Feed on
Posts
Comments

Blåsigt

Idag har jag varit fullkomligt ledig. Det enda jag har kört är bil, visserligen med takräcke och en stor möbel på det, -så det blev lite vingligt i blåsten, men det var på förmiddagen innan det tog i ordentligt.

Strax efter kl. 18 slocknade större delen av Göteborg, men de flesta fick tillbaka strömmen efter tio minuter. Tydligen var det även strömlöst för spårvagnarna, och när strömmen kom tillbaka krånglade tydligen växlarna. Det var bara början…

Jag har under kvällen med stigande förvåning (och viss förnöjdsamhet med tanke på min ledighet) följt mina stackars kollegors umbäranden på Facebook, via G-P samt Västtrafik.se. Som jag förstått det har följande hänt:

  • – En vagn har spårat ut i Härlanda, på väg in i slingan, vilket stoppar trafik till Östra Sjukhuset och Kålltorp. Enligt Västtrafik räknar man med att trafiken är igång igen vid 06.00 i morgon bitti. Bild på GP.se
  • – Det är också stopp i trafiken upp till Angered, oklart varför, men här säger Västtrafik att trafiken inte beräknas komma igång förrän kl. 10.00 i morgon.
  • – Luftledningen har ramlat ned vid Jaegerdorffsplatsen vilket gör att inga spårvagnar kan trafikera mellan Stigbergstorget och Ostindiegatan. Här anger inte Västtrafik någon tid för trafikstart. Bild på GP.se
  • – Dessutom är det strömlöst inne på Vagnhallen Majorna, oklart om det beror på den nedfallna ledningen vid Jaegerdorffsplatsen eller inte.
  • – Det går inte heller att ta sig in eller ut från Vagnhallen Rantorget eftersom det först var ett ledningsras utanför Gårdahallen som sedan avlöstes av en polisavspärrning på grund av några fallfärdiga byggnadsställningar.

Sammanfattningsvis går det alltså inte att ta sig in eller ut från någon av vagnhallarna vilket ställer till det för alla kollegor som skulle ha kört in sina vagnar för länge sedan. Det verkar som om flera stycken helt enkelt cirkulerar runt eller ställer upp sig där de inte är i vägen för tillfället i väntan på att någon av hallarna skall bli trafikeringsbara.

Om hallarna fortsätter att vara avskurna från spårvagnsnätet antar jag att det kan bli ganska struligt att sätta ut vagnarna i trafik igen i morgon. Vagnarna kommer att vara på fel ställen i fel ordning eller helt enkelt vara kvar på stan. Jag vet att man någon gång har använt spåren på Skånegatan som uppställningsplats för vagnar när det inte gick att komma in på Rantorget.

I morgon skall jag vara reserv från kl. 16. Hoppas allt ordnat upp sig då så att det blir en lugn och skön arbetsdag…

Några länkar till artiklar om ovädret:

GP: Stopp i spårvagnstrafiken

GP: Kollektivtrafik med problem

Vasttrafik.se -Trafikförändringar

Tags: , , , , ,

Bland gastar och clowner

Igår körde jag ett ovanligt roligt nattpass. Tiden bara rann iväg av någon anledning och det hade ingenting med övergången till normaltid att göra.

Dagen började dock inte så roligt. När jag skulle hoppa på min trogna gamla cykel för att trampa bort till Vagnhallen Majorna så gick växelvajern av. Som tur var vart jag ute i god tid och kunde plocka fram reservcykeln. Väl framme vid MX var det bara att hoppa på en vagn in mot Järntorget där jag skulle ta hand om en 6:a mot Varmfrontsgatan.

M31 314 fick jag och den visade sig vara pigg och kry, så tidtabellen höll bra. På väg in mot stan från Hisingen dök den ena utklädda passageraren efter den andra upp på hållplatserna. De är ju Halloween-helg! Dock var det inte så många häxor och monster som det ju ”skall vara” på Halloween, utan mer blandat maskeradtema. De hemskaste dräkterna var helt klart två killar som klätt ut sig till Mc Donalds clownen. Hu! Extra skrämmande med två på en gång!

På tal om skrämmande så lyckades jag skrämma upp TLI. Min 6:a hade blivit en 5:a och jag hade varit och vänt vid Torp. Vid Kungsportsplatsen ställde jag mig upp på förarplatsen för att ta på mig jackan som hängde på galgen bakom förarstolen eftersom jag skulle gå av för rast i Brunnsparken. När jag satt mig igen så inser jag att varningslamporna på förarbordet blinkar och att det står på displayen att vagnen saknar linjespänning. I backspegeln ser jag att vagnen i princip är helt nedsläckt, bara lamporna vid dörrarna lyser. ”Nej, inte ett strömavbrott nu!”, -tänker jag och ser min rast försvinna i fjärran.

Det var bara att ropa upp TLI med den speciella knappen för ”strömlöst” som jag faktiskt aldrig behövt använda förut. TLI svarade på en gång och jag rabblar all formalia och talar om att vagnen saknar linjespänning. TLI drar efter andan och ber mig sedan gå ut och kolla hur bygeln ser ut. Det hade jag ju kunnat göra innan jag ropade upp dem. Bygeln visar sig vara nedfälld. Så jag går in i vagnen och trycker på knappen ”UPP” som sitter bredvid knappen ”NER” bakom förarstolen precis bredvid galgen. Hmm. Strax därpå är strömmen tillbaka vilket jag berättar för TLI. ”Vad skönt, då kan vi slappna av här uppe då”, -säger TLI som antagligen har förberett sig på att både leda om vagnar via Skånegatan och Domkyrkan och skicka servicebil och trafikledare till mig. Inte roligt att ha en havererad, spänningslös spårvagn mitt i Centrum en lördagskväll, så jag förstår att de blev nästa lika lättade som jag när jag insåg att jag nog skulle få rast ändå. TLI menade också på att bygeln kan fälla ner sig själv ibland, men jag misstänker att det nog var jag som kom åt ”NER”-knappen när jag tog på mig jackan. Det är trångt i hytten på en M31:a!

Efter en dryg timmes rast på Göta Källare där diskussionen kollegorna emellan halkade in på temat hala spår (måste göra något åt min dåliga humor, finns det några kurser man kan gå?) och den ena nära döden upplevelsen efter den andra avhandlades så var det dags att ge sig ut på spåren igen. Nu på linje 10 mot Guldheden. Att kollegorna snackade om halka just denna natt var inte så konstigt. Senaste veckan har det varit väldigt halt på grund av alla höstlöv som ligger i spåren. Löv i kombination med lätt fuktighet blir särdeles halt. Då gäller det att ”känna” sig fram med vagnen. Använda sand-knappen i god tid för att vara säker på att få grepp när man skall stanna. Det äckligaste som kan hända när man börjar bromsa är att det blir helt tyst och man riktigt känner hur vagnen ”flyter” ovanpå rälsen. Då gäller det att snabbt få hjulen att rulla igen, samt se till att få grepp med sand och skenbroms. Det är en utmaning att köra i halka och jag gillar utmaningar!

Linje 10 passerar en del särskilt halkiga partier som Vasagatan, Aschebergsgatan och Guldhedsgatan ner från Wavrinskys plats ner mot Chalmers. På den senare sträckan är det just nu en hastighetsbegränsning på max 15 km/h på grund av halkan i kombination med brant nedförsbacke och skymd sikt. Nu hade jag dock ”tur” med vädret eftersom den ena häftiga regnskuren avlöste den andra så löven på spåren spolades bort och greppet blev riktigt bra.

Efter ett varv på lilla linje 10 blev det dags för linje 3. På väg in mot stan igen blev det dags för klockan att slå 02 för andra gången denna natt. Just då stod jag stilla på Kaptensgatan och som genom ett trollslag hävdade iTiden plötsligt att jag var 60 minuter före tidtabellen, trots att rätt tider enligt ”normaltid” fanns med på skärmen. iTiden hävdade alltså att klockan 02.00, att jag skulle vara på Stigbergstorget 02.02 och att jag hade 60 minuter på mig att åka dit. Knas.

Jag struntade i iTiden och fortsatte som om inget hänt till Centralen dit jag planenligt kom 58 min före tidtabell. Precis när jag rundade Hotell Eggers kastade en kille utklädd till stjärngosse (komplett med vitt linne och strut på huvudet) något mot vagnen som krossades mot plåten strax ovanför vänster sidofönster. Jag bromsade till, men kunde inte göra annat än att lite argt se hur han skrattade och gick iväg mot Centralstationen. Jag rullar de sista metrarna till hållplatsstolpen och ser då hur hela tre väktare och två ordningsvakter kommer springande. Fyra av dem springer förbi vagnen mot stationen och den femte kommer fram till mig och frågar: ”Det var han med struten va?”. De hade sett alltihop och fick tag på killen, vilket förstås gladde mig en aning.

Den här gången hann jag se fyra sekunder innan det hände att det skulle hända och var beredd, men det är alltid otrevligt när någon kaster saker mot vagnen. Det kan smälla till rejält och man kan bli riktigt rädd. Och om en person som just då har kontroll över 40 ton spårvagn blir rädd och hoppar till kan i värsta fall något gå riktigt galet. T.ex att jag nödbromsar så att någon i vagnen ramlar och slår sig både gul och blå. Eller att jag missar något väsentligt framför vagnen och kanske kör på någon. Det är därför det är välldigt allvarligt att slänga saker mot ett fordon i rörelse! Bara riktiga dumstrutar som gör sådant!

 

 

Tags: , , , ,

En liten film…

 

Mobilen%20kan%20bli%20en%20d%C3%B6dsf%C3%A4lla%20vid%20sp%C3%A5rvagns%C3%B6verg%C3%A5ngen

Ovanstående film från TV 4:as lokala nyheter väckte viss munterhet i matsalen på Göta Källare igår. Dels är det trevligt att media någon gång emellanåt hjälper oss istället för att trumpeta ut hur dåliga vi är och dels gör dom det på ett roligt vis. Titta själv!

Noterar glatt att jag med detta inlägg slår personligt bloggrekord i i att skriva kort!

Tags: , , ,

PLC-haveri

Idag hade jag en ganska trevlig tjänst. Första passet börjar med att jag hämtar ut vagnar från Majorna och kör två varv på linje 3 med dem och sedan in i hallen igen. Därefter åker jag ner till centralen för att ha rast och avslutar arbetsdagen med 1½ varv på linje 1. En inte allt för betungande arbetsdag alltså. Men som så många gånger förr gick det nu inte riktigt som planerat…

I vanliga fall brukar jag cykla till Vagnhallen Majorna, men idag både regnade det och haglade, så jag kände inte riktigt för det. Istället såg jag till att få en åktur med Steve, som hade uppkörning tidigare under dagen och nu var ute och rullade med passagerare för första gången. Tyvärr var det nu inte Steve utan hans körpartner som satt bakom pedalerna i vagn 854 just när jag åkte med, men det gjorde ju å andra sidan att jag fick mig en liten pratstund med Steve och instruktör.

