Feed on
Posts
Comments

Prag

Lite innan min semester började åkte jag och tre kollegor till Prag över en helg. Att vi, fyra spårvagnsförare, åkte till just Prag hade ingenting att göra med att Prag har ett stort spårvagnsnät med 25 linjer och ca 900 vagnar. Mina kollegor är nämligen inte lika nördiga som jag. Inte nördiga alls hävdar de. Men det gick misstänkt lätt att få dem att följa med till Prags fina spårvagnsmuseum. Jag tycker om dem! (Även om de inte vågar släppa sitt nörderi löst!)

Här kommer hur som helst ett stort bildinlägg med bilder från Prag:

Första spårvagnen som hamnade i vägen för min kamera i Prag. Det finns reklammålade vagnar i Prag, men inte irriterande många. Prag är ett ypperligt exempel på att det går utmärkt att kombinera gammal stad med ny spårväg. Bara att köra igenom husen om de står i vägen :-)

Ganska snart fick vi syn på en av Prags splitternya Skoda T15-vagnar och alla blev kära direkt! (Ja, jag blev alltså. Mina kollegor är ju inte så nördiga som jag. Glömde).

Utifrån är vagnen måhända inte den snyggaste jag sett…

…men inuti, ojojoj! Vad vi kunde se av förarplatsen (och man ser ju en hel del genom glasväggen) är den både ergonomiskt utformad med alla reglage inom räckhåll och har en luftfjädrad förarstol som svävar fram. Tror inte ens det går att jämföra med förarplatsen i M32:orna, de kommer från helt olika universum. Suck.

De icke nördiga kollegorna :-) Notera att föraren har en egen dörr in till förarplatsen. Fantastiskt!

Ovan en video på Skoda T15. Notera den helt ryck- och gnisselfria gången i kurvorna. Tack vare att vagnen har riktiga boggier som dessutom sitter i ändarna eller i lederna så är gångegenskaperna i kurvor helt magiska! Har aldrig någonsin åkt i en spårvagn som går så tyst och mjukt som Skoda T15. Vågar nästan inte ens hoppas på att M33 blir en Skoda. Å andra sidan är jag full av tillförsikt. Vad man än beställer för vagn så kan M33 bara inte bli värre än M32. Det går inte.

Medan vi ändå är inne på Skoda T15 så bjuder jag på en bonusfilm som jag hittade på Youtube, där ett gäng norrmän verkar vara på plats i Tjeckien för att provköra. Jag tycker instrumentpanelen ser trevlig ut men fattar inte helt vad alla knappar är till. Lyssna också på den trevliga utsignalen. Gillar den skapt!

 

Skoda T14, en vagn som har stora likheter med M32, med truckar istället för boggier och överhäng. Om jag förstod saken rätt så var denna tänkt att levereras i betydligt fler än de 60 exemplar som finns nu, men istället satsade man på ytterligare en ny vagn T15 eftersom T14 inte var så bra som man hoppades. Hmmm.

En av de klassiska vagnarna i Prag. Mycket trevliga att åka med. Finns även ombyggda versioner med lågt golv i mitten. Och varför har inte våra pedalvagnar takluckor???

En reklammålad Tatra vagn, misstänkt lik de som rullat i Norrköping några år.

Prags fina spårvagnsmuseeum ligger i en gammal vagnhall inte allt för långt bort från slottet.

Inne i museet fanns väldigt många fina vagnar och bussar samt en del arbetsfordon. Men jag fastnade för denna Tatra T2 från 1955. Väldigt vacker, både utanpå och…

…och inne! Som här på förarplatsen. Vitt, ljust och väldigt modernt för att vara 1955. Notera att den körs med pedaler, som våra M25, M28 och M29!

Även i Prag kan man åka museivagn. Den går till och från museet i en slinga genom centrala stan. Både föraren av museivagnen och de som körde de nya vagnarna saktade ner när de såg att jag stod och tog kort på dem, så att vagnarna inte skulle bli suddiga på bilden! I Prag är man minsann stolta över sina spårvagnar!

Även i Prag finns växelkontrollsignaler!

I bussen som vi tog till flygplatsen fanns ett mycket bra och tydligt ”nästa hållplats” -system. Tydliga utrop och översiktkigt med flera hållplatser på skärmen.

Sista bilden är från Nationella Tekniska Museet där jag verkligen rekommenderar ett besök ifall man har böjelser åt det hållet. Förutom den stora hangaren på bilden fanns avdelningar med astronomi, arkitektur, boktryckeri, fotografi mm.

Gillar man spårvagnar är Prag ett trevligt besöksmål. Inte allt för långt bort, med vackra hus, god öl och billigt centralt boende. Passa på att åka dit innan T15 tagit över trafiken helt från de äldre modellerna!

 

Tags: , , , , , ,

En vårbild

Dags att dra igång bloggandet igen. Inte för att jag på något sätt slutat blogga, det var bara ett tag sedan sist. Nåväl, här kommer en bild från i våras, närmare bestämt den 12 maj när Göteborgsvarvet gick av stapeln.

Tre vagnar utanför Vagnhallen Majorna den 12 maj. M25 621, M5 133 och M32 451.

Göteborgsvarvet är en ganska spännande företeelse i spårvagnstrafiken med en massa omläggningar på grund av själva varvet samtidigt som stan invaderas av löpare från hela landet som inte riktigt vet hur de skall komma fram dit de skall (startområdet). Det brukar bli någon form av hyfsat organiserat kaos. I år blev det mer kaos än vanligt eftersom det blev strömlöst på Hisingen mitt under varvet. Eftersom löparna passerar rakt genom Brunnsparken kör flera linjer Centralstationen – Nordstan – Wieselgrensplatsen – Lilla Bommen – Brunnsparken. Med både Brunnsparken och Göta Älvbron utslagna fanns det alltså bara två vägar kvar att välja på för vagnarna som trafikerar i öst-västlig riktning, -Skånegatan eller Torp/Kålltorp genom Chalmerstunneln.

Chalmerstunneln har en signalanläggning som bara tillåter att en vagn åt gången befinner sig i tunneln riktning nedåt. Uppåt finns det två sektioner, så där går det in två vagnar åt gången. Det brukar fungera hyfsat bra utan kö med de tre linjer som normalt trafikerar tunneln. Men redan om fyra linjer går den vägen blir det problem med köbildning vid signalerna. Om ALLA linjer skall gå den vägen blir det riktigt roligt!
Nu var jag ledig den 12 maj, så jag vet inte exakt hur omläggningarna såg ut. Skulle tro att man försökte dela flera linjer i två och vända innan centrum på bägge sidor. Men själv drabbades jag av stoppet på det viset att jag blev isolerad i Majorna utan att kunna ta mig hemåt. Först stod jag och väntade på en vagn vid Marklandsgatan i 25 minuter så där. Det kom ingen. Så jag började gå mot Vagnhallen Majorna där jag visste att 3:an skulle vända. I höjd med Klintens väg hävdade reseplaneraren i min telefon att det skulle komma en vagn om 12 min, så jag stannade och väntade på den. Efter ca 20 min gav jag upp och fortsatte mot Vagnhallen Majorna.

Vid Mariaplan träffade jag en trafikledare som var stationerad där för att hålla koll på trafiken och informera passagerarna om alla omläggningar. Problemet var bara att han inte hade haft någon trafik att hålla reda på över huvudtaget de senaste timmarna eftersom alla vagnar på linje 11 verkade ha kommit bort någonstans mellan Hisingen och Chalmers. Han stödde till fullo mina planer på att ta mig till Vagnhallen Majorna. Om det inte finns några vagnar där heller så är det ju i alla fall nära till Älvsnabbens hållplats vid Klippan.

Utanför vagnhallen stod ovanstående vagnar uppställda och jag hoppade över en avgående 3:a bara för att få åka med vänster M25:an 582 som var kopplad akter mot akter med vagn 621. Kul att åka spårvagn baklänges! Och kul att höra alla förvånade kommentarer från dem som gick ombord!Om man vill se och åka med Göteborgs museivagnar på andra sträckor än Lisebergslinjen så är Göteborgsvarvet en bra dag att ge sig ut, nästan allt som kan rulla rullar. Man får bara vara beredd på att dela vagn med 60 000 löpare…

Ovan ett skakigt videoklipp med vagnarna 621 och 582 från reservhållplatsen på Järntorget där jag gick av för att inte hamna vid Marklandsgatan igen!

 

 

Tags: , , , , , ,

Ovanliga vändningar

En oväntad vändning” brukar man kanske säga oftare en ”en ovanlig vändning”, men i påskhelgen och veckorna därikring (ja, jag vet, jag ligger lite efter i bloggandet) så var det inte många vagnar som vände där de brukade. Mölndaslinjen var avstängd under en månad medan de bytte spår där så linje 2 vände vid Wavrinskys Plats och linje 4 vid St: Sigfrieds Plan. Sedan var spåret förbi Sahlgrenska avstängt pga. växelarbete så då fick linje 2 vända tillsammans med linje 10 i Guldheden medan linje 6 och 8 vände vid Wavrinskys Plats istället. Linje 7 fick köra via Annedal. Dessutom bytte man räls i början på Första Långgatan så linje 3, 9 och 11 fick krångla sig förbi via Linnégatan och Marklandsgatan. Vad var det mer? Jo, rälsbyte i linje 3:s vändslinga vid Slottskogsvallen, vilket gjorde att stackars linje 2 fick vända vid Marklandsgatan medan linje 3 lånade linje 2:s vändslinga vid Axel Dahlströms torg.

