Spårvägssällskapet Ringlinien och deras vagnar:
http://www.ringlinien.org

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Prag

Lite innan min semester började åkte jag och tre kollegor till Prag över en helg. Att vi, fyra spårvagnsförare, åkte till just Prag hade ingenting att göra med att Prag har ett stort spårvagnsnät med 25 linjer och ca 900 vagnar. Mina kollegor är nämligen inte lika nördiga som jag. Inte nördiga alls hävdar de. Men det gick misstänkt lätt att få dem att följa med till Prags fina spårvagnsmuseum. Jag tycker om dem! (Även om de inte vågar släppa sitt nörderi löst!)

Här kommer hur som helst ett stort bildinlägg med bilder från Prag:

Första spårvagnen som hamnade i vägen för min kamera i Prag. Det finns reklammålade vagnar i Prag, men inte irriterande många. Prag är ett ypperligt exempel på att det går utmärkt att kombinera gammal stad med ny spårväg. Bara att köra igenom husen om de står i vägen :-)

Ganska snart fick vi syn på en av Prags splitternya Skoda T15-vagnar och alla blev kära direkt! (Ja, jag blev alltså. Mina kollegor är ju inte så nördiga som jag. Glömde).

Utifrån är vagnen måhända inte den snyggaste jag sett…

…men inuti, ojojoj! Vad vi kunde se av förarplatsen (och man ser ju en hel del genom glasväggen) är den både ergonomiskt utformad med alla reglage inom räckhåll och har en luftfjädrad förarstol som svävar fram. Tror inte ens det går att jämföra med förarplatsen i M32:orna, de kommer från helt olika universum. Suck.

De icke nördiga kollegorna :-) Notera att föraren har en egen dörr in till förarplatsen. Fantastiskt!

Ovan en video på Skoda T15. Notera den helt ryck- och gnisselfria gången i kurvorna. Tack vare att vagnen har riktiga boggier som dessutom sitter i ändarna eller i lederna så är gångegenskaperna i kurvor helt magiska! Har aldrig någonsin åkt i en spårvagn som går så tyst och mjukt som Skoda T15. Vågar nästan inte ens hoppas på att M33 blir en Skoda. Å andra sidan är jag full av tillförsikt. Vad man än beställer för vagn så kan M33 bara inte bli värre än M32. Det går inte.

Medan vi ändå är inne på Skoda T15 så bjuder jag på en bonusfilm som jag hittade på Youtube, där ett gäng norrmän verkar vara på plats i Tjeckien för att provköra. Jag tycker instrumentpanelen ser trevlig ut men fattar inte helt vad alla knappar är till. Lyssna också på den trevliga utsignalen. Gillar den skapt!

 

Skoda T14, en vagn som har stora likheter med M32, med truckar istället för boggier och överhäng. Om jag förstod saken rätt så var denna tänkt att levereras i betydligt fler än de 60 exemplar som finns nu, men istället satsade man på ytterligare en ny vagn T15 eftersom T14 inte var så bra som man hoppades. Hmmm.

En av de klassiska vagnarna i Prag. Mycket trevliga att åka med. Finns även ombyggda versioner med lågt golv i mitten. Och varför har inte våra pedalvagnar takluckor???

En reklammålad Tatra vagn, misstänkt lik de som rullat i Norrköping några år.

Prags fina spårvagnsmuseeum ligger i en gammal vagnhall inte allt för långt bort från slottet.

Inne i museet fanns väldigt många fina vagnar och bussar samt en del arbetsfordon. Men jag fastnade för denna Tatra T2 från 1955. Väldigt vacker, både utanpå och…

…och inne! Som här på förarplatsen. Vitt, ljust och väldigt modernt för att vara 1955. Notera att den körs med pedaler, som våra M25, M28 och M29!

Även i Prag kan man åka museivagn. Den går till och från museet i en slinga genom centrala stan. Både föraren av museivagnen och de som körde de nya vagnarna saktade ner när de såg att jag stod och tog kort på dem, så att vagnarna inte skulle bli suddiga på bilden! I Prag är man minsann stolta över sina spårvagnar!

Även i Prag finns växelkontrollsignaler!

I bussen som vi tog till flygplatsen fanns ett mycket bra och tydligt ”nästa hållplats” -system. Tydliga utrop och översiktkigt med flera hållplatser på skärmen.

Sista bilden är från Nationella Tekniska Museet där jag verkligen rekommenderar ett besök ifall man har böjelser åt det hållet. Förutom den stora hangaren på bilden fanns avdelningar med astronomi, arkitektur, boktryckeri, fotografi mm.

Gillar man spårvagnar är Prag ett trevligt besöksmål. Inte allt för långt bort, med vackra hus, god öl och billigt centralt boende. Passa på att åka dit innan T15 tagit över trafiken helt från de äldre modellerna!

 

Tags: , , , , , ,

« Newer Posts - Older Posts »