De var linje 1 de hade sin premiär på, så jag gick av vid Marklandsgatan och tog en 3:a därifrån till Vagnhallen Majorna. Inne på expeditionen hade reserven staplat körkort och tidtabeller i fina små högar så det var bara att plocka åt sig det man skulle ha. På en liten blå lapp stod också vilka vagnar jag skulle ha. Vagn 738 och 713. ”Att de aldrig lär sig att jag och PLC-vagnar inte går ihop” -utbrast jag, och kunde inte låta bli att berätta några anekdoter från mina tidigare haverier med PLC-vagnar för mina luttrade kollegor.

Vagn 738, med namnet Sven Wolter, är alltså en så kallad PLC-vagn. Det vill säga en M28 med ombyggt el- och styrsystem. Ibland är de helt underbara vagnar. Men oftast inte när jag kör dem, och framförallt inte när jag hämtar ut dem från hallen. Med misstänksamma steg närmade jag mig försiktigt mina vagnar. De stod längst ner på spår 15. Efter en mycket grundlig säkerhetsgenomgång av båda vagnarna hade jag inte hittat något fel överhuvudtaget. Det gjorde mig ännu mer misstänksam.

Men vagnarna skötte sig exemplariskt. De var pigga i motorerna men stannade mjukt och fin på hållplatserna. I alla fall första tjugofem minutrarna. Efter att ha vänt vid Marklandsgatan betedde sig vagnarna plötsligt väldigt konstigt när jag skulle starta från Ostindiegatan. Precis när vagnarna börjat rulla plingade klarsignalsklockan till, som om någon dragit i en signallina, och så tappade vagnen drivet. Men den fortsatte rulla, så jag lyfte bara upp fartpedalen och tryckte ner den igen. Vagnen tog ny fart men så kom ett nytt pling och drivet försvan. Jag tog ny fart igen. Nytt pling. Jag gav mig inte och nu kom vagnarna upp i fart och betedde sig som vanligt.

På nästa hållplats, Vagnhallen Majorna, stod en kollega och väntade för att åka in till stan. Jag sade åt henne att be en bön för att vi skulle komma hela vägen in till stan och förklarade att vagnen just börjat krångla. Kollegan stannade där fram för att ”kolla in felet” men nu skötte sig vagnarna exemplariskt igen. Typiskt. Vid Chapmanstorg var felet dock tillbaka och likadant vid Kaptensgatan. Sedan gick allt bra tills jag var tvungen att stanna i korsningen mellan Masthuggstorget och Järntorget. En bil (en ny BMW såklart) hade fått grönt för att korsa spårvagnsspåren och jag hade ”S”, så jag anpassade hastigheten för att slippa stanna innan signalen slog om till ”↑”. Men nu fick bilföraren syn på mig varpå hon tvärstannar halvvägs ut i spårområdet, trots att hon har grönt och jag ”S”. Där stod hon sedan medan hennes signal blev röd och jag fick ”↑”. Tyvärr hade hon stannat så att jag inte kom förbi så jag var tvungen att stanna bredvid henne tills hon insåg att hon stod i vägen och behövde backa. Man kan undra vart BMW-folket köper sina körkort någonstans. Kanske följer med bilen?

Hursomhelst, när jag skulle sätta fart på vagnarna kom felet tillbaka igen. Nu lite värre än förut. Det blev nog en 6-7 pling innan de kom igång ordentligt. NU var det hög tid att ringa TLI och rapportera in felet. TLI, som svarade ovanligt fort, undrade om det inte helt enkelt var ett klarsignalsfel, men det tyckte jag inte att det känndes som eftersom vagnarna då borde ha bromsat. TLI begrundade detta och lovade att be servicebilen att titta till mig. Jagrullade vidare och nu gick vagnarna perfekt igen. Typiskt, så fort TLI säger att de skall skicka servicebilen så försvinner alla fel, -tänkte jag.

Nu försvann dock inte felet. Det tog bara en tillfällig paus och återkom sedan med full styrka. Hållplatsen Stockholmsgatan ligger i starkt motlut, så jag var tvungen att sanda för att komma upp i lövhalkan. Nu ville dock inte vagnarna vara med. Det plingade till runt 15 gånger och varje gång fick jag alltså ta ny sats med fartpedalen för att komma framåt. Vagnarna skutt-kröp upp för backen mot Härlanda i kanske 5 km/h timmen. Efter att ha passerat backkrönet kom slutade det plinga och jag vågade upp i 30 km/h. Sedan stannade jag på Härlanda och släppte av och på passagerare.

Nu ville dock vagnarna inte vara med längre. Det enda som hände när jag försökte köra var att vagnen plingade till som förut, men sedan försvann klarsignalen och vagnen utbrast i ytterhögtalarna ”L-I-N-J-E  3  K-Å-L-L-T-O-R-P”. Detta upprepades några gånger innan klarsignalen försvann helt och utan klarsignal får man ingen ström till motorerna. Jag satt fast. På pedalvagnarna börjar höger blinkers lysa med fast sken på den vagn som inte har klarsignal. Är felet på bakre vagnen lyser lamporna på bägge vagnarna. Det gjorde de nu. Men förutom det så vägrade plötsligt dörr 5 (bakersta dörren) på första vagnen att gå igen. Fel på bägge vagnarna alltså?! Med hjälp av en passagerare puttade vi igen dörr 5, som jag sedan låste. Men fortfarande ingen klarsignal. Dags att ringa TLI, de bad mig att fortsätta felsökningen och larmade servicebilen under tiden.

M28 738 och 713 vid Härlanda. Måste säga att jag tycker den här bilden blev ovanligt lyckad. Blev snyggt med motljuset!

När man ser att blinkersen lyser vet man alltså att man har klarsignalsfel. Men klarsignalsfel kan man få av flera anledningar. Det vanligaste är att en dörr inte är riktigt stängd, men det kan också vara en nödöppnare som är dragen eller en säkring som löst ut. Dessa tre fel kategoriseras som ”yttre klarsignalsfel”. Det finns även ”inre klarsignalsfel” och dit hör dragen nödbroms, bruten säkring eller att man glömt tala om för vagn 2 att det är vagn 1 som bestämmer. För att reda ut om man har ett inre eller yttre klarsignalsfel kan man vrida på ett reglage framme på förarplatsen. Slocknar blinkerslamporna då, så vet man att man har ett inre klarsignalsfel och kan koncentrera sig på att leta efter ett sådant. Men nu fortsatte lamporna att lysa och alltså var det ett yttre klarsignalsfel jag hade.

När väl detta stod klart för mig gick jag bak till andra vagnen och drog i alla dörrarna. Ingen klarsignal. Därefter gick jag in och kollade dörrarna från insidan. Ingen dragen nödöppnare. Men ändå ingen klarsignal. Säkringen hade inte löst ut heller. Nähä. När jag ändå var där inne passade jag på att kolla nödbromsarna också, men det var inte dem heller. Det hela var ett mysterium. När jag körde hela felsökningen från andra vagnen hävdade den dessutom att allt fungerade som det skulle. Men så fort jag skickade över kontrollen över tåget till vagn 1 så kom felet tillbaka och enligt vagn 1 på vagn 2.

Jag gick tillbaka till första vagnen och fick av TLI order att testa med en omstart av båda vagnarna. De flesta passagerarna hade gått av redan när jag talade om att jag hade problem precis när jag talat med TLI första gången. Men nu bad jag de sista att gå av också eftersom dörrarna inte går att få upp när vagnarna är avaktiverade. Precis när jag stängt av båda vagnarna kom en trafikledare och hjälpte till. När båda vagnarna var återaktiverade lyckades trafikledaren få klarsignal och sedan köra vagnen 1.5 centimeter innan den stannade igen.  ”L-I-N-J-E  3  K-Å-L-L-T-O-R-P”-sade vagnen, medan trafikledaren muttrade något ohörbart och försökte igen. ”L-I-N-J-E  3  K-Å-L-L-T-O-R-P”-sade vagnen.

Trafikledaren gav upp och bad TLI säga åt kön med vagnar bakom mig att börja vända i slingan vid Härlanda. Som tur var stod mina vagnar inte i vägen, men marginalen var bara 1,5 dm, så de första vagnarna fick vi vinka fram för att de skulle våga köra förbi. Passagerarna valde att gå eller fortsätta med linje 17. Det var förvånansvärt glada miner trots allt. Kanske för att solen just brutit igenom regnmolnen.

Efter ännu en liten stund dök en av spårvägens bilar med texten ”Bärgningsledare” på sidan upp. Det var inte någon av de vanliga servicebilarna, de var upptagna med två andra stopp, som kom utan en av verkmästarcheferna från Rantorget och en servicekille, också från Rantorget. De konstaterade snabbt att bromsen låg på, och strax efteråt att det var skenbromsen som låg på. Vilket var väldigt konstigt eftersom jag inte rört skenbromsen sedan jag lämnade vagnhallen. Dessutom visade det sig att vagnarna hade tömt ut all bromssand från alla fyra sandboxarna och byggt 4 prydliga sandslott under vagnarna. Dessa var vi tvugna att få bort för att undvika att spåra ur. Därefter testade de att bryta säkringen till skenbromsen, men det brydde sig inte bromsarna om, de låg kvar på rälsen i alla fall. (Skenbromsarna består av starka elmagneter som suger sig fast i rälsen).

Servicekillarna lyckades i alla fall få klarsignal och med sanden undanröjd rullade vagnarna framåt. Efter att i makligt tempo ha kört ner vagnarna till reservhållplatsläget vid Torp, där de inte stod i vägen för varken 5:an eller 3:an kollade man lite noggrannare på magnetbromsarna. Det visade sig att de låg an mot rälsen så länge vagnarna stod stilla, men så fort man började köra höjdes de, -i alla fall lite.

Därefter togs beslutet att jag skulle följa med hallchefen tillbaka till Rantorget för att plocka ut en ny vagn, medan den andra servicekillen skulle linka in med vagnarna till Majorna. Det var visserligen närmare till Rantorget men det är i Majorna som pedalvagnarna repareras, så därför ville de ha dem dit. Bilturen in till Rantorget gick undan och strax satt jag i vagn 429 och ropade upp TLI för att fråga vart jag skulle ta vägen med den. När TLI hummat ett tag fick jag order att ta valfri väg till Linnéplatsen och vända där för att sedan köra ner till Järntorget och hoppa in enligt tidtabellen kl. 17.26 mot Kålltorp.