Dessutom blev man tvungen att göra ett akut växelbyte vid Grönsakstorget vilket medförde rejält med omläggningar. Linje 6 från Kortedala gick sin vanliga väg till Grönsakstorget där den sedan svängde vänster och blev en linje 2 mot Marklandsgatan och likadant tillbaka igen. Samtidigt fick linje 6 från Länsmansgården köra sin vanliga väg till Nordstan och därefter svänga vänster till Centralstationen där den blev en linje 2 mot Mölndal (men som alltså vände vid Wavrinskys plats). Övriga linjer som normalt går via Domkyrkan fick köra via Avenyn istället förutom linje 10 som fick köra via Chalmers och Skånegatan eftersom det hade blivit för trångt på Avenyn annars. (Nu blev det för trångt i Chalmerstunneln istället med både linje 2 och 10 där utöver linje 6, 8 och 13, så det blev till att köa, men det var antagligen bättre ändå).

Förutom ovanstående omläggningar var även delar av Kortedala/Bergsjölinjerna avstängda ett tag för spårarbeten men då var jag ledig så riktigt hur det drabbade trafiken har jag inte koll på.

Nedan ett antal bilder föreställande vagnar i vändslingor där de inte brukar vara:

 

M32 443 har just ankommit till Wavrinskys Plats som en linje 8 från Angered och skall nu avgå som linje 6 mot Kortedala. Linje 4, 8 och 6 var alltså kopplade med varandra.

M32 443 som linje 8 i vändslingan Wavrinskys Plats

M31 362 som linje 6 i vändslingan vid Linnéplatsen

M32 401 har just ankommit Doktor Sydows Gata som linje 10 och skall nu avgå som linje 2 mot Frölunda (dit linje 2 gick istället för linje 8 under växelarbetet vid Sahlgrenska!).

M29 804 vänder som linje 3 vid Axel Dahlströms torg

M31 302 vänder som linje 4 vid St: Sigfrids Plan.

M29 852 vid Wavrinskys plats skyltad Marklandsgatan

M29 852 i slingan Marklandsgatan, lite förrädiskt skyltad Mölndal.

M31 343 som linje 5 i slingan vid Sahlgrenska. Att jag fick vända med 5:an vid Sahlgrenska hade ingenting med alla spårarbeten att göra. Det berodde på att en buss hade fått stopp i spåret i kurvan från Avenyn till Engelbrektsgatan. Därför lade TLI om linje 4 och 5 via Skånegatan, men tyvärr stod jag i Brunnsparken när de gjorde detta, så jag hade ingen möjlighet att komma till Skånegatan. Istället fick jag köra till Valand och sedan upp till Sahlgrenska via Kapellplatsen. Precis när jag svängde upp på Aschebergsgatan hade de förövrigt fått undan bussen så de lade tillbaka trafiken igen. Men det var inget annat för mig att göra än att fortsätta till Sahlgrenska. Vid Chalmers mötte jag en linje 2 mot Marklandsgatan. Hade kunnat bli ett fint mupp-kort om någon varit där och tagit kort :-)

***************

En sista bild från vår rastmatsal: Så här kan det se ut på Göta Källare ibland när kollegorna är på det asociala humöret. Spårvagnsförare är vana vid att sitta längst fram med ryggen mot alla andra. Ibland när man jobbat för mycket blir det lätt så här i matsalen :-)

Tags: , , , , ,

Nära, nära!

För ett tag sedan satt jag och körde ett närapå fem timmar långt pass på linje 10. Jag hade ännu en gång fått ett tåg med två M29:or som, precis som M29:or brukar, trivdes riktigt gott tillsammans. Eftersom detta var mitt första pass för dagen så körde jag hela 10:an mellan Guldheden och Biskopsgården. (Senare på kvällen vänder linje 10 vid Eketrägatan och ännu senare vid Centralstationen). Fjärde och sista gången jag körde upp mot Guldheden hade en viss enformighet infunnit sig i förarhytten. ”Snart får det hända något”, -tänkte jag. Och då gjorde det det. Fast jag hade nöjt mig med en passagerare som frågat om vagnen gick till Ekshärad*, jag hade inte tänkt mig en ilsken volvoägare med instruktörsambitioner. Men det var vad jag fick.

Näst sista hållplatsen uppe i Guldheden heter Doktor Fries Torg. Precis som vid många andra hållplatser korsar en bilväg spåren vid hållplatsen. I båda riktningar stannar man vid hållplatsen innan man korsar bilvägen. Kör man upp mot Doktor Sydows Gata (ändhållplatsen) har man själva torget med butiker till höger om spåret och till vänster har man en rondell.

Ur denna rondell kom precis när jag hade startat från hållplatsen en röd Volvo farande. Ganska snart stod det klart att han inte hade för avsikt att stanna. Så då fick jag göra det istället. Eftersom jag knappt fått upp styrfart var det gjort i en handvändning, med resultatet att jag blev stående halvägs ut i korsningen med första vagnen. Jag tänkte att antingen har han väldigt bråttom och kör förbi vagnen i vänsterfilen, kör rakt in i mig eller så stannar han.

Bilföraren valde att stanna, något han dock gjorde mycket demonstrativt (lite onödigt tvärt och vresigt) på sin sida vägen och spände ögonen i mig. Själv tänkte jag ”vad bra, nu står han stilla då kör jag så att bilarna som hela tiden stått stilla på andra sidan vägen inte får för sig att stick före”. Men nu blev bilföraren galen och började tuta och vifta med armarna där inne i bilen. Eftersom man tämligen ofta råkar ut för bilister som inte förstår att spårvagnar måste få ta plats så var det inget jag störde mig på utan jag körde lugnt därifrån.

När jag släppt av passagerarna på avstigningshållplatsen vid Doktor Sydows Gata ser jag hur den röda volvon kommer farande och parkerar tio meter från vagnen. Föraren, en man i övre medelåldern, går ur och stegar fram till vagnen. ”Det här kan bli intressant” tänker jag och öppnar dörrarna. Mannen avbryter mitt ”hej hej” med ett halv-vrålande:
-”D-u  S-k-a-l-l  L-ä-r-a  D-i-g  B-L-I-N-K-A”.
– Jaha, men nu är det så att spårvagnar inte behöver blinka ut från hållplats, det är bara buss…
-DU! Jag har jobbat på spårvägen i 20 år, D-u  S-k-a-l-l  B-l-i-n-k-a!!!
-Jaha, har du det? Med vadå?
-(inget svar)
-Förövrigt så blinkade jag ju faktiskt, fast på högersidan…
-Det gjorde du I-n-t-e  A-l-l-s ,  för det hade jag sett reflekteras i en av… (ohörbart eftersom mannen var tvungen att dra efter andan).
– Jaja, du vet väl bäst då, -sade jag eftersom jag insåg att i den här mannens värld var det så. Samtidigt kom jag på att jag borde ha sagt ”Om du kollar på vagnen istället för på blinkersreflexer så kanske du hade sett att vagnen faktiskt rörde på sig, vilket ju innebär att du skall lämna vagnen företräde”. Men det fick jag aldrig sagt eftersom mannen vänt och gått tillbaka till sin bil.

Visst hade jag kunnat blinka på vänstersidan istället för på högersidan, men i det här fallet så hade jag två bilar samt ungefär femton personer som just gått av till höger om vagnen. Alltså blinkade jag på höger sida eftersom det var där den största konflikten fanns. Den röda Volvon var, när jag började köra, längre från korsningen än någon av bilarna / personerna på högersidan. Dessutom bör det ju ingå i en bilförares beteende att närmar man sig en obevakad korsning med spårvagnspår där det står en spårvagn mindre än 5 meter från korsningen så saktar man in och gör sig redo att stanna i fall vagnen nu får för sig att köra. Att gasa på för att till varje pris hinna före vagnen är inte så smart. Särskillt inte med tanke på risken att köra på någon passagerare som just gått av vagnen för att korsa gatan.

Nåväl. Hoppas att han fick frid i sin själ när jag hade bekräftat att han nog visste bäst hur man kör spårvagn och uppför sig i trafiken. Själv fick jag bara tjugo minuter senare återigen närkontakt med en bilist på hal is.

Jag hade just lämnat Valand och var på väg mot Kungsportsplatsen. I korsningen med Parkgatan såg jag på långt håll att det var rött, så jag saktade ner för att slippa stanna helt, vilket jag inte heller behövde. En bit innan korsningen blev det grönt och jag höjde hastigheten till sådär 20-25 km/h, inte mer eftersom jag hade möte med två bussar och inte riktigt såg om jag hade några rödgående gångtrafikanter bakom dem. Det hade jag inte, däremot svängde plötsligt en bil ut rakt framför mig i riktning mot Heden. Bilen måste ha legat bakom bussarna i kollektivtrafikfältet, eller till och med kört i bilkörfältet vid sidan av bussarna. I vilket fall så svängde han vänster där det är förbjudet att göra så och såg jag inte bilen förrän den var mitt på spåret kanske 10-15 framför mig.

Jag tryckte omedelbart bromspedalen i botten varpå vagnen började farobromsa (vilket innebär att alla vagnens tre bromssystem slår till med full verkan, att vagnen sandar och att utsignalen ringer konstant). Trots detta gled jag fortfarande mot bilen som jag insåg att jag skulle kollidera med strax bakom baksätet där det förövrigt satt två småbarn. Tillslut var jag så nära att jag tittade ner på bilens tak från förarplatsen och sedan… -hann bilen undan! Det kändes nästan lite snopet! Jag var helt säker på att det skulle smälla. Men bilföraren måste ha tryckt gasen i botten när han tillslut insåg att 40 ton spårvagn var på väg mot honom.

Vagnarna gled förbi korsningen och stannade ungefär 3 meter efter punkten där jag trodde att vi skulle krocka. Genom dörrutorna såg jag att bilen också stannat till mitt i korsningen, som för att hämta andan. När han insåg att han klarat sig fick han en jäkla fart ner mot Heden och försvann. Jag hann aldrig ta bilnumret. Efter att ha tagit tre djupa andetag stängde jag av farobromsen och berättade för passagerarna att vi just missat en ny fin Peugot med några få centimeter. Dessutom bad jag de som eventuellt skadat sig till följd av inbromsningen att komma fram till mig vid Kungsportsplatsen. Men det var det ingen som gjorde. Så jag ropade upp TLI och berättade vad som hänt. Efter att TLI frågat mig om jag var okej, vilket jag tyckte att jag var, så bad de mig skriva en tillbudsrapport vid tillfälle. Sedan körde jag ut till Biskopsgården igen innan jag gick på rast.

*************

Några dagar efter mina ”bilistmöten” på linje 10 körde jag linje 11 med en trevlig M31:a. Ungefär när jag lämnade Bergsjön mot Saltholmen gick TLI ut med ett gruppanrop och talade om att en vagn fått stopp strax efter Kaptensgatan i riktning ut från stan och att linje 3 och 9 därför fick köra 11:ans väg via Bangatan förbi stoppet. Bara några minuter senare kom ett nytt gruppanrop som meddelade att det var stopp även mellan Lantmilsgatan och Nymilsgatan i Högsbo. Därför fick linje 1 och 7 vända vid Axel Dahlströms Torg, linje 8 vid Marklandsgatan och linje 2 vid Linnéplatsen.

Medan jag körde vidare ner mot stan kom flera anrop rörande stoppet i Högsbo. Instängda vagnar skulle höra av sig till TLI med ett ÅTR-tryck på radion. Man upprepade informationen om omläggningen osv. Om stoppet vid Kaptensgatan hördes inte ett dugg. Jag började undra om TLI helt enkelt glömt bort att meddela att det rullade igen. Men det spelade ju ingen roll för mig egentligen, jag skulle ju ändå köra via Bangatan.

När jag hade 15 meter kvar till växeln vid Stigbergstorget ropade TLI upp mig med ett ”Vartärdunågonstans?KOM!” Eftersom man varit med förr så stannade jag lugnt framför växeln och svarade att jag stod framför växeln vid Stigbergstorget riktning Saltholmen. ”Bra, du får tömma vagnen och köra ner till Kaptensgatan och hjälpa till med bärgningen av haveristen”, sade TLI. ”YEESSS”-tänkte jag medan jag gick ut och lade om växeln åt andra hållet med spettet och sedan talade om för passagerarna att jag ”tyvärr” var tvungen att ta vagnen ur trafik eftersom min vagn behövdes för att få bort den havererade vagnen nere vid Kaptensgatan. Jag tillade att det som skulle via Bangatan nog inte behövde vänta så länge på nästa vagn eftersom både linje 3 och 9 gick den vägen på grund av stoppet. Märkligt nog gick alla av utan knorr. Konstigt.

Själv rullade jag ner till den havererade vagnen, en M32:a, (här skulle jag ju kunnat vara lite spydig å AnsaldoBredas vägnar, men det händer ju faktiskt att även M28, M29 och M31 havererar på stan. De är visserligen mellan 47 och 25 år äldre än M32:orna och har rullat lite mer, men ändå!) Att TLI var måna om att just jag skulle bärga vagnen berodde antagligen på att jag var den enda M31:an i närheten. M32 och M31 har visserligen samma koppel, men det krävs oerhört mycket mer arbete att få fram frontkopplet på en M32:a jämfört med en M31:a. Det har den eminenta bloggaren ”Årskort Guld SJ” visat med en liten film på sin blogg om någon är intresserad.

M32 428 hade fått stopp mitt i korsningen efter hållplatsen Kaptensgatan och blockerade därför på ett optimalt sätt biltrafiken. På plats fanns en servicebil med två killar från hallen samt en trafikledarbil med tillhörande trafikledare. Medan killarna från hallen jobbade med att plock fram kopplen och få ihop vagnarnafrågade jag kollegan som kört vad som hänt egentligen. Det visste han inte riktigt men precis när han startat från Kaptensgatan så hade det smällt till någonstans i trakten av främre trucken, vagnen hade stannat och vägrade röra sig ur fläcken.

När ihopkopplingen var klar skulle bromsarna på vagn 428 lossas manuellt, men nu strulade det. Det verkade inte som att alla bromsar ville släppa helt. Efter att hallkillarna gått ett antal varv runt vagnen, både medsols och motsols, togs beslutet att man skulle prova att få fart på vagnarna trots att en av bromsarna kanske låg på. Om bromsen ligger på när man kör kan det bli så varmt att det börjar brinna, och det är ju inte så bra. Eftersom killarna från hallen ville ha koll på vagnarna så fick jag äran att köra servicebilen, ett väldigt trevligt åk med rejäl stötdämping och mullrande motor. Dessutom finns det blåljus och sirener på bilen men jag misstänkte att trafikledaren som körde bakom mig inte hade uppskattat om jag dragit på blåljuset, trampat gasen i botten och försvunnit över Älvsborgsbron. Men det hade varit roligt!

Istället körde jag lugnt och beskedligt de hela 950 metrarna till Vagnhallen Majorna där jag parkerade i väntan på att bärgningsekipaget skulle komma ifatt. Det gjorde de efter några minuter också, utan vare sig lågor eller rökutveckling. Trafikledaren sade till mig att gå upp till LC och be om en ny vagn. Efter en stunds funderande fick jag vagn 370 som visade sig vara av den piggare sorten med snabba dörrar. Trevligt. Efter samtal med TLI fick jag order att köra ”Ej i Trafik” till Stigbergstorget och hoppa in på linje 11 där igen. Jag kom 10 minuter sent till Bergsjön, men sedan vart jag i tid igen och tog mig faktiskt hela vägen ut till Saltholmen på andra försöket!

M31 346 kopplad med M32 428

 

Bromsen vill inte släppa och det undersöks varför...

 

Haveristen M32 428 mitt i korsningen...

 

Den sköna servicebilen parkerad (av mig) utanför Vagnhallen Majorna.

**********

Ytterligare några dagar efter bärgningsäventyret jobbade jag sent en fredagskväll. Första passet slutade med att jag körde in en vagn till Vagnhallen Majorna strax efter midnatt. Det var trevligt att få köra in en vagn där som omväxling, men mindre trevligt att behöva åka 3:an in till stan tillsammans med alla som skall ut och festa. Det var minst sagt fullt i vagnen och riktigt högljutt. Ungefär halvvägs in till stan får jag höra följande konversation mellan ett gäng på kanske sju vänner, alla tämligen berusade:

-Var faen är Johan?
-Johan har försvunnit!
-JOOOHAAANNNNN!!!???
-Men vart FAAAN är han?
-Jag har inte sett honom…
-Vart skall vi?
-FAAN! Han kan ju inte vara borta!
-Ingen vet vart vi skall…
-JOOHAAANNN? Vart faen är han?
-Vad gör vi här då?
-Kom vi går av. ALLA AV!!! NU!!!
-Johan?
-Kom igen nu allihopa, vi skall av.
-WOHOUHOOUU!

Satt och var avundsjuk på kollegan som satt där fram med sin FM-radio och slapp lyssna på galningarna i vagnen. Vid Valand fick jag tillfälla att gå fram och hälsa på en stund i alla fall. En polisbil hade nämligen parkerat i spåret på hållplatsen och precis när vagnen rullade in bakom den, hoppade båda poliserna ur och sprang med hög fart upp mot Vasaplatsen. Så där stod vi.
Efter sju minuter kom poliserna tillbaka med en kille som de tydligen gripit, dessutom ledsagade av två ridande poliser. Synd att man missade den jakten. Hade nog varit livat :-)

***********

*Lustigt nog har minst två kollegor i veckan råkat ut för två äldre damer som frågat om vagnen möjligtvis gick till Ekshärad. När kollegorna förvånat frågat; ”Ehh… Ekshärad?”, -förtydligade damerna; ”Ja, Ekshärad, i Värmland”. Båda kollegorna förklarade då att vagnen tyvärr höll sig inom kommungränsen varpå damerna tågade av igen med orden ”Denna är inget för oss, vi provar med nästa”, eller något i den stilen. Undrar om det var en dolda kameran inspelning eller om damerna verkligen på fullaste allvar trodde att de skulle kunna åka spårvagn till Ekshärad!? Vad jag vet finns inte ens järnväg i Ekshärad…

 

Tags: , , , , , , , ,

Linje 13

På min grupp finns bara en tjänst med linje 13 och den körde jag för tredje gången igår. Det är också min tidigaste tjänst, den börjar redan 12.45! Man hinner med andra ord knappt få i sig frukosten innan man måste ge sig bort till Vagnhallen Rantorget.

De första två gångerna jag hade den här tjänsten såg jag fram mot att få köra en enkel M28 eftersom det är vad linje 13 ofta trafikeras med. Dels är det ju kul att få köra enkel pedalvagn eftersom det är ganska ovanligt. Eller var ovanligt fram till den 12 december förra året när trafiken utökades. Nu ser man ju enkelvagnar på stan varje dag, dock händer det inte allt för ofta att jag får köra dem eftersom jag oftast kör någon av angeredslinjerna eller har omlopp som skiftar linje.

Hur som helst, linje 13 är en linje som i princip alltid går med enkelvagn, ofta en M28. Alltså var det ju ganska säkert att jag skulle få en M28 på mitt omlopp. Eller? Nej just det. Första gången jag hade min 13-tjänst fick jag två ihopkopplade M29:or. Det är ju visserligen inte så vanligt det heller, så det var lite kul att dra runt med dem också, men inte lika kul som att köra enkel-tjugoåtta. Det var nog enda gången senaste månaderna som jag sett ett tvåvagnståg på linje 13. Förutom när jag hade tjänsten för andra gången två veckor senare. Då fick jag två M29:or igen. Typiskt!