Eftersom det just nu är spårarbete på Vasagatan, hade jag inte så många vägar att välja på, utan körde via Grönsakstorget och Annedal och kom till Linnéplatsen i så god tid att jag hann stå stilla där i hela 5 minuter. Sedan hakade jag på en 6:a och gick i trafik exakt kl. 17.26 på Järntorget. Vagn 429 gick bra, men visade sig sakna alla former av värme på förarplatsen. 17 grader var det därinne, men hellre det än en krånglande Sven Wolter!

Resten av arbetsdagen förflöt enligt tidtabell, förutom när någon drag i nödöppnaren vid Vagnhallen Majorna. Det sinkade mig någon minut. Rasten vart trevlig som vanligt och därefter fick jag pigga vagn 316 på linje 1. Det märkligaste som hände där var väl att jag faktiskt låg precis i tid, hela tiden. Har nog inte hänt mig på den linjen förut.

Nu kom morgondagens GP. Dags att gå och lägga sig med andra ord!

Tags: , , , , ,

Hur dumma är ni?

I torsdags hade jag en av mina nya favorittjänster, -vardagstjänst 6, som börjar med att jag hämtar ut en 2:a på Vagnhallen Majorna. Jag har hunnit ha tjänsten 3 gånger nu, och de första två gångerna har jag fått en M31, trots att tåget skall vara inne i hallen igen redan vid 19-tiden och bara går som linje 2. Igår blev det dock pedalvagnar, vilket jag ju bara blev glad över förstås!

Som första vagn hade jag M29 843 vilken precis hade utrustats med reflextejp på backspegeln. Enligt ett trafikmeddelande som hängde på anslagstavlan inne på expeditionen har vagnarna 843, 308 och 410 utrustats med fluorescerande markering som en del i ett test tillsammans med GS Buss för att få passagerarna att reagera när de står för nära hållplatskanten. Detta skulle jag tro har blivit aktuellt efter en olycka med en av spårvägens bussar för ett tag sedan. GP har tre artiklar om den, här, här och här!

Spårvagnarnas backspeglar sitter något högre upp än bussarnas, och jag har aldrig hört talas om att en spårvagn skulle ha knockat en passagerare med spegeln. Dessutom är väl problemet att många av hållplatserna inne i stan är för trånga, t.ex. bussarnas hållplats vid spår 1 på Centralstationen, eller samtliga hållplatser i Brunnsparken där de flesta också fungerar som trottoarer. Har någon ryggen mot trafiken ser man inte en backspegel hur mycket reflextejp den än har. Men någon effekt kanske det ger. Under mina 58 minuter med vagn 843 var det i alla fall ingen som kom i närheten av backspegeln.

M29 843 på väg ut från Vagnhallen Majorna med reflextejp på backspegeln.

Efter att ha lämnat över vagnen till en kollega (som noterade tejpen och var tvungen att fråga om allt gått bra :) vid Centralstationen gick jag ner till Brunnsparken och ställde mig att vänta på min 5:a mot Torp. 4 minuter sent kom M29 850 dragande med en okänd M28. Vagnarna visade sig gå ovanligt mjukt, speciellt när man bromsade. Blev perfekta mjuka stopp varje gång, förutom när jag tvingades använda skenbromsen vid ett tillfälle pga. lövhalka. (Pedalvagnarna har en väldigt effektiv skenbroms!)

Jag kom till Torp tre minuter innan avgångstid därifrån, så det stod en klunga passagerare och väntade längst fram på hållplatsen. Sist går en mamma med en treåring ombord. Hon stannar till framme hos mig och frågar upprört:
-Hur dumma är ni egentligen? Den förra vagnen körde precis när jag var där borta! (Hon pekar bort mot rastlokalen 25 meter bort).
-Jaha, vad tråkigt. Hade det varit jag som kört så hade jag förvarnat med plingan en stund innan så att ni hade kunnat skynda er till vagnen, svarade jag. Dessutom hade jag tänkt lägga till att jag nog hade stannat där framme i svängen och plockat upp er, men så långt kom jag inte innan kvinnan avbröt.
-Men jag kan ju inte springa med småbarn!
-Nej, det förstår jag, men vi förare måste ju tänka på tidtabellen också. Det är ju faktiskt ditt ansvar som passagerare att ta reda på när vagnen går och att vara på hållplatsen i tid.
-Men har du försökt att springa med småbarn själv? Det går ju inte!!!
-Ja, jag vet att småbarn inte kan springa så fort, så därför får man ju vara ute i god tid om man har småbarn med sig så att man slipper springa!
Kvinnan upprepar sitt mantra att småbarn inte kan springa. Talar om att att det ”är dåligt av dig” och går in och sätter sig.

Plötsligt var det tydligen mitt fel att förra föraren hade kört ifrån henne. Det verkar faktiskt vara ett ganska vanligt fenomen i stan att tro att spårvagnsförare är någon form av klonad massa där det är så att om en gör fel har alla gjort fel. Hon frågade ju ”hur dumma är ni”. Men det är en intressant fråga: Hur dumma är vi egentligen vi spårvagnsförare? Det var väl ganska dumt av mig att försöka förklara för henne hur jag skulle ha gjort i samma situation. Hon ville ju bara få bekräftat att vi var stenkorkade hela bunten och så sitter jag där och börjar babbla om tidtabellen och passageraransvar och annat strunt. Skulle ha nöjt mig med att ha svarat ”jättedumma”! Får bli nästa gång :-)

Nåväl, när avgångstiden infann sig fanns inte en kotte inom synhåll (och definitivt inga passagerare) så jag avgick enligt tidtabell precis samtidigt som det plötsligt kom en kraftig vindby och ett vertikalt störtregn som fick hela vagnen att gunga till. Skuren var dock över redan innan jag kom till Töpelsgatan. Nästa skur kom strax innan Liseberg men vid Valand var det solsken.

Precis när jag skall avgå från Kungsportsplatsen går en ganska stor farbror ut framför vagnen, utan att se sig om åt något håll. Från Brunnsparken kommer en 10:a som får plinga och bromsa för att mannen inte skall kliva ut rakt framför vagnen. Han stannar istället framför min vagn, men där är det väldigt dumt att stå precis när jag skall köra. Jag plingar lite försiktigt åt honom. Farbron vänder sig då mot mig och pekar på 10:an som fortfarande är i vägen för honom. Jag pekar på trottoaren han kom ifrån. Farbron pekar på 10:an igen. Jag pekar att han skall gå tillbaka igen. Farbron blir jättesur man står kvar en liten stund till innan han tillslut gör helt om och går tillbaka till sin fru och tiotalet andra personer som har stått kvar på trottoaren och väntat precis som man skall göra. Sedan kunde jag rulla vidare med misstanken att även denna farbror nog undrade hur dum man måste vara för att få anställning på spårvägen. Enligt honom hade det väl antagligen varit mycket smartare om jag stått stilla på hållplatsen tills jag fått klartecken av folket på utsidan att jag kunde köra vidare. Dumt av mig att tänka på vagnen bakom mig som nog också ville in till hållplatsen med sina passagerare…

Uppe på Göta älvbron bjöds jag och passagerarna på ett vackert skådespel. Själva bron var dränkt i solsken. Till höger om oss fanns en vacker regnbåge och ut mot sydväst låg mörka regnmoln och ruvade. Vackert som sagt, men det började regna igen redan vid Vårväderstorget.

Under hela den här turen från Torp till Varmfrontsgtan var det ett himla liv på TLI. Det var stopp i Angered med påföljande omledning av trafiken. Linje 9 fick köra till Aprilgatan och Linje 4 och 8 fick vända i Bellevue. Ersättningsbussar fanns ännu inte men man letade med ljus och lykta.. Ganska snabbt upprepades omledningen med tillägget att nu hade man hittat två bussar. Framför mig såg jag det veritabla kaos som troligtvis just då utspelade sig på Gamlestadstorget när tre spårvagnslinjer i rusningstrafik ersätts av två bussar på en sträcka av ungefär 8 km. För att inte tala om kaoset vid de mellanliggande hållplatserna eftersom bussarna skulle vara överfulla redan från start. Skönt att vara på Hisingen just då.

Ganska snart blev det också stopp i slingan i Kungssten pga. en havererad vagn. Linje 9 fick därför köra ”Ej i trafik” till Långedrag, vända där och direkt köra tillbaka mot Kungssten. Nästa meddelande från TLI var det något kryptiska: ”Vi har en vagn som rullar vid Storås”. Medan jag satt och funderade på vad man menade med detta kom nästa meddelande om att vagnen vid Kungssten kommit igång igen. Två minuter senare hade dock den nyligen reparerade haveristen havererat igen. Denna gång ute på huvudspåret precis efter vändslingan. Så nu var det stopp för linje 11 också.

Ungefär då kom jag fram till Varmfrontsgatan och hade i högtalarna tänkt säga: ”Då har vi kommit fram till ett soligt Varmfrontsgatan, vagnens ändhållplats”, men precis när jag skulle trycka ner högtalarknappen kom nästa anrop från TLI som meddelade att man visste om att det var lång kö in till Kungssten från Saltholmen men att man trodde att det snart skulle rulla igen. Och det gjorde det faktiskt också. I Angered var det dock fortfarande stopp, trots, eller snarare på grund av, den rullande vagnen i Storås, men nu hade man i alla fall fått tag på hela fyra ersättningsbussar!

När jag kom upp till Göta Källare på rasten fick jag veta lite mer om vad som hänt i Angered. Tydligen hade en kollega i vagn 340 tyckt att vagnen kändes ”konstig” och ropat upp TLI som bett kollegan att utrymma vagnen och invänta servicebil. När servicebilen kom gjorde de något som fick vagnen att rulla iväg utan bromsar. Servicebilen har dock inte kopplat ur bromsen manuellt vilket var det som orsakade olyckan vid Vasaplatsen 1992. Vagnen rullade iväg i alla fall, med inkopplade bromsar men utan bromsförmåga, något som inte skall vara möjligt. GP har skrivit två artiklar om saken. Läs här och här!
Spårvägen har anmält händelsen som ”allvarligt tillbud” till transportstyrelsen och kopplat in en extern firma som skall gå igenom vagnen. Vi får väl se vad de kommer fram till…

Efter min rast tog jag över en trevlig M31:a på linje 13. Då hade man precis släppt på trafiken till och från Angered igen och vagn 340 hade just kommit åkande förbi Drottningtorget på släp efter vagn 373 som fått äran att bärga hem ”rymlingen”.
Efter 1½ varv på linje 13 blev jag en 3:a för att ett varv senare återigen bli en linje 13 innan jag fick köra in till Vagnhallen Majorna. En lång dag men varierad med hela tre omlopp och fyra linjer, precis som jag vill ha den!

Notiser:

Som brukligt på sistone har gp.se haft något om spårvägen var och varannan dag. Ibland flera artiklar på förstasidan samtidigt. Ett litet urval kommer här:

Den 13 december börjar en ny tidtabell gälla och det händer en del i spårvagnstrafiken. Linje 8 skall gå fram till midnatt istället för till 20-tiden som nu. Linje 13 skall få ny linjesträckning och gå mellan Sahlgrenska och Wieselgrensplatsen via Skånegatan och Nordstan. Men den största förändringen är nog att linje 2 skall förlängas från Lana ut till Mölndal. För att detta skall fungera måste vändslingan i Mölndal förses med ytterligare ett spår och detta bör då vara klart till just 13 december. Hittills har inget hänt på den fronten, men nu har GP spritt sken över det hela. Vändslingan är tydligen på gång även om den blir dyr. Läs här!

***

 –Idag påbörjades ett spårarbete på Vasagatan vilket gör att flera linjer får förändrade körvägar ett tag framöver. Spåret skall bytas från Vassaplatsen ner mot Valand (Men inte upp mot Vasaplatsen från Valand!) och mellan Vasaplatsen och Viktoriagatan i båda riktningarna. Detta är verkligen på tiden. På sträckan ner mot Valand har rälsen varit av sedan i våras och på sträckan ner mot Viktoriagatan har rälsen sjunkit långt ner i blåleran. Läs mer om omläggningen här!

***

GP har också fått ta del av en delrapport från utredningen om vad som egentligen hände vid olyckan vid Beväringsgatan den 8 september. Det var inget fel på vagnarna har man kommit fram till nu. Läs här!
P4 Göteborg har en något längre artikel om saken här!

 

Tags: , , , , , , , , ,

Nattjobb och höst-APT

Sedan mitt förra inlägg har min jobbiga arbetsvecka med tre nattpass utspridda på två helger passerat. Mitt schema fungerar som så att på en period av sex veckor har jag tre tjänster där jag kör nattvagn till tidig morgon. Första nattjänsten är alltid på en lördag efter en ledig torsdag – fredag. Därefter kommer ytterligare tre arbetsdagar, varav den sista, -tisdagen, brukar vara ganska tidig. Jag kan sluta så tidigt som 22.39 !!! Därefter får jag ledigt två dagar, alltså en onsdag – torsdag, innan det är dags för dubbla nattpass fredag och lördag och en förhållandevis sen söndag till strax före 01, samt som sista dag innan två dagar ledigt en hyfsat tidig måndagstjänst till strax före 23. Efter de två fridagarna jobbar jag tre halvsena vardagstjänster (slutar runt midnatt) följt av hela tre lediga dagar på raken. De fungerar som någon form av återställare efter nattjobbshelgerna.

För att peppa mig själv innan det är dags för ett nattpass så tänker jag att det ju faktiskt kan vara kul att sitta därinne på förarplatsen och iaktta alla fulla idioter runt omkring och i vagnen. (Ja, idioter! Kom inte och säg att man blir smart av alkohol!). Fulla människor kan faktiskt vara väldigt roliga, som t.ex. en man som skulle gå ombord på min vagn vid Kungsportsplatsen men missade dörren med en halvmeter och med ett klonk körde in huvudet i sidan på väggen. Det såg väldigt roligt ut. Särskillt som han inte riktigt fattade vad det var för fel på dörren och försökte en gång till.
En annan gång var jag på väg in till Vagnhallen Majorna från Opaltorget när jag plötsligt får stanna i svängen in till reservhållplatsen vid Marklandsgatan eftersom det ligger någon mitt i rälsen. Det visar sig vara en A-lagare med blod rinnande ur ett jack i pannan och så påverkad av någon okänd substans att han inte kunde ta sig upp för hållplatskanten. Efter att ha valt ett i princip blodfritt ställe på hans ärm att hålla i lyckades jag hjälpa honom upp på hållplatsen, där jag placerade honom vid ett staket som han kunde hålla sig i. Under hela bärgningen vart han väldigt trevlig och beklagade så hemskt mycket att han satt sig själv och mig i den här situationen.
Precis när jag lämnat honom vid staketet och satt mig för att köra vidare får han syn på en vagn borta vid ordinarie hållplatsläge som han får för sig att springa till, varpå han springer rätt in i en bänk som han på något vis lyckas volta över. Det såg också väldigt roligt ut. Tragiskt men roligt. Eftersom han överlevde och inte längre låg i vägen bestämde jag mig för att det bästa jag kunde göra var att köra därifrån och be TLI att skicka dit polis.

Alkoholpåverkade människor kan också vara väldigt trevliga, i alla fall på väg till krogen när natten ligger framför dem och de bara hunnit få i sig lite lagom sådär. Då vågar de plötsligt säga hej när de går ombord och står man på ändhållplats kan man få höra deras livshistoria eller få chansen att berätta lite om sitt jobb. (”Vad synd det är om dig som sitter här och kör när vi andra är lediga och skall på fest… Men OJ! vad många knappar du har därinne!” -brukar ett sådant samtal börja).

Oftast är fulla människor dock bara jobbiga. De håller upp dörrar för kompisar som ”kommer snart” men som i själva verket ligger och spyr i någon buske 100 meter bort. En annan variant är att de ”bara skall röka klart” vilket de gör i dörren varpå de sedan fimpar mot klämskyddet eller inredningen. En del lyckas ju tyvärr ta sig ombord innan de spyr upp fyllekebaben och sista ölen, då är det jag som skall sanera. Brukar hälla på bromssand så att skiten inte sprider sig och inte luktar allt för mycket.

Om göteborgare i nyktert tillstånd är orädda för spårvagnar och kliver ut i spåren utan att se sig om ett dugg är det ändå ingenting mot vad fulla göteborgare gör. De promenerar bekymmersfritt runt i spåren och tycker bara det är roligt med farobromsande spårvagnar med skrikande ringklocka. Och får dom syn på en kompis på andra sidan spåret kan de få en jäkla fart ut framför vagnen. Värst är det runt Valand. Där har vi också taxibilar i mängder som jag till och från är väldigt sugen att spela bowling med! Det kan stå en 5-6 bilar i kö på spåret när man kommer från Vasaplatsen och de brukar inte ha bråttom att komma därifrån. Om man tar sats med en M31 kan man nog få till en snygg strike!

Hur som helst, precis när jag börjat kvickna till efter första lördagens nattjobb till 04.25 på söndag morgon, och dessutom av bara farten klarat av även det sena söndagspasset, -så blev det måndag och APT-dags!

APT står för ArbetsPlats Träff och inträffar för oss förare 2 gånger om året. Det brukar vara en heldag med lite information från företagets olika avdelningar, lite repetitonskurser med någon från förarutbildningen, men framför allt en jäkla massa kaffe med tillbehör! En skön dag och ett välkommet avbrott i spårvagnskörandet med andra ord. Men kanske lite tidigt?

Vår, i övrigt mycket snälla och trevliga arbetsledare, tvingade upp mig och nio andra B-förare till Göta Källares andra våning redan kl. 10. 45 på morgonkvisten. Där satt vi sedan och kramade våra kaffemuggar och smulade med våra frallor medan vi hålögt stirrade på varandra. Inte jättemycket blev sagt oss emellan :-)
En bit in i denna morgonövning dök dagens instruktör upp och drog igång programmet. Han började med att tala om normer och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det blev en faktiskt mycket intressant föreläsning som avslutades med att vi fick se två filmer som tog upp rullstolsburnas situation i icke anpassade lokaler och reaktionerna en man med invandrarbakgrund anställd hos hemtjänsten kan få när han försöker göra sitt jobb hos en svensk äldre dam. En bit in i filmerna stoppades den och vi fick i grupper resonera oss fram till vad vi skulle ha gjort i den uppkomna situationen. Vi hade tre alternativ att välja på och sedan fortsatte filmen enligt det alternativ vi resonerat oss fram till var det bästa. Kul och smart sätt att få en att tänka till på!
Filmerna var framtagna av Göteborgs kommun som tagit beslut om att all personal i kommunen skall få en föreläsning om männskliga rättigheter, -sålunda även vi spårvagnsförare!

Efter en kortare paus och lite påfyllning i kaffekopparna blev det en repetition av första hjälpen. Tror det var min fjärde i spårvägens regi. Känns bra att öva på det för en dag står man plötsligt där och behöver rädda livet på någon med kompressioner och mun mot mun metoden. Bra att ha hur man skall göra i ryggmärgen då!

När samtliga lyckats rädda livet på sina plastdockor var det dags för lunch nere i matsalen. Vi blev bjudna på kycklingfilé med ris, sallad och en fantastiskt god jordnötssås. Måste hålla ögonen öppna ifall den kommer tillbaka på menyn igen snart! Innan vi gick upp till konferensrummet igen fick vi kaffe och kaka också. Såklart!

Väl tillbaka i våra stolar kom en person från personalplaneringen och berättade om sitt jobb, -hur de gör och varför. Som vanligt var det intressant att få veta mer om hur företaget fungerar egentligen. Och som vanligt var det förstås inte så enkelt som man skulle kunna tro. Personalplaneringens största jobb är att tillsätta alla ”öppna” tjänster (dvs. tjänster som för stunden saknar en förare!) med folk, i första hand dagkommenderade, i andra hand timmisar och i värsta fall skummare. De jobbar med 1-3 dagars framförhållning hela tiden. En av dem håller på med den mer långsiktiga personalplaneringen, t.ex. semestrar, och tjänstledigheter samt rekryteringsbehovet.

Därpå följde lite mer kaffe och sedan gick vi igenom förra årets NMI -Nöjd Medarbetar Index, som visade ganska höga staplar generellt även om många inte kände att de kunde påverka sin arbetsplats eller sina uppgifter. Därpå fyllde vi i en ny NMI, tömde våra kaffekoppar och skuttade ut i stan på koffeinystra ben. Fast först fyllde jag i en ledighetsansökan gällande julafton. Jobbade ju förra året och tänkte försöka vara ledig i år som omväxling…

Dimmigt vid Vagnhallen Majorna

De senaste nätterna har varit väldigt dimmiga i Göteborg. Ibland har dimman varit så tät att man sett mindre än en vagnslängd framåt. Då gäller det att ta det försiktigt och krypköra. Vi kör ju på sikt och skall kunna stanna på halva synsträckan. Men förutom att man blir sen gillar jag dimma. Allt blir mjukt och stilla på något vis. Mer dimma åt folket!