Det andra av mina tvåvagnståg med dubbla M29:or på linje 13. Här i vändslingan vid Wieselgrensplatsen.

Nåväl. Igår var det dags. Jag kom till Rantorget nästan en halvtimma tidigt och knallade fram till datorn för att knappa in mitt omloppsnummer och ta reda på vart mitt tåg stod parkerat. I soffan bredvid datorn satt en kollega som väntade på att hennes vagn på linje 13 skulle få en ny bygel, den gamla hade visst fallerat på något vis. Med tanke på att kollegan fick sitta och vänta på vagn hade jag ingen större förhoppning om att det skulle finnas någon vagn till mig, men det gjorde det. På spår 23 skulle vagn 854 stå, enligt datorn.

Mycket riktigt. På spår 23 stod vagn 854 uppskyltad och klar, trots att jag var där för tidigt. Äntligen en enkelvagn, i och för sig en M29, men man kan inte få allt. Säkerhetskontrollen gick galant och vagnen visade sig ha bra klang i utsignalen och ett vackert pling i klarsignalen. (Mycket viktigt för att jag skall trivas i förarstolen :-)

På tal om förarstolen så verkade den vara det enda smolket i bägaren. Höger armstöd samt nackstödet saknades. Efter en liten knapptryckning på en av pelarna utanför vagnen kom en av hallkillarna strosandes. (I och för sig kom han inte för att jag tryckte på knappen utan för att han råkade ha vägarna förbi. Poängen med att trycka på knappen och att överhuvudtaget ha en knapp att trycka på är dock att det skall komma någon och hjälpa till om något på vagnen strular. Alltså kan vi ju låtsas att han kom förbi med anledning av mitt knapptryckande eftersom det är så det skall fungera även på Rantorget och inte bara i Majorna).

Efter att ha frågat om den händelsevis fanns ett nackstöd och ett högerarmstöd liggande någonstans fick jag det något oväntade svaret att jag kunde kolla efter ett nackstöd bakom femte pelaren på spår 17 eftersom han hade sett ett sådant där för ”ett tag sedan” och under tiden så skulle han försöka leta upp ett högerarmstöd åt mig. Mycket riktigt låg det ett nackstöd bakom den femte pelaren så det tog jag hand om och fantastiskt nog hittade han ett högerarmstöd åt mig också. Dagen var räddad. Trodde jag.

Efter att ha satt armstöd och nackstöd på plats rullade jag ut ur hallen och satte kurs mot Centralstationen där jag skulle gå i trafik mot Wieselgrensplatsen. På väg ut från hallen satte jag på FM-radion eftersom det var dags för P4 Extra med Lotta Bromé. Efter 15 sekunder stängde radion av ljudet. Jag tryckte på snabbvalsknapp 4 och den kom igång igen. Vid Ullevi Norra fick jag stanna en liten stund för att vänta på växelkontrollsignalen eftersom jag hade en 6:a framför mig. Radion slocknade igen. Jag satte igång den igen och rullade iväg. När jag tog fart efter kurvan slocknade den igen. Envis som jag är, satte jag på den igen och nu fungerade det enda tills jag accelererade upp mot Göta Älvbron från Nordstan.

Jag gav inte upp nu heller utan drog igång radion igen. Efter diverse start och stopp samt ytterligare radiotystnad kunde jag konstatera att radion stängde av ljudet varje gång jag tryckte ner lättbromsknappen (typ en parkeringsbroms som vi använder när vi stannar utan att öppna dörrarna) samt varje gång hastighetsmätaren passerade 17 km/h under acceleration. Med andra ord väldigt konstigt. Varken lättbromsen eller hastighetsmätaren borde ha något med FM-radion att göra. På väg upp mot Sahlgrenska fortsatte jag att försöka lyssna på radion och kunde konstatera att felet var hundraprocentigt. Alltså ropade jag upp TLI och felanmälde det hela. TLI tyckte det lät väldigt märkligt och skrev ner min redogörelse av felet ovanligt ordagrant.

Själv gav jag upp mitt radiolyssnande och fick roa mig med att lyssna på passagerarna istället. Tyvärr var de inte riktigt lika intressanta som Lotta Bromé och Mark Levengood denna dag. En kul sak hände dock. (När jag säger kul får ni tänka på att jag var inne på min tredje vända till Sahlgrenska utan radio och därmed var ganska uttråkad). Vid Scandinavium kom det i alla fall ombord en ung kille som frågade ungefär så här med hög, lite otrevlig röst: ”Hey! Går denna till Chalmers?” Jadå, det gör jag, sade jag. (Jag brukar alltid trycka lite på att jag kör och inte ”den”). Killen stormade vidare in i vagnen. Bakom honom kom en äldre farbror i kavaj som jag tror hörde killens fråga. Den äldre farbron frågade mig: ”Ursäkta, skall min herre möjligtvis passera Sahlgrenska?”.
Det var så helt olika sätt att ställa i princip samma fråga att jag nästan började skratta. Dessutom tror jag att den äldre farbron försökte ge den yngre killen en hint om hur man borde tilltala andra människor, något han säkerligen misslyckades med. Nåväl, den här lilla händelsen gjorde i alla fall att jag klarade även sista varvet utan radio :-)

M29 854 i slingan vid Sahlgrenska Södra.

Efter rasten skulle jag (som vanligt) köra ett omlopp på linje 4 och 8. Till detta fick vagn 367 som precis kommit hem från Tjeckien där den bl.a. fått ny styrdator. Vagnen gick helt fantastiskt! Snabbt och med betydligt mjukare, ryckfri broms gämfört med speciellt de första ombyggda vagnarna. Det bådar gott inför de kommande leveranserna av ombyggda M31:or!

M31 367 i slingan vid Mölndals Centrum.

I samband med styrdatorbytet får vagnarna sig en rejäl genomgång. Nytt golv, ny färg på väggarna, nytt tyg på sätena och ledstänger i rostfritt! Man blir nästan bländad!

Ovanligt att se en så här ren B-del! (Även ovanligt med uppfällda fällstolar för den delen!)

Tags: , , , , ,

Skeppsbrolänken -Del 1

I början av året kunde man läsa på GP.se att stenpiren hade underminerats och nu riskerade att rasa och att den därför spärrats av. I artikeln nämner man i förbifarten att stenpiren ändå snart skall få en rejäl upprustning i samband med att man drar igång byggandet av den nya spårvägen mellan Järntorget och Lilla torget under hösten. Det där sista med spårvägen var jag tvungen att läsa en gång till. Skall det äntligen bli av? Ja det verkar så! Läs den lilla artikeln från GP här!

Om ingen överklagar detaljplanen innan den 23 februari så verkar det helt klart att man börjar med bygget till hösten för att öppna den nya sträckan för trafik under 2015. Spåret dras från Järntorget över vallgraven till Esperantoplatsen, vidare i Stora Badhusgatan förbi Cloettahuset för att sedan vika av ner mot vattnet och Skeppsbron där en kombinerad spårvagns, buss och färjeterminal kommer byggas. Därefter fortsätter spåret i Södra Hamngatan fram till Lilla Torget där där det ansluter till befintligt spår med möjlighet att köra både rakt fram mot Brunnsparken och svänga höger mot Domkyrkan.

Jag tänkte att jag skulle följa detta bygge med kameran så jag tog mig en promenad för att ta några bilder på hur det ser ut just nu innan man kommit igång. (Tyvärr hade jag bara tillgång till mobilkamera denna gång så bilderna är inte direkt bra, men håll till godo ändå):

När Järntorget byggdes om 1999 startade man också bygget av skeppsbrolänken. Växlar och en bit räls i riktning mot Esperantoplatsen byggdes. Troligtvis kommer man väl att få byta ut de hitills oanvända växlarna lagom till att linjen öppnar...

Spåret skall alltså dras rakt igenom nuvarande parkering förbi biografen Draken, över bron framför Rosenlundsverket...

Ett tag var man inne på att spåret skulle göra en tvär sväng ner mot älven här framför Rosenlundsverket. Men nu skall spåret istället fortsätta rakt fram (tack och lov för det!) på Stora Badhusgatan. Den låga kontorsdelen av Rosenlundsverket skall dessutom rivas (tack igen) för att lämna plats åt bredare trottoar bl.a.

Här vid Esperantoplatsen trodde jag att det skulle bli en hållplats, men så verkar inte vara fallet. Rosenlundsverkets vägg till vänster (den som skall rivas).

 

Samma fotoplats som förra bilden men åt andra hållet. Spåret skall fortsätta i Stora Badhusgatans sträckning men vika av ner mot älven en bit innan det sk. Skeppsbrohuset (den grå kolossen i mitten av bilden).

På den här parkeringen skall en ny liten stadsdel med nya hus och gator byggas upp. Spåren skall följa husen på bilden ungefär fram till bildens vänsterkant och sedan diagonalt korsa parkeringen ner mot älven...

Ganska precis utanför bildens högerkant kommer spåret att ansluta till Skeppsbron (som vägen kallas trots avsaknad av bro här) efter diagonalen från Stora Badhusgatan. Spårvagns- och busshållplatsen "Skeppsbron" kommer att byggas längs med Skeppsbrohusets långsida enligt samma modell som Kungsportsplatsen, dvs. med separata hållplatser för buss och spårvagn.

Dagens hållplats "Sekeppsbron" med stenpiren till höger. (På de gula skyltarna i bildens högerkant står det "Varning Rasrisk"). Ungefär där bilarna står bakom busskuren kommer den nya terminalbyggnaden byggas och bakom den, i vinkeln mellan stenpiren och skeppsbrokajen, bakom terminalbyggnaden, kommer en stor flytbrygga med angöringsplats för fyra färjor läggas. Det kommer alltså vara enkelt att byta mellan färja, spårvagn och buss.