Notiser:

Spårvagnsolyckorna fortsätter att dugga tätt vilket känns olustigt. Nedan ett urval från Göteborgs Postens hemsida. Hopas det inte blir fler i nästa inlägg…

-Den 21 september skedde en krock mellan spårvagn och lastbil precis nedanför Stigbergsliden, -en av stans mer olycksdrabbade korsningar. Artikel med bild på GP.se!

-Den 26 september hade vi årets första lövhalka vilket troligtvis låg bakom att en spårvagn körde in i en av Veolias fabriksnya 24-meters dubbelledbussar som var ute på en provkörningstur. Krocken skedde i kurvan efter Wawrinskys plats ner mot Chalmers. Den påkörda bussen stod som nummer två i kö vid trafikljuset in till hållplatsen Chalmers. Ingen skadades, men då dessa bussar har dieseltanken längst bak rann det ut bra med diesel i backen ner mot Chalmers och det blev ett flera timmar långt stopp innan saneringen var klar och trafiken kunde släppas på igen. GP om saken!

-Den 1 oktober skedde en krock i höjd med Roddföreningen vilket gjorde att linje 11 fick vända i Långedrag i över en timmes tid. Mer på GP.se!

– Idag, den 3 oktober, fick en M31:a utrymmas i en tunnel på Bergsjölinjen eftersom det brann i taket på vagnen och i ett säte. Ingen skadades som tur var. Mer på GP.se!

-Slutligen en länk till GP som inte leder till en olycksnotis utan till ett spårvagnstest. Eller rättare sagt till ett spårvagnskändistest. Många av stans spårvagnar har ju ett namn efter en känd Göteborgare och nu kan du testa dina kunskaper om dessa spårvagnskändisar. Själv fick jag 5 rätt! Länk till testet!

Tags: , , , , , ,

M28 x 2!

De senaste två dagarna har jag fått köra dubbla M28:or som avslutning på dagen vilket givetvis är väldigt trevligt! Dessutom har jag blivit vittne till en historisk händelse, gjort bort mig i personalrummet på Göta Källare och kört 9:an till Kortedala via Redbergsplatsen. Men vi börjar väl med den historiska händelsen:

I tisdags satt jag och lunkade fram och tillbaka på linje 5 med en trevlig M31:a. Vädret var ömsom blåsigt och ömsom regnigt ibland båda samtidigt. Ganska mysigt väder att köra spårvagn i faktiskt. Fyra minuter innan jag skulle avgå från Varmfrontsgatan för andra gången kom M32 445 rullande i trafik på linje 6 med en av cheferna i hallen på förarplatsen. Det visade sig vara den första provturen i trafik och jag blev alltså vittne till när vagn 445 nådde sin första ändhållplats! Istället för att bli rörd till tårar tog jag ett litet foto på denna historiska tilldragelse:

M32 445 har just anlänt sin livs första ändhållplats -Varmfrontsgatan!

Sista steget innan en nylevererad vagn släpps ut i ordinarie trafik är att den provkörs i trafik mellan två ordinarie omlopp med hallpersonal bakom spakarna. Man står efter att belasta den så mycket som möjligt för att lura fram eventuella fel och brister. Dvs. ju mer folk man får ombord desto bättre! Jag hann inte fråga om något fel visat sig ännu men förstod att vagnens besättning var missnöjda med att de inte hade tillräckligt mycket folk ombord, trots rusningstrafiken. (Vilket berodde på att föregående 6:a varit ganska sen). Men jag hoppas de fick ihop en fullsatt vagn på väg in mot stan igen!

Tisdagens andra pass började på Centralstationen där jag skulle ta över en 1:a mot Härlanda. 1:an går fram till den 9 oktober bara till Härlanda eftersom de byter kontaktledningsstolpar på sträckan mellan Munkebäckstorget och Kaggeledstorget. Det var ganska sent så jag blev lite förvånad när ett pedalvagnståg kom skramlande. Sedan blev jag glad när jag såg att det var vagn 766 med 721 på släp. Ett pedalvagnståg med bara knuffdörar!!!

Vagn 766 är något så unikt som en M28 med knuffdörrarna i behåll men med modifierat elsystem som klarar av att försörja en biljettautomat och invändig elektronisk destinationsskyllt och alltså får gå som första vagn. Det finns en till, vagn 715, den har jag dock aldrig kört. Vagn 766 fick jag köra för första gången strax innan semestern, då på linje 3.

Varför är det då så trevligt att köra ett tåg med bara knuffdörrar? Jo, hållplatsuppehållen går betydligt fortare! Man slipper sitta och vänta på att ”bussdörrarna” skall masa sig till stängt läge någon gång, och problemet med att någon ”råkar” trycka upp en dörr precis när man skall iväg slipper man också. Det bästa på förarplats är att dörrmanövreringen fortfarande sker med den gamla fina vippbrytaren som har lägena ”Stänger”, ”Tillåter öppning” och ”Öppnar”. Betydligt smidigare än knapparna som M29:orna och PLC-M28:orna begåvats med. Och, en sak till som är trevligt med knuffdörrar, det säger ”klonk” när man tillåter öppning och låser igen, -precis som det skall låta i en pedalvagn. Klonket kommer från elmagneterna som låser knuffdörrarna.

Att köra ett renodlat M28 tåg är också trevligt ur den synvinkeln att rycken som brukar förekomma vid fartpådrag och broms när man kör ett blandtåg med både M29 och M28 försvinner, det går mjukare helt enkelt eftersom vagnarna ”tänker lika”. (Precis som M29 + M29 också går bättre tillsammans!). Fjädringen i en M28 är betydligt med gungig och studsig än i en M29 vilket jag gillar. Det gäller dock att hålla i sig ibland, det kan studsa rejält!

När jag nu fick ta över vagn 766 och 721 blev jag alltså jätteglad. Och trots att det visade sig att föraren innan mig blivit tvungen att låsa dörr 1 pga. klarsignalsproblem, att dörr 5 på släpet också var låst och att hajen på andra vagnen inte pratade med hajen på första vagnen -så fortsatte jag vara glad! Till och med när jag fick öppna och stänga kvarvarande upplåsta dörrar ett par gånger vid Olskrokstorget vart jag glad eftersom vagnarna gick så bra. (M28:orna är nämligen betydligt piggare i motorerna än M29:orna också!). Enda gången under kvällen jag inte var särskillt glad var när en kille sparkade ut en ruta i dörr ett och två i dörr fem i vagn 721 precis innan jag skulle köra in i hallen. Löste det genom att helt enkelt låsa hela vagnen. Sedan fortsatte jag vara glad!

Nedan två bilder från juli 2011 när jag körde vagn 766 första gången. Det var bättre fotoljus då!

Vagn 766 "Ingemar Johansson" i slingan vid Slottskogsvallen i juli 2011

Den underbara vippströmställarna till dörrstyrningen i vagn 766! Här i läget "Tillåter öppning". Eftersom den röda lampan ovanför vippbrytaren lyser är tågets samtliga elektriska dörrar stängda och redo att låsas.

Och så en bild från tisdagen den 13 september:

Den skarpaste bilden jag kunde få till på vagn 766 i Härlanda. Som synes på träden och skylten om ersättningsbuss så blåser det kraftigt ute!

 

Igår började jag för första gången sedan semestern tog slut på Järntorget där jag tog över en 9:a mot Angered. En timma tidigare hade jag sett på GP:s hemsida att det varit en urspårning vid just Angered, men eftersom ingen ringt och sagt något om saken till mig så antog jag helt enkelt att det hela hade börjat rulla igen, -och det hade det också. Dock sade kollegan som jag löste av att växeln ut mot snabbspåret efter Centralstationen var trasig och ”klossad”, dvs. låst för färd mot Ullevi, så det skulle alltså bli till att köra via Redbergsplatsen till Gamlestadstorget. Men innan jag hunnit fram till Centralstationen hade en vagn havererat uppe i Angered och man fick leda om trafiken som just släppts på igen!

Vid Centralstationen informerade jag om läget, att växeln till snabbspåret var trasig så vi skulle köra via Redbergsplatsen istället och att det för tillfället inte gick att köra till Angered pga ett haveri. Sedan lade jag till att det ju faktiskt kunde ändra sig innan vi kom fram till Gamlestadstorget, -men det gjorde det ju förstås inte. Istället fick jag vid Gamlestadstorget hänvisa passagerarna till en ersättningsbuss som förhoppningsvis skulle komma snart och skylta om vagnen till ”9 Kortedala”.

Vid slingan i Bellevue stod redan fullt med 4:or och 8:or. Linje 4 och 8 är oftare kopplade med varandra (dvs. de byter linjenummer sinsemellan) än med linje 9 så vid störningar på Angeredsbanan brukar 4:an och 8:an få vända vid Bellevue och 9:an köra upp till Aprilgatan. När jag kom fram till Aprilgatan körde jag in på vänsterspåret vid avstigningshållplatsen och kontrollerade med föraren i 6:an som stod på högerspåret vem som skulle avgå först. Det visade sig vara jag, så jag körde fram till påstigningen, gick igenom vagnen, och avgick sedan på direkten.

In mot stan var det riktigt skönt att få sträcka ut på snabbspåret och köra ikapp en minut av förseningen. Till Kungssten kom jag 2½ minut innan avgångstid, så efter en snabb genomgång av vagnen och besök i personalrummet fick jag avgå med en liten försening. Redan vid Kaptensgatan gick det på folk som undrade om vagnen skulle gå hela vägen till Angered och jag blev tvungen att svara ”ingen aning, men jag lovar att tala om hur vi gör vid Centralen”. Strax därpå hörde jag på trafikradion i P4 att spårvagnstrafiken rullade i Angered igen, så antagligen hade jag missat ett gruppanrop när jag var inne i personalrummet i Kungssten. För att kontrollera saken tryckte jag in #-knappen på tetran för att få tag på TLI och få bekräftat att Angeredsbanan var öppen.