 

Från Skeppsbron fortsätter sedan spåret här på Södra Hamngatan mot Lilla Torget

Lilla Torget, där det inte heller kommer vara någon hållplats. Den skulle hamna för nära både Skeppsbron och Domkyrkan. Framför det vackra huset med Brogyllens konditori i bildens vänstra hörn kommer spåret ansluta till det befintliga nätet.

För den som vill läsa ”allt” som finns om skeppsbrolänken rekommenderar jag den här sidan på kommunens hemsida. Bland PDF-filerna i högerspalten finns en del intressant att läsa. bl.a. kan men hitta denna översiktliga karta över linjesträckningen.

************

Förövrigt är det kul att köra enkelvagn!

Den här lilla vagnen fick jag köra sista passet innan jag gick på filmfestivalsemester. Mjukt och fint gick det. Men jag tycker synd om föraren, och framför allt passagerarna, som fick åka med den här i rusningstrafiken. Det var nog ganska trångt. Mer om enkelvagnar i nästa inlägg tror jag...

 

Tags: , , , , , , ,

Gott Nytt År 2012!

Som jag nämnde i mitt ”God Jul inlägg”, så var det sista jag gjorde innan jag gick på julsemester att köra fel. Jag hade kört först ett varv på linje 1, sedan ett varv på linje 7. Därefter skulle jag köra som linje 1 från Opaltorget in till Vagnhallen Majorna. I 95 % av fallen går alla ingående vagnar från Opaltorget den närmaste vägen via Godhemsgatan och Mariaplan till hallen från Opaltorget. Men det finns ett antal ettor som kör via Linnégatan och Första Långgatan till hallen. Mitt omlopp visade sig vara ett sådant. Tyvärr upptäckte jag inte det förrän strax efter Högsbogatan.

Det var bara att ropa upp TLI och erkänna samt passa på att önska dem God Jul där uppe. TLI tackade, önskade tillbaka och skrev in felkörningen i registret. Ibland får man julklappar som man inte har önskat sig :)
Det fina med att jag tog fel väg var i alla fall att jag kom in i hallen 13 minuter tidigare än vad jag skulle gjort om jag kört rätt väg. Dessutom hade jag fem passagerare ombord som också trodde att jag skulle ta den vägen jag tog. Vagnen var nämligen inte skyltad ”Vagnhallen Majorna via Linnégatan” som den borde varit utan bara ”Vagnhallen Majorna”. Lite synd var det väl förstås om eventuella passagerare på sträckan Marklandsgatan – Järntorget som stod och väntade på sin vagn helt förgäves. Fast å andra sidan kom det en annan vagn till Östra Sjukhuset 9 minuter efter mig, så de överlevde nog.

Dagen innan nyårsafton körde jag linje 9 på första passet. Tre vändor till Angered hann jag med. När jag kom körande mot Järntorget efter andra vändningen i Angered får jag se att vagnen på linje 1 framför mig har kört in på mitt spår, och precis samtidigt som jag upptäcker det går TLI ut med ett gruppanrop och talar om att en vagn behöver backa vid Järntorget och ber alla lämna plats för detta. Jag stod dock i höjd med växeln och var väldigt i vägen för backningen. Så jag tryckte in SIT på radion (Stopp I Trafiken) varpå TLI svarade direkt och gav även mig tillåtelse att backa.

Innan jag började backa förklarade jag läget för min fullsatta vagn och begav mig sedan bakåt till rangerkontrollern. Som tur var hade jag en M31:a, de är lättast att backa. Bara att ta med sig környckeln bak, fälla ner luckan och köra. Passagerarna längst bak var väldigt imponerade över bakåtåkandet. ”Coolt” tyckte någon och på väg tillbaks till förarplatsen fick jag höra ett ”Bra jobbat”. Vi kanske skulle köra baklänges oftare :-)

När även 1:an framför backat tillbaka och dessutom lagt om växeln åt rätt håll med växelspettet kunde jag köra fram till min hållplats på Järntorget, nu nio minuter sen. Förseningen höll i sig fram till Kungssten, men som tur var hade jag 13 minuters regelringstid så jag hann till och med springa in i vår lilla ”stuga” en snabbis och ändå avgå i tid.

Skönt att vara i tid igen hann jag tänka innan jag hamnade i kö bakom en klunga vagnar som kört klart för dagen och nu skulle in  till Vagnhallen Majorna. Sju minuter blev jag stående där innan vagnarna framför lyckades ta sig in på hallgården.
Vid inkörning till Vagnhallen Majorna kör vi förare fram till en gul linje strax innan vagnhallens bortre långsida. Där ställer vi vagnarna och så kommer hallpersonalen och tar över dem och kör in dem i tvätt och sandpåfyllningsboden. Här blir det då och då kö. Tre eller till och med fyra vagnar får plats bakom den gula linjen utan att det påverkar trafikspåret ute vid hållplatsen. Men kommer fem tåg nästan samtidigt in till hallen, då kan det bli problem.

Ett tag var förseningen uppe i 9 minuter, men så hade jag bra flyt genom Brunnsparken och vid Centralstationen hade förseningen minskat till 7 minuter igen. Det går en kritisk gräns någonstans vid 10-12 minuters försening på Angeredsbanan. Ligger man senare än så är det oftast bäst att inte köra upp till Angered alls eftersom de vagnar som egentligen skulle ha legat bakom då ohjälpligt kommit före och man blir lika sen tillbaka igen. Då är det lika bra att vända vid Bellevue istället och avgå i rätt tid in mot stan.

Nu körde jag istället upp till Angered med en försening och kontaktade TLI för att be dem kontrollera om jag låg i rätt ordning med de andra vagnarna. Hade jag inte gjort det hade TLI bett vagnen framför att låta mig köra om på vänsterspåret precis innan Angereds centrum, men nu låg jag mirakulöst nog i rätt ordning ändå eftersom både 4:an och 8:an som borde hunnit köra före tydligen också varit sena. Det märktes förövrigt på antalaet passagerare i min vagn att det inte gått någon vagn till Angered på några minuter.

När jag kommit upp till Angered hade jag hela två minuter på mig innan jag skulle köra ner till stan igen, så jag passade på att stoppa ner min vattenflaska i väskan eftersom jag skulle gå av för rast när jag kom tillbaka ner till Centralstationen. När jag vände mig om för att lägga ner flaskan upptäckte jag att det inte fanns något växelspett i vagnen! Jag var tvungen att öppna förardörren, tända belysningen i taket och kollade igenom hela förarhytten (alla två kvadratmetrarna), men nej, inget spett på golvet heller.

Enligt körkortet så hade vagnen varit ute på stan i lite drygt 13 timmar. Ganska fantastiskt att ingen saknat spettet under den tiden. Det tyckte TLI också när jag ropade upp dem för att felanmäla avsaknaden av spett. Dessutom var TLI lättad över att jag upptäckt avsaknaden av spett utan att just då vara i akut behov av att använda ett sådant. TLI lovade i alla fall att se till att ett spett snarast levererades till vagnen. Som tur var hade jag bara tre motväxlar att passera på min färd in till Centralen, men det var faktiskt lite nervigt att veta att om någon av dem krånglade så hade jag fått vänta vid växeln tills någon med ett spett att låna dykt upp. Nu gick det bra i alla fall men kollegan som tog över vagnen blev också lite nervig över att köra utan spett tror jag…

Igår, på nyårsafton alltså, jobbade jag till 00.11 och firade sålunda tolvslaget i vagnen. Just klockan 00.00 befann jag mig mellan Prinsgatan och Järntorget. Så jag önskade alla passagerarna Gott Nytt År och bad dem samtidigt att inte få panik över att vagnen svängde vänster in på Första Långgatan utan att stanna på Järntorget. De fick panik i alla fall. Så jag fick upprepa en gång till att jag skulle stanna på reservhållplatsen efter svängen. Suck. Men det var i alla fall ingen som drog i nödöppnaren.

Det här var första gången jag körde sent på Nyårsafton. När jag körde buss började jag jobba tidigt (jag menar riktigt jävla tidigt) på nyårsdagen vilken måste vara årets lugnaste dag i kollektivtrafiken. Efter att man kört hem de sista nyårsfirarna strax efter 05 ser man inte en människa före kl. 13. Alla sitter hemma och äter pizza :)
Alltså var jag nu lite spänd på hur det skulle vara att jobba vid tolvslaget när alla är i gasen ordentligt. Men det visade sig vara väldigt lugnt och trevligt, i alla fall där jag var.

Värsta passagerarmängden kom faktiskt redan sent under eftermiddagen. Då körde jag linje 1 och det hade varit ganska glest med passagerare hela eftermiddagen. Men plötsligt, strax efter kl. 16 smällde det till. Vid varenda hållplats var det fullt med folk i alla åldrar som skulle in till stan. Sittplatserna var slut redan vid Härlanda. Jag fattade ingenting först. Sedan slog det mig att alla givetvis skulle ner till hamnen och titta på GP:s årliga fyrverkeri kl. 17.00. Mycket riktigt, inne i stan gick det lämmeltåg med folk på varje gata. Alla i riktning mot vattnet.

Ut mot Tynnered var vagnen nästan tom, medan de vagnar jag mötte vart fullkomligt fullknökade. Klockan 17.00 stod jag i slingan vid Opaltorget och såg med andra ord inte särskillt mycket av fyrverkeriet. Men det gjorde nog inte de som var nere i hamnen heller eftersom det var ganska låga moln…
Givetvis kom jag in till stan i lagom tid för att köra hem folk igen. Då var det  v-ä-l-d-i-g-t  fullt. Men sedan vart det lugnt och trevligt hela kvällen som sagt. Visserligen stoppade TLI trafiken till Opaltorget en stund pga. ”ovanligt mycket raketskjutning mot vagnarna”, eller vad det var de sade. Men polisen kom ganska snabbt och då lugnade det ner sig.

Senare fick jag höra av flera kollegor att efter klockan 01 hade folk blivit som galna. Enligt flera kollegor var det den jobbigaste arbetsnatten de varit med om någonsin. Mycket fylla av värsta graden med både slagsmål och utslagna människor. Priset tar nog ändå den passagerare på linje 1 som först lyckades spy ner trappan innanför en av dörrarna för att sedan vid nästa hållplats halka i sin egen spya på väg ut för att fortsätta kräkas…


Så här i nyårstider brukar ju många blicka bakåt, skriva massa nyårskrönikor och minnas vad det egentligen var som hände under det gångna året. Jag tänkte göra tvärt om och sia lite om vad som kan tänkas hända i spårvagnstrafiken under 2012:

  • Det första som händer oss som kör är att våra nya tjänster börjar gälla den 9 januari. Under december kom sökmaterialet till den årliga omplaceringen ut och dagarna innan  jul fick vi veta hur det hade gått. För min del gick det egentligen bra, jag fick mitt fjärdehandsval. Men så här i efterhand undrar jag hur jag tänkte egentligen. Det positiva med min nya grupp är att jag är ledig varannan helg och att jag slutar lite tidigare, sådär runt 22. Nackdelen är att jag börjar lite väl tidigt ibland (12.45!!!) och att jag har många enledigheter. Det har jag inte haft alls det senaste året. Dessutom verkar det vara väldigt mycket linje 4 på min nya grupp. En linje jag visserligen gillar, men kanske inte varje dag. Vi får väl se om jag kommer krypa upp till personalplneringen på knä, kyssa deras fötter och be dem omplacera mig efter några månader på mitt nya schema eller om jag faktiskt kommer trivas…
  • Under sommaren 2012 skall Angeredsbanan stängas under 10 veckor tror jag det var sagt. På den tiden skall man byta massa räls (i Hammarkulletunneln!?), bygga om vändslingan i Angered så att alla tre linjerna får ett eget spår att reglera tid på och, –tror jag, dra om spåren vid Gamlestadstorget inför uppbyggnaden av en kombinerad järnvägs- och spårvägshållplats där. Om planen som jag fick höra talas om för ett år sedan fortfarande gäller, så kommer spårvagnstrafiken tillfälligt dras över en sk. krigsbro över Säveån via Kalles väg under tiden stationen byggs. Med den bieffekten att man kommer kunna svänga vänster från Angeredsbanan mot Bellevue och tvärt om.  Skall bli spännande att se vad som händer runt Gamlestadstorget under året…
  • Efter sommaren bör stans nya lilla vagnhall vara klar för invigning också. Den kommer kallas Vagnhallen Slottskogen och skall ligga i Säröbanans gamla lokstall strax efter Botaniska Trädgården mot Marklandsgatan. Det hela är en nödlösning eftersom den tänkta nya stora vagnhallen på Ringön blivit försenad samtidigt som trängseln i Majorna och  Rantorget blivit allt värre allt eftersom nya M32:or levereras från Italien. Vore kul att få bli placerad i den nya vagnhallen efter sommaren. (Kanske då det är läge att krypa upp till personalplaneringen och kyssa deras fötter!?)
  • Under hösten 2012 är det sagt att den länge omtalade munkebäckstriangeln skall börja byggas så att linje 5 från och med tidtabellsomläggningen i december skall kunna fortsätta från Torp till Östra Sjukhuset. (Utan att backvända vid Härlanda som linjen gjorde i somras!) Hoppas det blir av den här gången, den där triangeln har ju tyvärr blivit uppskjuten förr…
  • En annan sak som bör inträffa någon gång under 2012 är att upphandlingen av M33, nästa spårvagnsmodell, skall ta fart på allvar. Jag vaknade kallsvettig för några dagar sedan efter att ha drömt att Ansaldo Breda vunnit även denna. Hoppas mycket på att M33 blir allt det M32 inte blev men med de goda egenskaper M32 faktiskt har!
  • Slutligen har jag en plan för den här bloggen som går ut på att den skall få några nya sidor. Vi får väl se hur det går med det…

Kort sagt ser det ut som att 2012 blir året då det äntligen börjar hända lite i spårvagnsnätet igen. Hoppas verkligen att allt blir av.

Blivande Vagnhallen Slottskogen. En bit utanför bildens vänsterkant ligger hållplatsen Botaniska trädgården.

Blivande Vagnhallen Slottskogen från andra hållet. Här någonstans skall infartsväxeln till hallen läggas.

 

Nu är det hög tid att avsluta det här inlägget men först måste jag berätta om det ovanliga hittegods en förare hittade bak i vagnen efter att ha kört in den till Vagnhallen Majorna några dagar före nyårsafton:

Hittegods

Bak i vagnen fanns en ensam hund. Ingen husse eller matte inom synhåll. Flera av kollegorna som just slutat för dagen kunde tänka sig att ta hand om hunden tills en ägare kommit fram, men istället fick den till slut bli hämtad av polisen som skulle försöka få tag på ägaren. Man kan ju undra lite över hur illa det är ställt om man lyckas glömma sin hund på vagnen. Hoppas den kommer tillrätta i alla fall.

God Fortsättning på 2012!

Tags: , , , , , , ,

God Jul!

Bilden är tagen den 3 januari 2011. Det var lite mer snö då!

Den här julen är jag ledig hela julen och lite till vilket känns riktigt gott, även om det faktiskt var ganska kul att köra på julafton förra året. (Läs om det här!) Det sista jag gjorde innan jag gick på julledigt igår var att köra ordentligt fel för första gången. Så min julledighet började 13 minuter tidigare än vad den skulle ha gjort om jag kört rätt väg in till hallen. Men mer om det i mellandagsinlägget!

Som sagt, ha en riktigt God Jul allihopa!
/Ola

1031 och 3-13

Idag är sista dagen med trafik enligt A-tabellen 2011. Från och med i morgon gäller istället A-tabellen för 2012. (Och om någon nu undrar så är A-tabell = vintertidtabell och B-tabell = sommartidtabell). Sedan några år tillbaka är det i mitten av december som det stora tidtabellsbytet sker och inte efter sommaren som det var förut. Sålunda blir det en del förändringar i trafiken från och med i morgon.

För spårvagnarnas del så utökas trafiken, från 142 till 150 tåg. Det låter kanske inte så jättemycket, men det kommer ändå bli stor skillnad. Dessa 150 tåg skall nämligen rulla mycket mer än de gjort hittills:

  • Linje 2 kommer förlängas från Lana till Mölndal och vända där tillsammans med linje 4 i den nya fina dubbelvändslingan. Dessutom blir linje 2 nu en heldagslinje och kommer trafikeras från tidig morgon till midnatt istället för att bli avlöst av linje 13 på kvällen som det varit fram tills nu.
  • Linje 8 kommer också att bli en heldagslinje och trafikeras från tidig morgon fram till midnatt med samma linjesträckning som nu.
  • Linje 13 blir högtrafiklinje och trafikeras vardagar mellan ca. kl 06 och 18 längs en ny linjesträckning mellan Sahlgrenska och Wieselgrensplatsen. Linjen går som förut från Sahlgrenska via Chalmerstunneln till Korsvägen och därefter Skånegatan till Centralstationen. Där svänger vagnen höger till Nordstan och vidare till Hisingen. Med andra ord skapas en ny förbindelse mellan Hisingen och Centralstationen samt Skånegatan som inte funnits förut.

För nästan alla blir det nya linjenätet bättre än det gamla, de enda som kommer märka av en försämring är de som vant sig vid att kunna åka med linje 13 till Marklandsgatan på kvällarna för att sedan fortsätta med samma vagn på linje 3 mot Majorna. De kommer nu bli tvungna att åka med linje 8 istället och byta till linje 3 på Marklandsgatan.

En  sak som jag tycker är märklig med det nya linjenätet är att man vänder linje 13 redan vid Wieselgrensplatsen. Meningen med linjen är ju att den skall skapa en ny bytesfri förbindelse för hisingsborna till Centralstationen och Skånegatan, men eftersom den vänder redan vid Wieselgrensplatsen kommer många att få byta linje i alla fall. Fördelen är då möjligtvis att man slipper byta vid Brunnsparken, men borde den inte kunnat vända vid Eketrägatan? Eller Biskopsgården? Linje 5 och 10 går ju ändå till Avenyn båda två, kunde inte 10:an ha vänt tidigare istället? En anledning till att inte vända Eketrägatan kan förstås vara trängseln i vagnhallarna nu när andra serien M32:or börjat anlända. Eventuellt kanske man vill ha möjligheten att ställa upp vagnar vid Eketrägatan om det blir kris. Säkerligen har någon tänkt väldigt mycket på detta så det blir nog bra. Men om resandet med linje 13 blir stort skulle jag tro att den kommer dras vidare ut på Hisingen ganska snart.

I och med tidtabellskiftet försvinner alltså kopplingen mellan linje 3 och 13. Här kommer tre bilder från sista gången jag körde 3-13, måndagen den 5:e december. Trevligt nog var det med favoritvagnen 304 som har den nya tjeckiska styrdatorn som avskedet ägde rum. Här står vagnen på avstigningshållplatsen vid Axel Dahlströmstorg varifrån vi skall avgå som linje 13 till Linnéplatsen. Efter vändning där gick vagnen tillbaka till Marklandsgatan för att fortsätta därifrån direkt som linje 3 till Kålltorp.

Efter vändning i Kålltorp har jag och vagnen kommit tillbaka till Axel Dahlströms Torg och det har börjat snöa. Närmare vinter än så här har vi hittills inte varit i Göteborg i år. Den här hybriden mellan snö och hagel låg kvar nästan ett dygn på sina håll.