Det var den visade det sig, så vid Centralstationen informerade jag alla igen om att vagnen skulle gå till Angered, men via Redbergsplatsen eftersom växeln fortfarande var trasig. Vagnen verkade dra en suck av lättnad vid det beskedet. Vid Ullevi Norra stannade jag vid stoppliktmärket innan hållplatsen för att kolla att det inte kom några vagnar. Det gjorde det, -en 8:a från Skånegatan kom farande, så det var bara att vänta in den eftersom den hade företräde. Som tur var stannade föraren på bron innan växeln och kollade med mig vem som skulle avgå först från Angered, det visade sig vara jag, så jag fick köra först ändå. Bra, annars hade jag kanske fått stå och vänta bakom 8:an i Angered eftersom växeln där vi brukar köra om vagnar där uppe tydligen var låst efter urspårningen tidigare på dagen.

När jag så småningom äntligen fick rast kopplade jag av lite för mycket, men kom efter en stund på att jag kanske skulle kolla när jag skulle ut och köra igen. Så jag tog upp min inplastade tjänst-lapp ur fickan och höll på att sätta maten i vrångstrupen när jag upptäckte att jag skulle ha tagit hand om en 6:a vid Nordstan 1 minut tidigare! Jag flög upp från bordet och rusade bort till arbetsledarena och halvskrek, samtidigt som jag viftade med tjänst-lappen,” jag skall ha en 6:a för två minuter sedan!!!”, arbetsledaren kastade sig på telefonen och halvskrek tillbaka ”spring”, så jag sprang tillbaka till matsalen, hämtade jacka och väska men lämnade maten och sprang.

När jag kom ut i friska luften började jag tänka efter lite, ”men vänta nu, vadå 6:an, skulle jag inte köra 7:an?” Jag tog upp tjänst-lappen igen och det visade sig att jag tittat på baksidan, där jag för att spara papper och plastfickor tryckt fredagstjänsterna. I själva verket hade jag 13 minuter kvar tills min 7:a kom. Det var bara att tvärvända, springa upp till arbetsledarna, som båda två satt och tittade ut genom fönstret mot 6:ans hållplats vid Nordstan och tyckte det var konstigt att där inte stod någon vagn. Jag fick förklarat mitt misstag och jag  t-r-o-r  att de tyckte det var ganska roligt. Hoppas det i alla fall :-)
Därefter rusade jag vidare in till matsalen där jag fick rädda min kvarvarande vegetariska lasagne från hungriga kollegor som börjat kasta lystna blickar på den. Jag åt upp det sista och sedan gick jag lugnt och sansat gå ner till Centralen där jag mycket riktigt skulle ta hand om en 7:a, ingen 6:a. Pinsamt!

7:an visade sig bestå av helt nymålade vagn 749, dvs en PLC-M28, som gick mycket bra. PLC-vagnarna är lite luriga, de går oftast jättebra, men ibland är de inte på humör och då kan de vara fruktansvärt lynniga och oberäkneliga. Dock inte den här gången. Det blev mjuka sköna inbromsningaqr och bra fart upp för Aschebergsgatan. Sista gången jag rullade in mot Marklandsgatan mot Tynnered gick TLI ut och varnade för koppelåkare mellan Botaniska Trädgården och Marklandsgatan, samt bad den 7:a som just rullade in mot Marklandsgatan att kontrollera sina koppel. Eftersom jag var bara 30 meter från hållplatsen rullade jag fram till den och kollade kopplen där. Annars brukar vi stanna så fort som möjligt när vi får höra att vi eventuellt har någon som hänger på utsidan. Nu var dock mina koppel tomma så jag gick in och satte mig i hytten igen. Precis när jag satt mig på förarstolen ropade TLI upp mig för att kolla om jag hittat någon där bak vilket jag ju inte hade. Nåväl, resten turen förflöt bra och jag kom in till hallen några minuter tidigt.

Notiser:

Göteborgs Posten lagt upp en ny artikel om förra veckans olycka på sin hemsida: Klicka här!
Man skriver bl.a. att vagnen helt enligt reglementet sänkte hastigheten vid hållplatsen innan Beväringsgatan (Kviberg) och att man ser på filmen från övervakningskamerorna att den som drog i snöret för att gå av vid Kviberg drog först strax efter hållplatsen. Föraren farobromsade tydligen strax före kollisionen och fick ner hastigheten till 40 km/h. Otäckt var det som hände och som sagt -tur att det inte gick så illa som det kunde ha gjort!

***

En ny spårvagnsförarblogg har fötts! Det är min blivande kollega Steve som bloggar om hur det är att utbilda sig till spårvagnsförare. Han började utbildningen i måndags och har sedan dess publicerat ett inlägg om dagen! (Är djupt imponerad av detta!)
Steves blogg ”Som på räls” hittas här > Klicka!

***

Slutligen vetisjutton om man vågar jobba natt i morgon som det är tänkt, inte efter att ha sett den här filmen. Hu!

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , ,

Olycka

I torsdags skulle jag köra linje 7 och 6 upp till Bergsjön / Kortedala men dit kom jag aldrig tyvärr…

Min arbetsdag började med att jag klev in i förarnas lilla skrubb på Vagnhallen Majorna strax efter kl. 14 för att hämta ut min vagn. Reserven som satt där inne i dunklet undrade om jag hört vad som hänt och visade en kort artikel på gp.se i sin mobil. Det stod inte mycket mer än att två spårvagnar precis krockat vid Beväringsgatan i Kviberg och att mer information skulle komma. På bilden i artikeln kunde man se två pedalvagnar där den bakre hade klättrat upp lite på den främre. Då tyckte jag inte att det såg så farligt ut, på den lilla bilden verkade vagnarna trots allt ganska hela. Den främsta vagnen syntes nämligen inte alls…

Efter att ha gjort säkerhetskontrollen på min M31:a rullade jag ut på hallgården för att avvakta avgångstiden mot Opaltorget. Precis då fick jag höra från TLI att linje 7 och 11 på grund av ”den allvarliga olyckan” skulle vända vid Bellevue och att linje 6 skulle vända vid Härlanda. Bussar hade satts in mellan Bellevue och Allhelgonakyrkan. Spårvagnarna som var fast på östsidan skulle backvända vid Allhelgonakyrkan / Aprilgatan och på det viset pendla mellan Komettorget och Allhelgonakyrkan. I hytten reagerade jag på att TLI kallade olyckan allvarlig och lyckades ratta in P4 på FM-radion.

När jag kom till Marklandsgatan fick jag som vanligt manuellt med spettet lägga om växeln för färd mot Axel Dahlströms Torg, den har varit trasig sedan de gjorde ett asfalteringsarbete där tidigt i våras. Medan jag var ute och spettade kom en 7:a mot Tynnered och körde förbi och nere vid hållplatsen stod ännu en bakom en 1:a. Jag misstänkte att hur jag än gjorde så skulle jag ju hamna i fel omloppsordning eftersom vagnarna vände tidigare så jag hoppade in framför 1:an.

Precis när jag kom till Opaltorget började ”Göteborg Direkt” i P4 sända direkt från olyckan och jag insåg att det var betydligt värre än vad jag först fått för mig när jag läst GP:s korta blänkare. Medan jag stod och väntade på att 7:an framför skulle avgå lyssnade jag både på radion och läste nyheterna i mobilen och fick bilden hyfsat klar för mig.

Olyckan hade skett på Beväringsgatan i riktning mot Bergsjön, inte som jag först antagit i riktning mot Centrum. Kommer man uppifrån Bergsjön mot Beväringsgatan är sikten något skymt på grund av en kurva och buskar och dessutom är det nedförsbacke, därför trodde jag att det var i den riktningen olyckan skett. Men nu var det i andra riktningen där det är god sikt och dessutom uppförsbacke. I vilket fall hade alltså ett pedalvagnståg på linje 11 i hög hastighet kört in i en stillastående M31:a på hållplatsen. De allvarligast skadade var föraren i pedalvagnståget och en passagerare som kom i kläm mellan den främre vagnen och hållplatsen när den främre vagnen knuffades fram vid kollisionen. Utöver detta var det mellan 25 och 30 personer som fick uppsöka sjukhus. En del med allvarligare skador.

Eftersom vi var för många 7:or vid Opaltorget fick vi avgå därifrån i den takt det kom in nya vagnar för att inte blockera 1:ans spår i onödan. Själv kom jag ändå inte iväg förrän 7 minuter efter ordinarie avgångstid då vagnen framför mig körde på ”min” tid. Istället väntade jag så länge som möjligt med att avgå för att få hyfsat mellanrum mellan vagnarna.

Vid Centralstationen stod det klungor av förare som väntade på sina vagnar. Eftersom vagnarna vände tidigare hade avlösningarna börjat spricka. På spår 1 fanns tre kollegor som ville ta över min vagn, men jag fick behålla den. Istället rullade jag vidare med sikte på Bellevue men dit kom jag aldrig.

I slutet på snabbspåret, vid Kalles Väg, går rälsen från Ejdergatan ihop med snabbspåret. Från Ejdergatan kom nu en spårvagn på linje 8 vilket gjorde att jag fick rött ljus i huvudsignal 115 medan 8:an passerade framförvarnade signalsektion. I vanliga fall brukar detta ta ca. 10 sekunder. Nu stannade dock 8:an någonstans innan växeln som delar upp trafiken mot Angered respektive Bergsjön, och blev stående där.

Efter några minuter kände jag att jag blev tvungen att säga något till passagerarna. Inte för att jag visste mer än att det stod en spårvagn stilla framför oss, men det är alltid bättre att informera att man inte vet vad som händer än att låta passagerarna sitta och undra vad som pågår. När jag ändå pratade passade jag på att informera även om olyckan också och att det skulle bli ersättningsbuss från Bellevue för dem som ville upp mot Kortedala och Bergsjön.

Strax efter gick TLI ut med ett gruppanrop och gav i princip samma information som jag just gett passagerarna, nämligen att det var stopp men att man hoppades att det snart skulle rulla eftersom servicebilen var på väg. En liten stund senare sade jag samma sak som förut till passagerarna men lade till att servicebilen var på väg. Därefter kom en upprörd passagerare fram och undrade om hon skulle behöva beställa en ny sms-biljett nu när vi blev så sena. Jag lugnade henne med att det behövde hon verkligen inte göra och tipsade också om att hon troligtvis kunde få tillbaka hela biljettpriset genom att ansöka om reseersättning. Efter att passageraren hade malt om sin fråga tre gånger, vilket upprörda människor brukar göra, och jag svarat samma sak tre gånger med olika infallsvinklar så gick hon och satte sig igen.