Kvällens sista vändning blev vid Linnéplatsen där det också "snöade".

I veckan körde jag mitt favoritomlopp 1031 igen. Det där jag hämtar ut ett tåg på linje 3 från Vagnhallen Majorna, kör det två varv och sedan in i hallen igen. 1031 är det sista omloppet som lämnar hallen och det brukar alltid bli något knas. Ibland finns inga vagnar, ibland finns vagnar men då havererar de på stan osv. Den här gången fanns det vagnar, riktigt bra sådana dessutom men knas blev det ändå…

Jag fick M29 854 med M28 702 som släp (den jag körde som enkelvagn förra veckan). Vagn 702 hade nog fixats till sedan dess för tåget vart piggt och lättkört. Efter att ha vänt vid Slottskogsvallen började jag min första tur mot Kålltorp. Redan från start blev jag två minuter sen eftersom en fullsatt 1:a vänt i slingan vid Marklandsgatan. Alla passagerare som åkt med den försökte istället knö sig  i 8:an framför mig och det tog ett tag. Så redan där insåg jag att det nog skulle bli en spetsvändning i Kålltorp. Har hitills inte lyckats komma ikapp tidtabellen på linje 3 om man startar med försening från ändhållplats i eftermiddagsrusningen.

Precis innan Vasaplatsen gick TLI ut med ett gruppanrop till linje 3, 7 och 10 och meddelade att det var stopp vid Valand in mot Centrum och att linjerna skulle köra via Grönsakstorget istället. Jag kastade mig på växelväljaren och hann precis lägga om den innan det var för sent. Medan jag svängde vänster in på 2:ans hållplatsläge på Vasaplatsen meddelade jag passagerarna att det var stopp vid Valand. En djup kollektiv suck hördes bak i den fullsatta vagnen innan nästa alla gick av. Efter att ha segat mig fram till Brunnsparken hoppade jag in på rätt linjesträckning igen och kunde sedan köra resten av turen utan problem, förutom att jag kom fram till Kålltorp 7 minuter sent.

Tre minuter senare var jag på väg mot Marklandsgatan igen med mållet att komma fram till ändhållplats enligt tidtabell den här gången. Det gjorde jag inte. Vid Svingeln hamnade jag bakom en 8:a (igen!) som hade problem med dörr 3. Det var det vanliga M32 felet, där en passagerare troligtvis råkat trycka till dörren så att den fastnat i öppet läge. Då måste vi gå bak till dörren och putta igen den manuellt. Väldigt praktiskt. Nu fortsatte dörren att krångla och kollegan var dessutom tvungen att låsa den innan han fick klarsignal. Det hela gjorde mig 5 minuter sen och jag såg även nästa regleringstid försvinna i fjärran.

Efter Vasaplatsen tappade jag plötsligt klarsignalen och vagnen nödbromsades. Precis när vi stannat kom klarsignalen tillbaka och jag fortsatte rulla. Efter 2o meter försvann signalen igen med ny nödbroms som följd. Blinkerslamporna lyste på båda vagnarna så det var alltså vagn 702 som krånglade. Precis när jag börjat förklara för passagerarna att något var fel så kom klarsignalen tillbaka igen och jag kunde rulla fram till hållplatsen. Där stannade jag och gick bak till vagn 702 för att kolla om jag kunde se någon orsak till felet. Det kunde jag inte, så jag rullade på.

Mellan Chapmans torg och Jaegerdorffsplatsen hände det igen. Men nu hann inte vagnarna stanna innan klarsignalen kom tillbaka. Jag bestämde mig för att försöka ta mig till Marklandsgatan och gå igenom vagnen mer noggrant där, men ringde ändå upp TLI och felanmälde det hela, med baktanken att allting brukar börja fungera som det skall så fort man ringt upp TLI och felanmält. Min lilla list fungerade och jag kom fram till Marklandsgatan endast 7 minuter sent. Som tur var skulle jag stå där ytterligare 7 minuter så jag hade tid att undersöka vagnen ändå.

Efter ett tag kom jag fram till att nödöppnaren i dörr 5 krånglade. Den nödöppnade helt enkelt sig själv vilket ju inte är riktigt bra. Efter att jag petat den så långt jag kunde åt motsatt riktning så fungerade det i alla fall passet ut. Men TLI skrev in det hela i felregistret för kontroll.

Nu var jag på väg mot Kålltorp igen med fullt fungerande vagnar. Ändå blev det knas. Vid Kungsportplatsen fick jag kasta av en A-lagare som började bli lite väl jobbig mot sina medpassagerare. Med en ölburk i handen försökte han tigga pengar av folk och sedan försökte han hindra en kvinna från att gå vidare in i vagnen eftersom han ville prata med henne. Hon ville dock inte prata med honom av någon anledning. Jag öppnade förardörren precis som TLI gick ut med ett gruppanrop och började rabbla en massa berörda linjer bl.a. linje 3, men det hade jag inte tid att lyssna på då. Mannen med ölburken ville nämligen inte gå av. Först när jag försökte ta hans ölburk ifrån honom med motiveringen att den inte var tillåten ombord släntrade han äntligen av, med ölburken i behåll.

Precis när jag satte mig i hytten igen sade TLI ”klart slut” i radion, så det var bara att ringa upp och fråga vad det var de sagt egentligen. I Brunnsparken svarade TLI och det visade sig att det var strömlöst både ovanför Redbergsplatsen och uppe i Bergsjön. Så linje 1, 3 och 5 skulle tillsvidare spetsvända vid St: Sigfrids Plan. När jag stannat på spår 2 på Drottningtorget meddelade jag mina passagerare läget och hänvisade dem till linje 17 istället. Några valde dock att åka med mig ändå.

Med 20 meter kvar till växeln vid St: Sigfrids Plan meddelade TLI att strömmen var tillbaka uppe i Kålltorp/Torp och att linje 1, 3 och 5 kunde köra som vanligt igen. Efter en snabb koll på körkortet bestämde jag mig för att fortsätta 5:ans väg upp till Kålltorp och köra som vanligt därifrån sedan. Eftersom det inte var läge att stanna mitt i korsningen och fråga TLI om lov att göra så fick jag ta det i efterhand.

Passagerarna som fått gå av de två femmor som stod inne i slingan blev glada när jag kom och stannade på deras hållplats. Flera gick på där fram och nickade uppskattande åt mig, som om det var min förtjänst att strömmen var tillbaka. Men uppskattning är ju aldrig fel så det var bara att suga åt sig och spara till nästa gång man får en utskällning å Västtrafiks vägnar!
Längs vägen till Kålltorp/Torp var det många passagerare som såg förvånade ut över att det var en 3:a som kom när det väl dök upp en vagn. Men de hoppade in ändå.

Väl framme vid Torp informerade jag först mina passagerare att de som skulle fortsätta med 3:an mot Härlanda kunde sitta kvar på vagnen. Sedan fick jag kasta mig på ytterhögtalarna och informera den stora massan människor som stod utanför vagnen att detta verkligen var 3:an som det stod på vagnen och att 5:an skulle komma alldeles strax (jag hade sett den i backspegeln). Därefter fick jag gå ut med spettet och lägga om växeln för färd rakt fram. Växlarna vid Torp/Kålltorp är inte elektriska nämligen, men de hade nog inte fungerat ändå eftersom det bara var spårvagnarna som fått tillbaka strömmen. All gatubelysning och de flesta hus runt hållplatsen var fortfarande strömlösa.

Efter att ha reglerat lite tid på reservhållplatsen avgick jag enligt tidtabell mot stan igen. Och nu var jag fast besluten att både komma fram till ändhållplatsen i rätt tid och från rätt håll. Och det gjorde jag faktiskt! Dessutom hade jag sådan tur att kollegan i vagnen framför körde in i den andra slingan när jag kom och släppte förbi mig så att jag kunde köra in i hallen direkt istället för att liga bakom honom hela vägen. Snällt av honom. Tyvärr så kom jag ändå in i hallen 8 minuter sent…

Vid Godhemsgatan stod nämligen en annan 3:a och hade klarsignalsfel. Lamporna indikerade att det var M28:an där bak som inte ville vara med. Jag gick ut och hjälpte kollegan med felsökningen och tillslut kom vi fram till att det var dörr 1 som krånglade. När de är någon av de elektriska dörrarna som inte vill vara med brukar det bästa sättet att få klarsignal helt enkelt vara att låsa dörren. På en M28:a gör man detta med en trekantsnyckel i ett lås mitt på dörren. Nu var det dock trögt och vi lyckades inte vrida hela vägen runt med våra små nyckelringsnycklar. Efter en stund kom jag dock på att jag hade en grövre trekantsnyckel någonstans i väskan. Efter att ha rotat igenom hela väskan hittade jag den till slut i jackfickan och sedan tog det bara 10 sekunder innan kollegan hade klarsignal.

Nu kom vi dock inte längre än till Ostindiegatan. Där hann servicebilen ikapp och ville titta på dörren de också. Trots att det nu stod fyra andra vagnar bakom den första. De höll på några minuter men vad jag kunde se lyckades de inte laga vagnen utan låste helt enkelt dörren igen precis som vi redan hade gjort. De sista 450 metrarna med omlopp 1031 gick i alla fall som en dans och resten av kvällen på linje 1 med för den delen.

Omlopp 1031 med M29 854 och M28 702 har just ankommit Kålltorp från fel håll.

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Krånglig enkelvagn

Min förra arbetsvecka började jag med att sitta reserv på Göta Källare mellan 16.00 och 02.00. Det var dagen efter ”adventsstormen” som GP kallade den, och jag vart rädd att det fortfarande skulle vara lite stök i trafiken efter den. Men det var det inte. Förra gången jag var reserv hann jag inte vara det mer än 20 min innan jag fick en heldagstjänst istället för en plötsligt insjuknad kollega, så den gången blev det inte särskilt mycket snack med rastande kollegor på Göta Källare.