En stund senare kom en av servicebilarna farande med blåljus påslaget. Troligtvis kom den från Hisingen där det varit ett vagnhaveri en stund tidigare. Trots att servicebilen synts bra så informerade jag passagerarna om att ”nu kom servicebilen”. En stund senare kunde jag informera att ”nu jobbar killarna från servicebilen med vagnen framför oss”.
Plötsligt började vagnen rulla och jag han tänka ”yes, äntligen”, men sedan stannade den igen, 5 meter senare och jag passade på att informera passagerarna om detta stora framsteg! (Det gäller att lägga fram saker på rätt sätt :-)

Sedan blev det svårt att hitta på något att säga till passagerarna. Vagnen stod kvar och det gjorde vi också. En passagerare kom fram och ville att jag skulle öppna dörren, något jag absolut inte får göra där jag stod på särskilld banvall mitt bland järnvägsspår, spårvagnsspår och bilvägar utan möjlighet för passagerarna att ta sig till en gångväg utan att korsa minst två spår och en väg.
Men jag ropade ändå upp TLI för att höra om det fanns någon chans att få hjälp med en evakuering med tanke på att det verkade dra ut på tiden.

Till min stora förvåning svarade TLI ganska så på direkten, och trots att det märktes att de var pressade där uppe så fick jag ett lugnt och bra svar. Nej, de hade givetvis ingen möjlighet att evakuera vagnar just nu med tanke på vad som hänt under dagen och dessutom trodde man att vagnen skulle komma loss alldeles strax. Därefter blev jag ombedd att informera passagerarna med jämna mellanrum ”för att hålla dem lugna”. Vilket ju var precis vad jag hade försökt göra även om det blev lite svårt att hitta på ny information efter ett tag. TLI verkade inse detta också och så fort de kopplat bort mig gick de ut med samma information som jag just fått till alla andra förare också.. Jag informerade passagerarna igen och hoppades på det bästa.

5 minuter senare kom faktiskt vagnen iväg, men inte fick jag grönt för det. Istället fick en ny 8:a köra före mig, något som visade sig vara väldigt positivt för min del eftersom TLI strax därpå gick ut och meddelade att den trasiga vagnen nu stod på hållplatsen vid Gamlestadstorget och att linje 7 och 11 därför fick köra upp till Angered tills vidare. Totalt hade trafiken upp mot Angered nu stått stilla i 40 minuter så det var skönt att ha en 8:a framför mig som tog upp de flesta passagerarna (även om det blev ganska många över till mig också!). Medan jag rullade in mot Gamlestadstorget fick jag nu informera passagerarna om att jag inte skulle till Bellevue utan till Angered och upprepade informationen om olyckan och ersättningsbussarna. Förvånansvärt många av mina passagerare stannade kvar på vagnen och hängde med upp till Angered istället.

Efter en kvick vändning i Angered begav jag mig iväg mot Tynnered. Även denna gång ville ett flertal kollegor lösa av mig på Centralstationen men eftersom jag inte hört av varken TLI eller arbetsledarna på Göta Källare så fortsatte jag köra. Istället kom jag fram till Tynnered ungefär när min rast skulle börjat på Centralstationen. Framför mig i slingan stod en 7:a som var 13 minuter tidig. Sedan kom jag som var 35 minuter sen och bakom mig stod en vagn som skulle avgå på direkten. Inte rätt någonstans med andra ord. Lösningen blev att den tidiga vagnen fick avgå tidigt och att jag hägnde på direkt efter honom. Först försökte jag dock ringa Göta Källare för att fråga om de hade några planer på att lösa av mig. Men kom inte fram. Upptaget på alla linjer. Istället ringde ropade jag upp TLI på radion medan jag började köra in mot stan igen.

TLI svarade även denna gång förvånansvärt snabbt och lyckades dessutom få tag på Göta Källare som hälsade att de skulle lösa av mig så fort jag kom ner till Centralen. Dit kom jag 45 minuter sen, bara några minuter innan att jag enligt ordinarie schema skulle ta hand om en 6:a mot Länsmannsgården. Istället gick jag upp till arbetsledarna på Göta Källare för att fråga när jag skulle ut och köra igen. Eftersom det för närvarande var lite oklart vart min 6:a befann sig någonstanns så tyckte arbetsledaren att jag skulle gå och sätta mig och äta i lugn och ro en halvtimma och sedan komma tillbaka till honom så  skulle han försöka leta upp vagnen till dess.

En halvtimma senare visade det sig att min vagn var på väg från Bellevue (där även linje 6 börjat vända nu) till Ullevi Norra, dit den beräknades anlända 20 min senare. Gott om tid att ta sig dit med andra ord. 30 minuter senare dök min vagn äntligen upp, enligt iTiden 67 minuter före tidtabellen. Som den skickliga föraren jag är lyckades jag få ner förtidigheten till 61 minuter innan jag kom fram till Varmfrontsgatan :-)

Strax innan jag kom fram dit hade jag insett att jag enligt körkortet nu skulle köra in till MX och gå hem. Med en misstanke om att TLI skulle misstycka till att jag körde in vagnen 1 timma förtidigt ropade jag upp dem. TLI tyckte mycket riktigt att det var i tidigaste laget att gå hem utan bad mig i stället att köra en extra tur från Varmfrontsgatan till Centralstationen och sedn hoppa in i ordinarie tidtabell ut mot Hisingen igen. Så gjorde jag och kunde undertiden lakoniskt konstatera att det nu var ett nytt vagnhaveri i höjd med Lantmilsgatan och att gruppanropen om koppelåkare duggade tätt. Själv hade jag några idioter i yngre tonåren som försökte hoppa upp och åka på sidan av vagnen. Såg dem dock och stannade innan de han klämma sig mellan vagnen och ett staket. Suck!

Denna märkliga dag på spåren slutade i alla fall enligt tidtabell på Vagnhallen Majorna, där jag hann prata lite med föraren som hade havererat vid Lantmilsgatan. Hennes M31:a hade bara lagt av helt plötsligt, men nu hade hon fått en ny och skulle ut i spåren igen.

Själv cyklade jag hem för att njuta av en för en gångs skull helt ledig helg!
Hur olyckan vid Beväringsgatan gick till får utredningen visa. Till sin hjälp har utredarna bl.a. färdskrivarna i vagnarna som i pedalvagnarnas fall registrerar hastigheten de senaste 500 metrarna och när föraren har farobromsat. Dessutom kan de ta hjälp av filmerna från vagnarnas övervakningskameror för att se hur det sett ut inne i vagnarna. Kamrorna filmar dock inte inne i förarhytten men så småningom får vi nog veta vad som hänt och fram till dess är det en lättnad att konstatera att det trots allt gick så bra som det gick. Även om många av de skadade säkert mår allt annat än bra så lever de ju i alla fall. Något man kanske inte tar för givet när man ser bilder från platsen.

GP om olyckan:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.719254-olycksorsaken-annu-okand

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.718310-fem-av-28-annu-kvar-pa-sjukhus

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.718677-passagerare-det-var-hemskt

http://www.gp.se/gptv?path=gptv.abcdn.net/TV-ARKIV/Goteborg&playfile=12270_Sparvagnsolycka_i_Kviberg_-_har_bargas_vagnarna_135654.pls

Tags: , ,

Åter i tjänst

Igår tog semestern oåterkalleligen slut. Men jag måste erkänna att ett visst spårvagnssug byggts upp under särskilt sista veckan av semestern. Det var alltså ingen nedstämd och bitter förare som stod och väntade på hösten sista vagn på Drottningtorget kl. 15.31 igår. Istället stod jag nästan och småhoppade av iver att få komma iväg någon gång. Givetvis var vagnen 6 minuter sen, men det var en fin pedalvagn så det gjorde inget.

Nu till hösten kör vi ju med precis samma tidtabell som vi gjorde i våras. Det stora tidtabellsskiftet, där man passar på att ändra ordentligt i turtäthet, linjedragningar mm, är ju sedan ett par år förlagt till mitten av december, -en anpassning till resten av Europa som jag förstått det. Dock har vi förare fått helt nya tjänster i alla fall.

Är lite förvånad över att de gjort om precis allting, den enda av M46 tjänsterna som är sig lik är reservtjänsten (tack och lov!). Om jag skall gissa så kan det ha att göra med att det blev krångel med linje 2 i våras. 2:an drogs med så stora förseningar att regleringstiden vid ändhållplatserna inte räckte till för att komma itid, vilket gjorde att de fick sätta in fler omlopp på linjen för att öka regleringstiderna. Det ställde antagligen till det i tjänstgöringslistorna. De som hade linje 2 på sina scheman fick massa konstiga 25 minuters raster på Göta Källare som inte kan ha varit särskilt lönsamma för företaget.

Nåväl, oavsett vilken anledningen till att vi fått helt nya tjänster är, så har det för mig blivit en förändring till det bättre. För det första har jag fått tillbaka linje 2, så nu kör jag alla linjer igen. För det andra så har jag fått något tidigare tjänster. Förut slutade jag ofta runt klockan 01.00, men nu är det snarare 24.00 som är standard. Men jag har också fått några tjänster där jag slutar tidigare än 23.00, en så tidigt som 21.25!!! För det tredje, nästan det bästa av allt, har jag fått betydligt fler tjänster, hela sju stycken, som börjar med att jag hämtar ut vagnar från MX. En fjärde plus med mina nya tjänster verkar vara att det blir betydligt mer pedalvagnskörning. Mumma!

Vi får väl se om jag är lika nöjd med tjänsterna när jag hunnit köra igenom allihop. Det kommer ta 12 veckor. Jag har dock redan upptäckt att jag har en dag med BARA linje 9, vilket ju kan bli lite tjatigt kanske. Men en dålig tjänst måste man väl ha för att bättre kunna uppskatta de andra!?

Min första vagn efter semestern var alltså M29 846 med okänd M28 som andra vagn. Jag skulle köra 2 varv och sedan in till MX. Vagnarna gick behagligt och var perfekta att börja med efter semestern. Uppe i Bergsjön gick jag igenom vagnarna och plockade upp en masa Metrotidningar från golvet som jag gjorde en fin klump av för att slänga i soptunnan på hållplatsen. Precis när jag klev ur vagnen med tidningarna kom en rejäl störtskur som gjorde mig minst sagt blöt. Den varade precis så länge som det tog mig att springa till soptunnan, slänga tidningarna, och sedan springa vidare till rastlokalen. Sedan blev det soligt och fint igen. Muttrande för mig själv om vädret rullade jag sedan iväg i en stekhet vagn mot Tynnered.

Första vagnen efter semestern! M29 846 på hållplatsen Komettorget.