En av de roliga sakerna med att vara reserv är ju just den att man får chansen att träffa och prata med kollegorna, även dom som inte brukar ha rast samtidigt som mig annars. Så att slänga bort hela reservtjänsten på att köra spårvagn kan kännas lite tråkigt. Den här gången blev det dock bättre.

Redan 15.50, dvs. innan min tjänst officiellt börjat, stod jag och väntade på dagens första vagn på Nordstan. Jag hade kommit till Göta Källare lite tidigare än vanligt för att be om semester under filmfestivalen. Sedan gick jag förbi arbetsledarnas expedition och sade något i stil med  ”jag är här nu men inte förrän om 25 minuter”, med förhoppningen om att jag inte skulle behöva gå ut och anmäla min närvaro kl. 16. Några minuter senare hade jag fått lappen med mitt första uppdrag för dagen. Får komma ihåg att jag skall ta det andra trapphuset från övervåningen nästa gång.

Å andra siden är ju övertid aldrig fel och uppdraget jag fått vart inte särskilt betungande. Jag körde en 6:a från Nordstan till Ullevi Norra där jag lämnade över den till kollegan som egentligen skulle ha tagit över den vid Nordstan, men av oklara skäl blivit försenad och inte hunnit dit i tid. Efter att ha gått av vagnen åkte jag tillbaka till Göta Källare och fick sitta och tjöta 1½ timma innan det blev dags för nästa körning, en 6:a till. Den här gången från Nordstan till Varmfrontsgatan, där den blev en 5:a och tillbaka till Brunnsparken.

Sedan blev jag sittande på Göta Källare ett bra tag, så jag packade upp en morotskaka som jag bakat tidigare under dagen och bjöd kollegorna på den. (Och så åt jag ganska mycket själv också :-). Efter ett antal timmar fick jag en timmas rast och två minuter efter att den var slut fick jag ett nytt uppdrag. Den här gången skulle jag köra en 1:a upp till Östra Sjukhuset och tillbaka till Centralstationen. Sedan behövde jag inte köra mer den dagen. Så det blev den näst intill perfekta reservtjänsten, -några korta körningar varvade med tjöt med kollegorna.

Jag kunde dock fått en körning till någon av de sista timmarna, då hade det varit perfekt. Nu hann jag bli lite stel i sittmusklerna…

 

Några dagar senare började jag, som så många gånger förr, min arbetsdag med att hämta ut en vagn på MX, dvs. Vagnhallen Majorna. Och den här gången blev det verkligen bara EN vagn, vagn 702 för att vara mer precis.

När jag kom in i förarskrubben i vagnhallen där utsättningslistan finns så visade det sig att det inte fanns några vagnar alls till de sista fem omloppen som skulle ut från hallen. Jag skulle ha det första av de fem, men det var bara att sätta sig och vänta. Det dröjde dock inte länge innan en av killarna som jobbar i hallen kom inspringande med en telefon i ena handen och en penna i den andra. Han plitade ner några vagnar på listan och försvann sedan igen.

Till min glädje såg jag att jag skulle få en gammal hederlig M28 med knuffdörrar till mitt omlopp på linje 1. Jag har inte kört enkelvagn sedan jag gick utbildningen och vad jag kan komma ihåg har jag nog inte kört en vanlig M28 sedan dess heller. (PLC-28 har jag däremot kört, med och utan knuffdörrar).

Jag såg fram mot att få en pigg och smidig liten spårvagn som det skulle vara enkelt att hålla tidtabellen med tack vare knuffdörrarna. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Säkerhetskontrollen gick bra, jag hittade ingenting att anmärka på. Vagnen hade till och med vindrutespolare vilken alla M28:or faktisk inte har. Dock saknade den armstöd på förarplatsen. Inte bra. Jag fick tag på en en stressad servicekille som antagligen var i färd med att skramla fram vagnar till de andra omloppen också och fick av honom tipset att leta längst in i ett av vagnhallens små förråd med ”bra-att-ha-saker”. Längst in i ett hörn stod en kartong med armstöd. Efter att ha plockat fram vart enda armstöd kunde jag konstatera att det i lådan fanns 12 vänster-armstöd. Inget höger. Bättre än inget, men inte bra.

Efter att ha lämnat av ett av vänsterarmstöden i vagn 702 gick jag på jakt. Min vagn stod längst fram på spår 15, och längst bak på spår 15, borta i verkstadsdelen av hallen, stod en pedalvagn. Jag knallade ditåt. Två reparatörer höll på att arbeta i vagnen men de bjussade gärna på vagnens enda armstöd, som satt på höger sida av förarstolen. Bingo! Tillbaka i vagn 702 visade det sig dock att även detta var ett vänsterarmstöd, som suttit på fel sida. Jag hade fortfarande några minuter på mig innan jag skulle köra så jag beslutade mig för att göra ett försök i andra delen av hallen.

I passagen mellan hallarna sprang jag på en kollega som undrade om jag visste vart man kunde hitta ett vänsterarmstöd. ”Du kan ta det här”, -sade jag och gav honom mitt andra vänsterarmstöd innan jag stormade vidare förbi min förvånade kollega i jakt efter pedalvagnar att sno armstöd ifrån.

Långt ner på spår 3 stod en pedalvagn. Ingen var i närheten så jag gjorde en snabb kupp, in i vagnen, fick syn på ett armstöd, ett högerarmstöd, ett riktigt högerarmstöd! Dagen var räddad. Trodde jag i alla fall, men det var den kanske inte riktigt, den blev i alla fall i ett slag bättre än vad den hade varit utan högerarmstöd. Efter en liten koll runt omkring mitt offer (okänd M29:a) smet jag i triumf över en lyckad kupp tillbaka till vagn 702.

Väl ute på spåret visade sig vagn 702 vara av den lynniga sorten. För det första gick det inte att köra fortare än 35 km/h om det inte var nedförsbacke. Var det en riktigt lång raksträcka så kunde det också gå att komma upp i högre hastigheter. Klarade man av att sega upp vagnen över 35-gränsen så drog den iväg som en pil efter det, men det tog så lång tid att det oftast var dags att börja bromsa igen precis då. Tyvärr så var bromsen också lynnig. Om man fick upp vagnen i högre hastigheter så var det helt omöjligt att göre en inbromsning utan ett rejält ryck i början. Dessutom blev det alltid ett ryck precis när vagnen stannade eftersom bromsen nöp till runt 2 km/h.

Som tur var blev vagnen snabbt så full med folk att det i alla fall inte gick att ramla någonstans hur mycket vagnen än ryckte. Dessutom lärde jag mig att handskas lite bättre med den efter ett tag, men ryckte gjorde det. Trots detta hann jag med att njuta lite av känslan av att köra enkel pedalvagn. Det var helt klart väldigt smidigt. T.ex. kunde jag ställa mig mitt i kurvan in till hållplatsen på Järntorget och vänta på att 6:an som stod inne på hållplatsen skulle köra vidare utan att blockera vare sig övergångsstället eller för bilarna från Linnégatan. Likaså kunde jag snabbt och smidigt ta mig igenom Brunnsparken trots att det stod en vagn och två bussar inne på hållplatsen på Norra Hamngatan. Hade jag haft två vagnar hade jag fått stå och vänta på Södra Hamngatan för att inte blockera för trafiken från Östra Hamngatan. Men nu fick jag plats ändå.

En annan rolig sak med att köra enkelvagn var passagerarnas reaktion när man kom in på hållplatsen. En del såg att det var väldigt trångt på vagnen och började gå bakåt för att gå ombord på släpet istället. Sedan upptäckte de att det inte fanns något släp vilket verkade göra en del både förvånade och förvirrade. Finns säkert en del som aldrig tänkt tanken på att två hopkopplade vagnar är just två hopkopplade vagnar.

Andra passagerare tyckte det var kul med en liten enkelvagn. ”Jaha, har vagnarna tagit slut för dig”, -undrade en farbror. Jag fick erkänna att det faktiskt var precis så det var. Farbron kanske var gammal spårvägare?
Det var också förklaringen jag gav passagerarna i innerhögtalarna när jag bad om ursäkt för trängseln. Jag förklarade att många vagnar var på verkstan just nu och att det bara hade funnits en vagn till mig i hallen. Bättre en vagn än ingen vagn. De höll med mig. Tror jag. (Även om en tjej muttrade ”jag hatar spårvagnar” medan och trängde sig in till den absolut sista ståplatsen ombord).

Sammanfattningsvis var det kul med enkelvagn, men också väldigt skönt att gå av vagnen på Drottningtorget och avsluta dagen med den fantastiska kombinationen Leif Loket Olsson och Ingvar Oldsberg (dvs. vagn 808 och 755) på linje 5. Vagn 808 har jag skrivit om förut, det är den piggaste M29:an av alla jag kört, och vagn 755 är absolut inte den tröttaste M28:an. Med två rälsbundna göteborgsprofilers namn som Lokets och Oldsbergs vågar vagnarna nog inte gå annat än bra :-)

Förövrigt kan det nog bli ganska vanligt med enkla pedalvagnar i trafiken snart. Från 12:e december utökas trafiken i och med att de nya tidtabellerna börjar gälla och vad jag förstått så kommer i första hand nya linje 13 och 2 att trafikeras med enkelvagn om det blir kris. Vi får väl se hur det går…

M28 702 vid Östra Sjukhuset den 30 november 2011

M29 808 "Leif Loket Olsson" och M28 755 "Ingvar Oldsberg" vid Varmfrontsgatan den 30 nov 2011.

 

Tags: , , ,

« Newer Posts - Older Posts »