När jag rullar in till Axel Dahlströms Torg får jag se två små killar, varav den ena sprejar något på dörren till vår rastlokal där. När jag kör förbi dörren så ser jag att den har en stor grå ”tag” på sig. I backspegeln ser jag samtidigt hur ungarna går in i min andra vagn. Jag ropade genst upp TLI och talade om att jag stod stilla på Axel Dahlströms Torg, berättade vad jag sett ungarna göra, och talade om att jag tänkte gå bak och fråga dem vad de höll på med. TLI bad mig tänka på min säkerhet i första hand men hade i övrigt inget emot att jag gick bak och snackade med dem. Medan jag gick ut ur hytten hörde jag att TLI gick ut med ett gruppanrop till de andra förarna och talade om att det var ett kortare stopp vid Axel Dahlströms Torg.

Jag gick på längst bak i andra vagnen och märkte att pojken med sparyburken satt sig i mitten. Jag noterade också att det luktade väldigt mycket deo i vagnen. Det visade sig vara en spraydeoderant som ungarna lekt klottrare med. Det som var på dörren hade suttit där från början. Jag sade i alla fall till pojkarna att inte spraya inne i vagnen eftersom alla nog inte uppskattade doften lika mycket som dem. Egentligen borde jag nog tagit burken ifrån dem och sagt åt dem att de kunde hämta den framme hos mig när de gick av, men de fick behålla den. (Och givetvis försökte de sparaya genom ett öppet fönster in i vagnen när de gått av!).

Ett varv senare var det dags för mig att köra in vagnen från Opaltorget till MX. Enligt körkortet skulle jag köra in från Opaltorget ”så fort som möjligt” (nej, inte så snabbt som möjligt!), men senast 19.23. Problemet var att vagnen framför mig skulle avgå först 19.28. Det hade inte hjälpt att köra in på 1:ans spår heller, den vagnen skulle avgå först 19.36, så det var bara att vänta. 19.28 rullade sålunda tre 7:or från Opaltorget. Fört ordinarie vagn mot Bergsjön. Sedan jag mot Vagnhallen Majorna och bakom mig ytterligare en vagn mot Majorna. Med knapp marginal hann jag ändå med vagnen jag skulle åka med ner till Centralstationen och min rast. Tur.

Efter rasten skulle jag köra två varv på linje 5 och sedan en 6:a in till MX från Varmfrontsgatan. Till detta fick jag splitternya vagn 442! Den var så ny att plast- och flamskyddsmedeldoften på förarplatsen höll på att ta kål på mig.

442 visade sig i alla fall vara den bästa M32:a jag kört hittills. Något jag faktiskt inte tog för givet innan jag fick prova själv. Men det verkar faktiskt som att de nya M32:orna nu är så bra som de borde ha varit från början.

Några av förbättringarna:
-Ett burspråk bakom förarplatsen gör det möjligt att ha förarstolen längre bak utan att den tar emot väggen. Skönt att äntligen ha plats för benen.
-Dörrarna verkar gå upp fortare. Vet inte om själva rörelsen är snabbare, men konstpausen mellan att vagnen stannat och att dörrarna börjar öppnas är borta. Bra. Dessutom är de tystare.
-Vagndatorn och skärmen på förarplatsen fungerar som den skall! (Vilket den inte gör på någon av de äldre M32:orna). Den reagerar direkt när man trycker på den vilket t.ex. gör att jag faktiskt manuellt kan trycka fram en viss dörrkamera om det är något som händer där bak. Förut tog det så lång tid att det oftast inte var någon idé. Den automatiska kameradörrloopen fungerar också betydligt bättre. Bild direkt vid kamerabytet så att man faktiskt hinner se något innan den byter kamera igen!!!
-Till och med backspegelkameran fungerade och visade bilden på rätt sätt, dvs. spegelvänt och med klara färger!
-Även FM-radion fungerade utmärkt och brusade inte en enda gång!!!
-”Biljettluckan” har fått ett nytt lås som troligtvis kommer hålla betydligt bättre än det gamla. Äntligen slipper vi tejpa igen dem!
-Utsignalen lät bättre och dessutom var det möjligt att plinga försiktigt (tystare) vilket är väldigt svårt med de äldre M32:orna.
-Vagnen var vansinnigt pigg. Mer acceleration än något annat jag kört i spårvagnsväg. Kul! Den tappade dessutom bara drivet vid start från hållplats en gång, men det är egentligen en gång för mycket. Illa!
-Ryck och sidokasten finns kvar men är nog så bra det kan bli med tanke på konstruktionen utan boggier.

Sista punkten är en bra sammanfattning av de nya M32:orna. Nu är de så bra som de kan bli med den idiotiska konstruktion de är!
Förarplatsen kan dock fortfarande bli betydligt bättre om man sätter in en stol med någon form av fjädring och placerar reglagen så att man når dem från stolen. Nuvarande stol är helt stelopererad förutom den ”mjuka” sittdynan. När jag kört de nya vagnarna lite mer skall jag försöka samla ihop mig och skriva ett inlägg med ALLT vad jag tycker om dessa vagnar…

Tre bilder på vagn 442:

M32 442 i Torp, näst sista augusti 2011.

Förarplatsen på M32 442. Så här mycket går det inte att vrida förarstolen på de äldre M32:orna om man har dem sål långt bak... (Det går till och med att vrida lite till!)

I "salongen" ser det ut som vanligt, men golvet är någon nyans mörkare och belysningen något starkare.

Tags: , , , ,

Semester!

Sedan en vecka tillbaka har jag semester, något som dock inte hindrat mig från att åka spårvagn. Jag och tre fullblodsnördar (själv är jag bara lite småintresserad i jämförelse med dem!) åkte nämligen till Norrköping för att titta lite på deras vagnar och linjenät. DET skulle jag inte ha gjort!

Jag har alltid tänkt på Göteborg som Sveriges spårvagnshuvudstad, men egot fick sig en törn nu. Det var mycket svårt att hitta något som Norrköpings Spårvägar är sämre på än Göteborgs Spårvägar. Rälsen och spårläget var t.ex i toppskick. När vår guide nämnde att ”det här är nog sämsta spåret i stan” befann vi oss på en raksträcka där rälsen var lite krokig, men det märktes knappast i vagnen. Medan vi passerade Norrköpings sämsta räls i sådär 45 km/h utan att ett enda gnissel hördes tänkte jag på min sista arbetsdag innan semestern där jag gjorde misstaget att hålla 50 km/h mellan Kärringberget och Tranered med resultatet att jag närapå slog frivolter i förarhytten. Det blev ett litet samtal till TLI så fort jag landat i förarstolen igen…

Åter till Norrköping. Alltså banan var i toppskick. Givetvis har Göteborg ett betydligt större spårnät men i bäst skick är det definitivt inte. Byggs ut gör det ju inte heller vilket det däremot gör i Norrköping för stunden. Dock har ju Göteborg satsat på små utbyggnader då och då genom åren vilket Norrköping inte gjort i samma utsträckning. Ett litet poäng till Göteborg där i alla fall!

Sedan var det själva vagnarna. Norrköping har köpt nya spårvagnar som bara fungerar! Direkt vi leverans från fabrik! De går tyst och mjukt (inga ryck vid stopp här inte!), dörrarna flyger upp så fort man kommer nära dörrknappen och det varken gnisslar eller rycker i svängarna eftersom vagnen har riktiga boggier istället för truckar som M32 begåvats med. Förarplatsen har dessutom egen ingång från utsidan och verkar betydligt rymligare och mer ergonomisk än något som finns i Göteborg.

Givetvis finns även gamla vagnar i Norrköping. Dels en med låggolvsdel i mitten som våra M31:or och dels två höggolvsmodeller varav den ena är en mindre släkting till våra M28:or, också tillverkad av ASEA, medan den andra är av fabrikat Tatra och inköpt begagnade från Tyskland eftersom det blev lite vagnsbrist när Norrköping lånade ut tre av sina nya vagnar till Stockholm samtidigt som det uppstod leveransförseningar från Bombardier som tillverkar de nya vagnarna… Gemensamt för de äldre vagnarna var att de gick väldigt bra i spåret och att de var tysta och sköna att åka med. (Men nej, M28 släktingen M67 åkte vi inte med, de används bara som reserver och kommer troligtvis inte  trafik mer). Kortsagt: Norrköping har sköna spårvagnar!

Så var det biljettsystemet. Nu använde jag det inte biljettmaskinerna på vagnarna själv eftersom jag åkte på dygnsbiljett i form av en liten bit papper, men jag stod och tittade på kortläsaren ett tag. Norrköping (och Östgötatrafiken) har också kontaktlösa kort som vi men det verkar som de tänkte lite mer innan de köpte systemet. På kortläsaren fanns en stor tydlig display där man enkelt, med en knapptryckning, kunde välja vad man ville ha för biljett. Man kunde alltså i vagnen med sitt kollektivtrafikkort köpa ett flertal olika biljetter med bara en knapptryckning. Smart. Och någon utcheckning verkade det inte vara tal om vad jag kunde se.

Annat som var bra i Norrköping var också hållplatserna. Man har lyckats anpassa dem så bra till sina vagnar att det inte är någon nivåskillnad mellan hållplatsrefugen och spårvagnen. Det är något som anses helt omöjligt i Göteborg, men som är väldigt vanligt i andra städer. Nåväl. Jag ger inte upp. Inom ett 30-tal år kommer Göteborg säkert vara minst lika bra på spårvagnar som Norrköping :-)

Lite bilder från Norrköping:

Vagn 1 vid Söder Tull.

Vagn 1 på sällan trafikerat spår!

Med denna vackra museivagn fick vi åka en guidad tur genom Norrköping. Efter att guiden gått av fick vi dessutom en liten specialåktur in till hallen där vi fick chans att titta på det lilla men mycket fina spårvägsmuseet tillsammans med tre minst lika spårvagnsnördiga engelsmän. Tack Willy för åktur och guidning!

M28 syskonet M67 i spårvägsmuseet.

M67 på insidan, där mycket känns igen från Göteborgsvagnarna. Bl.a. de två Göteborgarna!

Inne i stora vagnhallen stod den senast levererade M06:an, sympatiskt nog döpt till "Göteborg".

Den fina cafévagnen, också något Göteborg saknar förresten!

Två multade Tatravagnar på provkörning som vi fick hänga med på. Mycket fina vagnar att åka med (men kanske inte att titta på!). Bästa förarstolen jag suttit i sedan jag körde ny Volvobuss också för den delen!

 

Så där! Nu är det dags att ta semester från bloggandet också. Återkommer till hösten (om nu inte bloggabstinensen slår till innan dess, men det skulle förvåna mig :-)

Trevlig fortsättning på sommaren!

Tags: , , , ,

« Newer Posts - Older Posts »